Ensam mamma?

[No1]

Finns det någon här som skaffat barn på egen hand utan en deltagande pappa?

Med "utan pappa" menar jag en som avsagt sig sitt ansvar eller där pappan är okänd eller kanske avliden.

Det jag undrar över är hur det har gått att vara ensam mamma?
Är det så jävligt och övermäktigt som många vill göra gällande?

Jag har en föreställning om att det ibland kanske kan vara bättre att vara ensam med sitt barn istället för att leva ihop med en pappa som är som ett barn själv och inte tar sin del (verkar nog så vanligt).

Att vara tvungen att samarbeta/dela vårdnad med en pappa som har diverse problem, inte bryr sig om sitt barn eller har en ny vidrig partner som inte fungerar med barnet verkar också vara en mardröm och även i det fallet har jag en föreställning om att det kanske är bättre att vara ensam med sitt barn.

Hur är det egentligen?

 

[CillaW]

Sv: Ensam mamma?

Nä förresten..... *raderar*

 

[jerseyko]

Sv: Ensam mamma?

Noppe...

Jag skulle aldrig välja att bli gravid med en sån "pojke".

 

[No1]

Sv: Ensam mamma?

Noppe...

Jag skulle aldrig välja att bli gravid med en sån "pojke".

Det är ju jättebra!

Långt ifrån alla gör ju det valet.
Har en kamrat som i tio år levt med en kille som prioriterat jobb och fest med polarna.
De har två barn.
Att leva med honom har väl varit som att ha tre barn eftersom hon själv ansvarat för allt som har med hushållet och barnen att göra.

Nu har hon tagit ut skilsmässa och han är inte engagerad i barnen mer än varannan helg.
Min kamrat tycker att det jämförelsevis är semester.
Hon har ett mkt mindre hem att hålla rent, behöver bara tvätta och handla för tre personer.
Rent ekonomiskt går det på ett ut eftersom de tidigare bodde dyrt och nu har hon valt billig lägenhet.
Dessutom är hon helt barnfri varannan helg, tidigare hade hon aldrig någon tid för sig själv eftersom hon alltid hade barnen.

 

[jerseyko]

Sv: Ensam mamma?

Det är ju jättebra!

Långt ifrån alla gör ju det valet.
Har en kamrat som i tio år levt med en kille som prioriterat jobb och fest med polarna.
De har två barn.
Att leva med honom har väl varit som att ha tre barn eftersom hon själv ansvarat för allt som har med hushållet och barnen att göra.

Nu har hon tagit ut skilsmässa och han är inte engagerad i barnen mer än varannan helg.
Min kamrat tycker att det jämförelsevis är semester.
Hon har ett mkt mindre hem att hålla rent, behöver bara tvätta och handla för tre personer.
Rent ekonomiskt går det på ett ut eftersom de tidigare bodde dyrt och nu har hon valt billig lägenhet.
Dessutom är hon helt barnfri varannan helg, tidigare hade hon aldrig någon tid för sig själv eftersom hon alltid hade barnen.

Jag har ett tvärt om exempel.
Där mamman är borta hela tiden!

Hennes barn är 3 och 6 år, 3 dagar innan hennes dotter fyllde 3 åkte hon hem till sin kompis, kom sen hem på dotterns födelsedag, och packade en ny väska för hon skulle åka me kompisen till göteborg för att se när hennes dotter spelade handboll

Hon blev dessutom utslängd från sin egen mammas 55 års fest!

Fast pappan mår ju inte dåligt av att hon aldrig är hemma, frågan är ju bara varför i h*vete han inte tar ut skiljsmässa! Han vet att han har alla på sin sida ang vårdnaden för barnen. Detta har tom hans frus mamma och syster sagt

 

[pemi]

Sv: Ensam mamma?

Finns ju även de som väljer att skaffa barn utan pappa genom donatorinsemination. Finns en förening för dessa mammor som heter femmis om jag inte minns fel. Har en bekant som fått sitt barn genom just insemination på en klinik i ett av våra grannländer.

 

[chrysler]

Sv: Ensam mamma?

Finns det någon här som skaffat barn på egen hand utan en deltagande pappa?

