Ensam en hel månad...

[Malin_L]

Fast det står ju inte alls så i #32. Där står ju om partnerns månadslånga frånvaro "var ett problem". Ingenting om att klara sig eller att sakna.

Många inlägg invänder mot saker som inte alls skrivits i tråden.

Hur ska man tolka "var ett problem" då?
Nu har ju TS gjort klart att det inte är något problem, hon klarar sig själv men tycker att det är tråkigt att vara ensam hemma. Och vill då har tips på vad hon ska hitta på denna månad.

 

[mandalaki]

Hur ska man tolka "var ett problem" då?
Nu har ju TS gjort klart att det inte är något problem, hon klarar sig själv men tycker att det är tråkigt att vara ensam hemma. Och vill då har tips på vad hon ska hitta på denna månad.

Du får fråga @Petruska. Men jag kan ju tycka att den ledsna trådstarten låter som att ts har ett problem, hon vet inte hur hon ska fördriva tiden tills mannen kommer hem igen trots att hon både jobbar mycket och har hästar. I mina ögon beskriver hon hans frånvaro som ett problem för henne.

 

[Ainon]

Precis så tänker jag också.

Fast det är väl inget motsatsförhållande.
Jag ex klarar mig bra och trivs ypperligt i mitt eget sällskap. Likaväl ser jag sambons veckopendling som ett "problem"/nödvändigt ont jag helst velat vara utan, är något man bara får stå ut med.

Kan verkligen förstå ts trådstart när hennes man ska vara borta i en månad. Handlar väl mycket om att ha saker att göra så saknaden inte känns lika mycket, inte om att man slutar fungera för att partnern är borta.

 

[mandalaki]

Fast det är väl inget motsatsförhållande.
Jag ex klarar mig bra och trivs ypperligt i mitt eget sällskap. Likaväl ser jag sambons veckopendling som ett "problem"/nödvändigt ont jag helst velat vara utan, är något man bara får stå ut med.

Kan verkligen förstå ts trådstart när hennes man ska vara borta i en månad. Handlar väl mycket om att ha saker att göra så saknaden inte känns lika mycket, inte om att man slutar fungera för att partnern är borta.

Fast om man behöver tips på hur man ska få tiden att gå fortare tills han kommer hem, då låter det för mig som att det finns något slags motsatsförhållande ändå. @niphredil beskrev det bra i ett tidigare inlägg, hon kunde sakna sin sambo som tusan men hennes sociala liv och aktiviteter rullade på i vanliga banor ändå. Hon verkade inte behöva några tips för att tiden skulle gå fortare tills de sågs igen.

 

[Comatose]

Men hjälp, only på Buke... Man får väl leva sina liv som man vill? Vad är det som är så fantastiskt provocerande med att man tycker att en månad utan ens älskade skulle vara trist?

Jag skulle tycka det var skittråkigt! Jag skulle kryssa dagarna i min almanacka och räkna ner! Jag skulle tröstäta chips till middag några gånger! Skicka fem sms om dagen! Ett sånt slags förhållande har vi. Vet inte hur ni andra jobbar, men alla får väl lägga upp sina förhållanden som de själva önskar? Det finns ju faktiskt inget rätt eller fel här.

Att hoppa på nån och säga att hen är osjälvständig för att hen tycker att det är långsamt att leva utan någon är ju bara tramsigt. Varför känner man ett sådant behov av att trycka ner någon som uppenbarligen redan känner sig lite sorgsen?

TS, häng med djuren, ring kompisarna, gå på bio själv (förvånansvärt mysigt!), gå en helgkurs i nåt som du funderat på länge, skriv dina memoarer, häng på Buke, skriv en kärlekslapp till honom varje dag, gör ett fotoalbum, sy en kudde eller snickra en hundkoja. Och viktigast: kryssa dagarna i kalendern och njut av att längta!

 

[Petruska]

Och jag tycker att det är konstigt resonerat. Jag har valt att leva tillsammans med min partner för att jag vill och trivs med det. Hade jag velat bo själv så hade vi ju inte flyttat ihop från början

Och jag tycker att det finns både för- och nackdelar med att bo ihop och att bo var för sig. Det säger inte så mycket om själva förhållandet. Om samboskapet skulle förändra mig så att en månad på egen hand blev ett problem, skulle jag ju få tänka över det. Det verkar ju inte som att samboskap är det bästa för mig då, om det påverkar mig på det viset.

