Erfarenheter av kollektiv

[hoppsann]

Nej, det är nog inte alls vad @parellikusken menar och tråden behöver ju inte derailas till att handla om politik inom umgängeskretsen. Har inga problem med att förstå varför man ser det som en viktig punkt om man ska leva och bo ihop.

Jag förstår inte inställningen till människor, och kommer inte få förklaring på det här heller, men det är ok.
I konstnärs-, gay-, och kulturkretsar i aktuell stad, ser jag inte heller den begränsningen. Tvärtom, mångfalden omfamnas.

 

[Milosari]

Nej, det är nog inte alls vad @parellikusken menar och tråden behöver ju inte derailas till att handla om politik inom umgängeskretsen. Har inga problem med att förstå varför man ser det som en viktig punkt om man ska leva och bo ihop.

Problemet är väl att man kan ändra sig. Även om man har ett ganska vänsterorienterat grundtänk så kan man av olika anledningar rösta annorlunda för att vissa frågor får en högre prioritet ibland. Samma med kosten, det är rätt vanligt att man byter efter ett tag. Betyder det att man måste byta boende också? Jag hade inte pallat med den otryggheten, det är ju ganska vaga grunder för uppsägning.

 

[Murphy]

På kostspåret:
Jag har som köttätare blivit erbjuden plats i vegankollektiv - mot att jag tillredde och åt min mat på golvet. Flyttade inte in.

Har vart inneboende hos extremhögern, fungerade förvånansvärt smidigt men stannade ändå inte länge because of reasons.

 

[parellikusken]

Problemet är väl att man kan ändra sig. Även om man har ett ganska vänsterorienterat grundtänk så kan man av olika anledningar rösta annorlunda för att vissa frågor får en högre prioritet ibland. Samma med kosten, det är rätt vanligt att man byter efter ett tag. Betyder det att man måste byta boende också? Jag hade inte pallat med den otryggheten, det är ju ganska vaga grunder för uppsägning.

Såklart saker ändras. Jag är miljöpartist och röstar alltså inte vänster. Det är pga. andra skäl än mina grundvärderingar som är vänster.
Skulle man vilja äta kött, ja, då får man göra det någon annanstans. Jag skulle inte kunna bo i ett hem där det tillreddes kött.

 

[Fruentimber]

Jag förstår inte inställningen till människor, och kommer inte få förklaring på det här heller, men det är ok.
I konstnärs-, gay-, och kulturkretsar i aktuell stad, ser jag inte heller den begränsningen. Tvärtom, mångfalden omfamnas.

Varför slår du in öppna dörrar? Jag har givetvis inte skrivit någonstans att jag skulle vara emot mångfald. Bara att jag förstår @parellikusken s önskemål.

Problemet är väl att man kan ändra sig. Även om man har ett ganska vänsterorienterat grundtänk så kan man av olika anledningar rösta annorlunda för att vissa frågor får en högre prioritet ibland. Samma med kosten, det är rätt vanligt att man byter efter ett tag. Betyder det att man måste byta boende också? Jag hade inte pallat med den otryggheten, det är ju ganska vaga grunder för uppsägning.

Klart man kan ändra sig. Men jag som röstar vänster lever inte tillsammans med en sverigedemokrat. Däremot har jag sverigedemokrater i bekantskapskretsen, och är nöjd så. Jag tror förvisso inte att det per automatik skulle riskera uppsägning heller? Kommunikation is key liksom. Om man flyttar in och då är miljöpartist men efter ett år är moderat så behöver ju inte det betyda något alls konsekvensmässigt för varken boende eller relation. Men som utgångspunkt kan det vara gött att ha liknande värderingar. Vi behöver ju inte göra detta svårare än vad det behöver vara.

Slut på OT.

 

[Fibusen]

Jag hade intensivhatat kollektiv. Är inte gjord för att leva nära andra människor och hade antagligen slutat med att jag mördat samtliga

Jag med!

 

[Kattennizze]

Fantastisk boendeform! Jag hade lätt kunna bo så idag men har en partner som inte vill. När jag var singel så bodde jag i olika vänsterkollektiv och det enda problemet var städningen av allmänna ytor.

 

[manda]

Jag har bott i både små och stora kollektiv. Det som funkat bäst var fyra personer i ett hus på landet. Framgångsfaktorerna tror jag var:
-Gott om gemensamma utrymmen + privat rum till alla
-gemensamt intresse (odling)
-liknande behov av spontanitet/uppstyrdhet (gemensamma måltider, städning etc)

Vi kände inte varandra innan. Bestämde inga ’regler’ utöver hyran i förväg utan det fick växa fram. Tex var det så fånigt med fyra olivolja, fyra svartpeppar etc, så vi startade en huskassa där alla la i en hundring när det började bli tomt och den som köpte något gemensamt kunde ta pengar. Detta utvidgades över tid och vissa varor var med en period och inte andra.

