Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det är säkert värt det, men det betyder ju inte att det är kul under tiden, eller hur?

Det är just detta att man alltså skulle må bättre, och fungera bättre mentalt och fysiskt under hela graviditeten som jag är lite förundrad över (givet då att man inte har någon ovanlig reumatisk sjukdom eller liknande). Hur mår man och lever man i vanliga fall frågar jag mig, om man tycker man orkar mer, är smidigare och rörligare i nionde månaden än man när man inte är gravid? Vem tycker ridningen fungerar bättre i nionde månaden än när man inte är gravid?

En rotfyllning blir ju inte ett nöje bara för att det är värt det, om man säger så.

 

[ameo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ni förstår inte vad jag menar...
Någon ville att jag skulle vänta så länge naturen tillät så jag skulle bli sugen på barn istället för att skaffa det när jag vill. Det är i den frågan jag inte förstår skillnaden mot tjejen som plir gravid 20 år för tidigt, hon är ju inte sugen på barn så varför ska hon behålla sitt barn men jag?

Skillnaden är att du planerar att bli gravid trots att du inte vill, 20-åringen ställs inför faktum att hon redan ÄR gravid och måste då välja att göra det bästa av saken. VIll hon inte ha barn hoppas jag att hon gör abort, vill hon inte göra abort så får hon välja att bli förälder med allt vad det innebär och sen gilla läget.

En hypotetisk fråga -

Vad händer om din sambo visar sig relativt ointresserad av ert barn ?

Det finns ju en och annan tråd om hur förldraskapet har påverkat relationen - och en hel del av dem handlar om hur papporna varit entusiastiska i början, men intresset har svalnat. Vad gör du då ?

Att du inte tänker amma förvånar iallafall inte mig ett dugg. Varför skulle du ?

Här finns en tråd skriven av en bukefalist som låtit sig övertalas av en entusiastisk man och där ingen av dem är intresserad av barnet längre...
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=959238
Jag skulle råda dig att läsa den och tänka efter några gånger extra efteråt...

Cirkus: Jag ser ingen anledning till att plåga sig själv, varken psykiskt eller fysiskt när det finns alternativ.

HUR vet du att det är att plåga dig både psykliskt och fysiskt, när du aldrig ens har provat? Att så kategoriskt tvärvägra att ens försöka amma förstår jag inte. Säj i stället att "jag ska prova att amma, men känns det inte alls bra så avbryter jag det" Då ger du dig själv en annan mental inställning till att göra det som är bäst för barnet, medan bakdörren fortfarande står öppen om det inte känns bra eller inte fungerar.

Jag har inte ammat för att det inte fungerade...

Men av ren nyfikenhet, kände du dig alltså starkare och piggare under hela graviditeten än annars? Det låter nästan omöjligt, åtminstone under de sista två månaderna måste du väl känt dig i alla fall lite större och klumpigare än när du inte var gravid?

Vad finns det för positivt med en graviditet, förutom att det blir en bebis sen? Alla förändringar av kropp och huvud är ju till det sämre?

Alltså, jag är ärligt nyfiken!

Jag skulle gladeligen vara gravid ett par gånger till om min kropp hade hållit för det. Vi finns vi som gillar att vara gravida, trots att vi har mer eller mindre besvär av det - jag har hängt på kryckor de sista veckorna i mina tre sista graviditeter pga foglossningar och ja, jag har varit väldigt stor och klumpig (fråga dem som sett mig höggravid, t.ex cirkus... ) men faktum är att jag ändå har tyckt om att vara gravid.
Och:

Vissa med ledbesvär får det lättare under graviditeten har jag hört. Kanske nåt snällt hormon

Mina ledbesvär var i princip helt bortblåsta under sista graviditeten (de hade utvecklats efter graviditeten före...) och med bara det i bakhuvudet vet jag att jag gärna skulle vara "lite smågravid" hela tiden....

