Erat bästa relationsråd

[Inte_Ung]

Vore det inte bättre att i så fall boka in det i schemat?

Jag förstår precis vad @MiniLi menar, och i en sådan situation du menar hade jag vänt mig själv ryggen och tänkt att jag orkar inte med böket att gå dit. Om partnern hade varit i sängen hade det varit en annan femma.

För vissa fungerar det att sova i egen säng och ha ett bra och intimt liv, för andra vore det kanske döden för förhållandet.

Och jag hade somnat oavsett, så det blir ingen skillnad.

 

[TeamLundVer]

Lär er samt acceptera varandras konflikthanteringsstil.


Hade jag och mannen jobbat på den biten i början av förhållandet så hade vi inte haft något större/ längre bråk alls sedan.
Min man är väldigt fokuserad på att prata sig igenom ett bråk tills det är löst. Alltså på nivån verbal judo.
Jag, däremot, lider av PTSD och GAD. Vid bråk går min hjärna snabbt upp i katastroftänk (han älskar mig inte längre, han kommer lämna mig, han kommer ta barnen med sig, jag kommer bli ensam kvar i världen). Alltså pulsen går upp, det svartnar för ögonen och jag "slåss" verbalt för mitt liv. Vi kunde hålla på i timmar och jag hade aldrig något minne om vad som sagts under bråket efteråt.

Nu när vi VET ovan så har jag fått redskap för att inte hamna där och om jag är på väg dit, känna igen känslan och säga stopp, be om utrymme att gå ifrån en stund och komma tillbaka ner igen. Mannen har lärt sig att lyssna när jag säger stopp och inte gå efter mig för att fortsätta lösa bråket. En stund senare kan vi ta upp diskussionen igen på ett samlat sätt.

 

[Enya]

Och jag hade somnat oavsett, så det blir ingen skillnad.

Ja man är olika, känns inte så konstigt.

 

[hollypolly]

Man har ju barn i en rätt stor del av livet om man väl skaffat barn, typ 15-20 år eller så.

Har man?! Jasså okej.
2 barn är väl standard i Sverige för dom som nu skaffar barn och jag har svårt att tro att småbarnsåren varar i 20 år?
Sen är det rätt många i tråden som inte har barn överhuvudtaget eller inte har småbarn ännu eller längre.

 

[hollypolly]

Good for you. Många tycker annorlunda.

Min poäng var att det nog skulle vara negativt för en del pars relationer om den typen av intimitet försvinner.

Ja då får dom väl sova ihop då?
Ingen har förbjudit någon att sova ihop.

 

[hollypolly]

Nä, absolut inte, det har jag inte lagt mig i öht. Jag svarade på påståendet att man bara har barn i en viss ålder.

Ja stämmer inte det då?
Sen vet jag inte varför du förutsätter att alla har barn det här är ett forum där rätt många lever utan att skaffa barn.

 

[Mabuse]

Menar du att du tror att man bara kan ha sex i samband med gemensamt sänggående eller uppvaknande under hela den tid man har hemmaboende barn oavsett barnens ålder? Det kan väl inte vara det du påstår??

Bor man i lägenhet, så har man knappast sex när barnen är hemma och vakna. Då får man nog vara väldigt frisinnad. Har man flera barn och är borta på dagarna, så, spoiler alert, innebär det i praktiken att eventuellt samliv får utspela sig nattetid.

 

[SiZo]

Vore det inte bättre att i så fall boka in det i schemat?

Jag förstår precis vad @MiniLi menar, och i en sådan situation du menar hade jag vänt mig själv ryggen och tänkt att jag orkar inte med böket att gå dit. Om partnern hade varit i sängen hade det varit en annan femma.

För vissa fungerar det att sova i egen säng och ha ett bra och intimt liv, för andra vore det kanske döden för förhållandet.

Jag avskyr att ha sex efter sänggåendet, så jag skulle heller aldrig gå upp. Sex har man mitt på dagen om man frågar mig. Inte vid sänggåendet. Då ska jag ju sova.

Men poängen är att om man vill sova i olika sängar så finns det lösningar för att få det att fungera.

 

[Amha]

Bor man i lägenhet, så har man knappast sex när barnen är hemma och vakna. Då får man nog vara väldigt frisinnad. Har man flera barn och är borta på dagarna, så, spoiler alert, innebär det i praktiken att eventuellt samliv får utspela sig nattetid.