Det har funkat mindre bra när jag bott kollektivt utan gemensamhetsutrymme. Likaså med olika matvanor (en ’hälsovegan’ dvs mycket banan, dadel, avocado och andra resurskrävande importvaror. En ’lokalproducerat-vegan’. Den förra var van att bli hyllad och hypad för sin otroligt medvetna mathållning och det var inte helt friktionsfritt möte för hen att se andra sätt att förhålla sig till plantbaserad kost.)

Sedan har jag bott i riktigt stora kollektiv som ’resident’, alltså en i kärngruppen som sköter ruljansen i ett kollektiv som tar emot (upp till 1500 boende) gäster, erbjuder kurser osv. Där blir det per automatik behov av mer uppstyrning. Både givande och frustrerande att bo med många och så blandade människor!

Edit: jag gillar kollektiv! Toppen boendeform.

 

[Tonto]

Jag skulle nog bara kunna tänka mig att bo ihop med folk jag redan kände ganska väl.

Och helst inte med kvinnor utan bara med män. Nästan alla kvinnor jag känner i verkligheten retar sig på mig tillslut så det brukar inte ens fungera att vara vänner i typ 80% av fallen.

 

[Lager]

De krav vi har på boendet är att det inte skjuts så ofta i området och inte så ofta bilbränder (min bil vill leva). Men också att det ligger i utkanten av staden så jag har lätt att ta mig ut från stan till hästen.

De flesta områden är ändå rätt fria från skjutande . Vill ni bo i öster så blir det lite billigare, jämfört om nu ska ut emot havet på västsidan. Hisingen har många jättefina områden också, där du får både stall och fina ridvägar, men samtidigt nära till centrum. Särskilt om du har bil.

Vi kommer också ha som regel att man är vegan och vänster i sin politiska uppfattning för att vi ska fungera bra tillsammans.

Ert hus, era regler.

Har ni gjort det? Varför? Hur fungerade det? Rutiner? Regler? Osv

Ja, jag har bott kollektivt i Hufvudstaden i ett par år, samt i wohngemeinschaft utomlands i flera längre perioder. Det har funkat helt ok.

Jag är inte särskilt social, men med tydliga städregler, regler kring kylskåpsplats och liknande, samt ett eget rum så har det funkat. Det dock kräver att alla respekterar varandra och varandras ytor.

Det underlättar också väldigt mycket om ni har ungefär samma behov av vila och ljudkänslighet. Jag är löjligt kvällstrött exempelvis och hade inte fixat att bo med någon som hade vilda fester till klockan 04 varje lördag.

Sådant som är bra är att man hjälps åt. Rent konkret kan det vara att passa varandras djur om någon reser bort, att hjälpa till med att ta emot paket, köpa febernedsättande om nån är sjuk... Ibland enkla detaljer, ibland lite större grejer, men det har alltid funkat och alltid varit en trygghet.

Har ni inte gjort det? Varför? Tankar runt det?

Jag gör det inte idag för att jag fick möjlighet till eget boende inom rimligt pris, och lyxen med egen toalett/dusch/kylskåp/kök är något som jag njuter av dagligen.

Men kollektiv eller någon form av gemensamt boende typ 50+hus med egen lägenhet med gemensamma ytor och gemensam matsal för den som vill - det tror jag är jättebra för många människor.

 

[Zinfernia]

Jag hade aldrig kunnat tänka mig kollektiv. Ett av mina grundkrav när jag har köpt lägenheter har varit att det finns tvättmaskin i själva bostaden, jag kan inte ens tänka mig att dela tvättstuga

Jag hade fått panik om jag hade bott med flera andra människor. Jag vill kunna laga mat vilken tid som helst på dygnet utan att behöva stå i kö i köket, jag vill vara enväldig härskare när det gäller regler och jag vill kunna dra på en porrfilm mitt i natten på 65"-skärmen i vardagsrummet innan jag och min partner drar oss vidare till sängen.

Ingen hade velat ha mig i sitt kollektiv heller för den delen

 

[Monsterliter]

Jag har bott med folk på många olika sätt, allt från kollektiv (i meningen gemensam matkassa/matlagning, egna rum men i övrigt allt gemensamt etc), i studentkorridor, delat ett stort hus med 11 andra, delat lägenhet, bor nu med min partner osv.

Min erfarenhet är att det är viktigt att kunna prata om vad man har för förväntningar av sitt boende, om man ser det som en del av livet på längre sikt eller om man mest ser det som är man slaggar på ett ställe under en begränsad tid. Det kan påverka hur engagerad man är gällande de vanliga fallgroparna om ansvar, ekonomi och städning.

När jag bodde i det mest 'kollektiva' kollektivet flyttade den 'gammal' ut och en ny flyttade in. Den nya var inte intresserad av vårt mer gemensamma projekt.

Den nya fick egna hyllor i köket, köpte sin egen mat, bidrog med det vi tyckte var rimligt ekonomiskt och gällande hushållsuppgifter. Vi övriga fortsatte vara mer kollektiva. Det funkade bättre än jag trodde men samtidigt kände den nya sig lite utanför och de olika sätten att förhålla sig till vad vi ville få ut av att leva kollektivt förstärkte nog hennes känsla av att inte riktigt passa in.

 

[Bison]

Jag hade aldrig kunnat tänka mig kollektiv. Ett av mina grundkrav när jag har köpt lägenheter har varit att det finns tvättmaskin i själva bostaden, jag kan inte ens tänka mig att dela tvättstuga

Jag hade fått panik om jag hade bott med flera andra människor. Jag vill kunna laga mat vilken tid som helst på dygnet utan att behöva stå i kö i köket, jag vill vara enväldig härskare när det gäller regler och jag vill kunna dra på en porrfilm mitt i natten på 65"-skärmen i vardagsrummet innan jag och min partner drar oss vidare till sängen.

Ingen hade velat ha mig i sitt kollektiv heller för den delen

Det sista
Ingen hade velat ha mig i kollektiv heller.
Städ-Hitler som skulle få vredesutbrott om någon jävel lämnat ett odiskat glas i köket, grus i hallen eller någon annan oförlåtlig synd

 

[athena_arabians]

@parellikusken: Jag har inte bott i kollektiv (bara delat lägenhet med en annan och bott i studentkorridor) men skulle ändå vilja poängtera som flera andra nämnt, se till att skriva papper på allt. Även om man är överens till att börja med så kan det ändra sig så då är det bra att det juridiska är glasklart.

 

[Kattennizze]

Det sista
Ingen hade velat ha mig i kollektiv heller.
Städ-Hitler som skulle få vredesutbrott om någon jävel lämnat ett odiskat glas i köket, grus i hallen eller någon annan oförlåtlig synd

Eller vattenfläckar på tvättstället i badrummet! Obs, skämt, mina smileysar fungerar inte längre.

 

[Bison]

Eller vattenfläckar på tvättstället i badrummet! Obs, skämt, mina smileysar fungerar inte längre.

Precis! Skulle kunna döda för mindre

 

[Lillgrådis]

Egentligen är jag ungefär lika omöjligt kollektivmaterial som @Bison , men i mitt fall INTE med städ-Hitlergener. Utan mer en stor talang för att orsaka oreda och röra omkring mig, vilket jag dock vill/måste få göra utan att någon dödar mig för det. Plus ett starkt behov av att få vara allmänt introvert med återkommande intervaller (typ varje dag).

Ändå delade jag ett hus i Visby med tre killar i ett halvårs tid - och trivdes superbra! Vi var ungefär lika befriade från städ-Hitlergenen allihop men höll ihop ordningen utan att det blev misär, alla de andra hade sina sociala liv på Gotland och vi hade rejält skiftande arbetstider så vi behövde inte sitta och glo på varandra jämt. "Huvudhyresvärden" jobbade som kock och är dessutom en av de absolut snällaste personer jag träffat, en sådan som bara sprider trivsel och bra energi omkring sig hur han än gör. Vi spelade löjligt mycket Diablo, brädspel, åt och drack gott och skrattade mycket.

Så trots mina eremittendenser minns jag inte att det störde mig en enda gång att bo så eller att vi bråkade om någonting, det var bara jäkligt mysigt. I alla fall under ett halvår och i tidiga 30-årsåldern. Och i ett underbart hus uppe på Klinten. Och, ett antal år senare håller jag och två av mina sambos från den tiden ännu kontakt i viktiga frågor, såsom när det kommer nya versioner av Diablo.

 

[kolja]

Har bott många år i kollektiv. Vi var veganer och vegetarianer som bodde ihop, veganerna hade eget kylskåp.
Vi hade matkassa och två (av fem) var handlingsansvariga varje vecka. Alla skrev upp på handlingslistan. Den mat man inte ville dela förvarades på rummet/märkt i kylskåp. Kollomiddag en gång i veckan, för att hänga och ta upp saker som ev behövdes. Alla kollomedlemmar ansvarade för sina besök och det var inte ok att ha övernattande gäster i vardagsrummet om det inte blivit godkänt av alla först. Städscheman med ansvarsområden. Sjukt roligt boende.
Lycka till!

