Anledningen till att jag skapade ett anonymt nick är faktiskt för att jag inte vill skada min trovärdighet
, då jag sannolikt hade skrivit precis som flera här inne och har gjort också. Faktiskt intressant att vara "på andra sidan" så jag upplever att saker tolkas på ett helt annat sätt än vad jag tänkt att jag har uttryckt dem på, det ska jag försöka ha med mig framöver när jag bemöter människor. Jag tycker inte det är bekymmerslöst, det enda jag vet är däremot att jag oftast har "det löser sig" attityd. Och det skulle såklart lösa sig men frågan är till vilket pris.
Jag tycker som sagt det suger att jag har fallit så pladask för en människa som ger de här förutsättningarna (eller han gör det ju inte egentligen, jag är helt övertygad om att han skulle kunan gå iland om jag krävde det, men jag tror faktiskt inte att han skulle komma på/föreslå det själv förrän möjligen efter ett tag, och det är ju en klart dålig egenskap som jag inte reflekterat över riktigt. Vi är båda rätt rastlösa själar som inte lugnat sig med åren som jag kan se att många i vår ålder gör. Det rycker liksom i kroppen efter för lång tid med same same). Jag önskar jag hade fallit för någon annan, det är sällan jag faller öht.
Som sagt, jag är inte av åsikten att det bara är att tuta och köra. Jag funderar mycket kring detta och vilket pris jag är beredd att betala och om det är värt det för att vara med honom.