vemsomhelst123
Trådstartare
Men varför skulle du inte kunna leva med om han byter jobb? Vore det jag skulle jag inte kunna leva med att han INTE gjorde det, men verkligen inte motsatsen.
Men det verkar ju som att du ser problemet med att han själv inte tar upp att han skulle behöva byta jobb. (Däremot säger han alltså att han vill ha barn. Fan så irriterad jag skulle bli.)
Klart jag skulle kunna leva med det. Men jag skulle aldrig acceptera att någon krävde att jag gjorde det. Det är rätt dubbelt. Det känns som om han borde byta jobb bara för att han är man, men o han inte byter tvingas ju jag byta. Och som @Fritidsryttare skrev, det är kanske en speciell typ som jobbar på det viset. Han har aldrig varit i land som vuxen. Och det finns ju också en anledning till att vi båda två inte har haft speciellt mkt seriösa relationer, vi är båda såna där eviga singlar som folk aldrig riktigt förstår varför vi är det, vi är extremt lika i våran rastlöshet, hade vi varit bra på att stanna i saker hade vi ju aldrig träffats. Samtidigt som det är så märkligt att träffa en människa där man från dag 1 bara känner att "this is it- jag är hemma".
Som sagt, mkt att fundera på. Jag ser helt klart problem med hans jobb, utifrån ett barnperspektiv. Utifrån ett vuxenperspektiv känns det som att de skulle räcka med att flytta hem så är saken biff och jag kan få avlastning. Men så enkelt är det ju inte.