Sv: Erfarenhet av långhårig Saluki?
De är divor. Självständiga och med mycket värdighet, men otroligt vänliga mot både människor och hundar.
Det är dock bra att vänja dem vid hundar som inte är vinthundar redan när de är små - annars blir de lätt rasister
De är inte heller så att de "älskar allt och alla" när det gäller människor. Närmaste "flocken" är de keliga, vänliga och sociala med - övrigt folk bryr de sig inte om.
De kräver inte mycket motion - men de blir helt klart gladare ju mer motion de får. Då snackar jag om fysisk motion och inte mental.
De behöver få springa av sig på hyfsat stora områden i alla fall någon gång i veckan för att vara riktigt glada. När de är lösa får det inte finnas något som de kan jaga i närheten... En saluki jagar med hjälp av synen och får de syn på något de kan jaga så sätter de fart direkt och jagar ikapp bytet.
Inomhus är de lugna, gillar att ligga och vila på en säng eller soffa. (Vinthundar ÄR sänghundar
) De är dessutom väldigt tysta och tar liten plats.
Från början är salukin en jakthund som jagar med synen (den kommer alltså inte att leta upp byten med nosen) och var i varma länder en högt uppskattad vän.
Idag används de främst som sällskapshundar och som utställningshundar. Det finns även en speciell "vinthundsjakttävling" som kallas lure coursing som är en jakt på låtsashare och det är något som salukis älskar.
Sedan finns det vissa personer som tränar lite lydnad, agility och liknande med sina salukis - men det är ovanligt. En saluki har för mycket värdighet och självständighet för att vara lätt-tränad inom lydnaden.
Hoppas du fått svar på några av dina funderingar. Har ganska stor koll på uppfödare - men det får vi nog ta över PM för att inte råka bryta mot några forumregler
