Era ”paranormala” upplevelser

Min mamma gick bort för 3 år sen efter en kort tids sjukdom. Väldigt smärtsamt och saknaden är fortfarande enorm. Första månaden efter hon gick bort hörde jag henne sucka vid upprepade tillfällen. Hon suckade väldigt speciellt så jag hörde ju att det var hon. Tänkte att jag var knäpp och önskehörde eller vad man ska säga. Tills en dag när jag ser att maken också hörde! ”Va!?! Hörde du det där?” frågade jag. ”Ja, eller gjorde du? Det var din mamma som suckade” svarade han. Det visade sig att han också hört flera gånger. Vi hörde det en gång till tillsammans.

Mvh Miks
 
Jag kan drömma saker som sedan sker. Exakt alla detaljer stämmer. Jag kan berätta om drömmen för någon då det just skett. Och sedan inser vi båda att just detta ju sker när det sen gör det. Så det är inte deja vu.

När min första kärlek dog i en olycka vaknade jag tiden då det skulle hänt. Av ngt skäl råkade jag ringa till hans föräldrar istället för hans egna nummer han hade till sitt rum. Jag ringde ju aldrig till annat än hans egen linje.

Jag har ända sedan jag varit väldigt liten haft extremt god hand med djur. Djur som normalt attackerar allt har snabbt klättrat upp i mitt knä och myst. Eller hästar som är livsfarliga har jag kunnat ligga och sova i boxen hos etc. Folk tycker det är magiskt IOM att de aldrig sett sånt förr.
Sambon som jobbar med djur han med tycker ”du är ju en jävla trollpacka med djur”. 😅
Folk som sysslar med djurkommunikation säger att jag gör det, om än inte med samma medvetenhet som dem.
När min ponny jag haft i 20 år och var väldigt, väldigt tight med fick tas bort kände jag mig snudd på amputerad. Jag kände honom inte mer. Oändligt tomt!
Jag är ofta väldigt träffsäker i hur djur känner. Även vid sjukdom/skada.
Jag vet inte om jag utvecklat en hypersensibel blick och fysisk känsla efter alla år av jobb med problemhästar tex. Eller om det är mer än så/kombination. Jag hade iaf förmågan sedan väldigt unga år.
Jag vet att jag såg mer saker som riktigt liten. Men jag tyckte spöken/etc var så otroligt läskigt att de jag känner som tror på sådant anser att jag blockerat det. Men inte blockerat djur-biten IOM att det inte skrämmer mig.
Minns att jag ofta såg en man i dörröppningen till mitt rum då jag skulle sova. Beskrev för farmor som då sa att så såg min farfar, som jag aldrig mött, ut.

Vi bodde i ett hus som var väldigt gammalt. Trots att det var väldigt vackert och estetiskt mysigt var det en känsla som var obehaglig. Vi hade flera olika människor på besök där. De kände inte varann och vi själva lyfte inte frågan först. Utan de tog upp att de såg saker. De beskrev samma personer.
Jag är inte mörkrädd normalt. Men blev det där när sambon var borta.
En sådan natt vaknade jag av ett hiskeligt vrål rakt i mitt ena öra. Det var bland de kusligaste ljuden jag hört. Har aldrig varit med om sånt förr. Jag vågade inte sova med släckt lampa förrän sambon kom hem.
Sjukt obehagligt!
 
Sambo är kiro och jobbar med human och ekipage. Han har beskrivits som att han ”har ögonen i fingrarna”.
Ingen av oss vet om det är att han ju under snart 40 års tid dagligen klämt och känt på så mycket ekipage att han lärt sig känna rent fysiskt små, små saker som tex veterinär som är van att utreda med maskiner inte känner. Eller om det är ngt mer.
Men han kan ofta pinpointa diagnoser som vet sedan hittar med maskiners hjälp.
I början när han skickade hästar till veterinär och sa till vet att ”problemet är där” så lade vet ingen större vikt vid hans ord. Vet gjorde sin undersökning liksom. Men när vet gång på gång insåg att kiropraktorhelvetet ju hade rätt fattade vet bara inte HUR. Ska ju inte gå.. Vet tyckte det var riktigt obehagligt. Men numer lägger vet stor vikt vid kvackarens ord. 😅

Jag har varit med om hästpratare som hittat var det är fel på flera kunders hästar. Veterinärer har sedan kunnat hitta med hjälp av maskiner.

