Ensam mamma söker pappa?

[Snubbelfot]

I tv-serien "Ensam mamma söker" tillbringar ett antal män tid, tillsammans och var för sig, hemma hos varje singelmamma, bland annat för att lära känna barnen och familjen som helhet. Speciellt mindre barn tyr sig gärna till killarna, av vilka flera pratar om att de gärna vill bli pappa, ta hand om en familj, delta i uppfostran etc.
Det jag funderar på är om alla barn i serien verkligen saknar fungerande (om än separerade) pappor, och om inte - hur de befintliga papporna ställer sig till sina barns deltagande i tv-serien? Hade jag varit frånskild pappa och sett 4-5 främmande killar gulla med mina barn och berätta hur de vill bli "pappor" och uppfostra ens barn så hade jag antagligen reagerat ganska kraftigt.

Jag lever själv med bonusbarn och har tidigare skrivit om hur jag ser på familjeliv och uppfostran - och att jag tycker det är självklart att även styvföräldrar deltar i daglig uppfostran och både skapande och upprätthållande av den egna familjens normer och värderingar. Och att jag menar att det går utmärkt att göra utan att ta över eller underminera den andra biologiska förälderns roll.
Men här känns det alltså litet tveksamt, åtminstone för mig.

Eller omvänt; som frånskild mamma och med barnen boende hos pappan - hur hade ni reagerat på att se en handfull främmande kvinnor kela med era barn och förklara att de skulle vilja bli mamma till dem? Nyfiken!

 

[ika77]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Det jag funderar på är om alla barn i serien verkligen saknar fungerande (om än separerade) pappor, och om inte - hur de befintliga papporna ställer sig till sina barns deltagande i tv-serien?

Tänk att det funderade jag oxå på igår när jag tittade på programmet.
Var är barnens pappor?

 

[Brandgul]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Det är ju inte så många som är med i programet, så en handfull människor finns det nog som tycker att det är en kul grej Det finns ju lite halvgalna människor till allt och det är väl inte helt otroligt av kvinnorna haft män som varit lika "tokiga" som dem.

 

[Snubbelfot]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

det är väl inte helt otroligt av kvinnorna haft män som varit lika "tokiga" som dem.

Du menar som inte har så stark eller engagerad papparoll?

 

[Petruska]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Hade jag varit frånskild pappa och sett 4-5 främmande killar gulla med mina barn och berätta hur de vill bli "pappor" och uppfostra ens barn så hade jag antagligen reagerat ganska kraftigt.

Men är det inte fortfarande så att flertalet barn till separerade föräldrar bor väldigt mycket större del av tiden med sin mamma än med sin pappa? Vilket ju lätt verkar leda till att det uppstår tätare band mellan barn och styvfar än mellan barn och (biologisk) pappa? Jag vet inte vad de biologiska fäderna i allmänhet tänker om detta.

Jag menar, det är väl helt enkelt så att banden mellan barn och biologisk far ofta är väldigt svaga - varför accepterar fäder annars att träffa barnen så lite som tex varannan helg och varför försvinner annars så många fäder ur barnens liv ett par år efter separation från deras mor?

 

[Brandgul]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Nej det menar jag inte. Varför har man en svag papparoll för att ens barn är med i TV? Vad är kopplingen?

 

[Jettan]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Jag hade inte varit med på detta om det varit min dotters far som hade plockat hem en massa kvinnor och det hela hade visats på tv.

Dels är det osmakligt att blanda in barnen i dejtandet tycker jag, att träffa en massa nya människor som stöter på mamma/pappa har inte barnen med att göra tycker jag, dessutom tror jag inte barnen mår så bra av att vara utsatta för detta.
Man tar väl för tusan inte hem första bästa karl och säger "det här kanske kan bli din plast-pappa om mamma gillar honom!"
man tar ju hem den nya person som man är väldigt säker på att man tänkt gänga med för en längre period i livet. så tycker i alla fall jag!!!

Att dessutom ha barnen med på tv för detta ändåmål är ju vedervärdigt.... vad får de för kommentarer från klasskamrater etc???

