Sv: Fångtråd del 3
Absolut är det så. Problemet jag har, och det sticker jag inte under stol med, är att jag är mer eller mindre skiträdd för ufodringsrelaterade defekter just på unghästar. Det finns en anledning till det som jag hellre tar via PM en i tråd. Men det, plus att jag haft vansinnig otur med mina unghästar, INTE pga ngt som haft minsta att göra med utfodring dock, gör att jag är nojig i överkant om allt jag kan påverka, att inte ta några 'onödiga risker'. Jag vet att jag är nojig i överkant, men det är svårt att stänga av. Och om jag chansar, ger honom oanalyserat hö (med tveksam hygienisk kvalitet, det är ju tyvärr det med, fast det oroar mest ur fångperspektiv) och han INTE blir bra från sitt fång, eller INTE går ner i vikt etc - så vet jag att jag inte kommer förlåta mig själv. Jag kommer aldrig undra om det berodde på det, och förbanna hur dum i huvudet jag var som chansade så. Och skulle han som femåring visa sig ha urkalkningar t ex, så kommer jag undra om det var pga det där halvåret med oanalyserat hö som är anledningen, och förbanna mig själv.
Jag TÖRS helt enkelt inte blunda när jag 'vet bättre'. Och nej, jag anser inte alltid det är så positivt att veta. Det var mycket bättre när man var mer okunnig och inte visste bättre. Och ofta gick det utmärkt med.
´Jag är helt enkelt rädd för skador som inte går att reparera sen, och som gör att jag förlorar en till unghäst i förtid.
Jag vet att du nu kommer att säga att magen pajar om du inte ger tillräckligt med TS och det är ett argument jag har full förståelse för, eftersom jag också har en häst med känslig mage. Men jag har inget minde av att han (alltså din, Herrn som du kallar honom) än så länge under förloppet har varit lös i magen (men jag är medveten om att jag kan minnas fel), så länge det går - så går det!
Så fort du märker att det inte går får du backa igen och ge lite mer ts eller kanske probimin eller proequo eller dylikt.
Han har varit lös i början, under första buttakuren. Jag lät det inte gå till diarre, men det var komockebajs, dvs en 'smet'. Det lyckades jag vända med mer TS, sen sänkte jag igen. Sen har han en gång till börjat svaja, men då har jag gått in tidigare och mött upp. För dagen så svajar magen, men det är de tidiga tecknen än bara, och jag har än inte ökat TS, men ändrat hur den serveras ett tag, han 3/4 får sin lucern i en giva istället för 2, tanken är att om han får lite mer foder i magen på en och samma giva en gång dagligen så. Får se hur det slår ut, var några lösare (inte smet, 'bara' lösare) imorse, tänkte ge det ett dygn till och se vart det går. Annars får jag höja höet lite och gå tillbaka sen.
Jag ber dig bara fundera på om det kan vara så att något av allt detta som du är så rädd för ska inträffa, kanske inte inträffar?! (hoppas du förstod den meningen).
Jag menar du är rädd för en massa saker. Du är rädd för att han inte ska banta, du är rädd att magen pajar, du är rädd för lägesförändringar, du är rädd för proteinbrist, du är rädd för för mycket kalorier, du är rädd för lite ättid, du är rädd för för lång boxvila etc. etc. och det är ju fullt normalt - det kallas
'fångest' Men någonstans får man gå på kompromiss och välja något som man är minst rädd för, som kanske kan hjälpa en annan stor rädsla att gå bort och ta itu med den 'lilla rädslan sen'
Inte rädd för lång boxvila direkt så, nu. Hade de sagt 2 mån minst direkt hade jag det, men nu smyger den sig ju på, och han tar den fint. Så den påverkar ju 'bara' motionsmässigt. Men allt det övriga är jag skiträdd för ja, av det som nämns i första stycket. Och jag VET det, men det är inte lätt. Speciellt inte när folk (menar inte dig) har som mer eller mindre hobby att säga att vad jag än gör är fel, det stressar än mer. Där har jag ju valt att lyssna på veterinärerna, och det som kan dokumenteras sas. Är väl ett litet, men i sammanhanget torftigt sätt, att hantera det på.
Men skulle jag försöka plocka ut det jag är av det du tog upp är MEST rädd för, så är det en kraschad mage. Dels för det kan utlösa ett nytt fånganfall, och dels för att det är det som med ledning av tidigare är det som är störst risk för. Dvs för lite TS och för lite ättid är det jag är mest rädd för. Minst rädd är jag för lite för mycket kalorier och för lägesförändringar. Försöker intala mig att har han klarat sig hit utan det, då klarar han resten med om han bara inte får ett återfall eller något går snett.
Han har ju som jag skrev tidigare och man inte får glömma bort stadigt blirvit bättre. Visst det går med plågsamt långsam hastighet, men det går åt rätt håll, helt klart. Saaakta men säkert.
Och för att vara lite positiv så 'räckte' han mig idag bakbenen vid kratsning! För första gången sen fånganfallet. Han gillar sina gips helt klart =) (På plussidan idag ligger också hur glad han var när han i 2 minuter fick gå omkring i stallet. Och välta grejer och slänga alla grimmor på golvet =))
Och jag tog inte ett dugg illa upp av ditt inlägg, tvärtom jag uppskattade det. Och det var helt begripligt =)