 

[Mammas]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag uppfattade inte att min förmåga att analysera och vara på förändrades alls, men å andra sidan var jag inte analyserande och använde min hjärna som du använder din vid forskning. En sådan nivå du är på då gissar jag att jag aldrig är i i mitt vardagliga liv. Så om det är så att det är en vanlig biverkning kände jag inte av den. Men jag hävdar ändå att jag överlag mådde mycket bättre psykiskt under min graviditet. Självförtroendet ökade drastiskt och harmonin jag talade om gjorde så att jag mådde mycket bättre psykiskt än innan. Det hänger till viss del kvar, men det är ändå en stor skillnad mot hur jag var som gravid.

Edit: Vill bara förtydliga att även om just den biten var bra var det andra bitar som var påfrestande och jobbiga. Att inte kunna röra sig exempelvis.

 

[jerseyko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Däremot har jag både hört och träffat flertal (påstår dock inte att det är vanligt förekommande) kvinnor som säger att de älskat/älskar att vara gravida, med allt vad det innebär .

Jag älskar att vara gravid. Känslan att bära sitt barn, se magen växa. Känna den lille röra sig

Fast jag inte direkt haft enkla graviditer både psykiskt och fysiskt. Foglossningar from hell, sammandragningar, depression, sömnsvårigheter, åderbrock.

Men allt sånt glöms lixom bort när det buffar där inne

 

[jacko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag har exakt samma tankar/erfarenheter som du kring graviditet. Jag tror absolut att det blir jättespännande "sen", men så himla roligt att vara gravid tycker jag inte att det är.

Det gör mig inget om jag blir ännu mer fysiskt ful, men bara jag får tillbaka kroppens funktionalitet relativt snabbt blir jag glad! Jag är trött på att flåsa (lungorna är ju små som clementiner!), trött på att inte kunna röra mig som jag vill, trött på att benen och händerna är svullna, trött på nästäppan. Det är opraktiskt att vara gravid helt enkelt. Och jag har inte ridit på flera månader!

Och jag delar heller inte jerseykos upplevelser av buffandet. Första gången jag såg hur det rörde sig fick jag panik och grät.

Och just nu har jag inte känt av någon rörelse på ett tag (en halvtimme?) och får genast ångest över att något ska vara fel. Ja, det är ingen lätt balansgång.

 

[Gullan86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Vad ni analyserar, det är ju bara 9mån/barn man går, 9månader av sitt liv, lite besvär måste det väl vara för att man ska få något så fint eller?
allt kan väl inte vara som rosa moln? lite får man väl kämpa? varför gör annars förlossningen ont?
så himla illa kan det väl inte vara att vara gravid, ni får det ju att låta som helvetet på jorden i princip och så farligt ska det väl inte vara?
Hur ofta dör folk nuförtiden i sverige av graviditet/förlossning på en skala?

Jag tror att man ska få kämpa lite då värdesätter och älskar man barnet som kommer mer.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Vad ni analyserar, det är ju bara 9mån/barn man går, 9månader av sitt liv, lite besvär måste det väl vara för att man ska få något så fint eller?
allt kan väl inte vara som rosa moln? lite får man väl kämpa? varför gör annars förlossningen ont?
så himla illa kan det väl inte vara att vara gravid, ni får det ju att låta som helvetet på jorden i princip och så farligt ska det väl inte vara?
Hur ofta dör folk nuförtiden i sverige av graviditet/förlossning på en skala?

Jag tror att man ska få kämpa lite då värdesätter och älskar man barnet som kommer mer.

Ingen har väl sagt att det är helvetet på jorden att vara gravid? Men jag skulle aldrig genomgå en graviditet frivilligt om jag visste säkert att det inte skulle bli någon bebis på slutet, bara för det stora nöjet att få vara gravid.

Bara för att man inte dör så betyder väl inte det att det är en härlig upplevelse? Man dör inte av en rotfyllning heller, men ingen skulle väl hävda att det är så kul och mysigt att man gör det bara för nöjes skull? Tycker det är en väldigt konstig tankegång.

