Era ”paranormala” upplevelser

När min kusin var liten hade kusinen en leksak som spelade musik och gjorde massor av jobbiga ljud. Den leksaken höll på att driva alla till vansinne, så efter ett tag tog föräldrarna ut batterierna. En dag när de var på väg ut genom dörren gick den där leksaken igång. Den ena föräldern frågade irriterat varför den andra föräldern satt i batterierna igen och den andra föräldern sa att hen inte satt i några batterier.

Den första föräldern gick irriterat upp på övervåningen för att hämta leksaken som mycket riktigt låg på golvet och både spelade musik och blinkade. Hen tog med sig leksaken till nedervåningen och öppnade batteriluckan - som var tom :confused:
 
Jag är 4:e generation som på gården. Har känt av vissa konstigheter. Vaknat mitt i natten av att någon trycker mig på brösten, fast ingen är där. Även att någon sätter sig i fotdelen av min säng. Även min dåvarande hund reagerade då och morrade. Jag har ett flertalet gånger hör den väggklockan som min gammelmormor hade då de bodde i huset. Jag har ingen liknande klocka, men hört den slå - den plingade vid hela klockslag. Ibland känns det som om någon är med mig i rummet och står och kollar vad jag gör. Men aldrig att jag blivit rädd eller känt olust, utan är övertygad om att det är mina gamla släktingar som håller koll :). Min mamma avled för 15 år sedan och jag har efter att hon gått bort mellan jämna mellanrum känt doften av cigarettrök. Mamma var storrökare och det är precis som om någon drar en cigarett under näsan på mig. Är övertygad om att det är hennes sätt att tala om när hon är i närheten.

/Lizzie
 
Har haft flera märkliga upplevelser.

På ett ställe drömde jag VARJE natt, att jag hörde att någon kom uppför trappan och ställde sig och tittade på mig i dörröppningen, när jag vände mig om så täcktes dörröppningen av en mansgestalt. Vaknade med panik. Flyttade därifrån. Fick sedan höra att grannen haft någon form av medium där, efter att ha hört någon ropa på hjälp i skogen om nätterna och att det skulle vara någon form av arbetare (var en arbetarbostad till ett större gods) som blivit mördad av någon på godset. Flyttade därifrån.

När jag flyttade in på en annan gård, var jag där och målade om kvällarna inför flytten, med musik i öronen. Plötsligt började Freestyles "vi rider omkring" spelas, en låt jag inte hade någonstans på min mobil. Gick inte att stänga av och jag tyckte det var konstigt och slet ut lurarna. Då hör jag att någon går runt på ovanvåningen och, vad det låter som dammsuger. Ropade hallå, ingen svarade och jag blev skiträdd. Åkte hem och berättade vad som hänt för en kompis som följde med ut och vi var ganska säkra på att inget mer skulle hända. Vi kom dit, gick upp och tittade och det var helt tomt på hela övervåningen, ingenting. När vi kom ner började ljudet igen! Det var så oerhört tydligt att det var någon som gick däruppe, vi ropade och stannade en stund, men sen fick vi båda panik och sprang ut till bilen. Som inte startade. Här började min kompis gråta och försökte ringa sin sambo, men telefonen fungerade inte. Får till slut start på bilen och kör hem, vi var båda helt uppskakade. Det var nervöst att komma dit nästa gång och jag kände fler än en gång att jag inte var ensam, men ingen direkt dålig energi. Ute i stallet "såg" jag alltid "något i ögonvrån" uppe på logen - ett öppet loft, men när jag tittade dit så var det aldrig någonting.

När min farfar dog sa min farmor att hon såg honom i form av en svan. När farmor själv dog inte så lång tid efter farfar, flög två svanar lågt över kyrkogården precis när kistan sattes ner i jorden.
 
OH precis samma dag som jag lyssnade på podd om just sånt här och tänkte tillbaka på upplevelserna i spökhuset! :D Buke ska givetvis få höra.

Jag, min hund och dåvarande partner skulle flytta in i ett hus som partner förvärvat innan vi träffats men som var under renovering innan det togs i besittning. Huset såldes av ett dödsbo, mannen som bott i huset hade beklagligt nog avslutat sitt liv på fastigheten. Han var känd som en god och fin person i bygden med en förkärlek för unga kvinnor och livets goda! Huset hade ett garage som var byggt vägg i vägg, det fanns en dörr i hallen som ledde ut till garaget.