 

[Ainon]

Fast om man behöver tips på hur man ska få tiden att gå fortare tills han kommer hem, då låter det för mig som att det finns något slags motsatsförhållande ändå. @niphredil beskrev det bra i ett tidigare inlägg, hon kunde sakna sin sambo som tusan men hennes sociala liv och aktiviteter rullade på i vanliga banor ändå. Hon verkade inte behöva några tips för att tiden skulle gå fortare tills de sågs igen.

Fast det blir ju ändå ett tomrum, för jag antar att de flesta normalt spenderar endel tid med sin partner, även om man har fullt upp kanske iaf den där lilla stunden innan man går och sover och man kanske normalt sover i samma säng.
Är väl inte konstigare att be om tips för att tiden ska gå fortare för att sambon är borta (vilket personen som frågar antagligen tycker är tråkigt) eller be om tips för att få tiden att gå fortare under tiden man utsätts för något annat tråkigt (lång flygresa, tråkigt arbete, lång väntan inför något man ser fram emot, eller vad man nu önskar skulle gå fortare).

Jag måste vara en ytterst tragisk människa som tom omedvetet i huvudet räknar ner dagarna när karln bara är borta i 4 dagar i stöten

 

[Aionee]

Men hjälp, only på Buke... Man får väl leva sina liv som man vill? Vad är det som är så fantastiskt provocerande med att man tycker att en månad utan ens älskade skulle vara trist?

Jag skulle tycka det var skittråkigt! Jag skulle kryssa dagarna i min almanacka och räkna ner! Jag skulle tröstäta chips till middag några gånger! Skicka fem sms om dagen! Ett sånt slags förhållande har vi. Vet inte hur ni andra jobbar, men alla får väl lägga upp sina förhållanden som de själva önskar? Det finns ju faktiskt inget rätt eller fel här.

Att hoppa på nån och säga att hen är osjälvständig för att hen tycker att det är långsamt att leva utan någon är ju bara tramsigt. Varför känner man ett sådant behov av att trycka ner någon som uppenbarligen redan känner sig lite sorgsen?

TS, häng med djuren, ring kompisarna, gå på bio själv (förvånansvärt mysigt!), gå en helgkurs i nåt som du funderat på länge, skriv dina memoarer, häng på Buke, skriv en kärlekslapp till honom varje dag, gör ett fotoalbum, sy en kudde eller snickra en hundkoja. Och viktigast: kryssa dagarna i kalendern och njut av att längta!

Jag håller verkligen med, förstår inte grejen med att bli provocerad av något sånt här och sen agera genom att trycka ner TS för att hon känner som hon gör? Nej, snälla...

Jag förstår dig fullt ut TS och jag tycker du fått massor av bra förslag. Och genom att skapa en sån här tråd får man ju både ventilera ens känslor, samt få en massa tips på vad man kan göra (saker som kanske är självklara och uppenbara egentligen, men som man inte tänker på när man får reda på att man ska vara utan sin älskade i en hel månad). Tråkigt bara att vissa ska ha en sån tråkig attityd och förstöra.

 

[Egonson_]

Jag har bott ensam i flera år, innan jag flyttade ihop med min sambo förra året. Det var så himla skönt att slippa vara ensam längre, han som kom från ett långvarigt, men väldigt dåligt förhållande tycker samma sak, äntligen sällskap liksom!
Vi har sovit ifrån varandra 2-3 nätter på detta året och det är ett lika stort lidande för oss båda varje gång På semestern i vintras sov vi i samma enkelsäng för att överslafen var för långt borta.
Förvisso väldigt nykära då, men ändå.
Ja, vi är 29 och 35

Visst, hade varit skönt att kunna känna sig helt trygg i sig själv och enkelt kunna vara ensam hemma en månad, fast varför egentligen, men jag tror benhårt på att det kommer med tiden när man landat mer, man kan ju inte gå och vänta på att den andre ska dö eller lämna en i morgon heller.
Det vore ett hemskt tråkigt liv, sörja kommer man göra i vilket fall och att jag klarar mig ensam vet jag då jag har bott själv väldigt mycket tidigare. Det är mest emotionellt det är fruktansvärt jobbigt att vara ifrån honom och veta att han är någon annanstans, hade han inte funnits kvar i mitt liv hade känslan varit annorlunda, det är jag helt säker på.