Nu tror jag ju inte att man behöver bo i hus för att kunna ha sex dagtid med hemmavarande barn. Man får vara lite påhittig och "jobba" med de möjligheter man har. Ofta har man ju åtminstone varsitt sovrum. Kanske ett badrum där man kan ta en gemensam dusch också

Jag kan ju ärligt säga att jag de sista åren har nekat min partner nattligt sex 9 gånger av 10. Sex får bli dagtid eller möjligen tidig kväll. Nu har vi ju haft lyxen att båda jobbat/pluggat hemma en del så man kan passa på när barnen är i skolan men har man inte det är det ju tidigt sänggående eller att vara påhittig som gäller.

 

[Mabuse]

Nu tror jag ju inte att man behöver bo i hus för att kunna ha sex dagtid med hemmavarande barn. Man får vara lite påhittig och "jobba" med de möjligheter man har. Ofta har man ju åtminstone varsitt sovrum. Kanske ett badrum där man kan ta en gemensam dusch också

Jag kan ju ärligt säga att jag de sista åren har nekat min partner nattligt sex 9 gånger av 10. Sex får bli dagtid eller möjligen tidig kväll. Nu har vi ju haft lyxen att båda jobbat/pluggat hemma en del så man kan passa på när barnen är i skolan men har man inte det är det ju tidigt sänggående eller att vara påhittig som gäller.

Varsitt sovrum? Om du menar att föräldrarna har ett eget sovrum, så är det ju knappast låst och ljudisolerat. Så ”påhittig och jobba med det man har” - det man har är en lyhörd lägenhet med vakna barn. Försåvitt barnen inte är dövblinda, så skulle jag säga att det knappast blir nånting dagtid eller tidig kväll.

 

[Mineur]

Den här dikten, som vi för övrigt hade med på vår vigsel, innehåller mycket klokheter tycker jag. Kortfattat: Tappa inte bort dig själv. Gör saker tillsammans, men också var och en för sig. Begränsa varken dig själv eller din partner, utan lämna utrymme för er båda att växa och utvecklas. Var aldrig rädd att vara 100% dig själv, och låt din partner vara 100% sig själv också. Kom ihåg att ingen relation är konstant, oavsett hur mycket man älskar varandra, utan att det är naturligt med upp- och nedgångar.

 

[Palermo]

Varsitt sovrum? Om du menar att föräldrarna har ett eget sovrum, så är det ju knappast låst och ljudisolerat. Så ”påhittig och jobba med det man har” - det man har är en lyhörd lägenhet med vakna barn. Försåvitt barnen inte är dövblinda, så skulle jag säga att det knappast blir nånting dagtid eller tidig kväll.

I händelse av tonårsbarn, brukar skolfria förmiddagar vara ganska ostörda. (Nära vårt stall är av allt att döma några påhittiga och jobbar med vad de har, av en märkligt parkerad bil att döma.)

 

[Amha]

I händelse av tonårsbarn, brukar skolfria förmiddagar vara ganska ostörda. (Nära vårt stall är av allt att döma några påhittiga och jobbar med vad de har, av en märkligt parkerad bil att döma.)

hehe, du ser. Vill man tillräckligt mycket så

 

[krus]

Tips: Gör det som funkar bra för ER relation och strunta i vad eventuella normer säger är toppen.

 

[Enya]

Varsitt sovrum? Om du menar att föräldrarna har ett eget sovrum, så är det ju knappast låst och ljudisolerat. Så ”påhittig och jobba med det man har” - det man har är en lyhörd lägenhet med vakna barn. Försåvitt barnen inte är dövblinda, så skulle jag säga att det knappast blir nånting dagtid eller tidig kväll.

Bara en parentes om att dövblinda barn faktiskt inte behöver vara döva och blinda, bara med nedsatt hörsel och syn i kombination. Tänker att det ordet misstas så väldigt ofta för att vara just döv och blind så därför påpekade jag det.

 

[Mabuse]

I händelse av tonårsbarn, brukar skolfria förmiddagar vara ganska ostörda. (Nära vårt stall är av allt att döma några påhittiga och jobbar med vad de har, av en märkligt parkerad bil att döma.

”Brukar vara ganska” låter lite optimistiskt. Åtminstone våra tonårsbarn sover inte längre än vi på morgnarna. Jag misstänker att de inte är ensamma om det. Att tonåringar inte stiger upp och klär på sig betyder inte att de sover…

 

[Inte_Ung]

Har man?! Jasså okej.
2 barn är väl standard i Sverige för dom som nu skaffar barn och jag har svårt att tro att småbarnsåren varar i 20 år?
Sen är det rätt många i tråden som inte har barn överhuvudtaget eller inte har småbarn ännu eller längre.

Det är faktist mer störande med tonåringar.
De lägger sig i allt möjligt på ett helt annat sätt.
Och dyker upp som gubben i lådan på alla möjliga tider.

Så 20 år av störning är helt rimligt att räkna med.
Om man har 10 år mellan yngsta och äldsta så blir det längre tid.
Man får ha litet fantasi där.

 

[Palermo]

Det är faktist mer störande med tonåringar.
De lägger sig i allt möjligt på ett helt annat sätt.
Och dyker upp som gubben i lådan på alla möjliga tider.

Så 20 år av störning är helt rimligt att räkna med.
Om man har 10 år mellan yngsta och äldsta så blir det längre tid.
Man får ha litet fantasi där.

Och det är jobbigare för både föräldrar och barn när tonåringar kommer för nära föräldrarnas sex, än om små barn råkar göra det.

 

[Amaranthe]

Varsitt sovrum? Om du menar att föräldrarna har ett eget sovrum, så är det ju knappast låst och ljudisolerat. Så ”påhittig och jobba med det man har” - det man har är en lyhörd lägenhet med vakna barn. Försåvitt barnen inte är dövblinda, så skulle jag säga att det knappast blir nånting dagtid eller tidig kväll.

Det blir inte nåt sånt här heller när dottern är hemma. För ett tag sedan skulle jag hjälpa min sambo med nån fysisk åkomma. Barnets uppmärksamma kompis noterade att dörren låstes och förklarade för min dotter att vi antagligen "gjorde sex" där inne.
Stackarn blev helt gråtfärdig senare när hon frågade mig om det verkligen var sant, och undrade lite hur vi kunde bete oss så otroligt illa.

(Så för mig underlättar det helt klart med gemensamt sovrum och efter läggdags etc, är väl poängen).

 

[strawberrysylt]

”Somna aldrig osams” är ett råd man hör ibland. Det är ett rätt dåligt råd, tycker jag. Snarare - är ni mitt i ett bråk och det är sent, gå och lägg er istället för att försöka reda ut det när båda är trötta och arga. Sov på saken istället, nästa morgon känns det kanske annorlunda.

Jag får inte in någon text ovanför första citatet, så börjar lite allmänt här. Så kul med alla svar! Jag har läst allt och det är väldigt intressant!
Citerar några;

@Mabuse Jag tänker att om båda är överens om att man lägger sig och sover på saken så somnar man inte osams? Man har kanske inte löst bråket, men man är ändå sams och överens om att ta det imorgon
Det har jag faktiskt erfarit för första gången i mitt nuvarande förhållande, inte att vi skulle sova, men att vi kunde ta en paus i det vi var upprörda över, vara sams och sen fortsätta prata om det efter en stund. Som flera också skriver här.

Det bästa rådet i alla relationer jag varit med om:
Prata med varandra.

Absolut!!

Att acceptera varandra tror jag. I relationen, och ge utrymme för att man är olika och har brister. Men också acceptera varandra tillräckligt mycket för att låta varandra gå om det är så. Man kan aldrig bli någon man inte är.

Tänkvärt!

Jag brukar tipsa om skilda sovrum av samma skäl.

Det här blev en het diskussion! Citerar detta.
Jag tycker, som någon skrev, att det är jättebra att frågan kom upp. Finns säkert par som sover ihop utan att ens reflektera över att man kan göra på annat sätt. Och det där ödesdigra "skilda sovrum" med domedagsröst . Jag tycker det är toppen om man sover bättre att göra det själv, det är ju just _sova_ man gör själv.
Vår ventilation ville inte som vi ville nu ett tag i sommar och det blev sjukt dålig luft i sovrummet nät vi sov där båda två. Skilda sovrum = BRA SÖMN ❤ Ingen big deal. Eller om den andra behöver varva ner, jag har väldigt svårt att slappna av och somna om jag omedvetet ligger o väntar på att min partner ska komma och lägga sig. Bättre vi bestämmer att han lägger sig i ett eget rum då sen när han vill sova.
Så för oss är det ingen biggie, men kan ju vara skönt att läsa diskussionen om man aldrig ens reflekterat.