Första kvällen vi skulle sova i huset åkte partner iväg för att arbeta ett par timmar, och ungefär en kvart efter att han åkt hemifrån gick strömmen i hela huset och det var naturligtvis kolsvart utomhus. Jag satt uppkrupen i sängen med min hund tills han kom hem igen, jag var dryga 20 och hade aldrig hanterat ett proppskåp. Det var alltid bara jag hemma när det hände konstiga saker. I köket stod luckor på vid gavel eller alla lådor utdragna när jag kom in ett par gånger, den klassikern.

Hela övervåningen var helt öppen och ett enda stort sovrum, vi hade i princip bara sängen där i form av möblemang. Jag hörde ofta tydliga steg och dunsar mitt på dagen när jag var ensam hemma, och det gjorde min hund också. Han morrade ofta och for ibland upp for trappan skällandes, vilket skrämde livet ur mig. En gång när jag skulle släcka en fönsterlampa på övervåningen mitt i vintern såg jag hur ljuset gjorde att fönstret reflekterades ute i snön. Det var väldigt tydliga siluetter efter lampan och mig. Det här inspirerade mig att röra mig för att få den svarta skuggan i rutan i snön att dansa.. Men när jag sträckte ut armarna hände ingenting med människogestalten, istället såg jag min arm träda in i "bilden" från sidan. När jag tog ett steg åt sidan syntes hela min siluett, men den andra, längre, som helt stilla bredvid min. Det fanns som sagt inga möbler på den våningen och min sambo kunde inte se annat än lampan nere i snön när han såg efter. Att jag inte bröt något i den färden nerför trappan..

Jag vägrade iallafall sova mer på övervåningen så vi flyttade in i ett rum nere istället. Eftersom jag jobbade deltid hade jag ofta sovmorgon och flera gånger var hunden borta på morgonen när jag klev upp, gnyendes och utlåst i garaget. Alltså dörren ut till garaget var låst mellan oss och jag började tjata om att flytta från huset. Det kan ha en naturlig förklaring, för under den här perioden verkade jag gå i sömnen, flera gånger när jag vaknade var jag mer eller mindre påklädd som om jag stigit upp utan att märka det. Även min sambo blev lite skärrad när han en morgon vaknade med hela halsen täckt av röd tusch, hårda streck i ett enda virrvarr överallt. Vi hade ett kontor men hittade ingen röd tuschpenna någonstans i huset.

Spiken i kistan var när jag stod och borstade tänderna en morgon med öppen toadörr. Toaletten låg rakt in sett från ytterdörren och hallen. När jag står där vräks plötsligt ytterdörren upp med en jäkla smäll och min hund rusar ut med raggan rest. Efter den incidenten tog vi faktiskt ut ett medium (:o) som skulle rena huset. Hen påstod att det fanns två andar i huset. En man som var väldigt intresserad av mig och försökte närma sig, samt en kvinnlig släkting till min sambo som tyckte jag underpresterade i köket och som partner. Sambons farmor hade gått bort strax innan vi träffades och sambon var hennes ögonsten som hon ständigt skämde bort och inte tyckte att någon dög åt. Men efter det besöket blev det faktiskt lugnt i huset och jag bodde kvar tills vi separerade.

Jag tror inte på spöken, egentligen, men jag vet hur oerhört rädd jag var i det huset vid flera tillfällen och såhär i efterhand känns det helt osannolikt att allt det där hänt. Kanske kan det bli kuslig läsning iallafall!
 
När min kusin var liten hade kusinen en leksak som spelade musik och gjorde massor av jobbiga ljud. Den leksaken höll på att driva alla till vansinne, så efter ett tag tog föräldrarna ut batterierna. En dag när de var på väg ut genom dörren gick den där leksaken igång. Den ena föräldern frågade irriterat varför den andra föräldern satt i batterierna igen och den andra föräldern sa att hen inte satt i några batterier.