Likaså att den som har en kämpig graviditet kommer att älska sina barn mer än den som har en lätt graviditet. Menar du verkligen det? Att Ameo och andra som tycker om att vara gravida älskar sina barn mindre, för att de inte lidit tillräckligt under graviditeten?

För övrigt har jag kämpat och lidit mer än de flesta för att få till det här barnet, så om det bara är kämpaglöd och lidande som vill till så kommer mitt barn bli planetens mest älskade. Fast jag tror ju inte riktigt att det funkar så, jag tror inte att man älskar barn mer om man har lidit mycket för att få till dem.

Jag tror varken jag eller andra som inte tycker det är en höjdare att vara gravid trodde det skulle vara en vandring på rosa moln. Jag trodde det skulle vara ungefär så som det är - nio mindre roliga månader, och förhoppningsvis ett barn på slutet som gör alltihop värt det.

Förlossningen gör ont för att vi människor har jämförelsevis stora huvuden när vi föds. Det är hela anledningen, inte att man inte skulle älska barnen mindre ifall det inte gjorde ont.

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Vad ni analyserar, det är ju bara 9mån/barn man går, 9månader av sitt liv, lite besvär måste det väl vara för att man ska få något så fint eller?
allt kan väl inte vara som rosa moln? lite får man väl kämpa? varför gör annars förlossningen ont?
så himla illa kan det väl inte vara att vara gravid, ni får det ju att låta som helvetet på jorden i princip och så farligt ska det väl inte vara?
Hur ofta dör folk nuförtiden i sverige av graviditet/förlossning på en skala?

Jag tror att man ska få kämpa lite då värdesätter och älskar man barnet som kommer mer.

Om män hade kunnat vara gravida och man helt enkelt fick komma överens om vem som skulle ta den biten - då hade jag ALDRIG tagit det passet.

Hade vi kunnat använda en surrogatmamma hade jag inte tvekat på den punkten heller.

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag förstår precis vad du menar. Om man inte fått ett barn i slutändan hade man ju inte valt att gå runt såhär liksom Jag hade nog inte velat ge bort graviditeten till någon annan men hade man kunnat välja deltidsmage hade det varit perfekt hihi.

Jag har mått bra hela graviditeten men kan inte påstå att jag mått bättre än som ogravid. Å andra sidan mår jag toppenbra vanligtvis så det är svårt att slå det.

 

[jerseyko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Vad ni analyserar, det är ju bara 9mån/barn man går, 9månader av sitt liv, lite besvär måste det väl vara för att man ska få något så fint eller?

9 månader..*hrm*...Jag har haft ont i mina fogar sen april 07.

Lite besvär vet jag inte, i mitt fall kan de vara besvär jag får dras med livet ut. Men det skiter jag i för jag älskar mina barn sen de flyttade in.

Jag skulle dock aldrig ställa upp att riskera dom kanske bara 9 månaderna för min partner vill ha barn.

allt kan väl inte vara som rosa moln? lite får man väl kämpa? varför gör annars förlossningen ont?

Min upplevelse, det gör ondare att tatuera sig än föda barn! Får se om jag får uppleva den där smärtan alla snacka om nu när nästa barn ska födas.

så himla illa kan det väl inte vara att vara gravid, ni får det ju att låta som helvetet på jorden i princip och så farligt ska det väl inte vara?
Hur ofta dör folk nuförtiden i sverige av graviditet/förlossning på en skala?

Det är ett helvete på jorden men resultatet är värt det!

1/30.000 dör i sverige under graviditeten/förlossningen.

Jag tror att man ska få kämpa lite då värdesätter och älskar man barnet som kommer mer.

Många av mina svar i tråden har blivit till minna86 och även de här senaste lite "inspererat" av vad hon skrivit i tråden.

Längtar man efter ett barn så klart man kämpar och överlever!

