Ensam mamma?

[havreflinga]

Sv: Ge barn åt människor som inte borde ha barn?

Och hur lämplig är den kvinnan som gör sig med barn på det viset då? Barnet är precis lika mycket pappans som mammans!

Jag fattar inte... Tror du att JAG tycker en sådan kvinna är smart? Kanske formulerade jag mig lite för milt i mitt inlägg...:smirk: Vad jag egentligen menar är att jag kan bli ap-trött på människor (både män och kvinnor) som beklagar sig över hur dålig den andre föräldern är. De har ju själva valt vem de ville bedriva avel med! Om de vill klaga så borde de åtminstone klaga på sitt eget dåliga omdöme.

 

[Naggur]

Sv: Ensam mamma?

Jag har en kompis som skaffade barn med sin sambo. han va helt med på det. men när bebisen kom vart han en annan person. han sket i allt! Han kom hem efter jobbet å satte sig framför datan. bara stökade ner å drog ner disk. Hjälpte aldrig till varken hemma eller med bebisen. så tillslut kastade hon ut honom. och han hade sitt barn 1 dag i veckan.men istället för att ta hand om honom så fick farmor vara barnvakt varenda gång. Efter några månader började allt bli bättre. Nu är sonen 11 månader och pappan tar sitt fulla ansvar, och han är tillsammans med mamman igen. Han va nog inte redo att bli pappa...

 

[FannyN]

Sv: Ensam mamma?

Jag har en bekant som inseminerat sig i danmark och en som är änka.Det går bra för dem.
Semi mamman har jag bara hört positivt om ingen tycker att det är konstigt,hon hittade inte den rätta helt enkelt.
Jag har också varit singelmamma en period,det gick jättebra.Mycket tack vare att jag har har haft bra ekonomi samt föräldrar som ställt upp varenda gång jag bett om det.
Det har också varit bra att ha bil och ett bra boende där man som föräldrar hjälps åt och det är barnvänligt.
Jag tror dock att det är bra om barnet får manliga förebilder men det behöver ju inte vara pappan.
Det är bättre att vara helt ensam från början än att hamna i energislösande tjafs och vårdnadstvist med xet.Det har varit fruktansvärt jobbigt.
Och man ska inte hålla ihop för barnets skull heller tycker jag,bråkande eller kompisföräldrar ger ingen bra bild hur relation ska vara.
Om jag inte hittat en bra ny man så hade min mamma och pappa fått vara den förebilden.

 

[No1]

Sv: Ensam mamma?

Det är bättre att vara helt ensam från början än att hamna i energislösande tjafs och vårdnadstvist med xet.

Precis så tänker jag med.
Om man beslutar sig för att skaffa barn på egen hand så är man just själv och vet på ett ungefär vad man ger sig in på.
Jag har bekanta som sliter ihjäl sig eller mår piss för att de skaffade barn med fel karl.

Sedan håller jag fullständigt med dig i att de bra förebilderna som man måste introducera för barnet inte nödvändigtvis behöver var biologisk.

Sedan kan jag rent ego se fördelar med att vara mamma utan en pappa och det är om relationen skiter sig.
Man behöver då inte skiljas från sitt barn för att denne ska bo hos sin pappa och man behöver heller inte vara bunden till en karl man avskyr bara för att man har barn ihop.

 

[Cocos]

Sv: Ge barn åt människor som inte borde ha barn?

Om de vill klaga så borde de åtminstone klaga på sitt eget dåliga omdöme.

Håller med! Men hur många har den självinsikten?

 

[Cocos]

Sv: Ensam mamma?

Det är bättre att vara helt ensam från början än att hamna i energislösande tjafs och vårdnadstvist med xet. Det har varit fruktansvärt jobbigt.

Hur tycker du man ska ordna det då? Genom insemination i Danmark? Eller pippa runt på krogen och sen berätta för soc att man inte har en aning om vem som är pappan för man var så himla full och galen? Finns det fler sätt? Bara nyfiken...

 

[Cocos]

Sv: Ensam mamma?

Jag säger inte emot dig.
Jag tillhör dem som lägger huvudansvaret på tjejen, vilket kritiseras av många andra tjejer men det struntar jag högaktningsfullt i.

Äldre män som har de barn de vill ha, förstår inte att inte fler kastrerar sig??

(Steriliserar hoppas jag ) Män kanske också är godtrogna och naiva?

Sen finns det tjejer som gör sig med barn fort som attan, dumpar killen och så visar det sig att hon hörde klockan klämta och inte kände för att pröjsa för en insemination... Som tycker att pappan är besvärlig när han vill stå för sitt misstag och ha en relation till barnet trots ofrivilligt föräldraskap. Som vägrar skriva på om gemensam vårdnad, för det blir ju jobbigare för henne i längden. Som ringer och tjatar om underhållet, ibland någon dag innan, trots att det alltid kommer som det ska. Som blir ärekränkt av faderskapstestet, trots att de bara var tillsammans tillräckligt länge för att bli gravid (några månader), aldrig bott ihop och inte ens bor på samma ort. Och därmed inte låter pappan träffa sitt barn de första tre månaderna och även i fortsättningen strular med umgänget när hon känner för det. Som, när den ofrivillige pappan trots allt träffar en kvinna han vågar bli kär i igen och bilda riktigt familj med, envisas med att hans första barn minsann är viktigare! Och noga poängterar då och då att deras barn minsann är hans Första! Och kan kläcka ur sig småtrevliga kommentarer som "kör försiktigt, du har två barn men jag har ju bara ett" när pappan på nåder får lov att umgås med sitt barn några timmar utan mamman. Fram tills barnet var en bit över ett fick pappan bara träffa barnet hemma hos mamman, 1-1½ timme per gång, varannan-var tredje vecka i snitt. När det passade henne. Och aldrig på en helg, för då hade hon viktigare saker för sig. Nu när barnet är snart 18 månader gammalt så har pappan på nåder börjat få hämta hem barnet till sig ett par timmar varannan, var tredje helg.

Den beskrivna mamman ovan är inte ensam i sitt slag, tyvärr. Det finns alltfler tjejer som bara ser män som avelstjurar. Och som glömmer bort barnet och dess framtida förhållande med sin biologiska pappa. Han är ju bara jobbig!

 

[FannyN]

Sv: Ensam mamma?

Hur tycker du man ska ordna det då? Genom insemination i Danmark? Eller pippa runt på krogen och sen berätta för soc att man inte har en aning om vem som är pappan för man var så himla full och galen? Finns det fler sätt? Bara nyfiken...

Insemination eller adoption är de sätt som jag skulle kunna tänka mig.

 

[Cocos]

Sv: Ensam mamma?

Ok. Det är de enda vettiga alternativen enligt mig med. Men får man fortfarande adoptera som singelkvinna? Har för mig att de flesta (alla?) länder skärpt upp sina regler, så att det in realiteten blivit snudd på omöjligt för ensamstående att adoptera. Även om det sas är tillåtet från svenskt håll. Eller gäller det bara homoadoptioner?

 

[FannyN]

Sv: Ensam mamma?

Jag har inga aktuella fakta men en bekant gjorde det för några år sedan, ett syskonpar.
Ingen aning om det inte funkar längre.Kanske återstår bara Danmark då för de som vill.
Jag tycker precis som du att andra sätt är förkastliga.

 

[Bebben]

Sv: Ensam mamma?

Min syster skaffade barn, utan att pappan ville vara med. Det var ett one night stand, med en kille som hon känt ganska länge. Dumma nog som dom var, så skyddade som sig inte. Min syster fick veta att hon var gravid i v 5, och berättade då för pappan. Han sade direkt att han inte ville ha barn, och önskade att hon gjorde abort. Ville hon inte göra abort, så ville han inte vara delaktig i barnet. Han ville inte ha barn alls just då, och han ville inte ha barn med henne.

Hon valde att behålla barnet, fullt medveten om att hon skulle bli helt ensam.
Nu bråkar hon med pappan om faderskapstest osv, för att få underhåll. Han är fortfarande inte intresserad av sin dotter, som nu är 9 mån gammal. Min syster verkar tycka att han är en idiot.

Jag tycker att hon är ganska idiotisk som valde att göra såhär, och att han är en idiot som inte skyddade sig om han nu inte ville ha barn.

 

[FannyN]

Sv: Ensam mamma?

Får hon stöd då din syster för att orka med??

 

[Cocos]

Sv: Ensam mamma?

Förstår inte riktigt? Varför gjordes inte faderskapstestet direkt på BB? Hur kan det ha tagit 9 månader och det fortfarande inte är gjort?

 

[havreflinga]

Sv: Ensam mamma?

Insemination eller adoption är de sätt som jag skulle kunna tänka mig.

Jag kan visst förstå ensamstående med barnlängtan. Men om jag ska ta ställning tycker jag faktiskt att alla barn ska ha två föräldrar från början. Det finns en viss säkerhet i det. Om en av dem dör eller blir sjuk eller flippar ur (inte är tillräckligt mogen eller vad man vill kalla det) så finns det förhoppningsvis en förälder kvar.

Några år längre fram kanske det är ombytta roller. Två föräldrar kan kompensera varandra.

Adoptivbarn och inseminationsbarn (som inte vet vem deras far är/var) ska ha extra mycket trygghet och kärlek, tycker jag. Att låta en enda person ha ansvaret för dem är för riskabelt.

 

[FannyN]

Sv: Ensam mamma?

Jag håller med dig.

Och det gäller inte mig själv,jag blev själv ensam mamma för att mannen jag var gift med blev sjuk och gick inte att leva med längre utan att riskera 3 barns väl och ve.

Tyvärr så ser jag i mitt jobb väldigt många barn som absolut inte har någon vuxen kring sig. Av dessa har många fullkomligt friska föräldrar och kontakt med båda två, men det hjälper inte, barnet är i realiteten föräldralös.

Då hade det varit mycket bättre med 1 föräder som verkligen fanns där,och som kanske tänkt till hur det ska lösas vid egen bortgång etc.

 

[ponnydamen]

Sv: Ensam mamma?

Jag skulle vlija påstå att pappor behövs.
En frånvarande pappa är just frånvarande och barn kommer någon gång vare sig pappan är en idiot eller inte att fråga sig; Varför vill han inte ha mig? Att vara tonåring (eller annan ålder) med sådana funderingar är inget jag önskar någon.

Styvföräldraskap är/kan vara komplicerat. Relationen kan ta vida svängar. En styv-pappa/mamma kan få ta emot onödig sorg och vrede riktat mot någon annan egentligen.

Funderar kring en styvpappa jag själv gjorde livet surt för. Idag kan jag se att trots de brister han hade var det en förlust när han inte orkade längre. Ytterligare en frånvarande pappa.

Däremot är jag övertygad om att det är så mycket enklare att leva själv. Ingen att ta hänsyn till osv.

Förmodligen kanske du befinner dig i en situation som vi inte har en aning om. Men gör så gott du kan är det bästa råd jag kan ge díg.

 

[ponnydamen]

Sv: Ensam mamma?

Hm, läst mera härinne.
Jag måste kommentera.

Herregud... vissa av er verkar tro att det är Er det handlar om, inte barnen. Det är väl inte era rättigheter och skyldigheter ni borde tänka på. Fokusera på vad som är bäst för barnen istället.

Tänk på era egna föräldrar. Kanske har dom också varit galna och idiotiska, men önskar ni att ni aldrig haft kontakt med dom för det?
När era egna föräldrar inte kom överens skulle ni då velat slippa den ena av dom?

Fö är jag medveten om att det finns undantag men jag talar om den stora massan.