Familj med någon som är borta mycket?

[Amha]

Jamen varför? Jamen varför skaffa barn om man har möjlighet att låta bli om man är trött jämt? Nu gäller inte det ensamstående kvinnor som sliter med dålig ekonomi med dåligt betalda jobb - de har noll val. Nu syftade jag på välutbildade män och kvinnor som har ett val.

Det finns väl miljoner anledningar till att man blir trött och som inte går att förutse?

 

[MaudPie]

Det finns väl miljoner anledningar till att man blir trött och som inte går att förutse?

Jag håller med - för egen del är just jobbresorna ett sätt att återhämta mig och klara livet med barn bättre - jag får sova några nätter på hotell, underbart! Och komma tillbaks utsövd. Istället för att väckas natten igenom (min man har mycket lättare för det, han somnar om mycket lättare).

Vad än man planerar för så kan man ju aldrig veta innan man skaffar barnet, som sagt. Sedan kan man ju planera så gott man kan, men den här tråden tycker jag är intressant för något som inte väckt några frågor i min bekantskapskrets är helt sett annorlunda. Jag har funderat en del på det, att det kan vara så olika. Också på hur mycket man ska lägga om livet då man får barn (byta jobb, tjäna mindre pengar, flytta etc). Och vad som blir skuldbeläggande av trötta småbarnsföräldrar som försöker få livet att funka (dom är nog många) och vad som är en vettig diskussion om att barn ska växa upp och må bra. Jag tycker inte något blivit helt fel i tråden, men jag ka tänka mig att många fler än mig inte ser det så svart-vitt.

För egen del och vad jag upplever från mina barn så tänker jag inte ge upp att resa några veckor då och då. Inte heller jobba kortare dagar så länge som barnen kan få kortare dagar på annat sätt. Jag hinner träffa dem varje dag. Jag hinner vara ledig då och då. Men jag har också haft råd att skaffa hus i mycket bättre område än förut.

 

[Mirtai]

En sak tycker jag är konstig när man i tråden skriver att barnen inte verkar bry sig om att pappa är borta fyra veckor.
Och det är att man alltså är nöjd med en relation med sitt barn där barnet inte saknar en när man är borta. Man väljer alltså en relation där det inte spelar roll om man är där eller inte...

Flera av de par jag pratat med som separerat säger att det är jobbigt att sakna sina barn och barnen saknar sina föräldrar.
Men här då papporna är borta fyra veckor är det inget problem. Varför inte?

Fast det kan ju "gå bra" även om man saknar varandra och längtar? Tänker på mina bonusbarn som bor varannan vecka. Självklart saknar de de sin mamma när de är här, och tvärtom. De saknar och längtar, vissa dagar mer än andra.

Men jag tror ingen skulle säga annat än att det går bra att bo varannan vecka. Sedan finns det massor med andra problem med det såklart, och frågan vad som egentligen är bäst för barnen osv finns.

Men det behöver ju inte vara två motsättningar tänker jag, bara för att det går bra betyder det inte att man inte saknar och längtar.

Sedan skulle jag personligen inte skaffa barn med någon som var borta då mycket. Jag vill dela vardagen, med glädje, vab, sjukdomar etc med min partner. Vi skaffade barn tillsammans, då får vi göra jobbet tillsammans.

 

[stjarnhimmel]

Fast det kan ju "gå bra" även om man saknar varandra och längtar? Tänker på mina bonusbarn som bor varannan vecka. Självklart saknar de de sin mamma när de är här, och tvärtom. De saknar och längtar, vissa dagar mer än andra.

Men jag tror ingen skulle säga annat än att det går bra att bo varannan vecka. Sedan finns det massor med andra problem med det såklart, och frågan vad som egentligen är bäst för barnen osv finns.

Men det behöver ju inte vara två motsättningar tänker jag, bara för att det går bra betyder det inte att man inte saknar och längtar.

Sedan skulle jag personligen inte skaffa barn med någon som var borta då mycket. Jag vill dela vardagen, med glädje, vab, sjukdomar etc med min partner. Vi skaffade barn tillsammans, då får vi göra jobbet tillsammans.

Jag har flera gånger i tråden skrivit att saker händer i livet t.ex separation sjukdom som gör att man måste vara ifrån sina barn.
Och just därför skulle jag vilja skaffa barn med så bra förutsättningar som möjligt och inte att man redan från början veta att mab är från varandra fyra veckor åt gången.
När saker händer i livet får man hantera det så bra man kan utidrån det. Men skaffa så bra förutsättningar från början.