Som det ser ut nu åker jag helt enkelt med om han ska vara borta länge.. Ja, sådana är vi, tajta, vi gör det mesta tillsammans.

Vad jag egentligen ville ha ut av detta är att jag förstår TS att hon vill få tiden att gå, tycker inte det är något konstigt! Själv hade jag nog umgåtts med så mycket annat folk jag bara orkade för att döva känslan av ensamhet och längtan. Samt använt telefon, internet och sms allt för mycket!

 

[mandalaki]

Men hjälp, only på Buke... Man får väl leva sina liv som man vill? Vad är det som är så fantastiskt provocerande med att man tycker att en månad utan ens älskade skulle vara trist?

Jag skulle tycka det var skittråkigt! Jag skulle kryssa dagarna i min almanacka och räkna ner! Jag skulle tröstäta chips till middag några gånger! Skicka fem sms om dagen! Ett sånt slags förhållande har vi. Vet inte hur ni andra jobbar, men alla får väl lägga upp sina förhållanden som de själva önskar? Det finns ju faktiskt inget rätt eller fel här.

Att hoppa på nån och säga att hen är osjälvständig för att hen tycker att det är långsamt att leva utan någon är ju bara tramsigt. Varför känner man ett sådant behov av att trycka ner någon som uppenbarligen redan känner sig lite sorgsen?

TS, häng med djuren, ring kompisarna, gå på bio själv (förvånansvärt mysigt!), gå en helgkurs i nåt som du funderat på länge, skriv dina memoarer, häng på Buke, skriv en kärlekslapp till honom varje dag, gör ett fotoalbum, sy en kudde eller snickra en hundkoja. Och viktigast: kryssa dagarna i kalendern och njut av att längta!

Men nu blir det ju riktigt larvigt. Jag svarar på inlägg från olika personer - och det gör jag för att "trycka ner" och "hoppa på" TS? Det är väl inte första tråden i världshistorien på ett diskussionsforum där man diskuterar med andra än TS om frågeställningar i tråden?

Jag ber om ursäkt för att jag inte förstått att just det här ämnet var heligt och inte fick diskuteras i normal samtalston. My bad.

 

[Malin_L]

Och jag tycker att det finns både för- och nackdelar med att bo ihop och att bo var för sig. Det säger inte så mycket om själva förhållandet. Om samboskapet skulle förändra mig så att en månad på egen hand blev ett problem, skulle jag ju få tänka över det. Det verkar ju inte som att samboskap är det bästa för mig då, om det påverkar mig på det viset.

Och när blir det ett problem? När man som TS saknar sin man och vill få tiden att gå eller är det ett problem först när man helt stänger av om partnern är borta och inte kan sköta sitt vanliga liv?

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil beskrev det bra i ett tidigare inlägg, hon kunde sakna sin sambo som tusan men hennes sociala liv och aktiviteter rullade på i vanliga banor ändå. Hon verkade inte behöva några tips för att tiden skulle gå fortare tills de sågs igen.

Nä alltså, jag kan ju sakna ihjäl mig men jag har ju ändå inga problem att fylla min egen tid. Det gjorde jag ju liksom innan vi träffades.

 

[Comatose]

Men nu blir det ju riktigt larvigt. Jag svarar på inlägg från olika personer - och det gör jag för att "trycka ner" och "hoppa på" TS? Det är väl inte första tråden i världshistorien på ett diskussionsforum där man diskuterar med andra än TS om frågeställningar i tråden?

Jag ber om ursäkt för att jag inte förstått att just det här ämnet var heligt och inte fick diskuteras i normal samtalston. My bad.

Oj, jag är inte helhaj på nya Buke, svarade jag just dig? Det var inte just dig jag menade, men visst, du också. Jag diskuterar i normal samtalston, skriker du menar du? Klart att man kan diskutera det mesta, men man kanske väljer sina tillfällen?