Jag var till en kvinna som jobbar som kinesisk akupunktör och healer. Genom att kika på mig och göra en snabbare besiktning typ hittade hon vad läkaren sedan såg via blodprover, röntgen etc.
De varnade innan för att man kunde bli emotionell efter akupunkturen. Jag skrattade IOM att jag ALDRIG skulle grina bland folk och inte av ngt sånt larv liksom. Vem grät som ett barn i 3 dagar utan att känna sig ledsen? 🙋‍♀️ Det gick bara inte att sluta. Men mkt skönt efter!

En släkting jobbar inom vården. Det har varit väldigt mkt dödsfall på vissa avdelningar. Det är väldigt mkt som sker där nattetid. Det går larm i tomma rum tex. Ett av de larm som går gör det i ett rum där man inte kan larma. Det är dörrar som öppnats, ljus som tänds/släcks etc.
Hen trodde inte innan. Men är nu övertygad.
 
Sambo är kiro och jobbar med human och ekipage. Han har beskrivits som att han ”har ögonen i fingrarna”.
Ingen av oss vet om det är att han ju under snart 40 års tid dagligen klämt och känt på så mycket ekipage att han lärt sig känna rent fysiskt små, små saker som tex veterinär som är van att utreda med maskiner inte känner. Eller om det är ngt mer.
Jag har en kollega som känner blodflödet i fingerspetsarna. :confused: Han kan känna på dig vart som helst egentligen och så vet han precis vart du har ont eftersom du saknar blodcirkulation där. Han masserade min onda axel en gång och jag har aldrig fått en sådan reaktion på en massage. Hade sån frossa och snoret rann konstant i flera timmar efteråt. Och då har jag behandlat den där axeln hos massörer, kiropraktorer och naprapater i 30 års tid numer så jag är van vid det mesta.

Men han visste precis vart han skulle trycka antar jag. Han säger att hans mamma är likadan. Det roliga är att han ser inte ut att ha en sådan gåva. Han är 2 meter lång, mycket macho alban. :D
 
Jag har en kollega som känner blodflödet i fingerspetsarna. :confused: Han kan känna på dig vart som helst egentligen och så vet han precis vart du har ont eftersom du saknar blodcirkulation där. Han masserade min onda axel en gång och jag har aldrig fått en sådan reaktion på en massage. Hade sån frossa och snoret rann konstant i flera timmar efteråt. Och då har jag behandlat den där axeln hos massörer, kiropraktorer och naprapater i 30 års tid numer så jag är van vid det mesta.

Men han visste precis vart han skulle trycka antar jag. Han säger att hans mamma är likadan. Det roliga är att han ser inte ut att ha en sådan gåva. Han är 2 meter lång, mycket macho alban. :D
Om du saknsr blodcirkulation så dör antagligen vävnaden
 
Att se och höra sina döda djur känns ju dock mer som inpräntade syner och intryck i hjärnan.

Jag kan höra tassarna mot golvet och se mina hundar ibland när dom inte är hemma trots att dom lever.

Likaså kan jag höra telefonen ringa utan att den gör det.
Aldrig hört telefon ringa före eller efter denna period. Eller vaknar av att jag tyckt jag hörde ett ljud och sedan tyst men inte att telefon ringt och ringt tills luren lyftes, nä faktiskt inte men är kanske vanligt?
 
