Ensam en hel månad...

[mandalaki]

Jag förstår inte vad som är så hemskt att man vill att tiden ska gå fortare? Jag räknar ofta ner till saker det kan vara om jag ska på någon resa, till jul, till jag ska åka hem till föräldrarna eller till min man kommer hem om han är borta. Kan jag då göra saker om dagarna så det känns som att tiden går fortare så är väl det bara bra.

Tja, i vuxenlivet ingår väl att en månad är en månad, oavsett vad man gör, kan jag tycka. Om någon man är van att ha omkring sig, och tycker om att ha omkring sig, är frånvarande så förstår jag inte hur det kan påverka en så till den milda grad som ni får det att låta som. Det är ju bara en månad det handlar om?

 

[Bluefish]

Tja, i vuxenlivet ingår väl att en månad är en månad, oavsett vad man gör, kan jag tycka. Om någon man är van att ha omkring sig, och är tycker om att ha omkring sig, är frånvarande så förstår jag inte hur det kan påverka en så till den milda grad som ni får det att låta som. Det är ju bara en månad det handlar om?

Det är en månad utan sällskap, där man får sköta allt hushållsarbete själv och inte kan komma hem och berätta om något kul/jobbigt som hänt. Jag förstår inte att man ska vara så jäkla redigt självständig hela tiden, aldrig lita fullt ut på någon annan? Klart det blir tufft vid ett uppbrott men det blir det ju oavsett. Att ta udden av den vardagliga lyckan man känner i ett sunt och trivsamt förhållande för att stålsätta sig för att den andra kan dö känns himla tråkigt. Då är jag hellre lycklig fullt ut den tid det varar och sörjer när den tiden kommer. Att älska någon och vilja spendera mycket tid med denna kan jag inte se som något fult eller något som ska motarbetas.

Och bukefalos är väl ett ypperligt forum för sånahär trådar, som alltid hyllas för sin värme och gemenskap. Tycker inte alls det är tragiskt att man vänder sig till "ett forum" när man står inför en ovan situation oavsett hur långvarig den blir.

 

[bettysmatte]

Jag är långt ifrån hjälplös. Däremot är jag van vid att sova tillsammans med någon, laga mat och äta med någon, ha någon att prata med när jag kommer hem från jobbet, ha hjälp av med hästarna, osv osv osv. Jag är ju gift av en anledning. Hade jag inte velat vara med min man hade jag väl inte valt det livet? Jag vet inte, men jag tycker att en månad är en rätt lång tid att vara åtskilda? En vecka eller två är inte så länge men fyra veckor, om man inte är van vid att bo själv, känns rätt länge. Han är i Kalifornien, med 9 timmars tidsskillnad, så det känns som om han är "rätt" långt bort...

Tack för alla snälla tips som jag fått !

 

[Tora]

Det är en månad utan sällskap, där man får sköta allt hushållsarbete själv och inte kan komma hem och berätta om något kul/jobbigt som hänt. Jag förstår inte att man ska vara så jäkla redigt självständig hela tiden, aldrig lita fullt ut på någon annan? Klart det blir tufft vid ett uppbrott men det blir det ju oavsett. Att ta udden av den vardagliga lyckan man känner i ett sunt och trivsamt förhållande för att stålsätta sig för att den andra kan dö känns himla tråkigt. Då är jag hellre lycklig fullt ut den tid det varar och sörjer när den tiden kommer. Att älska någon och vilja spendera mycket tid med denna kan jag inte se som något fult eller något som ska motarbetas.

Och bukefalos är väl ett ypperligt forum för sånahär trådar, som alltid hyllas för sin värme och gemenskap. Tycker inte alls det är tragiskt att man vänder sig till "ett forum" när man står inför en ovan situation oavsett hur långvarig den blir.

Ja och att hänga på Buke är väl ett ypperligt sätt att få tiden att gå fortare

Vet inte hur många gånger man tänker jag skall "bara läsa....." och vips så har det gått flera timmar

 

[Petruska]

Vi har varit tillsammans i många år. Jag är van vid att se min man i stort sett dagligen. Jag trivs med det. Vi är alla olika, och jag trivs bäst med sällskap. Därav min önskan att hitta saker att göra för att tiden ska gå lite fortare. En månad känns, för mig, som en lång tid att bo ensam när jag inte gjort det på en herrans massa år. Det är inget kul att komma hem till ett tyst hus, och inget kul att laga mat till sig själv. Är det väldigt udda att tycka så... ?