Som att nån skulle starta en tråd om att hens häst har lånats ut och att hen vill ha tips som får tiden att gå nu när hen inte kan vara i stallet. Kör av Bukefalister (i versaler, dvs inte "normal samtalston") : DET VERKAR OSUNT ATT VARA SÅ BUNDEN TILL EN HÄST SOM DU ÄR! DU KANSKE BORDE SLUTA BO I STALLET PÅ DET HÄR VISET??

Vi är väl alla olika mycket bundna till olika saker? Och de flesta av oss har valt att ha det som vi har det, tror jag. Då kan man väl få vara som man vill? Varför detta "alla-måste-vara-likadana-tänk"? Speciellt från folk som jag tycker brukar vara vettiga och försvarar just - allas rätt att vara som de vill? Jag tycker det är tråkigt!

 

[Petruska]

Och när blir det ett problem? När man som TS saknar sin man och vill få tiden att gå eller är det ett problem först när man helt stänger av om partnern är borta och inte kan sköta sitt vanliga liv?

Tja, för mig hade det varit ett problem om känslan var "jämmer och nöd, hur får jag tiden att gå". Vad som är ett problem för andra, är inte lätt för mig att säga. Jag förstår nog inte din fråga.

 

[Niyama]

Som att nån skulle starta en tråd om att hens häst har lånats ut och att hen vill ha tips som får tiden att gå nu när hen inte kan vara i stallet. Kör av Bukefalister (i versaler, dvs inte "normal samtalston") : DET VERKAR OSUNT ATT VARA SÅ BUNDEN TILL EN HÄST SOM DU ÄR! DU KANSKE BORDE SLUTA BO I STALLET PÅ DET HÄR VISET??

Det är väl skillnad på att efterlysa tips på aktiviteter för att man har tid över och vill göra något nytt, jämfört med "jag längtar så mycket efter min häst att jag inte vet hur jag ska stå ut den här månaden". Det sistnämnda har jag hört nån gång men då har det handlat om väldigt unga personer. Och gäller det enbart att få tiden att gå så hade jag ändå tyckt att personens liv låter lite "fattigt", att den inte vet vad den ska göra utan en häst. Jag hade inte velat vara så bunden varken till en person eller ett djur.

 

[hastflicka]

Maken och jag har bott ihop i 35 ar. Vi har under tiden ocksa varit mycket ifran varandra da han alltid jobbat mycket utomlands ... oavsett vilket land vi bott i.
Visst saknar vi varandra nar vi ar pa olika hall ... kvallarna ar trakiga nar man ar van att ga isang samtidigt och ligga och prata en stund. Nu gor vi mycket egna saker vare sig vi ar pa samma stalle eller inte, men ofta kanns det som om man har "mer tid" nar man ar sjalv.
Jag ser inget konstigt med att TS ber om tips vad hon ska hitta pa ... Sjalv satt jag och tittade pa kurser i att farga glas och gora blyinfattat glas. Ser kul ut, nagot jag definitivt skulle tycka att det ar kul att prova pa, men inte tillrackligt kul om Maken ar har, da har vi sa mycket annat, roligare, for oss att det bara skulle kannas jobbigt.

Vi har varit sa mycket pa olika hall att vi nastan ar for sjalvstandiga och gor valdigt mycket var for sig ... men, som sagt, kvallarna blir trakiga. Tur att man kan hanga pa Buke da.

 

[mandalaki]

Oj, jag är inte helhaj på nya Buke, svarade jag just dig? Det var inte just dig jag menade, men visst, du också. Jag diskuterar i normal samtalston, skriker du menar du? Klart att man kan diskutera det mesta, men man kanske väljer sina tillfällen?

Som att nån skulle starta en tråd om att hens tihäst har lånats ut och att hen vill ha tips som får tiden att gå nu när hen inte kan vara i stallet. Kör av Bukefalister (i versaler, dvs inte "normal samtalston") : DET VERKAR OSUNT ATT VARA SÅ BUNDEN TILL EN HÄST SOM DU ÄR! DU KANSKE BORDE SLUTA BO I STALLET PÅ DET HÄR VISET??

Vi är väl alla olika mycket bundna till olika saker? Och de flesta av oss har valt att ha det som vi har det, tror jag. Då kan man väl få vara som man vill? Varför detta "alla-måste-vara-likadana-tänk"? Speciellt från folk som jag tycker brukar vara vettiga och försvarar just - allas rätt att vara som de vill? Jag tycker det är tråkigt!

Kör av bukefalister? Ungefär samma grad av överdrift som det du kallar "påhopp" och "trycka ner" bara för att man yttrar en åsikt överhuvudtaget. Och "får inte alla vara som de vill" skulle du kunna använda för att försöka stoppa rätt många diskussioner här. Vem som försökt hindra TS från att vara som hon vill förstår jag inte, eller hur någon här skulle kunna göra det.

Det är dock intressant att du jämför samboskapet med den tidskrävande hobbyn att ha häst. En del av förklaringen till våra olika åsikter kanske ligger ungefär där. Jag kan inte se likheterna mellan att leva med en person och att häst, att sambon är något som liksom tar en viss tidsåtgång, precis som hästen gör. Så när hästen är på bete eller sambon är borta har man en massa tid som man inte vet var man ska göra av. En massa tid då man blir olycklig, dessutom - väldigt många människor brukar ju annars vilja ha mer tid. Det låter som ett jobbigt sätt att se på förhållanden.

 

[mandalaki]

Är väl inte konstigare att be om tips för att tiden ska gå fortare för att sambon är borta (vilket personen som frågar antagligen tycker är tråkigt) eller be om tips för att få tiden att gå fortare under tiden man utsätts för något annat tråkigt (lång flygresa, tråkigt arbete, lång väntan inför något man ser fram emot, eller vad man nu önskar skulle gå fortare).

Jag flög i söndags. 3,5 timme. Och som alla andra flygresor var det astråkigt, jag kunde inte göra annat än att läsa och småsova.

Om mitt liv under en partners frånvaro kändes som under en flygresa skulle det behöva en kraftig makeover. Inte tips på hur jag skulle få tiden att gå fortare tills han kom hem.

Jag är fortfarande på niphredils linje - att längta är en sak, man kan längta som fan. Men man kan ändå ha ett liv med aktiviteter som rullar på oavsett om sambon är där eller inte, man kan fylla sin tid själv. Hen behöver inte vara motorn som håller livet igång åt en så att det stannar upp om hen försvinner.

 

[Lampan]

Oj, jag är inte helhaj på nya Buke, svarade jag just dig? Det var inte just dig jag menade, men visst, du också. Jag diskuterar i normal samtalston, skriker du menar du? Klart att man kan diskutera det mesta, men man kanske väljer sina tillfällen?

Som att nån skulle starta en tråd om att hens häst har lånats ut och att hen vill ha tips som får tiden att gå nu när hen inte kan vara i stallet. Kör av Bukefalister (i versaler, dvs inte "normal samtalston") : DET VERKAR OSUNT ATT VARA SÅ BUNDEN TILL EN HÄST SOM DU ÄR! DU KANSKE BORDE SLUTA BO I STALLET PÅ DET HÄR VISET??

Vi är väl alla olika mycket bundna till olika saker? Och de flesta av oss har valt att ha det som vi har det, tror jag. Då kan man väl få vara som man vill? Varför detta "alla-måste-vara-likadana-tänk"? Speciellt från folk som jag tycker brukar vara vettiga och försvarar just - allas rätt att vara som de vill? Jag tycker det är tråkigt!

Allas rätt att vara som dom vill.... Stämmer inte på buke, tycker jag
Det räcker att en människa säger sig bli ledsen om hens partner sexchattar tex
Då blir personen kallad svartsjuk kontrollerande häxa (mer eller mindre) Efter tråden blir sen ämnet hånat i tråd efter tråd...efter tråd...efter t....

Nä på buke ska man vara stark, självständig, modig, icke beroende av någon
Beror det på att här är mycket "hästtjejer" tros?

Äh jag bara spånar lite, ingen behöver svara

 

[em-pirre]

Allas rätt att vara som dom vill.... Stämmer inte på buke, tycker jag
Det räcker att en människa säger sig bli ledsen om hens partner sexchattar tex
Då blir personen kallad svartsjuk kontrollerande häxa (mer eller mindre) Efter tråden blir sen ämnet hånat i tråd efter tråd...efter tråd...efter t....

Nä på buke ska man vara stark, självständig, modig, icke beroende av någon
Beror det på att här är mycket "hästtjejer" tros?

Äh jag bara spånar lite, ingen behöver svara

Seriöst?