Som tur är har vi delad vårdnad och så länge jag är vårdnadshavare för vår dotter kommer detta inte att ske... vi har ju dessutom inte tänkt separera så det är väl lugnt....

 

[Snubbelfot]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Men är det inte fortfarande så att flertalet barn till separerade föräldrar bor väldigt mycket större del av tiden med sin mamma än med sin pappa? Vilket ju lätt verkar leda till att det uppstår tätare band mellan barn och styvfar än mellan barn och (biologisk) pappa? Jag vet inte vad de biologiska fäderna i allmänhet tänker om detta.

Jag menar, det är väl helt enkelt så att banden mellan barn och biologisk far ofta är väldigt svaga - varför accepterar fäder annars att träffa barnen så lite som tex varannan helg och varför försvinner annars så många fäder ur barnens liv ett par år efter separation från deras mor?

När jag ser mig omkring i bekantskapskretsen så har de frånskilda fäder jag känner bra band med sina barn, med något enstaka undantag. Undantaget var dock en usel pappa redan när han var gift, och får nog anses höra till det normala statistiska utfallet.
Anledningarna till att somliga frånskilda fäder accepterar att träffa sina barn enbart varannan helg är säkert flera, och är kanske egentligen en annan diskussion (om än relaterad). Det går inte att bortse från att en del mammor sätter sin egen stolthet och hämndbegär före barnens bästa, även om omfattningen av det är oviss - och du väntade säkert på att jag skulle kontra så förutsägbart.
Min frågeställning utgick från att barn i allmänhet har pappor, med etablerad papparoll, om än närvarande i varierande utsträckning. Det jag reagerade på var två bitar, dels (även om jag inte skrev det specifikt) att barnen dras in känslomässigt i ett sammanhang - tv-serien - som knappast berikar eller stärker dem. Dels att aspirerande pojkvänner uttrycker en önskan att bli pappa till barnen, på ett sätt som jag skulle uppfatta som diskutabelt om jag var pappa till dem.
Ponera att barn i tv-serien har biologiska pappor som "accepterar" att träffa dem enbart varannan helg - har de då avsagt sig sin papparoll i sådan utsträckning att det är ok för en handfull tävlingsdeltagare att aspirera på den?

 

[cirkus]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Jag tycker att det är mediekåta idioter som är med i såna program och jag begriper inte hur de kan utsätta sina barn för detta.

Det är sorgligt att inte papporna sätter stopp. Jag hade ALDRIG tillåtit att mina barn skulle vara med en sån idoti. Och jag begriper inte hur få hjärnceller mammorna har.

 

[Petruska]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Det går inte att bortse från att en del mammor sätter sin egen stolthet och hämndbegär före barnens bästa, även om omfattningen av det är oviss - och du väntade säkert på att jag skulle kontra så förutsägbart.

Faktiskt tänkte jag nämna något om det där, mest för att slippa diskussionen. Det förekommer garanterat, hur vanligt det är svårt att säga.

att barnen dras in känslomässigt i ett sammanhang - tv-serien - som knappast berikar eller stärker dem.

Ja, det är konstigt. Jag skulle inte ha tillåtit det motsvarande med mina barn om det hade stått i min makt att förbjuda det.

Dels att aspirerande pojkvänner uttrycker en önskan att bli pappa till barnen, på ett sätt som jag skulle uppfatta som diskutabelt om jag var pappa till dem.

Ja, det är jättekonstigt. Jag tror att om jag tog hem en ny flirt och han började prata om att bli pappa redan efter en handfull träffar, så skulle jag bli skeptisk.

Dels för att jag känner att det där med familjeband är en ömsesidig historia där barnen bör ha ett ord med i laget på ett sansat vis (och det barnen kan tänkas säga om en helt nyligen introducerad "lekfarbror" väger mycket lätt), dels därför att jag hade sökt en kärlekspartner i första hand, inte en medförälder, dels därför att det verkar lite konstigt att så till den grad kasta sig över barn man knappt känner att man direkt deklarerar sin vilja att bli dess förälder.