Gick det dig förbi att tråden handlar om oförklarliga fenomen? Det är såna här svar som gör att man drar sig för att dels skriva i tråden, dels läsa responsen. Snorkigt och tråkigt tycker jag.
Meh, det var ju inte det som var det förvånande i inlägget utan personens känsla för att hitta muskelspänningar.
 
Sambo är kiro och jobbar med human och ekipage. Han har beskrivits som att han ”har ögonen i fingrarna”.
Ingen av oss vet om det är att han ju under snart 40 års tid dagligen klämt och känt på så mycket ekipage att han lärt sig känna rent fysiskt små, små saker som tex veterinär som är van att utreda med maskiner inte känner. Eller om det är ngt mer.
Men han kan ofta pinpointa diagnoser som vet sedan hittar med maskiners hjälp.
I början när han skickade hästar till veterinär och sa till vet att ”problemet är där” så lade vet ingen större vikt vid hans ord. Vet gjorde sin undersökning liksom. Men när vet gång på gång insåg att kiropraktorhelvetet ju hade rätt fattade vet bara inte HUR. Ska ju inte gå.. Vet tyckte det var riktigt obehagligt. Men numer lägger vet stor vikt vid kvackarens ord. 😅

Jag har varit med om hästpratare som hittat var det är fel på flera kunders hästar. Veterinärer har sedan kunnat hitta med hjälp av maskiner.

Jag var till en kvinna som jobbar som kinesisk akupunktör och healer. Genom att kika på mig och göra en snabbare besiktning typ hittade hon vad läkaren sedan såg via blodprover, röntgen etc.
De varnade innan för att man kunde bli emotionell efter akupunkturen. Jag skrattade IOM att jag ALDRIG skulle grina bland folk och inte av ngt sånt larv liksom. Vem grät som ett barn i 3 dagar utan att känna sig ledsen? 🙋‍♀️ Det gick bara inte att sluta. Men mkt skönt efter!

En släkting jobbar inom vården. Det har varit väldigt mkt dödsfall på vissa avdelningar. Det är väldigt mkt som sker där nattetid. Det går larm i tomma rum tex. Ett av de larm som går gör det i ett rum där man inte kan larma. Det är dörrar som öppnats, ljus som tänds/släcks etc.
Hen trodde inte innan. Men är nu övertygad.
Det där känner jag igen 😄. Jobbade ett tag på en palliativ avdelning och de som jobbade natt märkte av larmningar i tomma rum 😅
 
Oavsett om ni tror på det inte:
Berätta gärna om era upplevelser som ni inte kan förklara!

Typ den där blomman som från ingenstans ramlade ner från bordet, eller det där glaset som flyttades några meter

Shooooot!
Vi köpte en gård där det går rykten på bygden att det händer mycket paranormala saker.
Jag tror inte på sånt och jag tror allt det paranormala har gett upp i avsmak, vi har bott här i sex år och jag har inte märkt ett endaste dugg. 🤷‍♀️
 
Att se och höra sina döda djur känns ju dock mer som inpräntade syner och intryck i hjärnan.

Jag kan höra tassarna mot golvet och se mina hundar ibland när dom inte är hemma trots att dom lever.

Likaså kan jag höra telefonen ringa utan att den gör det.
När pappa dog hörde andra telefonen också - jag var konferens och när det ringer för fjärde gången får man verkligen onda ögat
 
Sen bodde jag en period på ett av de mest hemsökta ställena iallafall i Dalarna. Varit bl.a. ett gammalt mentalsjukhus. Där hände det saker var och varannan dag kan jag lova!

https://www.dalademokraten.se/2009-07-17/plotsligt-sag-jag-en-stor-gjutjarnsstake-flyga-genom-hallen
Ett ex bodde där när han var liten med sin mamma. Har fått höra mycket historier om det stället genom åren.
Kommer inte ihåg något specifikt nu, men var mycket detaljerat.
Vissa saker visste jag inte om jag skulle tro på eller inte.
Dom flyttade därifrån till slut. Mycket pga spökena då hans mamma är extra känslig.

Inget ställe jag vill flytta till någon gång iallafall. 😅
 
På ena jobbet spökar det. Inga onda utan bara snälla. Själv har jag inga problem med att gå runt själv och låsa osv på kvällarna. Känns helt säkert där.

Brukar höra steg i korridorer, vissa dörrar brukar stå öppna utan förklaring och lite andra kosntigheter kan hända.
Så är det något oförklarligt så är det förmodligen någon av dom två som varit i farten.

En fd kollega har berättat hur den ena hjälpte honom genom att assistera och räcka fram saker när han själv stod på en stege tex.

Förra året började en ny kille jobba där. Han brukade gå runt på spökjakt för att se om han såg något.
Jag hade sagt vid tillfälle under "bra att veta om jobbet" att det spökade ifall det skulle ske något oförklarligt. Vet inte om han har haft turen att se något ännu.
 
Ett ex bodde där när han var liten med sin mamma. Har fått höra mycket historier om det stället genom åren.
Kommer inte ihåg något specifikt nu, men var mycket detaljerat.
Vissa saker visste jag inte om jag skulle tro på eller inte.
Dom flyttade därifrån till slut. Mycket pga spökena då hans mamma är extra känslig.

Inget ställe jag vill flytta till någon gång iallafall. 😅

Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det var så mycket som det var. Jag är inte den som normalt sätt är lättskrämd och försöker många gånger finns en logisk förklaring, men nej, där gick jag bet.

Ryckte i dörrhandtag, elektronik som hoppade igång, ljud, steg, hissen som åkte ner i kolsvarta källaren fast man tryckt att man ska åka upp, och stod där i kolsvarta mörkret med dörrarna öppna, när vi hörde hovar som gick på betonggolvet när vi var uppe på höloftet och trodde att någon häst rymt från hagen och gått in i stallet, men helt tomt när vi går ner, och plötsligt så flyger stalldörrarna upp (typ 3 meter höga och sviiiiiiiintunga dörrar som man fick ta i för att öppna/stänga) hur hästarna blev halvt vilda ibland inne i stallet, barn som pratade om någon blind gubbe i hissen, i lägenheten högst upp drogs alltid täcket av på den som sov, barnskratt och springande fötter på vindsvåningen, röklukt, kaffelukt, knackningar i väggar, skåpluckor som öppnas, grejer som välts, dörrar som låser sig.

Jag bodde i sidodelen, gamla personalbostäderna, men min kompis bodde inne i själva byggnaden, där var det helt galet i perioder!

MEN, magiska lägenheter!!!!! 😍 Herregud, jag har och kommer nog aldrig vistas i någon vackrare lägenhet än där. Vardagsrummet var som en hel sal, med flera meter i takhöjd och fönsterna var gigantiska!
 
Bodde i lägenhet ovanför en föreningslokal ett antal år.
Det var välkänt att det spökade där och en familj som bott där tidigare hade bla råkat ut för att deras hund blev instängd i ena kattvinden och att ena barnet hade blivit knuffad. Detta hörde jag först efter att jag bott där ett tag, men trodde väl egentligen inte på sådant innan jag flyttade in.

Kom att ändra mig, för mycket hördes och hände utan vettig förklaring... men inget elakt mot mig, hundar, katt och övriga i hushållet snarare det motsatta.

Vi hade inte berättat att det ev spökade för en övernattande släkting vilken sedan skärrat hade berättat för min mamma att hen vaknat på morgonen och varit omstoppad med en filt som hen inte lagt över sig när denne somnat. Hen var mycket säker på att någon måste gjort det och visste att jag och min sambo knappast gjort det. Hen ville inte berätta för oss ifall vi skulle bli rädda.

Varje natt stökades det om i föreningslokalen på nedervåningen, stolar drogs runt.

En gång när jag var ensam hemma med hundarna och kollade på tv. Hörde jag hur det dunkade till i trapphallen och köket. Såg att hundarna också reagerade och var nyfikna. Därefter tändes det i köket för att några minuter efter släckas. Den lampan var aldrig knepig annars.

Trappan och trapphallen verkade vara stället där det hördes mest. Flera gånger tycktes det höras att det gick någon i trappan. En gång satt vi och fikade ett antal i köket och hörde hur det gick någon i trappan allihop. Alla kollar dit men ingen dyker upp. Katten kollar ut mot trapphallen och reser rygg.
Jag sade att det aldrig hände något elakt, men det var faktiskt någon som ramlade i den trappan och fick sy pannan som var på besök. Men där har jag alltid tänkt att denne snubblade.
 
Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det var så mycket som det var. Jag är inte den som normalt sätt är lättskrämd och försöker många gånger finns en logisk förklaring, men nej, där gick jag bet.

Ryckte i dörrhandtag, elektronik som hoppade igång, ljud, steg, hissen som åkte ner i kolsvarta källaren fast man tryckt att man ska åka upp, och stod där i kolsvarta mörkret med dörrarna öppna, när vi hörde hovar som gick på betonggolvet när vi var uppe på höloftet och trodde att någon häst rymt från hagen och gått in i stallet, men helt tomt när vi går ner, och plötsligt så flyger stalldörrarna upp (typ 3 meter höga och sviiiiiiiintunga dörrar som man fick ta i för att öppna/stänga) hur hästarna blev halvt vilda ibland inne i stallet, barn som pratade om någon blind gubbe i hissen, i lägenheten högst upp drogs alltid täcket av på den som sov, barnskratt och springande fötter på vindsvåningen, röklukt, kaffelukt, knackningar i väggar, skåpluckor som öppnas, grejer som välts, dörrar som låser sig.

Jag bodde i sidodelen, gamla personalbostäderna, men min kompis bodde inne i själva byggnaden, där var det helt galet i perioder!

MEN, magiska lägenheter!!!!! 😍 Herregud, jag har och kommer nog aldrig vistas i någon vackrare lägenhet än där. Vardagsrummet var som en hel sal, med flera meter i takhöjd och fönsterna var gigantiska!
Jag har bott där i flera år - inte ett enda spöke hos mig, trots att grannen ovanpå hade påhälsning stup i ett. Jag är nog för hårdhudad...
 
Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det var så mycket som det var. Jag är inte den som normalt sätt är lättskrämd och försöker många gånger finns en logisk förklaring, men nej, där gick jag bet.

Ryckte i dörrhandtag, elektronik som hoppade igång, ljud, steg, hissen som åkte ner i kolsvarta källaren fast man tryckt att man ska åka upp, och stod där i kolsvarta mörkret med dörrarna öppna, när vi hörde hovar som gick på betonggolvet när vi var uppe på höloftet och trodde att någon häst rymt från hagen och gått in i stallet, men helt tomt när vi går ner, och plötsligt så flyger stalldörrarna upp (typ 3 meter höga och sviiiiiiiintunga dörrar som man fick ta i för att öppna/stänga) hur hästarna blev halvt vilda ibland inne i stallet, barn som pratade om någon blind gubbe i hissen, i lägenheten högst upp drogs alltid täcket av på den som sov, barnskratt och springande fötter på vindsvåningen, röklukt, kaffelukt, knackningar i väggar, skåpluckor som öppnas, grejer som välts, dörrar som låser sig.

Jag bodde i sidodelen, gamla personalbostäderna, men min kompis bodde inne i själva byggnaden, där var det helt galet i perioder!

MEN, magiska lägenheter!!!!! 😍 Herregud, jag har och kommer nog aldrig vistas i någon vackrare lägenhet än där. Vardagsrummet var som en hel sal, med flera meter i takhöjd och fönsterna var gigantiska!
Verkligen. Känner igen mycket av det du skriver, utifrån det som berättas. Var mycket fascinerande.
På så vi skulle det var lite intressant att bo där bara för att kunna vara med och uppleva när det sker så pass mycket. *Nyfiken i en strut* :angel:
Brukar tänka på det stället när jag åker förbi när jag passar på och tar "scenic route" hem från Borlänge.


Lägenheterna låter ju fantastiska. Högt i tak och stora fönster. :love:
 
Oh, nu kom jag ju på en helt galen historia som jag helt hade glömt. Min bror gick bygg på gymnasiet och när han gick i trean hade han praktik på ett stort bygge som renoverade ett lägenhetshus inne i stan. För typ hundra år sen var det någon form av sjukhus, typ för barn med tuberkulos om jag inte minns helt fel. Det var fullständigt byggkaos och absolut ingen som kunde bo i lägenheterna medan renoveringen pågick, ingen av de som jobbade där hade småbarn heller. När de kom dit en morgon var det ett avtryck i byggdammet av en naken barnfot, storlek ett barn runt tvåårsåldern. Ingen kunde förklara hur det gått till. Min brorsa tog ett foto av det med mobilen, man såg jättetydligt att det var en fot.
 
Vi köpte en gård där det går rykten på bygden att det händer mycket paranormala saker.
Jag tror inte på sånt och jag tror allt det paranormala har gett upp i avsmak, vi har bott här i sex år och jag har inte märkt ett endaste dugg. 🤷‍♀️
Ibland önskar att jag vore så, som varken tror eller märker något :D
 
Jag har inga direkta minnen av att ha upplevt något paranormalt eller övernaturligt när jag var liten som många har, utan det började i tonåren. Jag har tack och lov varit förskonad från att saker flyttar på sig eller ramlar ner.

- Har sett några äldre släktingar då och då. Känner lukten av en släkting ibland både hemma hos mig, men oftare hemma hos mina föräldrar. Känner av en släktings energi ofta.
- Ser en av katterna jag hade som liten ibland, oftare sista åren, katten var i samma färg som nuvarande katt, så ibland pratar jag med min nuvarande katt när jag tror att han är bredvid mig, men upptäcker då att han ligger och sover djupt i ett annat rum. Ibland ser jag min nuvarande och gamla katt gå bredvid varann om jag tex ska fylla på kattmat eller går till köket.
- I mina föräldrars hus är det omöjligt att vara ensam i tv rummet på kvällen, för där är man inte ensam, om jag passar huset och sover över där, ser jag till att ta med vatten, frukt, dator och mobil upp till sovrummet i god tid, så jag slipper vara i närheten av tv rummet. När jag var ung och råkade bli ensam kvar nere vid tvn, satt jag där som paralyserad och vågade nästan inte röra mig därifrån.
- När jag varit med när människor dör känner jag också alltid av energier.
- Några gånger har jag känt av att det är någon i min bostad, såpass tydligt att även katten har reagerat starkt.
- Har märkt av saker i stallet några gånger, en gång reagerade en av hästarna och stirrade upp mot höloftet. Och nu mer nyligen hörde jag tydliga bankningar från höloftet, såpass att jag tejpade fast mobilen på ett sopskaft och filmade för att kolla om någon var där. Det var tomt. Och nej, jag vägrade klättra upp och kolla med egna ögon efter så tydliga bankningar att även hästarna hörde det och tittade upp mot taket :p
 

Liknande trådar

Tjatter Hej. Styvmor fyller snart 70 och vi vill förstås göra/ge något lite extra när hon nollar. Vi är inne på någon typ av upplevelse av...
Svar
18
· Visningar
630
Senast: Hajfisk
·
Hundavel & Ras Hej! Jag har börjat fundera på en border collie som nästa hund. Men skulle väldigt gärna få lite input av er som har/kan rasen! :) Kan...
2
Svar
31
· Visningar
2 619
Senast: ildiko
·
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 309
Hästmänniskan Har ju haft lite otur i olika lägen med hur vissa människor beter sig i stallet, och är nog blivit lite ärrad av det (inten nuvarande...
4 5 6
Svar
102
· Visningar
6 409
Senast: Reville
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp