Sv: Erfarenhet av hanar och valpar tillsammans
Äntligen en vettig människa. Jo, jag har funderat i samma banor som det du berättar och försöker praktisera det till viss del. Denna hanen är mkt knuten till oss och i till mig i synnerhet. Jag lever rätt tajt ihop med vovven, dvs han är med mig på jobb, semestrar är alltid hundanpassade fjällsemestrar etc etc. Det är härligt men har också gett en hund som är TAJT med matte. Klart att han känner sig "svartsjuk", lite förflyttad ur centrum.
Det som pågår hemma nu är att jag sitter med honom, utanför hundgård eller hundrum och lilltjejen kommer allt närmare oss, kikar fram bakom mig. Hanen får ett "morr" från mig om han visar tendenser att påbörja sitt register och mycket av hans irritation håller på att gå över i lite nyfikenhet. Hon sitter korta stunder i hundgården intill honom, får sitta kvar medans jag tar ut och aktiverar honom utanför osv. Detta lugnar honom lite och han kan visa lite lekbeteende gentemot henne men fortfarande med galler emellan. Hon känner sig tryggare för varje dag. Eftersom detta är en tik så är förhoppningen och målet att de ska kunna gå ihop, mest för att förenkla tillvaron för oss, hanen har inget större behov av en annan hund.
För att svara på en del av det som någon skrev så har inte alla mina hanar betett sig som denna men en del av dem har. Min förra hane var extremt fäst vid "sina" valpar och så även med denna nuvarande hane då det begav sig. Han fostrade honom med varsam tass och det gick kanon, ända tills en dag då den unge blev vuxen och bestämde sig för att ge sig på gammelfar. Till alla er som säger att detta är naturligt och att allt ska ha sin naturliga gång, det ser värre ut än vad det är, så säger jag skitsnack; hundar kan ta död på varandra om man inte ingriper. Efter år tillsammans i hundgård, i bil, på träning, så ger sig den unge hanen på den gamle och det var inte någon trevlig syn. Vi var två ganska erfarna hundförare närvarande och lyckades till sist sära på dem men då var min gamle nästan död. Min nuvarande hanne släppte nämligen inte alls taget och halsen på honom när gammelman hade gett upp, nej han skulle avsluta "arbetet".
En defekt? Ja, inte vet jag men efter att ha sett det så chansar jag aldrig. Nu TROR jag inte att han skulle ge sig på en valp på samma sätt men säker kan jag inte vara. Som valp var nuvarande hanen alltid mkt social med oss och faktiskt även med andra människor men han lekte inte med jämnåriga valpar eller med andra hundar för den delen. Det är den skillnad jag sett på honom och andra hundar jag haft genom åren. Däremot är han stark i miljöer och har en stark flockkänsla med oss, skulle inte tveka att gå ut i tjänst med honom. Poängmässigt så finns det inget att diskutera, han var en av de bästa i sin kull. L-testet var ok men hans unga ålder avspeglade sig en del vilket också noterades, hade jag fått välja igen så hade jag väntat tills dess att han hade mognat mera.
Till sist, min dåvarande sambo, även han hundförare, hade mellanhanen i vår lilla flock och denna hund hade också höga poäng på korning och L-test + att han tävlades på elitnivå. Han tålde inte heller valpar. Där fick man vänta tills dess att valparna blev större, 3-4 månader, och sen efter det så funkade det bättre. Han nöjde sig därefter med att markera inte bita.
Vid ett tillfälle togs en tikvalp in i hanflocken, och när de väl kommit över chocken att hon var SVART och inte såg ut som alla andra i flocken ( rottis), så gick den introduktionen betydligt lättare av någon anledning. Det enda jobbiga med en tik var när hon kom i löp senare i livet.
Och slutligen till dig som griper efter halmstrån och undrar om jag inte vet vad jag ska utfodra min valp med så visst vet jag det, egentligen, men när jag får rek ett för mig helt nytt foder så skäms jag inte ett smack för att fråga någon som redan använder sig av detta. Normalt sett så har jag gett mina valpar majsvälling och färskfoder men på uppfödarens önskemål så blev det torrfoder av viss sort denna gång.
OCH så får jag ju erkänna ett det var 6 år sedan sist det kom en valp i huset så visst känns det ovant, trots att det har varit många hundar genom åren.