Den första föräldern gick irriterat upp på övervåningen för att hämta leksaken som mycket riktigt låg på golvet och både spelade musik och blinkade. Hen tog med sig leksaken till nedervåningen och öppnade batteriluckan - som var tom :confused:
Sorry men hade de hittat en elektronisk apparat som fungerar utan strömkälla hade det ju varit nåt alldeles otroligt. De kanske har färglagt historien lite.
 
Sorry men hade de hittat en elektronisk apparat som fungerar utan strömkälla hade det ju varit nåt alldeles otroligt. De kanske har färglagt historien lite.
Det hände massor av andra konstiga saker i det huset men jag tänker inte dra allt det här. Min bedömning är att det är en sann historia (annars hade jag inte tagit upp den här ;)), men du behöver givetvis inte tro på den om du inte vill :)
 
Min kompis mamma kunde kommunicera med andar och läsa i händer. Men hon sa till mig, de (andarna) kommer inte när du är här, när vi var på ett ställe där det var aktivitet vanligtvis. Störande nog minns jag inte vad hon sa om varför det var så. Min kompis blev dock nöjd och kände sig alltid lugn i närheten av mig. Har aldrig upplevt något själv (kanske inte så konstigt då).
 
Jag såg min döda hund i trädgården flera år efter hon dog. Först såg jag henne bara i ögonvrån men sen gick hon precis framför mej och försvann.

Jag har alltid rätt när magkänslan talar.

Jag tyckte alltid det var läskigt ute i ladugården hos farmor. Kände mej aldrig ensam där. Med sällskap var det inga problem. Samma med hallen och andra våning i huset. Gick aldrig dit själv förrän jag nästan var vuxen. Mamma sa att det var farfar som spökade. Hon kunde åxå se och känna. När vi fick ta bort Lillis så sa mamma några dagar efteråt att han satt vid diskbänken och tittade på henne.
 
Jag har besök av något i mitt rum med jämna mellanrum, tror en ung kille. Aldrig hotfullt men han (?) är inte välmående. Jag är känslig för dofter (har någon varit på en plats 10 minuter innan jag kommer dit vet jag att någon varit där och ungefär vad det är för människa) och någon gång i veckan är det någon i mitt rum. Känner inte igen doften från något annat och den är alltid stark. Andra dagar är det ingenting. Någon gång har det sett ut att stå någon där när jag ska gå in innan jag har tänt lampan, det var dock inte alls läskigt. Händer ofta att jag känner att jag inte är ensam i mitt rum, men det är aldrig hotfullt.

Ibland trampar det omkring en man i kängor på nedervåningen och brötar runt. Låter som att tunga grejer flyttas på våldsamt. Det är en mycket obehaglig känsla så då låser jag trapporna upp och väntar uppe tills min mamma kommer hem (det är alltid när jag är ensam hemma).

Till saken hör att det har bott en familj här med många barn (enbart killar tror jag) och en pappa som var alkolist och våldsam. Har träffat på ett av barnen (som nu är vuxen) som sagt en del. Det hände dock saker innan jag fick veta det. Tror att det är någon av barnen och dennes minnen jag känner av.
 
Man kan träna upp sin förmåga till att känna av, veta, observera osv.
Det är framförallt de jobbiga tillfällena med oförklarligt händelseförlopp som är knepiga och som man kanske helst egentligen vill glömma bort. Men jag tänker att det framförallt är en blandning mellan att man tar upp små, mycket små nyanser av sin omgivning för att sedan kunna pyssla ihop något. Djuren kan många gånger vara bättre än oss människor på detta.
 
Oh ja, ganska många faktiskt! När jag var mindre, runt 10, vaknade jag av att jag kände nått iskallt på min kind! Jag vart livrädd och sprang ner till mamma som lugnade mig med att nej det spökar inte hemma. Vilket givetvis inte stämde fick jag ju veta när jag blev betydligt äldre. Mamma har sett flera gå igen i huset; inte minst sin mormor :heart. Flera gånger har det låtit som att någon flyttar runt på övervåningen, gått uppför trappen osv. Mammas fotografier i sovrummet och tvättkorg flyttar på sig så fort hon ändrat det till så hon vill ha det...Vår senaste hunds tassar låter någon gång ibland ❤.

Min gamla häst som jag hade väldigt tighta band till nådde inte fram till mig så han besökte mamma mellan dröm och vaket tillstånd och hon lixom såg honom resa sig ur kroppen fast han var ung och "sa" till henne att hon borde med komma dit, allt är så bra där...! ❤.