Udda vet jag inte, men jag hade sett det som ett stort personligt problem om en månad utan min partner var ett problem för mig. Jag hade sett det brådskande att bli mer självgående. Troligen hade det lett till en diskussion om att vi borde vara särbo istället. Även min partner hade sett det som ett problem på samma vis, alltså.

 

[Saeta]

Udda vet jag inte, men jag hade sett det som ett stort personligt problem om en månad utan min partner var ett problem för mig. Jag hade sett det brådskande att bli mer självgående. Troligen hade det lett till en diskussion om att vi borde vara särbo istället. Även min partner hade sett det som ett problem på samma vis, alltså.

Oj! Vad olika vi är, och tur är väl det. Nu är detta visserligen flera år sen. Men när jag var 19 så åkte min pojkvän (vi bodde i princip ihop redan då) utomlands en månad. Eller var det kanske bara 3 veckor... Minns knappt. Men det var ett helvete. Inte för att jag inte kunde klara mig själv, utan för att jag helt enkelt saknade honom. Vi hade aldrig varit ifrån varandra innan. Men jag passade på att vara mycket i stallet (som sagt, tiden flyger alltid iväg fort där) och träffa vänner som jag inte annars träffade så ofta. Så här i efterhand så ser jag det som en positiv grej. Kan erkänna att vi båda grät av lycka när han kom hem :P

 

[julgrisen]

Jag är långt ifrån hjälplös. Däremot är jag van vid att sova tillsammans med någon, laga mat och äta med någon, ha någon att prata med när jag kommer hem från jobbet, ha hjälp av med hästarna, osv osv osv. Jag är ju gift av en anledning. Hade jag inte velat vara med min man hade jag väl inte valt det livet? Jag vet inte, men jag tycker att en månad är en rätt lång tid att vara åtskilda? En vecka eller två är inte så länge men fyra veckor, om man inte är van vid att bo själv, känns rätt länge. Han är i Kalifornien, med 9 timmars tidsskillnad, så det känns som om han är "rätt" långt bort...

Tack för alla snälla tips som jag fått !

Jag förstår att en månad känns som en lång tid, men man vänjer sig ju också under tiden. Sysselsätt dig med det du känner att du vill göra, ha mycket inplanerat om du vill, själv tycker jag att det kan vara jätteskönt att bara vara hemma ensam i tysthet och läsa en bok eller greja lite hemma, men det beror ju på hur man är som person.
Och tänk vad härligt det kommer vara när ni ses igen!

 

[Raderad medlem 6459]

Oj! Vad olika vi är, och tur är väl det. Nu är detta visserligen flera år sen. Men när jag var 19 så åkte min pojkvän (vi bodde i princip ihop redan då) utomlands en månad. Eller var det kanske bara 3 veckor... Minns knappt. Men det var ett helvete.

Men har du inte skrivit i många trådar att ni alltid är tillsammans och att du inte har så många vänner utöver honom? Då blir ju saknaden ännu större, om ens partner är hela ens liv och umgänge liksom.

 

[Angel]

Lite av grejen med att vara ifrån sin partner längre perioder är ju att man ska sakna varandra och bli glad när man träffar varandra igen. Jag personligen skulle tycka det var jätteskönt att vara ensam någon månad ibland. Man har tid att ägna sig åt sådant som man vet att den andra kanske tycker att man lägger ner för mycket tid på utan att ha dåligt samvete till exempel. Nu är jag en sån som behöver rätt mycket utrymme och ensamtid men och faktiskt behöver känna att jag saknar min partner ibland. Det tappar jag lätt om man ungås varje dag och speciellt om jag känner att jag aldrig får vara ifred. Det har ingenting med att göra med att man inte vill umgås med sin partner utan lite variation gör helt enkelt att man uppskattar förhållandet mer.

 

[Saeta]

Men har du inte skrivit i många trådar att ni alltid är tillsammans och att du inte har så många vänner utöver honom? Då blir ju saknaden ännu större, om ens partner är hela ens liv och umgänge liksom.

Jo absolut. Så är det ju visserligen fortfarande. Men då passade jag på att träffa de få vänner jag hade, vilket var väldigt positivt!

 

[Malin_L]

Jag kan inte låta bli att undra vd för typ av relation folk lever i som tycker att en ska bli särbo om man saknar sin partner när den är bortrest?!

Jag måste vara skitkonstig som saknar maken och längtar till vi ses igen om vi är ifrån varandra.

 

[Lampan]

Jag kan inte låta bli att undra vd för typ av relation folk lever i som tycker att en ska bli särbo om man saknar sin partner när den är bortrest?!

Jag måste vara skitkonstig som saknar maken och längtar till vi ses igen om vi är ifrån varandra.

Va, förstår inte ditt inlägg
Menar du att man ska bli särbo om man inte saknar varandra när den ena är bortrest?
Vem skulle komma på något så dumt?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag kan inte låta bli att undra vd för typ av relation folk lever i som tycker att en ska bli särbo om man saknar sin partner när den är bortrest?!

Jag saknar också min partner jättemycket när vi är ifrån varandra. I år har vi varit i från varandra mycket och det har varit så grymt jävla tärande på oss båda två.

Men - jag behöver inte aktivera mig på nåt särskilt när vi är i från varandra. Jag har ju mitt liv med mina intressen, min sysselsättning, mina vänner, mina grejer. Alltså skulle allt rulla på i princip som vanligt, minus sambohänget då såklart, men med en massa saknad.

 

[glömmerallt]

Min man har åkt hem till USA i en månad för att hälsa på släkt och vänner. På grund av djuren är det väldigt svårt för mig att åka med... Så nu är jag ensam hemma i en hel månad... Jag kommer att jobba rätt mycket, men har tagit ledigt 1-2 dagar per vecka för att avlasta mina föräldrar som hjälper till med hästarna. Vad kan man hitta på för att tiden ska gå fortare??? Längtar tills den 27 oktober när han kommer hem igen....

Om du har djur att ta hand om så kan du kanske sysselsätta dig med dem, göra mer eller andra saker med dem?

Övriga tips är hänga på buke kolla på film, tv-serier osv. Kanske bjuda hem folk? Liksom vad brukar du sysselsätta dig med? är det inget du brukar önska att du hade mer tid till?

 

[Malin_L]

Va, förstår inte ditt inlägg
Menar du att man ska bli särbo om man inte saknar varandra när den ena är bortrest?
Vem skulle komma på något så dumt?

Det var en som skrev så tidigare i tråden.

 

[Malin_L]

Jag saknar också min partner jättemycket när vi är ifrån varandra. I år har vi varit i från varandra mycket och det har varit så grymt jävla tärande på oss båda två.

Men - jag behöver inte aktivera mig på nåt särskilt när vi är i från varandra. Jag har ju mitt liv med mina intressen, min sysselsättning, mina vänner, mina grejer. Alltså skulle allt rulla på i princip som vanligt, minus sambohänget då såklart, men med en massa saknad.

Det är väl jättebra att allt rullar på som vanligt! Men om man kanske inte har nåt stort umgänge eller så så kanske man vill ha tips på vad man kan göra. Även om jag skulle hälsa på mina kompisar eller få besök så behöver dom/jag åka hem nångång.
Man kanske får tips om en svinbra serie man kan börja titta på eller vad som helst.

 

[Raderad medlem 6459]

Det var en som skrev så tidigare i tråden.

Hon skrev (@Petruska för övrigt) att om en månad i från partner vore ett problem skulle hon överväga särboskap. Det tolkar jag som mer än bara sakna denne?

 

[Bluefish]

Jag kan inte låta bli att undra vd för typ av relation folk lever i som tycker att en ska bli särbo om man saknar sin partner när den är bortrest?!

Jag måste vara skitkonstig som saknar maken och längtar till vi ses igen om vi är ifrån varandra.

Jag är lika knäpp som du, min sambo hade också tyckt det var en jobbigt lång tid ifrån varandra (var ju tvungen att fråga) Men jag tycker att sålänge alla inblandade är nöjda med förhållandet de har finns ingen anledning att komma och moralisera kring att man inte är tillräckligt mycket "sin egen" eller har hängt upp sig på sin partner. Det är liksom inte destruktivt på någon nivå som man kan se andra relationstrådar här, där välvilliga råd att rannsaka relationen kan vara helt på sin plats.

Nu kändes det som att tråden var på väg att bli någon sorts pekpinne till TS att hon inte hade tillräckligt mycket egna intressen, vänner eller whatever och det är inte okej tycker jag. Man får skriva en buketråd när man är deppig utan att bli tillplattad mer.

 

[Raderad medlem 6459]

@Malin_L Absolut, jag är med på hur du menar! Ville bara visa att saknad inte behöver betyda att det är ett bekymmer att den andra är borta (men är än att man längtar massvis såklart).

 

[Malin_L]

Hon skrev (@Petruska för övrigt) att om en månad i från partner vore ett problem skulle hon överväga särboskap. Det tolkar jag som mer än bara sakna denne?

Och jag tycker att det är konstigt resonerat. Jag har valt att leva tillsammans med min partner för att jag vill och trivs med det. Hade jag velat bo själv så hade vi ju inte flyttat ihop från början