Snälltolka varandra. Ett begrepp som jag har anammat från tv-programmet Gift vid första ögonkastet.
Mycket användbart tycker jag! Sällan man vill varandra eller menar nåt illa, om man lever i en sund relation.

Mycket bra uttryck! Känns som om många glömmer det faktiskt. Jag läste något liknande för ett tag sen och det fastnade. Som @Askur2017 skriver också om att utgå från att man vill varandra väl och kommunicera tydligt så man slipper gissa och undra.
Det sa jag i mina vigsellöften också, att jag lovar att försöka vara tydlig med vad jag vill ha och behöver, så min man slipper försöka läsa mina tankar.

Det jag ofta tänker på är att kommunicera. Lägg inte irritationsmoment på hög. Ta det innan det växer till något jobbigare. Visst kanske man inte behöver ta det nu-nu om det finns risk för att det är pga hangry men stör det fortfarande efter ett par timmar kan det vara värt att ta upp.

Den här gillar jag också, försöker vara sån alltid.

Mitt råd är att prioritera att göra saker ihop och få gemensamma upplevelser och minnen.

Det här är ett bra råd tycker jag. Stärker relationen tror jag.

Bli lite osams är som jag ser det ingen katastrof.

Det här blev också en intressant diskussion. Jag tänker att man som @TeamLundVer skrev att man får lära sig sin partners konflikthanteringsstil och sin egen så man blir bra på att lösa konflikter på ett bra sätt.
Sen tänker inte jag heller att det är någon katastrof att bli osams.
Också en bra diskussion tycker jag, tänker att i t ex sociala medier ser det ofta ut som om allt är rosa ballonger och rosor hela tiden, men det är faktiskt inte katastrof som sagt att bli oense ibland.
Nu var vi väl inte riktigt oense, men ändå ett exempel. Vi skulle ut ur en stuga och jag tyckte jag fick stressa med att städa köket osv. Då sa jag som jag läst nånstans "min upplevelse är att jag fick städa köket och stressa så vi skulle komma iväg i tid" och då sa min man "min upplevelse är att jag fixade frukost åt oss båda". Och så var det ju. Det hade jag glömt i min upprördhet. Jättebra uttryck att använda tycker jag.

Sluta aldrig dejta varandra.

Det här tycker jag var ett bra råd, tror jag hade varit bra för många, tror inte många gör det?

Det är väl mer troligt att det är pga ojämlikhet i förhållandet där kvinnor drar ett större lass kring typ allt.

Men att göra 75% av hushållsarbetet (eller vad som nu kan vara snittet) ör givetvis en annan anledning.

Det här är ju också en väldigt intressant diskussion. Är detta något ni (alltså inte er jag citerar utan alla) jobbar med i er relation? Hur? Kanske en egen tråd?

Det blir inte nåt sånt här heller när dottern är hemma. För ett tag sedan skulle jag hjälpa min sambo med nån fysisk åkomma. Barnets uppmärksamma kompis noterade att dörren låstes och förklarade för min dotter att vi antagligen "gjorde sex" där inne.
Stackarn blev helt gråtfärdig senare när hon frågade mig om det verkligen var sant, och undrade lite hur vi kunde bete oss så otroligt illa.

(Så för mig underlättar det helt klart med gemensamt sovrum och efter läggdags etc, är väl poängen).

Oj. Nu har jag inga egna barn och vet inte hur bästa sättet att hantera detta med barn är och du skriver ingen ålder på dem, men att se sex som att bete sig otroligt illa, är det något barn i allmänhet tänker/bör tänka?
Men det är väl en annan diskussion kanske.

-------

Som avslutning, jag har som sagt läst alla svar och det är jätteintressant, skulle jag svarat alla skulle det blivit en roman! Fortsätter gärna läsa och diskutera.