Morfar har aldrig trott på oss- spöken existerar inte- men kort tid efter mormor gått bort och han satt vid köksbordet och löste korsord kände han sig iakttagen och att någon stod över axeln precis som mormor ofta gjorde ❤.

I mitt och sambons förra hem lät vi en stallkompis som gärna ville tjäna lite extra, få göra vår flyttstädning och ett par incidenter gjorde att hon frågade om vi märkt att det spökar där?!?! Ptja jo! I alla fall två!! Den första, strax efter mormor gått bort och jag lämnat datorn öppen (laptop) och gick upp till sambon som var uppe på sovloftet fortfarande...Så hörde vi båda ett knapprande på tangenterna- vi hade inga katter då! Några år senare kokade jag havregrynsgröt på spisen och gick ifrån lite för länge och plötsligt lät det som en sked föll (fans i diskhon) antagligen för att få ut mig till köket få gröten höll på att brännas vid...!

I stallet känner man ibland doft av att någon röker just vid en box; antagligen gårdsägarens far som kollar till det- ingen anledning till oro, hästarna är så harmoniska ❤.

På mitt gamla jobb, hemtjänsten, sägs det att folk "går igen". Hade lunchat med två av mina äldre kollegor som är mottagliga och när jag hade slängt ryggsäcken på ryggen och jag sa att jag är inte lika mottaglig som förr...Kände jag plötsligt att någon ?!? Drog mig baklänges med ett lätt tryck !! Mina kollegor tyckte att någon ville bevisa att jag visst kan märka...Om de är tydliga 😅.

På vägen hem från min morbrors begravning kände jag plötsligt att det luktade trä, typ som kistan i furu...Jag tittade ut för ifall det kom från någon avverkning utmed vägen men nej! Mamma som sagt som är mottaglig kände också av det, tänker att han var med oss en stund...Vill jag ändå tro ❤.

Så jag har varit med om för mycket för att inte tro på något mer 🙃
 
Jag har sett och hört en hel del i huset jag växte upp i, bl.a. en äldre man med hatt längst nere på gården som stod under trädet och rökte pipa, även sett han inne (om det var samma man) när jag satt i soffan och gjorde läxor. Var ensam hemma och hade ingen musik/tv på, men plötsligt så ”hör” jag riktigt gammal musik. Lite musik med fart i, jag kan tänka mig att det dansades massor till den musiken. Något jag ALDRIG lyssnat på, men ändå hörde jag den så tydligt så jag satt och nynnade med. Plötsligt så ser jag en äldre man som sitter bredvid mig i soffan, med kavaj i någon beige/brun färg, hatt, och byxor med pressveck. Lite finare skor, och med benen i kors så byxorna åker upp och blir lite korta liksom. Han satt och viftade på foten i luften i takt till musiken och rökte en cigarr eller pipa.

Mamma kände ofta röklukt i huset, alltså som om något hade rökt.

Vi hade några foton på en byrå och fotona längst bak kunde åka i golvet. Ett hundben (alltså tuggben) for över golvet en gång i en himla fart. Vi hörde tydliga fotsteg på övervåningen när vi satt nere.


I nuvarande hus så ser jag någon i hallen ibland. Fått för mig att det är en man, men har knappt bott några män här i huset så jag vet inte… I köket blinkar lampan över köksbordet i bland, jag går dit och skruvar i den helt, sen kan den börja blinka plötsligt igen, går dit och glödlampan sitter ganska löst så jag får skruva i den igen, och så håller det på.

Hon som ägde huset innan tidigare somnade in här i köket på en kökssoffa, så jag vet inte om det kan vara hon som grejar med lampan. 😅

En kväll när sonen var kanske 3? så hade vi packat i ordning hans ryggsäck inför dagis dagen efter och ställt mot byrån vid ytterdörren så det bara var att grabba den dagen efter, sen gick vi raka vägen upp och sov. När vi kom ner på morgonen dagen efter står ryggsäcken inne i vardagsrummet lutad mot soffan. Så hur den tog sig från hallen, genom köket, och in i vardagsrummet har jag ingen aning om! Var bara jag och sonen hemma.


