Sv: Ett jäkla humör (skrek tills han "svimmade")
Jag både stämmer in på din beskrivning och inte.
Har jag sagt nej om en viss sak som jag inte anser lämplig, så gäller det. Senare får mina barn gärna lära sig att det kan vara förhandlingsbart, beroende på vad det är. Men idag klarar sonen bara enklare förklaringar, och att förhandla fungerar inte riktigt. Som när han vill ha frukt innan maten. Där är det alltid nej, och där ger jag mig inte.
Jag är också tydlig med om jag vill/inte vill leka, bära runt på honom, mm. Där ger jag mig heller inte, vill jag inte leka beror det på att jag gör något viktigt och då hjälper inte tjat.
Sedan är jag ju inte sämre än att jag kan ångra mig, om det finns belägg för det. Som idag t.ex. Sonen hade lekt med ett paraply i bilen, och han fick inte ta med sig det när vi skulle ut ur bilen. Som alltid blev han jätte arg och ledsen. Men sedan såg jag att det faktiskt regnade, och då ångrade jag mig och lät honom ta med det. Där fanns det ju ingen anledning att inte låta honom ta med det.
Jag både stämmer in på din beskrivning och inte.
Har jag sagt nej om en viss sak som jag inte anser lämplig, så gäller det. Senare får mina barn gärna lära sig att det kan vara förhandlingsbart, beroende på vad det är. Men idag klarar sonen bara enklare förklaringar, och att förhandla fungerar inte riktigt. Som när han vill ha frukt innan maten. Där är det alltid nej, och där ger jag mig inte.
Jag är också tydlig med om jag vill/inte vill leka, bära runt på honom, mm. Där ger jag mig heller inte, vill jag inte leka beror det på att jag gör något viktigt och då hjälper inte tjat.
Sedan är jag ju inte sämre än att jag kan ångra mig, om det finns belägg för det. Som idag t.ex. Sonen hade lekt med ett paraply i bilen, och han fick inte ta med sig det när vi skulle ut ur bilen. Som alltid blev han jätte arg och ledsen. Men sedan såg jag att det faktiskt regnade, och då ångrade jag mig och lät honom ta med det. Där fanns det ju ingen anledning att inte låta honom ta med det.