 

[Seabaz]

Jag och en nära vän planerar att starta ett litet kollektiv tillsammans, max 4 personer.
Vi håller på att leta lägenhet eller hus nu, vilket såklart är svårt då vi letar i Göteborg med omnejd. Men det får ta den tid det tar, det är inte akut liksom.

De krav vi har på boendet är att det inte skjuts så ofta i området och inte så ofta bilbränder (min bil vill leva). Men också att det ligger i utkanten av staden så jag har lätt att ta mig ut från stan till hästen.
Tanken med kollektivet är att vi båda känner att vi inte vill bo ensamma längre, utan att människor är typ skapta för att inte vara ensamma.
Vi kommer också ha som regel att man är vegan och vänster i sin politiska uppfattning för att vi ska fungera bra tillsammans.

Jag har bott några år i kollektiv tidigare, men då har det inte fungerat så bra då vi inte valt varandra utan bara råkat hamna i samma bostad. Vilket inte kommer ske denna gång, utan vi kommer leta i kompiskretsen efter folk som vill bo med oss och som vi vet att vi skulle trivas med.

Men det vore roligt att höra era erfarenheter av att bi i kollektiv.
Har ni gjort det? Varför? Hur fungerade det? Rutiner? Regler? Osv
Har ni inte gjort det? Varför? Tankar runt det?

Skriv allt ni tänker på gällande kollektiv!

Jag har bott i många olika kollektiv. I Sverige och här i Aus.

Enda reglerna har varit att man städar upp/diskar direkt efter sig i gemensamma utrymmen eller senast morgonen efter.

Samt om man vill ha party måste man fråga de andra först och om någon jobbade/pluggade tidig morgonen efter, fråga vilken tid de vill ha tyst för att sova.

Alltså är det mest common sense...

Att ha regler om vilka matvanor man har eller var man står politiskt har jag aldrig hört talas om men det är klart, hittar ni några som passar in så why not. Men själv gillar jag mångfald som kan bidra till nya upplevelser, lärdom och intressanta konversationer.

Viktigt för mig har alltid varit att ha ett eget rum så om jag vill komma bort kan jag stänga in mig där.

Jag har alltid kommit överens bättre med män. Att bo med män än med kvinnor.

Att bo i ett område man känner sig trygg i är såklart också viktigt!

 

[Sel]

Jag har bott i koloni, grupp, parboende i många olika varianter upptäckte jag när jag började tänka på saken.

Först i studentkorridor, vilket fungerade men var duktigt grisigt, särskilt för mig som även bodde kvar på hegerna och faktiskt behövde det där äckliga köket för att laga riktig mat.

Min första live-in arbetsplats var faktiskt rätt underbar boendemässigt, särskilt för mig som hade egen ingång. Det var väldigt famijärt men samidigt gott om utrymme. Alla hade varsitt rum men delade annars på två badrum och gemensamt kök och vardagsrum -här lagade vi dessutom mat tillsammans, det tror jag inte skulle fungera i ett generellt kollektiv. Idag skulle jag verkligen slå bakut vid ett sådan arrangemang.

Jag har också provat ett mycket spontant boende mitt i Edinburgh där vi var alldeles för många personer på alldeles för liten yta, men eftersom alla hade olika scheman fungerade det ändå. Sedan hade jag och partner en inneboende och det var otroligt smärtfritt tills jag tröttnade på att jag jobbade och ingen av dem ens kunde diska efter sig när de var arbetslösa (väldigt typisk konflikt alltså, jag har nog aldrig varit så förbannad.)

I skåne tog jag ett stalljobb som även innebar boende. Här valde jag inte alls vilka jag skulle bo med, utan det var den stora gårdens samtliga stallskötare (olika ryttare hyrde olika delar i stallet och hade olika skötare, det varäven ett hem för problematiska ungdomar. Jösses!) som delade på ett duktigt stort hus. Flera hundar också. Fungerade förvånansvärt väl trots att vi inte hade en enda skriven regel.. Men kanske berodde det mest på att alla visste att det inte var permanent.
Har många goda minnen därifrån, hur som helst.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, mest är jag glad att ha eget boende nu och jag skulle aldrig någonsin välja kollektivt igen. Det är bra och reko när man är ung och flexibel och vet att det inte är för alltid upplever jag.
Tror också att det är viktigt att leva som flera individer i samma hem, och inte som "familj". det här med gemensamma måltider och annat planerat umgänge kan nog tära på situationen.