Sen bodde jag en period på ett av de mest hemsökta ställena iallafall i Dalarna. Varit bl.a. ett gammalt mentalsjukhus. Där hände det saker var och varannan dag kan jag lova!

https://www.dalademokraten.se/2009-07-17/plotsligt-sag-jag-en-stor-gjutjarnsstake-flyga-genom-hallen
 
Jag brukar kunna få föraningar om hur dagen kommer vara eller framtiden. Jag tror det har med instinkter att göra så jag är inte synsk.
Några exempel:
Som tonåring drömde jag en mardröm om att farmor dog ensam ute på hennes gård. För ett antal år sedan hälsade jag på farmor. Hon var som vanligt och verkade frisk i övrigt men jag fick en känsla av att det är lika bra att krama om henne och sa i princip adjö till henne inombords. För jag kände på mig att jag inte skulle se henne något mer. Några dagar senare funderade jag på att hälsa på henne men något gjorde att jag stannade hemma.. Det var lika bra det. Dagen efter ringde pappa. Jag hade mina föraningar när jag svarade. Farmor hade dött... Hon hade förmodligen fått en stroke och dött ensam ute på sin gård. Precis som i min dröm som jag hade fått så många år tidigare.

Känslan av att säga adjö har hänt en sväng till med en granne. Han dog någon månad senare. Såg aldrig han mer. Precis som att jag har vetat att jag aldrig kommer träffa ett par andra människor mer heller på grund av att livet kommer ta slut för dem.

När jag vaknar på morgonen och vet att idag kommer något att haverera så det blir ingen produktion på jobbet.. denna har hänt många gånger. Precis som när jag säger till kollegan på lunchen att "börjar det inte bli dags för haveri nu?" på skämt och det händer sen en stund efter lunchen.. nästan varenda gång..

Varför jag tror på att det är mina instinker och inte att jag är synsk:
* Förmodligen snappade mitt undermedvetna jag upp att något inte stod rätt till med personerna som gick bort. Det kan ha varit så små tecken att jag inte tänkte på det men instinktivt visste jag något. Jag hatar förresten den känslan. Precis som att jag ogillar att jag redan vet när telefon ringer om det är ett dödsbud eller inte.

* När det gäller mitt jobb: när det produceras bra och mycket och det går bra länge så kommer ett större haveri att komma. Tydligen så går det att känna på sig när det gått för bra och det kommer ta stopp.
 
Den dagen jag tog bort min hund kände jag tydligt att hon kom och lade sig vid mina ben som vanligt.
Katten kan jag höra och känna komma och lägga sig i sängen emellanåt
Min katt har också trampat i min säng och lagt sig mot mig efter sin död, det hände när hon nyligen gått bort :heart Jag tror även att jag sett henne gå i min lägenhet men det var så otydligt, något vitt som jag såg i ögonvrån bara, så vet inte om det var hon.
 
Jobbade med kontorssysslor, i en gammal villa (1850-tal) med tillhörande stor parkträdgård och lite skog. Det vill säga, inga omedelbara grannar och lugnt och tyst läge. Vi hade vårt kontor i ett rum på övervåningen. Vi var egentligen tre kollegor som satt där men just den här dagen var jag helt själv där. Eftersom jag var helt själv där hade jag låst ytterdörren om mig.

Det var vanligt, och hände flera gånger om dagen, att andra kollegor inom organisationen kom dit i ärenden. De brukade knata rakt in och uppför den stora, gamla, urgröpta, knarrande trätrappan, och vi brukade resa oss och möta dem ungefär vid trappan, det var liksom rutin.

Så när jag hörde tydliga, tunga steg i trappan och det sedvanliga knarrandet så reste jag mig automatiskt och började gå mot trappan. Tills jag kom på att ingen var i huset förutom jag, och alla dörrar och fönster var låsta. Så jag tvärstannade. Och i samma sekund som jag stannade upphörde stegen i trappan.

Jag blev helt iskallt, stod kvar en liten stund, bräkte ur mig några "hallå? hallåå?" utan svar innan jag vågade mig ut i hallen och kolla trappen, men ingen var där. Sprang runt i huset och kontrollerade alla utgångar men allt var stängt och låst.

