Ett år och två månader och nu har jag gått in i mörkret

[alazzi]

Jag försöker tänka på exet som något som jag inte vill ha tillbaka. Jag skulle tyvärr ta emot honom med öppna armar om han frågade...Jag försöker se det som inte var bra och jag försöker övertyga mig om att det är bättre utan honom. Men om han kom tillbaka så skulle jag välkomna honom ändå.

Jag har inte lyckats få vänner här. Har två bekanta, det är allt. Mitt största stöd bor långt härifrån. Släkt och övriga vänner likaså.

Mitt liv är väldigt pressat med heltidsjobb och att skjutsa dottern till träningar inne i stan.

 

[alazzi]

Jag var hemmafru i 10 år så jag har suttit i den klassiska kvinnofällan. Jag är enormt glad över att jag nu har heltidsjobb, även om det är extremt lågavlönat.

 

[Myrten]

Jag var hemmafru i 10 år så jag har suttit i den klassiska kvinnofällan. Jag är enormt glad över att jag nu har heltidsjobb, även om det är extremt lågavlönat.

Jag tycker du är JÄTTEDUKTIG som på så kort tid som ett år har tagit dig från att vara hemmafru till att ha ett heltidsjobb i ett land där du som jag minns det känner att du inte behärskar språket! Jag är ta mig sjutton inte säker på att jag skulle ha klarat det. Det är ingen liten grej, det är en stor prestation som är värd all beundran!

Du måste få hjälp med ditt mående. Du måste bli självständig och fri. Men att du kan tycka att du inte räcker till när du har klarat något som väldigt, väldigt, väldigt många människor har supersvårt med - att ta sig in på arbetsmarknaden i ett främmande land, det går inte in i min skalle!

 

[alazzi]

Ja, jag läste en artikel i tidningen om vilka hinder som gör det svårt att få jobb. Över 50 år, check, ensamstående med minderårigt barn, check. dåliga språkkunskaper, check, invandrare, check, dålig hälsa check...om man hade minst 4 av dessa saker så var man väldigt svårplacerad.

 

[WhoIsItAgain]

Ja, jag läste en artikel i tidningen om vilka hinder som gör det svårt att få jobb. Över 50 år, check, ensamstående med minderårigt barn, check. dåliga språkkunskaper, check, invandrare, check, dålig hälsa check...om man hade minst 4 av dessa saker så var man väldigt svårplacerad.

Alltså har du gjort något jäkligt bra! Var stolt! Nu ska du bara få in i din skalle att du är bra, din man är en tönt SOM DU INTE SKA TA TILLBAKA!! Skit i vad han säger, du kan ju själv!

 

[Niyama]

Psykvården är också riktigt bra och lättillgänglig.
Dessutom så kan hon få hjälp att söka den om hon är i Sverige.
Och hon behöver få hjälp att komma på fötter.
I Tyskland så verkar det ju inte gå att få att hända.

Menar du att psykvården i Sverige är riktigt bra och lättillgänglig?

 

[lil-sis]

Ja, jag läste en artikel i tidningen om vilka hinder som gör det svårt att få jobb. Över 50 år, check, ensamstående med minderårigt barn, check. dåliga språkkunskaper, check, invandrare, check, dålig hälsa check...om man hade minst 4 av dessa saker så var man väldigt svårplacerad.

Du kan ju eller hur?!

Sen att du inte orkar göra allt samtidigt är ju inte så konstigt.

Att du inte har några direkta vänner just nu är så klart lite trist men å andra sidan, du har ju fullt upp med dig själv och dottern just nu! Tänk vad skönt att du inte har dåligt samvete över att du inte orkar eller hinner umgås som ditt liv är just nu? Sen när du har ordning på allt igen, kanske ett bättre jobb osv så hinner du säkert lära känna någon trevlig person eller flera

Men försök att hitta hjälp från sjukvården. Första steget är tufft men när de förstått så finns det oftast mycket hjälp att få. Jag tyckte det hjälpte bara att erkänna att det inte gick längre och sen hade jag turen att träffa en läkare som satte fingret exakt på problemet (en narkosläkare till på köpet, ingen psykolog). Det tar tid att hitta tillbaka och vissa dagar är bra dagar och andra dagar är sämre dagar men så småningom är de bättre dagarna fler än de sämre.

Jag är övertygad om att det blir bra till slut! Tufft som fan på vägen men bra!

 

[Inte_Ung]

Menar du att psykvården i Sverige är riktigt bra och lättillgänglig?

Det är absolut min erfarenhet både för egen del och för dem som jag känner.
Både bra och framgångsrik.
Samt lätt att få hjälp av.