Ponera att barn i tv-serien har biologiska pappor som "accepterar" att träffa dem enbart varannan helg - har de då avsagt sig sin papparoll i sådan utsträckning att det är ok för en handfull tävlingsdeltagare att aspirera på den?

Där beror det väl på vad vi lägger i ordet "papparoll"? För mig är orden mamma och pappa ganska oladdade, tomma, och de används inte i min familj utan man säger namnen, sedan flera generationer tillbaka. (Min Petruskaroll kan ju ingen beröva mig, men mamma kan vem som helst vara, ett ostron till exempel. Om du fattar hur jag menar just om orden.)

Det som en pappa är i vardagen, verkar ju en styvfar vara i högre grad i de här fallen. Jag fattar faktiskt inte hur det ska kunna undvikas om mamman och styvfadern bor tillsammans. Detta inser väl både män och kvinnor i programmet.

Det som en pappa är juridiskt är ju en annan sak, och gäller både i livet och efter döden (arv). Idealt är ju också relationen till pappan beständig över tid, vad som än händer, vilket väl mindre ofta är fallet med styvfar. Gör mamma och styvfar slut, upphör väl oftast kontakten mellan styvfar och barn. Dock garanterar ju inte beständighet känslomässig närhet.

 

[hillevie]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

jag förstår inte alls hur dom tänker. jag tycker inte man ska dra in barnen alls i sina relationer och dejter (presentera ny partner för barnen) innan man vet att det är seriöst. oavsett om det är mamma eller pappa som får för sig det. jag och barnens far har den överenskommelsen att vi inte drar in nya partners i barnens liv innan det är "på riktigt" utan sköter det på sin "barnlediga" tid

att lämna ut så mycket på tv måste ju påverka barnen inte minst i skolan

när jag träffade min nya partner så dejtade vi först (när barnen va hos sin far) när vi va säkra på vad vi ville så fick han träffa barnen, men då helt neutralt, alltså inte som partner utan som vän till familjen. sedan kom allt naturligt.

 

[Snubbelfot]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Där beror det väl på vad vi lägger i ordet "papparoll"? För mig är orden mamma och pappa ganska oladdade, tomma, och de används inte i min familj utan man säger namnen, sedan flera generationer tillbaka. (Min Petruskaroll kan ju ingen beröva mig, men mamma kan vem som helst vara, ett ostron till exempel. Om du fattar hur jag menar just om orden.)

Definitionen av pappa är kritisk i sammanhanget, absolut. Jag tror det kan vara lättare om man ser det ur barnets synvinkel, och betänker att många skilsmässokonstellationer faktiskt bygger på att barnen är halva tiden hos båda föräldrarna, och inte bara varannan helg hos pappa. Även om mamma träffar en ny man och gifter sig med, så är det förmodligen ganska klart för barnen vem pappa är och vad som förknippas med den rollen, och vice versa. (Och visst - i somliga fall kan det säkert hända att genetiken är det starkaste (eller enda) bandet till den ena biologiska föräldern.)

Det som en pappa är i vardagen, verkar ju en styvfar vara i högre grad i de här fallen. Jag fattar faktiskt inte hur det ska kunna undvikas om mamman och styvfadern bor tillsammans.

Nej, i en väl fungerande familj tror jag också att det är oundvikligt, och till och med en förutsättning för att vardagslivet skall fungera. Däremot tror jag att barn i allmänhet har rätt god uppfattning om vilka deras biologiska föräldrar är och i vilken mån deras plats i barnets liv skiljer sig från styvföräldrars. Det är åtminstone min personliga erfarenhet.

 

[Sol]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Programmet har väl fått en hel del kritik från expert just för att barnen blandas in i det hela. Att det inte är bra för barnen. Tror väl att någon mamma från förra säsongen yttrat sig i media att hon ångrar sig också, just för att barnen inte mådde bra av det hela.

Personligen skulle jag inte gå med att mina barn blandades in i något dylikt. Ensamstående föräldrar ska givetvis få träffa potentiella partners, men de ska inte introduceras i barnens liv förrän det faktiskt börjar bli på allvar.

 

[cirkus]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Och inte skall barnen bli exponerade i TV heller. Jag tycker att det är fruktansvärt - vad folk gör för sina 15 minuter i rampljuset

 

[Petruska]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Nej, i en väl fungerande familj tror jag också att det är oundvikligt, och till och med en förutsättning för att vardagslivet skall fungera. Däremot tror jag att barn i allmänhet har rätt god uppfattning om vilka deras biologiska föräldrar är och i vilken mån deras plats i barnets liv skiljer sig från styvföräldrars. Det är åtminstone min personliga erfarenhet.

Ja. Det verkar vara ganska sällan som styvföräldrar (styvfar i det här sammanhanget) får den starka lojalitet som biologisk pappa får av barnet och det är svårare för styvfar att få sin åsikt igenom om den skiljer sig från någon av bioföräldrarnas, än det är för bioföräldrarna.

Jag tror dock att detta är saker man inte hinner se som gäst på det sätt som de tilltänkta männen är i programmet. På kort sikt kan det ju också ofta se helt tvärtom ut, barnen svärmar närmast för den nya och spännande (lekfarbrorn) och det ser helt konfliktfritt ut.

Senare brukar väl mer komplicerade känslor och mönster komma fram, på gott och ont.

Är du styvfar? Jag hade varit tillsammans med min nuvarande i många år innan jag såg hur mycket svagare än min hans auktoritet (i vid mening, vi är inte särskilt auktoritära personligheter) är mot barnet, trots att de är täta och på vissa områden har mer gemensamt än barnet och jag. Och trots att jag verkligen velat (med åren) att mannen ska ha samma "makt" och befogenheter som jag, över barnet.

Tex har jag fått vara måltavla för starkare ilskeutbrott, men samtidigt blir jag lättare "förlåten" för vad barn ser som mina fel, än vad styvfar blir.

Så i den meningen tror jag att killarna i programmet bara ser det enkla än så länge, och då tror att de kan vara pappor fullt ut då barnen är hos mammorna. I praktiken tror jag att mycket få barn kommer att tillåta det. Det är dock en annan sak än vad de biologiska fäderna själva tycker, men själv skulle jag väldigt ogärna se någon i tv säga att den aspirerade på min roll i relation till barnen!

 

[Snubbelfot]

Sv: Ensam mamma söker pappa?

Är du styvfar? Jag hade varit tillsammans med min nuvarande i många år innan jag såg hur mycket svagare än min hans auktoritet (i vid mening, vi är inte särskilt auktoritära personligheter) är mot barnet, trots att de är täta och på vissa områden har mer gemensamt än barnet och jag. Och trots att jag verkligen velat (med åren) att mannen ska ha samma "makt" och befogenheter som jag, över barnet.

Tex har jag fått vara måltavla för starkare ilskeutbrott, men samtidigt blir jag lättare "förlåten" för vad barn ser som mina fel, än vad styvfar blir.

Det är nog ganska vanligt, jag tror mig kunna se liknande mönster på några håll. Inte överallt dock, i vår familj har jag nog faktiskt precis lika stor befogenhet/ansvar i det dagliga livet som den biologiska pappan haft om det fortfarande varit kärnfamilj. Precis lika starka ilskeutbrott drabbar exempelvis mig som drabbar barnens mamma. Samtidigt är rollerna väldigt klara mellan den biologiska pappan och mig, ur barnens synvinkel. Pappa kommer jag aldrig att bli, men strävar inte efter det heller - och till vardags är skillnaden inte uppenbar, åtminstone inte för en utomstående. I vårt fall är den biologiska pappan dessutom så närvarande som det överhuvudtaget går att önska, och en jättebra pappa.

Så i den meningen tror jag att killarna i programmet bara ser det enkla än så länge, och då tror att de kan vara pappor fullt ut då barnen är hos mammorna. I praktiken tror jag att mycket få barn kommer att tillåta det.

Ja, de som är stora nog att aktivt ifrågasätta det kommer nog att göra det, medan de som är så små att de inte riktigt har grepp om sina känslor nog kan få det rätt komplicerat.