Och i No1 fall så måste hon ju faktiskt börja redan innan hon blir gravid. Eftersom både hon och bebisen kan dö långt innan de börjar bli jobbigt att vara gravid. I värsta fall hinner hon ju inte mer än komma så långt i graviditeten att hon precis fått veta att hon är gravid innan de går åt pipsvängen.

Vet inte om det var i den här tråden hon visade statistiken för hennes sjukdom. Det skall absolut tas på allvar och planen för hennes medicinering och hela graviditeten och förlossningen ska vara klar innan hon blir gravid. (Är min åsikt)

 

[Tajger]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men av ren nyfikenhet, kände du dig alltså starkare och piggare under hela graviditeten än annars? Det låter nästan omöjligt, åtminstone under de sista två månaderna måste du väl känt dig i alla fall lite större och klumpigare än när du inte var gravid?

Vad finns det för positivt med en graviditet, förutom att det blir en bebis sen? Alla förändringar av kropp och huvud är ju till det sämre?

Alltså, jag är ärligt nyfiken!

Helt klart kände jag mig klumpigare och orörligare under senare delen av graviditeten, och trött, särskilt med fjärde då jag hade två små, och en tonåring...
Men jag kände mig stark, urkvinnlig, speciell (även om massor av kvinnor är gravida) Jag kände inte, som jag minns det, av någon förändring i huvudet, det tyckte jag var värre under tiden efter, med amning, sömnlöshet mm.
Jag jobbade fram till tre dagar innan förlossning med nr 2, en vecka innan med nr 3 och nr 4 var jag hemma eftersom det bara skiljer 1½ år, men jag hade två dagbarn.
Så ja, jag vill nog säga att jag mådde jäkligt bra!

Och om vi går vidare i tiden, så diskuterade jag och maken så mycket tid det känns som att man hade när barnen var små! Utflykter och strandpromenader. Picknick och brödbak. Fika med kompisarna och förmiddagar i lekparken.
Nu är det full rulle, när tre är utflyttade och vi har en artonåring hemma bara. Vad händer?

 

[Breccia_]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Hahaha, sen har vi dom här människorna som inte ens märker eller vet att dom e gravida - d.v.s. jag
Jag red fram tills några veckor innan min dotter föddes men då ställdes hästen av p.g.a. andra anledningar och jag var i stallet och storstädade + skurade boxen samma dag hon föddes typ
Jag blev inte gravidtjock, jag blev jämnfet, jag hade inte ont, jag hade det väldigt enkelt antar jag, Fast jag visste ju inte så kan nog bero på det.
Och det gör inte heller att man älskar sitt barn mindre

 

[jacko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag hade absolut ingen föreställning om att jag skulle vara lyckligast på jorden eller sväva omkring på rosa moln. Jag har mått hyfsat trots allt, men jag hade gärna sett att maken burit på bebisen istället!

Och det har inget att göra med att det kommer att bli jättespännande att se vem som tittar ut den 22/12!

Och som jerseyko påpekade - i just No1:s fall är det ju en helt annan femma. Tyvärr.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men jag kände mig stark, urkvinnlig, speciell (även om massor av kvinnor är gravida)

Det räcker att köra ett lite tuffare pass i gymmet för att en eventuell känsla av att vara stark ska försvinna - sämre flås och uthållighet har sällan skådats.

Det där med att känna sig kvinnlig är ett mysterium för mig, jag fattar inte riktigt vad det är. Jag har aldrig känt mig kvinnlig någonsin tror jag (möjligtvis de gånger jag inser att det är en nackdel att vara kvinna i jobbet t ex), klär jag upp mig kan jag känna mig snygg, men kvinnlig? Vad är det?

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Hojden av kvinnlighet maste ju anda vara att bara pa ett barn? Mindre manligt an sa kan det val inte bli?