 

[Magiana]

Ja, jag läste en artikel i tidningen om vilka hinder som gör det svårt att få jobb. Över 50 år, check, ensamstående med minderårigt barn, check. dåliga språkkunskaper, check, invandrare, check, dålig hälsa check...om man hade minst 4 av dessa saker så var man väldigt svårplacerad.

Du har gjort en makalös prestation i ett jättetufft läge. Men det är klart att det har kostat energi och det är inte alls konstigt att du mår som du gör. Det tar tid att finna sig tillrätta med sig själv och sitt liv i en ny situation. Du har kommit så här långt och du kan ta dig vidare också. Ta den hjälp som går att få och se till att få ut mannen ur ditt liv så mycket det går, han dränerar dig bara på energi.

 

[aprilmaj]

Ja det går utmärkt.
Och det gör att Dottern absolut inte känner sig övergiven.
Eget beslut = makt över sitt eget liv.

I Sverige: Socialstyrelsen säger att föräldrarna ska bestämma var barnet ska bo. Om föräldrarna inte kan komma överens kan man ta hjälp av familjerätten. Barnets bästa ska vara avgörande. Hänsyn ska alltid tas till barnets vilja, med beaktande av ålder och mognad. Men grunden är att föräldrarna ska bestämma. Om föräldrarna inte kan komma överens, så kan familjerätten eller domstolen avgöra.

Barn ska inte tvingas ta ansvar för sådant de inte är mogna för. Sådana beslut hör hemma hos vuxna.

Som ett tankeexperiment: Hur svårt skulle det inte vara att välja bort ett av sina barn? Men det begär man av barn, att de ska välja mellan sina föräldrar.

 

[Magiana]

I Sverige: Socialstyrelsen säger att föräldrarna ska bestämma var barnet ska bo. Om föräldrarna inte kan komma överens kan man ta hjälp av familjerätten. Barnets bästa ska vara avgörande. Hänsyn ska alltid tas till barnets vilja, med beaktande av ålder och mognad. Men grunden är att föräldrarna ska bestämma. Om föräldrarna inte kan komma överens, så kan familjerätten eller domstolen avgöra.

Barn ska inte tvingas ta ansvar för sådant de inte är mogna för. Sådana beslut hör hemma hos vuxna.

Som ett tankeexperiment: Hur svårt skulle det inte vara att välja bort ett av sina barn? Men det begär man av barn, att de ska välja mellan sina föräldrar.

Det beror på vilken relation man har till sina föräldrar. När jag var 13 år sparkade jag ut farsan ur mitt liv för gott. Jag hade fått veta att jag kunde välja och det var det jag gjorde. För min del var det inte svårt, men det är garanterat inte lika självklart för alla.

 

[Inte_Ung]

Det viktiga är att hon mår bättre, som prio ett.

Och för det så behöver hon vård NU!
Helst på Svenska.

 

[aprilmaj]

Det beror på vilken relation man har till sina föräldrar. När jag var 13 år sparkade jag ut farsan ur mitt liv för gott. Jag hade fått veta att jag kunde välja och det var det jag gjorde. För min del var det inte svårt, men det är garanterat inte lika självklart för alla.

Man bedömde förmodligen att du var mogen nog. Och det låter som att det var rätt beslut, eftersom du inte heller har kontakt med honom idag.

 

[Inte_Ung]

Tyskland är inte ett horribelt u-land där det bara går att bo under en mörk sten och försörja sig på att slicka bort mossa.

Du missförstår mig.
Är det med flit?
Sverige är hemma och språket är där är TS modersmål.
Det finns dessutom människor där som kan hjälpa TS att t.ex. hitta rätt i vården.
Det har inte med landets utvecklingsnivå att göra alls.

 

[Gnist]

Barn ska inte tvingas ta ansvar för sådant de inte är mogna för. Sådana beslut hör hemma hos vuxna.

Som ett tankeexperiment: Hur svårt skulle det inte vara att välja bort ett av sina barn? Men det begär man av barn, att de ska välja mellan sina föräldrar.

Min dotter fick välja var hon ville ha sitt huvudsakliga boende när hon var 10 år och hon valde att bo kvar där hon är född, där hon har farmor/farfar på samma gård, alla kompisarna osv medan jag flyttade, men hon valde ju inte bort mig som förälder!

Kanske är hon ovanligt mogen, men hon hade inga problem med att förstå skillnaden mellan att välja boende vs "välja förälder"

Det är ju inte att välja bort en förälder det handlar om överhuvud taget, för föräldern finns ju kvar där att bo hos ibland, umgås med, prata med i tfn osv osv.

