Erfarenheter av kollektiv

[parellikusken]

Jag och en nära vän planerar att starta ett litet kollektiv tillsammans, max 4 personer.
Vi håller på att leta lägenhet eller hus nu, vilket såklart är svårt då vi letar i Göteborg med omnejd. Men det får ta den tid det tar, det är inte akut liksom.

De krav vi har på boendet är att det inte skjuts så ofta i området och inte så ofta bilbränder (min bil vill leva). Men också att det ligger i utkanten av staden så jag har lätt att ta mig ut från stan till hästen.
Tanken med kollektivet är att vi båda känner att vi inte vill bo ensamma längre, utan att människor är typ skapta för att inte vara ensamma.
Vi kommer också ha som regel att man är vegan och vänster i sin politiska uppfattning för att vi ska fungera bra tillsammans.

Jag har bott några år i kollektiv tidigare, men då har det inte fungerat så bra då vi inte valt varandra utan bara råkat hamna i samma bostad. Vilket inte kommer ske denna gång, utan vi kommer leta i kompiskretsen efter folk som vill bo med oss och som vi vet att vi skulle trivas med.

Men det vore roligt att höra era erfarenheter av att bi i kollektiv.
Har ni gjort det? Varför? Hur fungerade det? Rutiner? Regler? Osv
Har ni inte gjort det? Varför? Tankar runt det?

Skriv allt ni tänker på gällande kollektiv!

 

[BernT]

Jag tänker att sånt där kan låta så himla bra i teorin men i verkligheten blir det nog rätt tjafs och bråk eftersom alla har olika nivå för städning/hur social man vill va/matlagning/allt. Kanske kan funka om alla har eget sovrum + badrum och man endast delar kök och vardagsrum.

 

[Bison]

Jag hade intensivhatat kollektiv. Är inte gjord för att leva nära andra människor och hade antagligen slutat med att jag mördat samtliga

 

[Wingates]

Har bott i kollektiv och delar lägenhet numera.
Så länge man har sina egna rum och bara delar på gemensamma utrymmen funkar det bra även om jag börjar lessna lite.

Har dock aldrig varit med om att man bråkar om kost och politik - det brukar mer vara städning/fix hemma som gör att man lackar ur på folk.

 

[parellikusken]

Jag tänker att sånt där kan låta så himla bra i teorin men i verkligheten blir det nog rätt tjafs och bråk eftersom alla har olika nivå för städning/hur social man vill va/matlagning/allt. Kanske kan funka om alla har eget sovrum + badrum och man endast delar kök och vardagsrum.

Självklart ska vi ha egna sovrum, inte en chans att jag delar det. Vill ju kunna dra mig undan. Men resten delas.
Har fungerat bra utan bråk tidigare. Det jag haft problem med har väl varit att det varit lyhört och jag gått och lagt mig tidigt för att hinna fodra hästar och rida på morgonen.
Men ja, sånt får man ta.
Har man tydliga regler och ansvar för städning varje vecka har inte städningen varit några problem där jag bott. Jag och min kompis bör redan nu mycket hos varandra och har samma uppfattning om städning, så känns som vi får hitta vänner som är lite lika i det.

Jag hade intensivhatat kollektiv. Är inte gjord för att leva nära andra människor och hade antagligen slutat med att jag mördat samtliga

Haha, har förstått att du är sådan.
Jag känner mig dock ofta ensam när jag är hemma och vill gärna bo med andra.

Har bott i kollektiv och delar lägenhet numera.
Så länge man har sina egna rum och bara delar på gemensamma utrymmen funkar det bra även om jag börjar lessna lite.

Har dock aldrig varit med om att man bråkar om kost och politik - det brukar mer vara städning/fix hemma som gör att man lackar ur på folk.

Kosten är väl för att varken jag eller min vän vill öppna kylskåpet och se en köttbit där eller ett paket ägg. Vi är båda veganer och äcklas av djurprodukter, så hade inte fungerat att bo med icke-veganer. Gjort det innan, och stekoset var inte att leka med..
Politik är något vi båda pratar mycket om och ser det som en omöjlighet att bo med en högerkonservativ, man vill ju gärna ha samma människosyn.

