Sv: Erfarenhet av hanar och valpar tillsammans
Min huligan (västgötaspets) har hittills tolererat alla valpar, vissa tycker han är skitkul, andra ignorerar han. Då är det en hund som man inte utan vidare låter umgås med alla hundar, han blir osäker och kaxar sig mot andra hanhundar. Till viss del beroende på en låg stresströskel, till viss del beroende på att jag gjort massor av fel med honom (det är min första hund och jag har fått lära mig the hard way med honom).
Barn (som också nämndes i ursprungsinlägget) tycker han är skrämmande, oberäkneliga varelser, han kan umgås utan problem med hundvana barn som skiter i honom, men skäller gärna för säkerhets skull på andra som far efter honom för att klappa, eftersom han är så söt. Det är inga problem egentligen eftersom jag aldrig låter barn komma nära utan att kollat läget först. Eller jo, vid närmare eftertanke, livet hade ju varit mer angenämt om jag sluppti ha den kollen så till viss del är det ju ett problem. Vi bor så att vi har barnfamiljer på två sidor av vår trädgård. I ena familjen finns tre barn, varav den yngsta alltid hållit för öronen och skrikande farit iväg så fort hon sett honom. Vilket ju får honom att ännu mer inse att barn är oberäkneliga och farliga. På andra sidan bor en fyraåring som springer på sin sida staketet och busar med honom, när hon tröttnar säger hon "tyst med dig!" och så är det bra med det. Fungerar utmärkt.
Själv tycker jag det låter otroligt arbetsamt att leva med hundar som man måste hålla åtskilda, men jag vet ju att det förekommer. I den bruksgrupp vi tränar med finns det folk som haft det så med sina förra hundar. Men att i 8 år alltid se till att hålla hundarna åtskilda, så hade jag inte velat ha det. jag vil ha flocken samlad när man sitter och äter, sitter och läser eller kollar på tv.