Enligt den version jag har läst på flera ställen (t ex A.M Bakkens Fjordhesten från 1985) kom döle-inslaget betydligt tidigare. Det var medveten avel under senare delen av 1800-talet för att göra fjordhästen större och tyngre och mer passande för det dåtida jordbruket. Det var en generell trend. I Sverige avlades en hel del gamla lantraser bort på detta sätt och Norge var i union med Sverige.
När fjordhästen räddades kom räddningen i mångt och mycket genom hingsten Njål som var brunblack. Tills dess hade fjordhästar ofta varit blacka, men många andra färger fanns. I C.G. Wrangels Handbok för hästvänner som gavs ut 1876 nämner han flera färger. Vid förra sekelskiftet var det tufft för lantraserna. De ansågs av statsmakten vara ej renrasiga och skulle ersättas med mer lämpliga djur. Homogent utseende ansågs vara tecken på renrasighet. Min teori är att man därför kom att avla fjordhästen ännu mer Njål-lik, för att det var enklare att få acceptans då. I Sverige är fjällkon ett parallellexempel. De har inte alltid varit enbart vita med svarta öron och fläckar (mer om detta i H. Hallander Svenska lantraser).