Men de där stegen alltså... som var så tydliga att jag automatiskt reste mig för att hälsa vem-det-nu-var välkommen. Det var någon i trappan. Det är jag helt övertygad om. Vem, är en bättre fråga :D
 
Förut kunde jag ofta känna en närvaro här i lägenheten, den var alltid på samma ställe, vid kokvrån. När jag duschat brukar jag ligga naken på sängen och lufta kroppen, denna närvaro kändes då som om han (kändes som en han) glodde på mig, verkligen sådär stirrande. På det stället där han verkade stå brukade jag även känna stark cigarrlukt och ibland någon herrparfym.
Denna man blev mer och mer påträngande med sitt stirrande. Jag kände även när jag skulle sova att han glodde på mig. En gång blåste nån på min arm när jag låg och vilade/försökte sova.
En annan gång låg jag och vilade med sänglampan tänd, blundade och hade lampan nästan mitt framför ansiktet. Så jag såg ljuset genom ögonlocken, om ni förstår hur jag menar. Då såg det ut som om nån rörde en arm eller något framför mina stängda ögon, ljuset från lampan skiftade alltså som om nån drog en arm/hand framför ögonen.
Till slut, en gång när han stirrade sådär extremt påträngande, sa jag rätt ut ungefär såhär: det känns som om det är någon här, det är obehagligt, jag vill att du går härifrån. Jag upprepade det ett par gånger.
Direkt började närvaron ”fadea” bort och försvann. Efteråt kändes det i en period som om det hade varit någon på platsen vid kokvrån, det var som om det var ett avtryck i luften, men det var ingen där.
Sen dess har ingen stirrat på mig och jag har inte känt någon stark närvaro här.
Tror det kan ha varit nån som bott här, huset är från 40-talet.
 
På jobbet har vi ett butiksspöke. Ibland ser man en skugga av någon cirkulera runt i butiken och hundar kan ställa sig och skälla bara rakt ut mot ingenting. Butiksspöket brukar även skoja med oss genom att plocka bort prislappar. Butikspöket är dock snäll och harmlös, vill bara skoja lite.

En läskig sak som hände en gång var när mitt barn vaknat på morgonen och låg och tittade upp mot lampan i taket som hänger över hennes säng. Jag frågade vad hon tittade på och hon svarade ” jag tittar på Richard”. Ett namn som hon aldrig någonsin nämnt i annat sammanhang än detta. Jag frågade lite skrämt vem Richard var och hon svarade tillbaka ”jag vet inte, men han sitter där uppe” och pekade mot lampan. 😱
 
Just det,
I stallet hemma på mina föräldrars gård så var det en häst som hade bott där i många år, när hästen gick bort så flyttade min ponny in i den boxen då den boxen var större och vi tänkte att det kunde vara trevligt för honom.
Nope, gick inte. Han var orolig i boxen, och stod och råglodde in i ett hörn. Ponnyn fick flytta tillbaka till den gamla boxen (vägg i vägg, så det var inte lång flytt). Lugnt igen.
 
På 80-talet var jag, min syster och våran mamma i en stugby. På natten hörde jag hur någon gick snabbt fram och tillbaka. Låg och lyssnade ett tag, sen sa min syster ”Rosett! Sluta sparka!”
Jag sa att jag sparkar inte, det är nån som går här, sen låg vi och lyssnade, kunde inte sova.
Minns inte om detta var flera nätter men mamma fick iallafall tillbaks pengar för att vi inte kunnat sova, det var tydligen känt bland personalen att det spökade i några stugor.
 

Liknande trådar

Tjatter Hej. Styvmor fyller snart 70 och vi vill förstås göra/ge något lite extra när hon nollar. Vi är inne på någon typ av upplevelse av...
Svar
18
· Visningar
630
Senast: Hajfisk
·
Hundavel & Ras Hej! Jag har börjat fundera på en border collie som nästa hund. Men skulle väldigt gärna få lite input av er som har/kan rasen! :) Kan...
2
Svar
31
· Visningar
2 619
Senast: ildiko
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 316
Hästmänniskan Har ju haft lite otur i olika lägen med hur vissa människor beter sig i stallet, och är nog blivit lite ärrad av det (inten nuvarande...
4 5 6
Svar
102
· Visningar
6 409
Senast: Reville
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp