Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nej, jag vet att ni inte tycker det. Men jag tänker inte offra mitt förhållande pga något som är så osäkert.
Och jag vet att jag har gott om tid och det är inte tal om att jag ska ha barn nu utan om flera år!

Fortfarande en väldigt dålig orsak till att skaffa barn

 

[Snovind]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det här tänkte jag med på. Det är ju rätt vanligt att människor försöker "rädda" sina förhållande genom att skaffa barn och det fungerar i stort sett aldrig. I de fallen splittrar barnen snarare än svetsar samman.

Personligen skulle jag aldrig skaffa barn på de villkor som Minna86 tänker ge sig in i, oavsett om jag var man eller kvinna. Sen kan så klart saker och ting hända utefter vägen, men att i förväg ha de "villkoren" skulle jag inte köpa.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Så du skaffar barn inte för att du själv vill, utan för förhållandets skull? Och du tänker inte vänta tills du själv får lust, utan det måste vara inom de närmaste åren, annars tycker du det känns onaturligt?

Är det något i detta du gör för att du vill det, allt verkar vara för att sambon och "naturen" tvingar dig?

Ni missade du en del, det är visst för min egen skull eftersom jag är rädd för att ångra mig. Det är mycket möjligt att jag och sambon hade kommit fram till att det är "nog bäst" att skaffa barn även om det inte varit så viktigt för honom.
Och det är inte bara det att jag tycker det känns säkrare att inte skaffa barn allt för sent utan det är även det att jag vill gärna ha lite egen tid mellan barn och pensionen. Dessutom (jag vet att ni tycker detta är idiotiskt) tycker jag det verkar roligare att ha barn samtidigt som de flesta man känner. Om alla man umgås med ha barn utom oss så blir det ändå en väldigt barnorienterad samvaro så då kan man ju likagärna ha en egen då istället för att vänta 10 år.
Ser som sagt inte poängen med att vänta...

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Men du är villig att offra ett barns välmående?

Dessutom, har du sett statistiken för hur många par som går isär när de får barn?
Den risken är nog mångdubbel så stor om inte bägge parter är med på det lika mycket.

Att skaffa barn verkar snarare vara en rejäl risktagning så att man inte SABBAR förållandet.

Men herregud, det kommer inte vara något fel på vårt barns välmående!
Ja, jag har sett statistiken och även förklarat det för min sambo men han verkar inte bry sig om det. Och som sagt det är en risk men skaffar vi inte barn så är det helt säkert att vi går isär.

Är det fel att behålla ett barn som inte var meningen då? Man kanske är 20 år och hade inte planerat barn förren man är 35-40 år, alltså ville man inte ha det barnet egentligen.
Här är nu ju experter på att säga att allting löser sig och att man aldrig ångrar sina barn osv osv men det gäller alltså bara om man blir gravid av en olyckshändelse...
Jag vill inte ha barn nu och kanske inte om 5 år men jag kanske vill om 20 år så var i ligger skillnaden mot det beskrivna fallet ovan förutom att jag kommer sluta med p-piller medvetet?

 

[ameo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

fast det är en viss skillnad mellan att gå isär med eller utan barn...

Nu löser det sig förhoppningsvis med längtan efter barnet medan du är gravid (det gör det för de flesta), men faktum kvarstår just att risken är att du inte kommer älska ditt barn förbehållslöst när det förvisso är planerat men inte av känslomässiga skäl utan rent rationella. Det talas sällan om det, men nog sjutton finns det exempel på tjejer som låtit sig övertalas att skaffa barn för att sambon vill det, sen har förhållandet spruckit och tjejen är bitter och sitter med ett barn hon inte vill ha. Vi har t.ex haft någit sånt exempel här där det gått så långt att tjejen ville adoptera bort barnet.
Så tänk efter fyra varv extra innan du sätter barn till världen av rent praktiska skäl, är mitt råd!

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

fast det är en viss skillnad mellan att gå isär med eller utan barn...

Nu löser det sig förhoppningsvis med längtan efter barnet medan du är gravid (det gör det för de flesta), men faktum kvarstår just att risken är att du inte kommer älska ditt barn förbehållslöst när det förvisso är planerat men inte av känslomässiga skäl utan rent rationella. Det talas sällan om det, men nog sjutton finns det exempel på tjejer som låtit sig övertalas att skaffa barn för att sambon vill det, sen har förhållandet spruckit och tjejen är bitter och sitter med ett barn hon inte vill ha. Vi har t.ex haft någit sånt exempel här där det gått så långt att tjejen ville adoptera bort barnet.
Så tänk efter fyra varv extra innan du sätter barn till världen av rent praktiska skäl, är mitt råd!

Ja, precis, hormoner och liknande kommer antagligen fixa detta alldeles utmärkt
Varför råder ni då folk att behålla barn som inte är meningen om det är en sådan fara för förhållandet? Det måste ju vara mer knäckande att vara 19 år, arbetslös, ett ha nytt förhållande och bli oplanerat gravid än att vara närmare 30, med stabil ekonomi och ett stabilt långvarigt förhållande och få en önskad graviditet trots att en av personerna inte tycker barn är himlen på jorden. Ändå är ni alltid mer för bebis än abort i de tidigare nämnda exemplet men inte i mitt...

Och dessutom säger ju många mina barn och andra ungar...Så förhoppningsvis kommer det outhärdliga oljud som barn åstadkommer höras som änglasång när det kommer från mitt eget barn.

Och om jag och min sambo skulle separera, vem säger att barnet måste bo hos mig?

 

[Badger]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Fast ändå, det finns ju många som bara ääälskar små barn för att de är så söta och vill skaffa därför. Det är väl inte värre åt ena eller andra hållet jag menar många som bara älskar små barn tar väl ett irrationellt beslut baserat på bebisar de träffat i en halvtimma eller sett på bild placerade i jordgubbar. Känns ibland som att vissa människor skaffar barn för att de gillar söta bebisar och inte tänker närmre på att bebisar har kort hållbarhetstid, de växer oftast. Tänk vilken besvikelse de får i jämförelse med en cyniker... Cynism på området behöver inte bero på okunskap, det kan ju bero på koll. Romantiska moln på området behöver inte bero på erfarenhet med barn, det kan bero på noll koll.


Själv äälskar jag inte barn alls faktiskt. Jag tycker väldigt mycket om mina småbröder och kusiner. För mig måste ngt vara väldigt befriat från personlighet för att jag ska kunna älska vemsomhelst som ingår utan att ha mött individen, inte ens kaniner kvalificerar, möjligen räkor. Jag skulle tex ha väldigt svårt att skicka ett kort till min farbror där det står att han och hans fru är välkomna på bröllop, men inga barn, huh, de är ju inte barn, de är mina kusiner, individer jag känner, kan inte utesluta personer grundat bara på ålder, det är föräldrarnas sak. Barn jag inte känner däremot är ju bara konstigt att bjuda om de inte är bebisar som inte kan lämnas hemma.

Så helt enkelt, ett beslut om att sluta med preventivmedel om fyra år låter ju inte så illa. Det är inte heller oåterkalleligt utan ger lugn och ro i fyra år att slippa tänka på saker. För problem med julpynt och oro över förlossning känns lite trassligt konstigt att fundera över och tidigt på fyra år kan en hel del i smärtlindring o snitt förändrats! För att inte tala om julpyntslusta. Fyra års paus och sedan att tänka över är väl perfekt.

 

[rubytoo]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja, precis, hormoner och liknande kommer antagligen fixa detta alldeles utmärkt
Varför råder ni då folk att behålla barn som inte är meningen om det är en sådan fara för förhållandet? Det måste ju vara mer knäckande att vara 19 år, arbetslös, ett ha nytt förhållande och bli oplanerat gravid än att vara närmare 30, med stabil ekonomi och ett stabilt långvarigt förhållande och få en önskad graviditet trots att en av personerna inte tycker barn är himlen på jorden. Ändå är ni alltid mer för bebis än abort i de tidigare nämnda exemplet men inte i mitt...

Och dessutom säger ju många mina barn och andra ungar...Så förhoppningsvis kommer det outhärdliga oljud som barn åstadkommer höras som änglasång när det kommer från mitt eget barn.

Och om jag och min sambo skulle separera, vem säger att barnet måste bo hos mig?

Nej jag anser inte det som du skriver ovan. Jag tycker att barnets väl måste komma först och jag skulle inte råda att behålla ett barn man inte kan sörja för, liksom ett barn som föds till de känslor du uppvisar här i skrift. Jag anser inte att barn är något att ta för givet utan det är något man skall skaffa för att man verkligen vill OCH kan försörja det

Tycker inte att vare sig du eller den i det exemplet du ovan givit skall skaffa barn fören ni har det ordnat för er både när det gäller känslor och ekonomi

 

[Teilani]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja, precis, hormoner och liknande kommer antagligen fixa detta alldeles utmärkt
Varför råder ni då folk att behålla barn som inte är meningen om det är en sådan fara för förhållandet? Det måste ju vara mer knäckande att vara 19 år, arbetslös, ett ha nytt förhållande och bli oplanerat gravid än att vara närmare 30, med stabil ekonomi och ett stabilt långvarigt förhållande och få en önskad graviditet trots att en av personerna inte tycker barn är himlen på jorden. Ändå är ni alltid mer för bebis än abort i de tidigare nämnda exemplet men inte i mitt...

Och dessutom säger ju många mina barn och andra ungar...Så förhoppningsvis kommer det outhärdliga oljud som barn åstadkommer höras som änglasång när det kommer från mitt eget barn.

Och om jag och min sambo skulle separera, vem säger att barnet måste bo hos mig?

Nu följer jag inte barntrådarna slaviskt, men jag har aldrig sett någon rekommendera att någon ska föda ett barn på de premisserna. Om det är någon som är ung och vill ha barn för de är så söta, så brukar rådet vara att vänta i 9 fall av 10 skulle jag säga.

Om barnet är ett faktum så handlar det mer om att kvinnan ska välja själv, ett val hon kan leva med. Det är en helt annan situation än den du befinner dig i just nu, att göra en abort är att ta bort ett barn för en del och det kan ge djupa sår, och är som sagt en helt annan diskussion än att välja en graviditet.

Det finns ju vissa saker som barn behöver som är svårt att sätta ord på. Att få höra att de ritat en fin teckning när det bara är kladd. Att få en kram när det är trötta och ledsna och djävliga... Att få höra att deras föräldrar älskar dem mest i världen och att de är unika vackra människor som betyder något! Det är viktigare än att byta blöjor på precis rätt sätt eller att de inte får äta socker i tid och otid.

Nej, jag har inga barn, men jag har många trasiga vänner med känslokalla föräldrar.

 

[Mitten]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Åh vad bra skrivet. Så är det ju. De behöver att man hoppar över att se på sitt favvo-TV-program bara för att de just ikväll behövde kramas. Elina hade en sån kväll igår, jättekelen och ville bara vara nära, nära - väldigt olikt henne så jag tog ledigt idag och stannade hemma med henne, jag tror hon behöver familjetid.
Min kompis som har 2 små barn frågade om jag vabbade, och jag sa att jag kompade ut just för att hon behövde mammatid. Till svar fick jag att det var ju så jobbigt när de var sådär klängiga och att det då var skönt att lämna dem på dagis . Samtidigt är hon just sån att barnen inte får äta nåt annat än ekologisk mat och måste ha rätt kläder etc. Vad spelar det för roll om de inte får den närhet de behöver?

Lite OT, sorry. Jag bara kände att det var så viktigt

 

[vindvissla]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Åh jag håller också med dig, det är så himla viktigt!

Minna86 skillnaden på 20-åringen som blir gravid för att kondomen sprack och på dig är att du flertalet gånger i både denna och din andra tråd sagt väldigt tydligt att du inte vill ha barn, du kommer inte låta barnet ta av din tid, det verkar jobbigt att ha barn och du har ingen som helst lust att piffa till deras födelsedagar, julaftnar eller för den delen - Varje dag av deras liv. Att gå in med den inställningen i något livslångt som du aldrig kan ångra eller få ogjort låter helt befängt.

