Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?
Fy vad fruktansvärt!
Hade jag sett någon göra så mot sin (eller någon annans hund i detta fallet) så hade jag blivit helt rabiat. Min första känsla sa mig att springa fram och ge henne en jävla smäll och en utskällning som hade ringt i hennes öron länge, ta hunden och ta reda på ägaren (rätt eller fel kan ju diskuteras...
). Hade jag sett det live så hade jag antagligen bara sprungit fram och skällt ut henne. Sedan tagit hunden och så hade vi gått hem till hennes föräldrar och förklarat situationen.
KL
Enligt min uppfattning så är det väldigt olika från vilken typ av familj som hundvana resp. icke hundvana barn kommer ifrån. Vissa har ingen hund, men de har ändå fått lära sig att ta det lugnt och fint. Vissa har hund och kan göra vad dom behagar med den och gör lika med alla de möter.
På våra promenader har det hittills alltid frågats om man får klappa innan (från barnen iaf
, vuxna bara sticker fram nävarna...). Med ett undantag och det var för någon vecka sedan i Hallunda/Stockholm. Då springer det fram en liten flicka (kanske 2-3 år av utländsk bakgrund) och jagar efter Narmo som bara sneglar på henne. Han har inget intresse av barn alls. Vi bara går vidare så hon hinner inte fram. Det stod några vuxna längre bort på gården. Dom tittade, men sa inget. Vems barn det var har jag ingen aning om.
Vid ett annat tillfälle var vi hemma hos några vänner till min fästman som hade en ung Samojed och en unge på ca 6 år. Samojeden låter sig verkligen behandlas hur som helst och verkar bara tycka det är mysigt. Men när flickan springer fram till Narmo och kastar sig om hans hals (jag såg inte att hon kom) så stelnar han till och morrar. Hon backar direkt och ser förvånad ut. Jag går genast bort dit och förklarar lugnt att man inte kan göra hur som helst med alla hundar. Mamman och pappan gör INGENTING.
Nästa gång vi kom dit så var jag på min vakt hela tiden. Och fick säga till flickan åter igen att ta det försiktigt. Efter en stund sa jag till henne att låta honom vara ifred så han skulle få lägga sig och slappna av.
Nu är iofs detta fallet med den 6 åriga fickan lite "extremt" eftersom det var hemma hos dom det hände och hon är inte särskilt uppfostrad på något plan. Hon kastar sig över deras hund när den sover osv. Föräldrarna säger till men det går inte in. Men med just andras hundar tycker jag att de borde vara mer försiktiga om henne. Jag håller 110% koll när vi är där eftersom hon inte tycks respektera vad jag säger. Jag vill verkligen inte att det ska gå så långt att Narmo skulle tvingas nafsa henne för att få vara ifred. Det är inget han ska behöva utsättas för.
På resor, promenader och dylikt har jag alltid koll när vi ser barn. Man vet aldrig vad dom fått lära sig och inte eller vad dom gör. De kanske vill vara snälla och ge honom en puss eller en kram, men detta skulle inte uppskattas och om de inte svarar inom ca 4 sekunder så skulle han antagligen nafsa till.