 

[bettysmatte]

Absolut INTE kollektiv för min del.... Jag får den sociala biten på jobbet. När jag är hemma vill jag vara ifred, förutom om jag bjuder in någon till mitt hem. Jag vill kunna inreda som jag vill. Göra vad jag vill, när jag vill.
Jag delade lägenhet med folk när jag var i 20-års-åldern när jag bodde i USA. Den tiden är för alltid förbi!

 

[parellikusken]

Absolut INTE kollektiv för min del.... Jag får den sociala biten på jobbet. När jag är hemma vill jag vara ifred, förutom om jag bjuder in någon till mitt hem. Jag vill kunna inreda som jag vill. Göra vad jag vill, när jag vill.
Jag delade lägenhet med folk när jag var i 20-års-åldern när jag bodde i USA. Den tiden är för alltid förbi!

Jag har bott ensam så mycket i mitt liv och insett att jag inte mår bra av det.
Visst träffar jag folk de dagar jag är på skolan och när jag jobbar. Men saknar att bo med en "familj". Känner att jag skulle behöva det för att bli lite mer hel.

Men jag förstår dig absolut, jag är dock en extrovert person och har inte så stort behov av att återhämta mig ensam.

 

[fraggelzebra]

Jag och en nära vän planerar att starta ett litet kollektiv tillsammans, max 4 personer.
Vi håller på att leta lägenhet eller hus nu, vilket såklart är svårt då vi letar i Göteborg med omnejd. Men det får ta den tid det tar, det är inte akut liksom.

De krav vi har på boendet är att det inte skjuts så ofta i området och inte så ofta bilbränder (min bil vill leva). Men också att det ligger i utkanten av staden så jag har lätt att ta mig ut från stan till hästen.
Tanken med kollektivet är att vi båda känner att vi inte vill bo ensamma längre, utan att människor är typ skapta för att inte vara ensamma.
Vi kommer också ha som regel att man är vegan och vänster i sin politiska uppfattning för att vi ska fungera bra tillsammans.

Jag har bott några år i kollektiv tidigare, men då har det inte fungerat så bra då vi inte valt varandra utan bara råkat hamna i samma bostad. Vilket inte kommer ske denna gång, utan vi kommer leta i kompiskretsen efter folk som vill bo med oss och som vi vet att vi skulle trivas med.

Men det vore roligt att höra era erfarenheter av att bi i kollektiv.
Har ni gjort det? Varför? Hur fungerade det? Rutiner? Regler? Osv
Har ni inte gjort det? Varför? Tankar runt det?

Skriv allt ni tänker på gällande kollektiv!

Jag har bott i flera olika kollektiv under mina år i Tyskland. För att fatta mig kort är det väldigt skönt att ha ett vardagsrum, alltså att det inte bor folk i alla befintliga rum. Om nån ska övernatta, eller om nån vill ha folk på besök men inte störa de andra.
Diskmaskin är guld.
Jag är ganska ordningsam och har trivts bäst i kollektiv där alla är överens om att alla röjer upp gemensamma rum efter sig.
I sista kollektivet hade vi i första lägenheten faktiskt städhjälp en gång i veckan. I andra lägenheten som var mindre, gjorde vi istället för ett städschema en sorts strecklista med allas namn och uppgifter som behövde göras. T ex plocka ur diskmaskinen, dammsuga rum X, ta ut soporna osv. Så när man gjort nån grej gjorde man ett streck på listan och efter en månad fick man en överblick över vem som gjorde mest och vem som inte gjorde så mkt.
Inte så att den som gjort minst fick straffstäda eller så, men kanske bjuda alla på middag eller köpa toapapper och diskmaskinstabletter...
Vi hade även en gemensam kassa för just toapapper, tvätt/diskmedel, om nån kökspryl pajade osv. Inte mkt, 20€ i månaden kanske. 6 pers och två hundar.

 

[Fruentimber]

Jag har bott i kollektiv. Omöjligt att inte göra det om man bott i Norge, finns helt enkelt ingen annan boendemöjlighet om du inte tjänar multum.

Första lägenheten delade jag med en killkompis. Lägenhet är väl dumt att säga, snarare en SKRUBB. Det var verkligen helt galet litet, med våningssäng. No sexy time hemma alltså, om vi inte slängde ut varandra. Som tur var hade vi liknande intressen; bärs, käk och fest. Så även om vi klev över varandra konstant funkade det hyffsat.

Sen flyttade kompisen hem och jag letade vidare, hamnade i ett kollektiv med en riktigt creepy dude som var innehavare. Han valde snygga brudar. Helst skulle du vara singel och gärna vilja "mysa framför en film" med honom i soffan. Den vistelsen blev ganska kort, efter ett par månader klagade han på hur "osocial" jag var och försökte slänga ut mig.

Letade vidare. Såg en annons där en gay tjej letade rumskompis, men det skulle vara en kille. Jag svarade "jag är typ som en kille, men har vagina!" och fick komma på intervju. Vi var tre i den lägenheten, två tjejer och en kille, och vi kom varandra otroligt nära. Älskade varje sekund! När vi inte tjafsa om kattlådan och disk, förstås. Eller när jag låg med hennes lillebror. Skulle jag någonsin behöva bo kollektivt i framtiden hade jag utan tvekan glidit in i ett LHBTQ-kollektiv igen, trots hetero. Vi hade det fantastiskt och jag stormtrivdes med alla som kom och gick i vårt lilla "gay community". Kan fälla x antal tårar över att den tiden är förbi.

Så, som tips:
- Feel the vibe. Det är piss att få in fel person.
- Allmänt vardagsrum.
- Var JÄVLIGT överens om vem som betalar räkningarna. Allt som gäller pengar, ska finnas på papper.
- Prata, prata, prata. Inte jättefint att dra till med party för att man själv är ledig när ens roomie ska upp vid 5.

 

[monster1]

Jag har bott i två persons kollektiv dvs i dublett och delat lägenhet med vänner. Det som fungerat bäst är när man tydligt har egna rum och uppdelningar i kylskåp och liknande. Så fort löpande sysslor ska skötas gemensamt så har det fungerat sämre (trots att det var samma personer inblandade). Tex Så bodde jag i dubblett med en kompis i många år vilket fungerade hur bra som helst, var och en skötte sitt vi delade på städningen som bestod av dammsugning och skurning av gemensamma ytor (varannan vecka). Men så flyttade vi till ett hus tillsammans som värmdes med vedpanna och diskmaskin, plötsligt hade vi gemensamma sysslor som påverkade den andra om de inte gjordes flera gånger dagligen. Då fungerade det inte alls.

 

[BornAgain]

Jag har bott både i studentkorridor och med Släkting när hen inte klarade sig själv längre. Jobbigast var att bo med Släkting för vi var för nära varandra (no sexy time hemma för någon )

Jag säger också: allt som rör pengar nedtecknat, egna utrymmen och gemensamma (fundera på om ni behöver t.ex. ett extra rum till gemensamt arbetsrum eller gästrum), prata, var överens vad gäller husdjur, informera varandra om eventuella allergier

 

[parellikusken]

Tack för alla era svar, väldigt intressant att läsa!

 

[parellikusken]

Jag har bott både i studentkorridor och med Släkting när hen inte klarade sig själv längre. Jobbigast var att bo med Släkting för vi var för nära varandra (no sexy time hemma för någon )

Jag säger också: allt som rör pengar nedtecknat, egna utrymmen och gemensamma (fundera på om ni behöver t.ex. ett extra rum till gemensamt arbetsrum eller gästrum), prata, var överens vad gäller husdjur, informera varandra om eventuella allergier

Vi vill ha ett extrarum som musikrum och ateljé. Bortsett från vardagsrummet då.

 

[BornAgain]

Vi vill ha ett extrarum som musikrum och ateljé. Bortsett från vardagsrummet då.

Man vet ju aldrig i förväg om saker funkar eller inte - men ungefär samma människo- och matsyn och gemensamma utrymmen för hobbies. Det låter lovande. Lycka till

 

[Pilot]

Jag har tidigare bott i kollektiv eller delat lägenhet. Först nämnda var askul, även om vi hade olikheter och vissa gick bättre ihop än andra. Har bott i lite olika konstellationer.
Delat där det inte fanns ett gemensamt vardagsrum och pyttekök, små egna rum, vilket gjorde att det var svårt att hitta något socialt ihop med de andra. Men vi var nog i grunden väldigt olika. För det mesta så har vi blivit slumpmässigt vilka jag bott med.
Stora grejen för mig är ordning och reda på gemensamma utrymmena. Står ut med min egen skit, men mycket mindre med andras.
Det kan verkligen vara hur trivsamt som helst, om man gillar den formen av boende.

 

[parellikusken]

Man vet ju aldrig i förväg om saker funkar eller inte - men ungefär samma människo- och matsyn och gemensamma utrymmen för hobbies. Det låter lovande. Lycka till

Ja, vi tänker oss bo med såna som är som oss. Har mycket konstnärsvänner och bekanta som vi ska prata med om det.

 

[Milosari]

Jag trivs bra med kollektivt boende och hade absolut kunnat tänka mig att bo så igen. Men jag tycker nog att krav på kost och politik är lite väl hardcore kontroll. Steget därifrån till allmän åsiktskontroll är inte långt. Om det formuleras så att ni beskriver er som vänsterorienterade veganer så är det en sak men när det blir ett krav så hade jag sagt tack och adjö innan jag satt foten innanför dörren.

Min personliga erfarenhet av kollektiv är att det funkar bäst om de ingående är ganska easy going och har överseende med det mesta. Men de få regler som ska finnas måste följas utan undantag. Då är det viktigt att reglerna inte är för många och att de är väldefinierade, särskilt om det är pengar inblandade.

 

[hoppsann]

Politik är något vi båda pratar mycket om och ser det som en omöjlighet att bo med en högerkonservativ, man vill ju gärna ha samma människosyn.

Menar du att allas lika värde, inte är något man kan tänka sig om man är vänster?
Man kan bara umgås och bo med vänster om man är vänster?
Är alla som röstar S, C, M osv dåliga människor? Förstår inte.

Har bott med alla politiska uppfattningar och de flesta könsdefinitioner genom åren och känner inte igen mig alls i att det skulle vara problematiskt.
Största problemet i ett kollektiv/gruppboende är dasspapperet! Det är alltid slut i och det är aldrig någon som har tagit det sista.

 

[parellikusken]

Menar du att allas lika värde, inte är något man kan tänka sig om man är vänster?
Man kan bara umgås och bo med vänster om man är vänster?
Är alla som röstar S, C, M osv dåliga människor? Förstår inte.

Har bott med alla politiska uppfattningar och de flesta könsdefinitioner genom åren och känner inte igen mig alls i att det skulle vara problematiskt.
Största problemet i ett kollektiv/gruppboende är dasspapperet! Det är alltid slut i och det är aldrig någon som har tagit det sista.

Vill inte ta den diskussionen. Men för mig och min kompis har det betydelse. Vi nöjer oss med det.

Toapapper löste vi i förra kollektivet att en person hade ansvar att köpa det.

 

[Fruentimber]

Menar du att allas lika värde, inte är något man kan tänka sig om man är vänster?
Man kan bara umgås och bo med vänster om man är vänster?
Är alla som röstar S, C, M osv dåliga människor? Förstår inte.

Har bott med alla politiska uppfattningar och de flesta könsdefinitioner genom åren och känner inte igen mig alls i att det skulle vara problematiskt.
Största problemet i ett kollektiv/gruppboende är dasspapperet! Det är alltid slut i och det är aldrig någon som har tagit det sista.

Nej, det är nog inte alls vad @parellikusken menar och tråden behöver ju inte derailas till att handla om politik inom umgängeskretsen. Har inga problem med att förstå varför man ser det som en viktig punkt om man ska leva och bo ihop.