Jag, som de andra, hoppas innerligt att du kommer ändra på dig, men när din dotter är 15 och skär sig i armarna för att hennes mamma inte ser henne så kan du ju fundera närmre på hur smart det var. Att få barn är en uppoffring och vart barn förtjänar att få den bästa möjliga starten i livet - två föräldrar som älskar det.

 

[jerseyko]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det måste ju vara mer knäckande att vara 19 år, arbetslös, ett ha nytt förhållande och bli oplanerat gravid än att vara närmare 30, med stabil ekonomi och ett stabilt långvarigt förhållande och få en önskad graviditet trots att en av personerna inte tycker barn är himlen på jorden.

Det håller jag inte med om.

19 åringens liv blir inte knäckt. 19 åringen kommer få tillbringa sitt liv med sitt barn och anpassa jobb, plugg, boende osv efter barnet. Inga drömmar sätts i krasch, för 19 åringen är så pass ung att hon ändå kommer kunna plugga och göra karriär innan hon blir "gammal".
19 åringen har (oftast) inga rutiner och vanor om hur dagarna ska gå.

Är man där emot 30 år. Och har levt kanske +10 år med sin partner. Man är van att alltid göra samma sak och man har vant sig hur vardagen ser ut. Blir det helt plötsligt en jätteomställning när en liten 3½ kgs klump kommer och bestämmer exakt hur dagarna ska se ut. Det utveckas en föräldrasida hos båda och de kanske inte alls passar ihop.
19 åringen där emot "vet inte bättre" och barnet är med redan från start. Man vet inte hur det är att plugga utan barn, man vet inte hur det är att göra karriär utan barn.


Ett barn bryr sig inte om vart i landet h*n bor, i lägenhet och delar rum med mamma och pappa eller i en jätte villa. Barn bryr sig inte om äpplena mamma använder i äppelkakan är från Lidl eller Ica.
Barn bryr sig inte om kläderna är inhandlade på tradera eller i den finaste gallerian.

Barn bryr sig om hur mycket kärlek dom får. Att mamma och pappa är närvarande. Att mamma och pappa lyssnar. Det finns inget mer kränkande för ett barn som vill komma och sitta nära att få till svars: "Nej jag måste skicka iväg det här mailet nu det är jätteviktigt"

För inte är Anna som har 3 ponnyer i 250.000kr klassen lyckligare än Annika som äntligen fått börja sköta Kläppe 2 dagar i veckan på ridskolan och har fått en rosa skötlåda från Hööks?

 

[Minta]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det håller jag inte med om.

19 åringens liv blir inte knäckt. 19 åringen kommer få tillbringa sitt liv med sitt barn och anpassa jobb, plugg, boende osv efter barnet. Inga drömmar sätts i krasch, för 19 åringen är så pass ung att hon ändå kommer kunna plugga och göra karriär innan hon blir "gammal".
19 åringen har (oftast) inga rutiner och vanor om hur dagarna ska gå.

Är man där emot 30 år. Och har levt kanske +10 år med sin partner. Man är van att alltid göra samma sak och man har vant sig hur vardagen ser ut. Blir det helt plötsligt en jätteomställning när en liten 3½ kgs klump kommer och bestämmer exakt hur dagarna ska se ut. Det utveckas en föräldrasida hos båda och de kanske inte alls passar ihop.
19 åringen där emot "vet inte bättre" och barnet är med redan från start. Man vet inte hur det är att plugga utan barn, man vet inte hur det är att göra karriär utan barn.


Ett barn bryr sig inte om vart i landet h*n bor, i lägenhet och delar rum med mamma och pappa eller i en jätte villa. Barn bryr sig inte om äpplena mamma använder i äppelkakan är från Lidl eller Ica.
Barn bryr sig inte om kläderna är inhandlade på tradera eller i den finaste gallerian.

