Inte en dejt, utan en kille jag följde med hem efter krogen (och iaf ett par glas vin för mycket )
Jag var typ 29 och han i yngre 20 årsåldern (och inte alls min typ), brukar normalt träffa killar äldre än mig och det märktes när vi kom hem dit att han kanske inte var så erfaren..asnervös och frågade massa hela tiden (i sängen alltså..), vilket till slut gjorde att jag ledsnade och bara ville sova istället. (Ett sidospår också jag minns var att han i sin lägenhet inte kunde släcka taklampan utan fick stå på en stol och med en strumpa på handen som skydd fick skruva ur alla glödlampor, en sån där skena med flera lampor på..). Några timmar senare, fortfarande tidig morgon vaknade jag och fick lite panik. Smög upp och tänkte smita men han vaknade och hann ifatt mig i hallen och skulle börja konversera fast jag typ redan hade skorna på. Ja lite taskigt att bara dra men så var det.. jag skyndade mig iväg och glad att vi inte bytt nummer eller nåt. Typ 2 månader senare får jag ett sms. Han har på nåt sätt hittat mitt nummer, fattar fortfarande inte hur det gått till (vanligt namn och tror inte ens jag sa efternamn), och skrev typ att "hej, vi träffades på XX för ett tag sen om du minns. Förlåt att det inte gick så bra sist, jag vill gärna få en ny chans om du skulle vilja. Vad sägs om fredag? Om du inte vill ska jag inte störa mer". Jag svarade inte och han skrev inget mer, tack och lov.
Jag var typ 29 och han i yngre 20 årsåldern (och inte alls min typ), brukar normalt träffa killar äldre än mig och det märktes när vi kom hem dit att han kanske inte var så erfaren..asnervös och frågade massa hela tiden (i sängen alltså..), vilket till slut gjorde att jag ledsnade och bara ville sova istället. (Ett sidospår också jag minns var att han i sin lägenhet inte kunde släcka taklampan utan fick stå på en stol och med en strumpa på handen som skydd fick skruva ur alla glödlampor, en sån där skena med flera lampor på..). Några timmar senare, fortfarande tidig morgon vaknade jag och fick lite panik. Smög upp och tänkte smita men han vaknade och hann ifatt mig i hallen och skulle börja konversera fast jag typ redan hade skorna på. Ja lite taskigt att bara dra men så var det.. jag skyndade mig iväg och glad att vi inte bytt nummer eller nåt. Typ 2 månader senare får jag ett sms. Han har på nåt sätt hittat mitt nummer, fattar fortfarande inte hur det gått till (vanligt namn och tror inte ens jag sa efternamn), och skrev typ att "hej, vi träffades på XX för ett tag sen om du minns. Förlåt att det inte gick så bra sist, jag vill gärna få en ny chans om du skulle vilja. Vad sägs om fredag? Om du inte vill ska jag inte störa mer". Jag svarade inte och han skrev inget mer, tack och lov.