Med "utan pappa" menar jag en som avsagt sig sitt ansvar eller där pappan är okänd eller kanske avliden.

Det jag undrar över är hur det har gått att vara ensam mamma?
Är det så jävligt och övermäktigt som många vill göra gällande?

Jag har en föreställning om att det ibland kanske kan vara bättre att vara ensam med sitt barn istället för att leva ihop med en pappa som är som ett barn själv och inte tar sin del (verkar nog så vanligt).

Att vara tvungen att samarbeta/dela vårdnad med en pappa som har diverse problem, inte bryr sig om sitt barn eller har en ny vidrig partner som inte fungerar med barnet verkar också vara en mardröm och även i det fallet har jag en föreställning om att det kanske är bättre att vara ensam med sitt barn.

Hur är det egentligen?

Det finns många ensamstående mammor som klarar av det utmärkt, men det underlättar enormt med anhöriga som kan hjälpa till när det behövs, tex föräldrar, syskon eller vänner som kan ställa upp om man behöver barnvakt eller vadsomhelst.

 

[No1]

Sv: Ensam mamma?

Jag har ett tvärt om exempel.
Där mamman är borta hela tiden!

Ja, självklart behöver det inte vara enbart män som prioriterar lite skevt.

 

[No1]

Sv: Ensam mamma?

Finns ju även de som väljer att skaffa barn utan pappa genom donatorinsemination. Finns en förening för dessa mammor som heter femmis om jag inte minns fel. Har en bekant som fått sitt barn genom just insemination på en klinik i ett av våra grannländer.

Är detta ett accepterat fenomen?
Jag tänker utifrån debatten att barn mår bäst av en mamma och en pappa.
(Inte min åsikt, jag återspeglar bara)

 

[ujent96]

Sv: Ensam mamma?

Noppe...

Jag skulle aldrig välja att bli gravid med en sån "pojke".

Nä det är ju bra iofs, MEN det kan hända saker under resans gång om man säger så.....det är nog ingen egentligen som skulle välja att bli gravid med en sån pojke....

 

[havreflinga]

Ge barn åt människor som inte borde ha barn?

Jag har en föreställning om att det ibland kanske kan vara bättre att vara ensam med sitt barn istället för att leva ihop med en pappa som är som ett barn själv och inte tar sin del (verkar nog så vanligt).

Att vara tvungen att samarbeta/dela vårdnad med en pappa som har diverse problem, inte bryr sig om sitt barn eller har en ny vidrig partner som inte fungerar med barnet verkar också vara en mardröm och även i det fallet har jag en föreställning om att det kanske är bättre att vara ensam med sitt barn.

Om man gör misstaget att skaffa barn med en korkad karl, då vore det säkert mycket bättre att få ta över ansvaret själv, men jag tror få pappor släpper ifrån sig sina rättigheter så lätt. Jag kan knappt tänka mig något värre än att ha barn med någon som jag inte litar på/någon som har hemska värderingar/någon som vill mig illa/någon som är omdömeslös/någons om misshandlar eller utnyttjar sitt barn.

Ibland verkar det som att en del kvinnor tänker att man lätt kan skaffa barn genom att låta sig sättas på av vilken karl som helst. Men samtidigt som man skaffar sig ett barn, så möjliggör man för en olämplig vuxen att få ett alldeles eget barn. Barnet är precis lika mycket mammans som pappans.

 

[Ramona]

Sv: Ensam mamma?

En av mina kompisar har ingen aning om vem hennes pappa är. Det vet inte hennes mamma heller. Hon vet hans förnamn och vart han kom ifrån, men trots idoga försök att hitta honom har det inte lyckats. Så hon är uppvuxen utan pappa! Och det har gått bra. Efter en tid träffade mamman en ny man som blev pappan till min kompis och hon tycker idag att det är hennes pappa.
Men de första 6-7 åren var det bara hon och mamman. Det gick bra. Mamman hade släkt och vänner som var villiga att passa barn när det behövdes och som gärna hjälpte till med andra praktiska saker.

Jag tror att allting blir vad man gör det till faktiskt. Anser man att man är ett offer för att man är ensam mamma så blir man det. Anser man att man är en enastående person och en superbra mamma så blir man det.

 

[Mammadutt]

Sv: Ensam mamma?

Det är VÄLDIGT sorgligt för BARNET/BARNEN i fråga med en frånvarande pappa osv. Tror ingen VILL bli gravid med en skit men ibland händer det.... skyddet kanske inte funkar eller liknande.... eller förståndet är på tillfällig semester... sen kanske man inte vill göra abort utan vill ha barnet... man får göra det bästa av det.

Men jag har sett på nära håll vad en frånvarande skit orsakar mkt olycka fastän denne inte närvarar.... jag tror barnet ofta behöver mkt hjälp med självkänslan, självförtroendet och förstå att det inte är dennes fel... varför pappan är en skit. Det är en svår balans det där att som mamma guida barnet själv. Det är bra och tur att det finns resurser att tillgå, kanske manliga släktingar, fältassistenter, kuratorer eller stödfamiljer......

(i mitt inlägg syftar jag på pappor som drar, inte vill va med.... inte vill ha barnet)

 

[No1]

Sv: Ensam mamma?

Men jag har sett på nära håll vad en frånvarande skit orsakar mkt olycka fastän denne inte närvarar.... jag tror barnet ofta behöver mkt hjälp med självkänslan, självförtroendet och förstå att det inte är dennes fel... varför pappan är en skit. Det är en svår balans det där att som mamma guida barnet själv. Det är bra och tur att det finns resurser att tillgå, kanske manliga släktingar, fältassistenter, kuratorer eller stödfamiljer......

(i mitt inlägg syftar jag på pappor som drar, inte vill va med.... inte vill ha barnet)

[/QUOTE]


Det är även min uppfattning dvs att det är värre för barnet att en pappa väljer bort sitt barn än att han faktiskt inte finns.
Att bli bortvald verkar sätta sina spår.

 

[Cocos]

Sv: Ge barn åt människor som inte borde ha barn?

Ibland verkar det som att en del kvinnor tänker att man lätt kan skaffa barn genom att låta sig sättas på av vilken karl som helst. Men samtidigt som man skaffar sig ett barn, så möjliggör man för en olämplig vuxen att få ett alldeles eget barn. Barnet är precis lika mycket mammans som pappans.

Och hur lämplig är den kvinnan som gör sig med barn på det viset då? Barnet är precis lika mycket pappans som mammans!

 

[Cocos]

Sv: Ensam mamma?

Det är även min uppfattning dvs att det är värre för barnet att en pappa väljer bort sitt barn än att han faktiskt inte finns.

Att bli bortvald verkar sätta sina spår.

Visst sätter det spår. Ibland väldigt djupa.

Jag har funderat och funderat på en sak: Många tjejer väljer att behålla graviditeten trots att killen tvärvägrar och inte vill vara med. Det kan vara tillfälliga/kortare förhållanden där paret skyddat sig dåligt tex och tjejen blir gravid och vill behålla, men där killen inte alls kan tänka sig att bli pappa (verkar ganska vanligt?). Antingen dumpar killen sin gravida tjej eller så går tjejen själv och väljer bebisen i magen så att säga.

Sen blir det (ofta) ett jäkla liv från tjejens håll över att killen vägrar bli den där drömpappan de fantiserat om! På nåt sätt har de kanske trott att killen ska "mogna" (som det oftast brukar heta) och/eller ångra sig vartefter graviditeten fortskrider. Och ställa upp exemplariskt, om dock som helgpappa. Men han fortsätter vägra (sk omogen kille) och vill kanske inte ens ha kontakt med barnet alls, eller bara sporadiskt.

Men. Och det här är min fundering. Var är tjejens ansvar i det hela? Hon väljer ju medvetet att skaffa barn med en man som uttalat inte vill bli pappa! Som tvärvägrar och antingen dumpar henne eller finner sig i att bli dumpad. En man som tvingas pröjsa 1272 kr (eller vad det nu är) varje månad i ganska många år framöver, men som troligtvis nöjer sig med det och tycker att han gjort sitt (bitter) och tjejen kan ta allt ansvar eftersom hon gjorde sitt val.

Den som hamnar emellan är som alltid barnet. Barnet, som inte valde att bli till. Barnet som får ta smällen för att tjejen prompt skulle ha barn, oavsett pappa eller ej, för att tjejen inte kunde/ville vänta tills hon hittade rätt pappamaterial (som det så fiiint kallas här). Vad är hon för slags mammamaterial då? Tjejen väljer ju att utsätta en ny liten oskyldig varelse för att växa upp utan en engagerad pappa, med allt vad det kan innebära.

Jag säger inte att den ena parten är bättre eller sämre än den andre. Men varför ska alltid kvinnan framställas så odelat fantastisk och mannen så odelat jävlig i de här diskussionerna? Det har jag funderat rätt mycket på.

 

[pemi]

Sv: Ensam mamma?

Är detta ett accepterat fenomen?
Jag tänker utifrån debatten att barn mår bäst av en mamma och en pappa.
(Inte min åsikt, jag återspeglar bara)

Vet egentligen inte hur accepterat det är. Min bekant är väldigt öppen med det och har mej veterligen fått ett bra bemötande av de flesta. Själv tycker jag att det är ett betydligt bättre alternativ än att ragga upp någon på krogen som inte har en tanke på att bli pappa eller ta ansvar. Som tjej har man ju tiden emot sig så vill man ha barn och åren börjar "rinna iväg" och man inte hittat rätt person att dela livet med så tycker jag det är ett bra alterativ.

Finns flera mammor/blivande mammor som berättar här: http://www.femmis.se/

 

[No1]

Sv: Ensam mamma?

Var är tjejens ansvar i det hela?


Ja du Cocos, du är INTE ensam om denna fundering.
Det handlar en hel del om moral och ansvar.
Två egenskaper som jag tycker brister när man väljer att föda ett barn med en ovillig pappa.
En egenskap det däremot finns lite extra gott om är "jaget" dvs "egot".
Mamman sätter sig själv framför barnet och framför pappan.
Hon måste ta i beaktande och räkna med att situationen kan skita sig mer eller mindre.

Däremot, finns det ingen pappa, ja då är det väl bara att axla ansvaret, köra på och göra det bästa av situationen.

Sedan att anklaga en ovillig pappa för att vara omogen, tja, vad hjälper det?
Han, till skillnad från mamman, inser att han inte är mogen att bli pappa och/eller inte vill ha henne som mamma till sitt barn.
För att välja att föda ett barn med en ovillig pappa, ja det är enligt mig varken ett genomtänkt eller moget beslut.

Sedan borde killar absolut bli lite mer medvetna och börja skydda sig if de inte vill bli smittbärare eller pappor.

 

[cirkus]

Sv: Ensam mamma?

Jag har en kompis som har barn ungefär på de premisserna. Men ändå inte riktigt....

De var ett par, såtillvida att hon var den andra kvinnan, han var redan gift och hade småbarn. Hon försökte bryta detta gång på gång, men hade inte kraften. Hon skyddade sig, men belv sjuk av det skydd de använde och sa till honom att från och med nu kommer jag inte att ha något skydd. Blir det ett barn så vill jag ha det. Dessutom gjorde hon slut för hundra sjuttioelfte gången. Men likaförbannat så kunde de inte låta bli att ligga med varandra - och ett barn blev till.

Hon har varit en alldeles utmärkt mamma. Barnet vet vem som är pappan och varför han inte är närvarande. De har träffats vid entaka tillfälle. Min kompis har ingen ny man, men en av hennes absolut äldsta och bästa killkompisar är som en extrapappa åt barnet. Väldigt finurligt.

Pappan - ja han ville lägga alla underhållspengar på bordet från dag1 så att inte hans fru skulle råka se någon avi från FK.

 

[cirkus]

Sv: Ensam mamma?

Jag fortsätter...

vi diskuterade detta åtskilliga gånger. och ja, det var en egoistisk handling, det vet hon. Moraliskt förkastligt gentemot barnet, ja, jo men inte mot pappan, han hade alla chanser i världen att dra sig ur. Men gjorde inte det.

Jag tror dock att ungen hellre finns än inte. Och hän är älskad av sin mamma och sin extrapappa. Biologiska pappan finns ju också i periferin. jag vet inte vem som är mest moraliskt förkastlig egentligen.