Barn bryr sig om hur mycket kärlek dom får. Att mamma och pappa är närvarande. Att mamma och pappa lyssnar. Det finns inget mer kränkande för ett barn som vill komma och sitta nära att få till svars: "Nej jag måste skicka iväg det här mailet nu det är jätteviktigt"

För inte är Anna som har 3 ponnyer i 250.000kr klassen lyckligare än Annika som äntligen fått börja sköta Kläppe 2 dagar i veckan på ridskolan och har fått en rosa skötlåda från Hööks?

Jättebra skrivet.
Det är sådant här man måste tänka på när man har dåligt samvete för att man är lat och slänger ihop pulvermos och kokt korv till lunch eller inte går ut till lekplatsen utan sätter på en barnfilm och tittar på istället.
Och orka ta ett djupt andetag och inte stressa upp sig för att 2- åringen har ett hysteriskt trotsutbrott samtidigt som bebisen kommer på att han måste ha mat nu! Och man dessutom är sen till dagis.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Nu följer jag inte barntrådarna slaviskt, men jag har aldrig sett någon rekommendera att någon ska föda ett barn på de premisserna. Om det är någon som är ung och vill ha barn för de är så söta, så brukar rådet vara att vänta i 9 fall av 10 skulle jag säga.

Om barnet är ett faktum så handlar det mer om att kvinnan ska välja själv, ett val hon kan leva med. Det är en helt annan situation än den du befinner dig i just nu, att göra en abort är att ta bort ett barn för en del och det kan ge djupa sår, och är som sagt en helt annan diskussion än att välja en graviditet.

Det finns ju vissa saker som barn behöver som är svårt att sätta ord på. Att få höra att de ritat en fin teckning när det bara är kladd. Att få en kram när det är trötta och ledsna och djävliga... Att få höra att deras föräldrar älskar dem mest i världen och att de är unika vackra människor som betyder något! Det är viktigare än att byta blöjor på precis rätt sätt eller att de inte får äta socker i tid och otid.

Nej, jag har inga barn, men jag har många trasiga vänner med känslokalla föräldrar.

Så om jag råkade bli gravid så skulle det helt plötsligt vara okej? Jag är ledsen men jag ser inte skillnaden. Och inte göra abort för att man skulle må dåligt är ju oxå en dålig anledning att behålla med tanke på det ni beskriver. Ni säger ju hela tiden att barnet är det viktiga då är det väl fullständigt skit samma hur dåligt kvinnan skulle må efter en abort.

Vem har sagt att jag inte skulle göra det för mitt barn? Bara för att jag har en önskad om att ha omvänd fördelning av föräldra"jobbet" i vår familj betyder väl inte det att jag skulle vara elakt mot mitt eget barn?!

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Åh jag håller också med dig, det är så himla viktigt!

Minna86 skillnaden på 20-åringen som blir gravid för att kondomen sprack och på dig är att du flertalet gånger i både denna och din andra tråd sagt väldigt tydligt att du inte vill ha barn, du kommer inte låta barnet ta av din tid, det verkar jobbigt att ha barn och du har ingen som helst lust att piffa till deras födelsedagar, julaftnar eller för den delen - Varje dag av deras liv. Att gå in med den inställningen i något livslångt som du aldrig kan ångra eller få ogjort låter helt befängt.

Jag, som de andra, hoppas innerligt att du kommer ändra på dig, men när din dotter är 15 och skär sig i armarna för att hennes mamma inte ser henne så kan du ju fundera närmre på hur smart det var. Att få barn är en uppoffring och vart barn förtjänar att få den bästa möjliga starten i livet - två föräldrar som älskar det.

Nog för att barn är något livslångt men jag skulle nog säga att tiden och energin som barn kräver minskar sakta men säkert och tillslut flyttar de ju faktiskt hemifrån...
Med tanke på att det är min dotter så får vi hoppas att hon är lik mig och är lite starkare än så. Och vaddå inte se henne?
Och återigen, vem har sagt att jag inte kommer älska mitt barn?

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Det håller jag inte med om.

19 åringens liv blir inte knäckt. 19 åringen kommer få tillbringa sitt liv med sitt barn och anpassa jobb, plugg, boende osv efter barnet. Inga drömmar sätts i krasch, för 19 åringen är så pass ung att hon ändå kommer kunna plugga och göra karriär innan hon blir "gammal".
19 åringen har (oftast) inga rutiner och vanor om hur dagarna ska gå.

Är man där emot 30 år. Och har levt kanske +10 år med sin partner. Man är van att alltid göra samma sak och man har vant sig hur vardagen ser ut. Blir det helt plötsligt en jätteomställning när en liten 3½ kgs klump kommer och bestämmer exakt hur dagarna ska se ut. Det utveckas en föräldrasida hos båda och de kanske inte alls passar ihop.
19 åringen där emot "vet inte bättre" och barnet är med redan från start. Man vet inte hur det är att plugga utan barn, man vet inte hur det är att göra karriär utan barn.


Ett barn bryr sig inte om vart i landet h*n bor, i lägenhet och delar rum med mamma och pappa eller i en jätte villa. Barn bryr sig inte om äpplena mamma använder i äppelkakan är från Lidl eller Ica.
Barn bryr sig inte om kläderna är inhandlade på tradera eller i den finaste gallerian.

Barn bryr sig om hur mycket kärlek dom får. Att mamma och pappa är närvarande. Att mamma och pappa lyssnar. Det finns inget mer kränkande för ett barn som vill komma och sitta nära att få till svars: "Nej jag måste skicka iväg det här mailet nu det är jätteviktigt"

För inte är Anna som har 3 ponnyer i 250.000kr klassen lyckligare än Annika som äntligen fått börja sköta Kläppe 2 dagar i veckan på ridskolan och har fått en rosa skötlåda från Hööks?

Jag menar inte att 19-åringens liv blir knäckt utan det var förhållandet vi pratade om. Och av de som jag känner mitt gymnasium så fick barn är ingen tillsammans med barnet far, det tycker jag talar lite för sig själv.
¨
Jo, ett barn bryr sig visst om vart det bor, om de delar rum med mamma och pappa, de bryr sig om färgen på äpplena, de bryr sig om vart kläderna kommer ifrån och vad det står på dom. Kanske inte när de är bebisar men hur äldre de blir desto mer bryr de sig.

Jag vet inte vilken värld ni lever i men i den världen jag lever i får inte barnen som de vill hela tiden, ibland måste mamma skicka iväg ett mail för hon har ett jobb att sköta som betalar räkningarna och ser till att det finns mat på bordet.

Har ett lysande exmepel faktiskt. Min bästis har en alldeles underbar mamma, hur gullig och go som helst (har spenderat mycket tid hemma hos dom så jag var som en del i familjen) men hade ett riktigt trassligt liv med jobb osv vilket gjorde att de flyttade ofta osv. Min mamma var inte så pussig och gulligullig men jag har haft en strukturerad trygg vardag hela mitt liv. Vi har pratat om detta många gånger och min kompis saknade min vardag mer än vad saknade hennes gulligull mamma.

 

[escodobe]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja, precis, hormoner och liknande kommer antagligen fixa detta alldeles utmärkt
Varför råder ni då folk att behålla barn som inte är meningen om det är en sådan fara för förhållandet? Det måste ju vara mer knäckande att vara 19 år, arbetslös, ett ha nytt förhållande och bli oplanerat gravid än att vara närmare 30, med stabil ekonomi och ett stabilt långvarigt förhållande och få en önskad graviditet trots att en av personerna inte tycker barn är himlen på jorden. Ändå är ni alltid mer för bebis än abort i de tidigare nämnda exemplet men inte i mitt...

Och dessutom säger ju många mina barn och andra ungar...Så förhoppningsvis kommer det outhärdliga oljud som barn åstadkommer höras som änglasång när det kommer från mitt eget barn.

Och om jag och min sambo skulle separera, vem säger att barnet måste bo hos mig?[/QUOTE]

Det är just sådana här kommentarer som får mig att vara skeptisk. Ska man ha barn så ska man väl vilja ha dem (minst) halvtid i alla fall? Det låter som du skaffar barn bara för att "man ska" och att det inte ska skära in i din tid/vardag.

Jag som är frivilligt barnlös har fått höra flertalet bekännelser från människor som satt sig i sådana situationer och sen vantrivts med sin föräldraroll. Både män och kvinnor. Att inte vilja från början och bara hoppas på att hormonerna kommer lösa problemet känns inte alls som bra förutsättningar.

 

[Platina]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag måste bara fråga om du och din sambo ens har reflekterat över vad som skulle hända om ni får ett barn som inte är friskt?
Oavsett om den dagen är imorgon eller om tio år så kanske man ska reflektera över vad det innebär och hur ens syn på föräldraskapet går ihop då?
Jag säger absolut inte att man ska utgå från att få ett sjukt barn, men risken finns faktiskt alltid där, like it or not.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Ja, precis, hormoner och liknande kommer antagligen fixa detta alldeles utmärkt
Varför råder ni då folk att behålla barn som inte är meningen om det är en sådan fara för förhållandet? Det måste ju vara mer knäckande att vara 19 år, arbetslös, ett ha nytt förhållande och bli oplanerat gravid än att vara närmare 30, med stabil ekonomi och ett stabilt långvarigt förhållande och få en önskad graviditet trots att en av personerna inte tycker barn är himlen på jorden. Ändå är ni alltid mer för bebis än abort i de tidigare nämnda exemplet men inte i mitt...

Och dessutom säger ju många mina barn och andra ungar...Så förhoppningsvis kommer det outhärdliga oljud som barn åstadkommer höras som änglasång när det kommer från mitt eget barn.

Och om jag och min sambo skulle separera, vem säger att barnet måste bo hos mig?[/QUOTE]

Det är just sådana här kommentarer som får mig att vara skeptisk. Ska man ha barn så ska man väl vilja ha dem (minst) halvtid i alla fall? Det låter som du skaffar barn bara för att "man ska" och att det inte ska skära in i din tid/vardag.

Jag som är frivilligt barnlös har fått höra flertalet bekännelser från människor som satt sig i sådana situationer och sen vantrivts med sin föräldraroll. Både män och kvinnor. Att inte vilja från början och bara hoppas på att hormonerna kommer lösa problemet känns inte alls som bra förutsättningar.

Det är väl klart att jag kommer vilja ha mitt barn hos mig men på inlägget jag svarade på lät det som barnet automatiskt skulle bo hos mig större delen (bor man inte väldigt nära varandra kan det ju vara svårt med skola osv att dela 50/50) och det ser jag ingen anledning till.
Ni vänder ju kappan efter vinden för när det är någon som behöver råd angående abort så kommer det bara kommentarer om att man aldrig ångrar sina barn osv osv. Sen är det ju faktiskt så att man inte behöver skaffa ett fotbollslag, om jag och sambon nöjer oss med en så har jag svårt att tänka mig att jag kommer ångra mig. Min moster hade en sådan kommentar om min mamma, att hon skulle nöjt sig med en eller två och då orkat med sig själv på ett helt annat sätt och då varit lyckligare.

 

[Minna86]

Sv: Får inte träffa läkare förrän jag är gravid - ge mig råd!

Jag måste bara fråga om du och din sambo ens har reflekterat över vad som skulle hända om ni får ett barn som inte är friskt?
Oavsett om den dagen är imorgon eller om tio år så kanske man ska reflektera över vad det innebär och hur ens syn på föräldraskapet går ihop då?
Jag säger absolut inte att man ska utgå från att få ett sjukt barn, men risken finns faktiskt alltid där, like it or not.

Jag har reflerkterat över det men min sambo har antagligen inte gjort det, han är som sagt inte mycket för att reflektera.
Men samtidigt tycker jag inte att man kan gå runt och måla fan på väggen, om man funderar på risken att vara med i en bilolycka så kanske man skulle låta bli att åka bil oxå....