Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

[jerseyko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag är inte med riktigt, han saknade inte din uppväxt men han hade hellre haft det så?

Han saknar inte det han fick under sin uppväxt, fast de typ aldrig hade pengar och allt vad de innebär. Han är lite avis på hur jag haft det, men går ju inte runt å tycker hans uppväxt var sämre för det!

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag kan bara säga att jag tycker INTE att du skall skaffa barn öht.

Du ser i stort sett ingen anledning till det själv, du har redan från början klargjort för din sambo att du inte vill. Det finns inget som helst skäl till att du skall skaffa barn.

Du *tror* att amning skulle vara obekvämt för DIG, finns det någonting som kan få dig att se utanför dig själv ?

Jag tycker att det du representerar i denna tråd skrämmer skiten ur mig vad det gäller barnalstrande. Jag kan inte fatta att din sambo ens vill ha barn med en som har din inställning.

Ja jag håller med!

Dessutom är det stor skillnad att inte gilla andras barn till att gå in i något så stort som att skaffa eget med den inställningen att man själv inte tror sig tycka om sitt eget barn eller vilja ta hand om det fullt ut.

 

[cirkus]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men varför tror du att det är att plåga sig själv ? Du har ju inte ens försökt. Du har bara bestämt dig.

Det är liksom din inställning jag inte kan förstå.

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det spännande med graviditeten är väl dels om man kommer få missfall/barnet är missbildat/sjukt/dött, dels vilka av alla möjliga negativa graviditetsbiverkningar man kommer att få (finns ju en del att välja på, från sömnsvårigheter till foglossning till halsbränna till illamående till extrem trötthet, och sådär ett tjugotal negativa effekter till).

Inte jättekul, med andra ord. I bästa fall får man inte så många biverkningar (men man kommer ändå garanterat fungera sämre mentalt och fysiskt än om man inte varit gravid) och får ett friskt barn, men det är verkligen ett best-case scenario.

Känner faktiskt ingen som tycker det är särskilt kul eller trevligt att vara gravid, det är snarare något man står ut med för att resultatet känns värt mödan.

Vad jag menar är alltså att du kanske inte ska ställa in dig på att graviditeten kommer vara den mest kul och spännande delen av att få barn.

Håller fullt med, här är en som var sjukskriven hela grav pga illamående. Har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde när jag var gravid

Åkte in och ut på sjukhus pga uttorkning och kunde i princip bara dricka mineralvatten.

Endast en av mina bekanta hade problemfri graviditet, de andra någon form av besvär. En del av dem säger att de gärna vill ha fler barn bara de slipper vara gravida

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag anser att val där man faktiskt försöker att göra det som är absolut bäst för sitt barn är den tonen som normalt angivs här.
Vissa *kan* inte amma eller vad det nu rör sig om och då tycker jag att det absolut är värt att uppmuntra dem till att känna sig som fullvärdiga och bra föräldrar (ofta är det just den känslan som förminskas när man vill men inte kan). Att inte VILJA är för att man själv är obekväm (innan man ens har försökt utan bara har bestämt sig) - går tyvärr helt bort i min bok.

Jag håller fullt med. Amning är ju nog inget som man frivilligt väljer bort pga egen bekvämlighet och det tycker jag är en väldigt dålig egenskap att göra.

 

[Tajger]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Känner faktiskt ingen som tycker det är särskilt kul eller trevligt att vara gravid, det är snarare något man står ut med för att resultatet känns värt mödan.

Då har du en här! Jag har ju fyra barn, och om det bara var att vara gravid skulle jag kunna ha många fler, har mått otroligt bra under mina graviditeter
Men man ska hinna/orka/ha råd med att ta hand om dem i så där 20 år också, så vi fick ju stoppa nånstans

I övrigt har jag bara börjat läsa diskussionen här...

 

[Calazirya]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Äsch olgaklara jag läste inte tillräckligt noga, jag är nog lite trötter

 

[Gullan86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

vad menas med riskgrupp???vad är det som kan gå fel?

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

vad menas med riskgrupp???vad är det som kan gå fel?

Förutom de vanliga riskerna så gäller det blodpropp.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Då har du en här! Jag har ju fyra barn, och om det bara var att vara gravid skulle jag kunna ha många fler, har mått otroligt bra under mina graviditeter
Men man ska hinna/orka/ha råd med att ta hand om dem i så där 20 år också, så vi fick ju stoppa nånstans

I övrigt har jag bara börjat läsa diskussionen här...

Men av ren nyfikenhet, kände du dig alltså starkare och piggare under hela graviditeten än annars? Det låter nästan omöjligt, åtminstone under de sista två månaderna måste du väl känt dig i alla fall lite större och klumpigare än när du inte var gravid?

Vad finns det för positivt med en graviditet, förutom att det blir en bebis sen? Alla förändringar av kropp och huvud är ju till det sämre?

Alltså, jag är ärligt nyfiken!

 

[Mitten]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Vissa med ledbesvär får det lättare under graviditeten har jag hört. Kanske nåt snällt hormon
Jag mådde uselt, gick på kryckor i v 16 och rullstol senare... vill helst adoptera nästa

 

[Mammas]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Fysiskt hade jag normala besvär (i början: lite illamående, väldigt trött, otroligt intensiva drömmar (som jag tror bidrog till tröttheten. I mitten inga direkta besvär och i slutet: sammandragningar, foglossningar, tung, lätt andfådd, halvsides förlamning i ansiktet sista veckorna) Dvs ganska lätta/normala besvär, jobbade heltid natt till tre månader innan jag var beräknad, sedan dag och halvtid från två månader innan. Jobbade sista dagen dagen innan jag var beräknad och fyra dagar innan han föddes.

Men psykiskt har jag aldrig någonsin mått så bra! Det var nog också det som gjorde att jag orkade jobba så länge. Visst hade jag en del hormonsvängningar men inte alls mycket, överlag var jag väldigt harmonisk och lugn. Har aldrig kännt ett sådant lugn som då. Som exempel kan jag berätta om när jag lyckades få en stöt av staketet i hingsthagen, dagen innan vi skulle på UL. Jag tänkte att "Överlevde hen så gjorde hen, men det är iaf ingen jag eller någon annan kan göra åt saken, imorrn får jag veta om hen mår bra." Låter makabert, men det var så jag tänkte då. Inte orolig alls. Oron kom dock i slutet, men då var jag bara orolig för att hen mådde bra, var ändå lugn överlag. Dock kan en bidragande orsak till oron vara att jag två gånger fick åka in för att se så han levde, för att jag inte kände sparkar på några dagar.

Just nu skulle jag kunna tänka mig att vara gravid igen, men jag har ingen lust att ha ett barn till (just nu iaf). Så det får vänta, men jag hoppas att suget kommer igen så att jag får vara gravid igen. Detta fast jag vet att det inte finns någon garanti för att jag kommer att må lika bra nästa gång.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det är ju det jag menar - även om man har helt normala besvär, så är det ju så att fungerar sämre åtminstone fysiskt under graviditeten. Sen är jag absolut med på att det är värt det för att få ett barn, och att man kan tänka sig att gå igenom det en gång till - men att man skulle fungera bättre på alla plan under graviditeten än annars har jag ju svårt att tänka mig. Alla graviditetsbesvär är ju just besvär, negativa. Det finns ju inga biverkningar som gör att man blir starkare, får bättre kondis, blir smidigare och rörligare, får bättre balans, etc. Alla förändringar är till det sämre.

Just detta lugn tycker jag är ett enormt handikapp i jobbet, jag får inte upp tillräckligt med adrenalin för att verkligen köra stenhårt på jobbet som jag brukar, utan man lullar omkring i samma tempo jämnt. Det som får mig att må allra bäst är de hormoner som är sammankopplade med ägglossning, då blir jag klar i huvudet, skarp, positiv, glad. Känner mig absolut på topp, helt enkelt. Säger sig ju självt att man mår sämre under graviditeten då, när man lullar runt i en ständig depp/bryr sig inte-dimma.

I normala fall kan jag köra en helnatt på jobbet på adrenalin (alltså komma till jobbet vid niotiden på morgonen, och gå därifrån 24 timmar senare, alternativt sova ett par timmar mellan 4 och 6 och sen upp och köra igen) - nu räcker det att jag kör en sen kväll, typ jobbar till fyra-fem på morgonen och går hem och sover sen, så är jag utslagen och aptrött i två dagar sen.

Det fattas mentalt bränsle, helt enkelt.

 

[Mammas]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Fast jag menar det inte som lugn i "ständig depp/bryr sig inte-dimma", utan jag menar lugn som i harmonisk. Harmonisk och glad.

Jag jobbar ju som väktare och hade ett par brandlarm under tiden som gravid, då har jag inga problem att få igång adrenalinet och sköta mitt jobb snabbt och smidigt. Som jag ska vara i de situationerna. Samma sak när jag blev förflyttad och skulle lära mig ett nytt ställe, inga problem alls. Jag var lika med i huvudet som annars, bara att jag psykiskt mådde väldigt bra.

Inte alls en negativ biverkning för mig, enbart positiv. Sedan hade jag ju andra negativa biverkningar också, men just denna var positiv.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Om jag jobbade som väktare så skulle jag nog också uppfatta det som en positiv effekt, men som forskare är det smått handikappande. Det är ju inte samma typ av situation som får upp adrenalinet när du forskar som när du är väktare, ingen yttre påverkan, utan du behöver gå upp 100% i vad du gör och hamna i flow, med full koncentration. Och kanske kunna köra 24 timmar i sträck framför datorn, utan att vara trött i två dagar efteråt.

Jag tror arbetssituationen skiljer sig väldigt mycket åt.

Jag har flera kollegor som har haft samma upplevelse - undervisning går bra, men forskningen går i diket när man är gravid. Man blir lite seg och lugn, och har inte den skärpa och koncentration som behövs för att skriva och analysera riktigt bra. Undervisningen är mer ett tillfälligt adrenalinpåslag genom yttre påverkan, så det funkar.

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Om jag jobbade som väktare så skulle jag nog också uppfatta det som en positiv effekt, men som forskare är det smått handikappande. Det är ju inte samma typ av situation som får upp adrenalinet när du forskar som när du är väktare, ingen yttre påverkan, utan du behöver gå upp 100% i vad du gör och hamna i flow, med full koncentration. Och kanske kunna köra 24 timmar i sträck framför datorn, utan att vara trött i två dagar efteråt.

Jag tror arbetssituationen skiljer sig väldigt mycket åt.

Jag har flera kollegor som har haft samma upplevelse - undervisning går bra, men forskningen går i diket när man är gravid. Man blir lite seg och lugn, och har inte den skärpa och koncentration som behövs för att skriva och analysera riktigt bra. Undervisningen är mer ett tillfälligt adrenalinpåslag genom yttre påverkan, så det funkar.

Nej, jag kan inte påminna mig om att jag någonsin mött någon gravid som gett ett "taggat" intryck när det gäller arbetsinsats

Däremot har jag både hört och träffat flertal (påstår dock inte att det är vanligt förekommande) kvinnor som säger att de älskat/älskar att vara gravida, med allt vad det innebär .
Det är människor som har helt andra värderingar än jag.
Oavsett hur bra jag skulle må så skulle jag skarpt ogilla de psykiska/fysiska förändringarna, både de övergående och de kvarvarande.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Precis, i bästa fall mår man nästan som vanligt, bara lite tjockare. Men aldrig bättre.

Det är ju inte kul att växa ur kläderna, att inte kunna ha vissa typer av plagg längre för att man blivit för tjock, att inte orka, att ha dåligt flås, att inte få äta vad man vill, att inte få träna som man vill. Tycker man det är härligare än hur man är som ogravid så får det mig att undra hur man egentligen har det i vanliga fall.

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Precis, i bästa fall mår man nästan som vanligt, bara lite tjockare. Men aldrig bättre.

Det är ju inte kul att växa ur kläderna, att inte kunna ha vissa typer av plagg längre för att man blivit för tjock, att inte orka, att ha dåligt flås, att inte få äta vad man vill, att inte få träna som man vill. Tycker man det är härligare än hur man är som ogravid så får det mig att undra hur man egentligen har det i vanliga fall.

...att få anledning att misstänka att brösten efter 12 månader kommer hänga i navelhöjd och magen i knähöjd.

Fast vissa bryr sig inte om detta ett dugg, deras inställning står över det jag själv definierar som totalt förfall och misär

Vad är då skillnaden kan man fråga sig?

Vissa är nog helt enkelt bara höga på "jag gör ett liv"-grejen.
Har fått höra att en del känner sig både sexigare, kvinnligare, vackrare och blir lyriska över de kroppsliga förändringarna oavsett bristningar, sömnlösa nätter, värk, underlivsbråck, hemorroijder osv. De älskar sig själva och sin kropp mer efter barnafödande än före.

Andra ser bara graviditeten som ett nödvändigt ont och bokar in tid hos plastik-kirurgen för mommy lift så fort allt är klart.

 

[Mabuse]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag skiter ärligt talat i om jag är vacker eller kvinnlig eller sexig, jag irriterar mig på att jag inte kan ha mina vanliga kläder (och det är ingen idé att köpa en massa nytt, för jag kommer bara vara såhär en kort period), att jag inte har någon midja, att jag inte kan rida ett ordenligt dressyrpass utan att få andnöd och kramp i magen. Visst, stora bröst kanske är kul, men vad hjälper det när de är komplett oanvändbara i sängen, eftersom de antingen är okänsliga eller överkänsliga? Hellre mina vanliga små bröst, som man kan ha lite kul med.

Jag gillar min kropp som den är i vanliga fall, när den funkar, orkar och kan ta i utan att bli trött eller att det tar emot av olika skäl. Nu är den ju helt upptagen med bebismakeri, så de vanliga funktionerna är inte på topp. Ska bli superskönt när den funkar som vanligt igen.

Det är väl jättekul och häftigt att kunna göra en ny människa, men det gör ju inte att besvären i sig blir kul. Tänker jag i alla fall. Och jag har svårt att se hur någon hyfsat idrottande människa kan uppfatta förändringarna som positiva.

 

[No1]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag skiter ärligt talat i om jag är vacker eller kvinnlig eller sexig, jag irriterar mig på att jag inte kan ha mina vanliga kläder (och det är ingen idé att köpa en massa nytt, för jag kommer bara vara såhär en kort period), att jag inte har någon midja, att jag inte kan rida ett ordenligt dressyrpass utan att få andnöd och kramp i magen. Visst, stora bröst kanske är kul, men vad hjälper det när de är komplett oanvändbara i sängen, eftersom de antingen är okänsliga eller överkänsliga? Hellre mina vanliga små bröst, som man kan ha lite kul med.

Jag gillar min kropp som den är i vanliga fall, när den funkar, orkar och kan ta i utan att bli trött eller att det tar emot av olika skäl. Nu är den ju helt upptagen med bebismakeri, så de vanliga funktionerna är inte på topp. Ska bli superskönt när den funkar som vanligt igen.

Det är väl jättekul och häftigt att kunna göra en ny människa, men det gör ju inte att besvären i sig blir kul. Tänker jag i alla fall. Och jag har svårt att se hur någon hyfsat idrottande människa kan uppfatta förändringarna som positiva.

Du får återkomma när allt är klart, en del byter religion från föräldraskapets första rosa dag vettu