 

[Inte_Ung]

Över 50 år, check, ensamstående med minderårigt barn, check. dåliga språkkunskaper, check, invandrare, check, dålig hälsa check...om man hade minst 4 av dessa saker så var man väldigt svårplacerad.

Och då så är det ju så att i Sverige är du varken invandrare eller har svårt med språket.
Även om Tyskland så är det bästa landet i världen för övrigt.

 

[Monstermom]

Och för det så behöver hon vård NU!
Helst på Svenska.

Ja, hon behöver vård nu. Då är det kanske en onödig omväg att gå via "var kan jag få jobb som busschaufför, efter en flytt, efter jag tagit itu med min behörighet"?

Du missförstår mig.
Är det med flit?
Sverige är hemma och språket är där är TS modersmål.
Det finns dessutom människor där som kan hjälpa TS att t.ex. hitta rätt i vården.
Det har inte med landets utvecklingsnivå att göra alls.

Jag förstår dig helt klart inte, men nej jag missförstår sannerligen inte med flit.
Jag tror också att det kan finnas fördelar med att återvända till Sverige, kanske bara en tid, kanske flytta helt. Men däremot tror jag inte att det nödvändigtvis är den bästa lösningen för TS, eftersom det finns andra fördelar med Tyskland - som tex att hennes dotter finns där, och det är där hon befinner sig helt enkelt. Har hon svårt att alls kliva upp på morgnarna så tycker jag det projekt du ställer upp för henne är minst sagt onödigt ambitiöst.

 

[Inte_Ung]

Hur svårt skulle det inte vara att välja bort ett av sina barn?

Jättesvårt (vet - har gjort) men ibland så är det det bästa för barnet och då så måste man sätta sina egna känslor åt sidan.

TS måste på något vis må bra igen.
Det är det viktigaste både för henne OCH för barnet.
Då så kan man vara tvungen att göra något jobbigt under en period.
Typ bo på olika håll.

Att erbjuda Dottern att få följa med och dessutom mena det är dock nödvändigt.
Då det viktigaste är att Dottern inte känner sig bortvald.
Hur föräldrarna känner sin i det läget är inte relevant.
Föräldrar äger inte sina barn utan har bara skyldigheter mot dem.

 

[aprilmaj]

Min dotter fick välja var hon ville ha sitt huvudsakliga boende när hon var 10 år och hon valde att bo kvar där hon är född, där hon har farmor/farfar på samma gård, alla kompisarna osv medan jag flyttade, men hon valde ju inte bort mig som förälder!

Kanske är hon ovanligt mogen, men hon hade inga problem med att förstå skillnaden mellan att välja boende vs "välja förälder"

Det är ju inte att välja bort en förälder det handlar om överhuvud taget, för föräldern finns ju kvar där att bo hos ibland, umgås med, prata med i tfn osv osv.

Det låter som att du och din dotters pappa har hanterat separationen/skilsmässan på ett mycket bra sätt gentemot dottern. Guld värt! Och ja, det finns 10-åringar som är mogna och trygga, och kanske framför allt har föräldrarnas tillåtelse att uttrycka sin vilja. I ert fall verkar det dessutom som att det från början var givet att dottern skulle ha tillgång till er båda oavsett var hon bodde, men det är inte lika självklart alltid. Och att ni kunde hantera det dottern uttryckte är kanske det viktigaste av allt, att ni inte lastade henne för vad hon än valde. När förutsättningarna är så goda, så blir det bra.

 

[Inte_Ung]

Jag förstår dig helt klart inte, men nej jag missförstår sannerligen inte med flit.
Jag tror också att det kan finnas fördelar med att återvända till Sverige,

Okej då så skall jag försöka att förklara.

TS behöver hitta en lösning över huvud taget.
Alltså alls.
Var den hittas är utan betydelse bara den hittas.
Många av oss här i tråden, jag bl.a, känner TS från innan hon flyttade till Tyskland.
Och vi kan bara hjälpa till att ratta Svensk vård och inte Tysk vård.
Här finns alltså hjälp att få.
Jag t.ex. är en fena på att ratta Svensk vårdapparat men kan inte göra ett smack för att ratta Tysk vårdapparat.

Ja, hon behöver vård nu. Då är det kanske en onödig omväg att gå via "var kan jag få jobb som busschaufför, efter en flytt, efter jag tagit itu med min behörighet"?

Det var för att det skulle kännas tryggt att det finns en framtid i alla fall någonstans och om så är om TS skulle bli strandad i Sverige.