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men spelar det nån roll? För mig är det liksom en blaha-känsla, att jag är gravid säger inget om mig mer än att jag är tjockare och klumpigare än vanligt, och att jag ska få ett barn snart. Och män kan ju också vara tjocka och klumpiga, och få ett barn snart.

Att vara kvinnlig eller inte har liksom ingen innebörd för mig. Jag har ingen önskan om att vara kvinnlig, för jag förstår inte vad det är. Jag kan kanske vilja vara vältränad, se bra ut, prestera bra, ha barn, men det har ju inget med manligt och kvinnligt att göra. Det kan man ju göra oavsett kön.

 

[cirkus]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

KL

Men av ren nyfikenhet, kände du dig alltså starkare och piggare under hela graviditeten än annars? Det låter nästan omöjligt, åtminstone under de sista två månaderna måste du väl känt dig i alla fall lite större och klumpigare än när du inte var gravid?

Vad finns det för positivt med en graviditet, förutom att det blir en bebis sen? Alla förändringar av kropp och huvud är ju till det sämre?

Alltså, jag är ärligt nyfiken!

Jag mådde riktigt bra när jag väntade mina tvillingar, jag gillade att vara gravid, inget illamående eller så. Det enda som fanns var ju ett litet orosmoln att tvillinggraviditet kan leda till litet fler komplikationer, vilket jag slapp. Sen var det litet deprimerande att läsa om hur jobbigt det var med tvillingar, men jag sket faktiskt i litteraturen för det mesta. Fysiskt mådde jag mycket bättre med tvillingarna än med enlingen, då vart jag tjock och arg

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Vad var det med graviditeten som du tyckte om? Att inte må illa är såklart bra, men i vanliga fall mår man ju inte heller illa, så just den delen kan ju knappast ha varit en förändring till det bättre från ditt ogravida normaltillstånd?

 

[Mitten]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

...att få anledning att misstänka att brösten efter 12 månader kommer hänga i navelhöjd och magen i knähöjd.

Fast vissa bryr sig inte om detta ett dugg, deras inställning står över det jag själv definierar som totalt förfall och misär

Vad är då skillnaden kan man fråga sig?

Vissa är nog helt enkelt bara höga på "jag gör ett liv"-grejen.
Har fått höra att en del känner sig både sexigare, kvinnligare, vackrare och blir lyriska över de kroppsliga förändringarna oavsett bristningar, sömnlösa nätter, värk, underlivsbråck, hemorroijder osv. De älskar sig själva och sin kropp mer efter barnafödande än före.

Andra ser bara graviditeten som ett nödvändigt ont och bokar in tid hos plastik-kirurgen för mommy lift så fort allt är klart.

Jag var livrädd för förfallet och misären.. och kroppen har tagit stryk helt klart, rumpan har krympt (just det gör inget ) och tuttarna är mycket fulare tycker jag , all vikt hamnar på magen. MEN jag är faktiskt mer kompis med kroppen nu än vad jag var innan. Kan inte riktigt förklara varför, men kanske är jag stolt över den för att den jobbat så bra? Kanske känner jag att den är så biologiskt häftig? Vet inte, men vi är mycket bättre kompisar nu .

Men jag har inte sån skrynklig jobbig mammamage, skulle jag ha det skulle jag nog operera den iallafall när jag bestämt mig för att det är slut på bebisar. Jag skulle kunna tänka mig krympa tuttarna också. Jag vill ju gärna ha en bebis till, lyckas vi med det så kan jag tänka mig kniven sen. Men jag är ändå mer kompis med kroppen, det betyder inte att jag tycker den är vackrare.

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Na for min del spelar det ingen roll. Visst kan man ocksa vara tjocka och vanta pa att deras fru ska foda ett barn, men de kan aldrig bara ett barn. Och just den delen tycker jag ar valdigt vacker och skulle inte vilja byta bort den. Jag kanner mig vacker och lyckligt lottad att jag kan bara ett barn. Det kanns magiskt att denna haftiga process kan ta plats i min livmoder.