Nu har jag ridit fröken frieser en vecka (nästan) i ett sträck för att ägaren varit bortrest. Jag hade kunnat rida även i morgon men eftersom jag ska på mindre kul "stadsbesök" så har jag redan sagt att jag inte rider i morgon. Idag tog vi det ganska lugnt. Jag var inte helt tip-top så det blev mest skritt och lugn trav. Fröken skötte sig fint. Det känns numera som om vi känner varandra rätt bra.
Jag känner mig rätt bortskämd som kunnat rida en vecka i ett sträck och nu blir det ingen ridning igen förrän på fredag. Hur ska det gå?
På valborgsmässoafton var det en brasa i hyresvärdens hästhage och grannskapet gick man ur huse för att titta. Gula ponnyn bar runt på grannskapets barn och hyresvärden själv höll i kiosken. Jag stannade så klart och pratade med henne. Hon berättade att hästen hon tittat på, nog skulle komma hit rätt snart. Det var väl bara en transport som skulle ordnas då han skulle åka hästbuss hit. Han är brun med bläs, har jag fått veta. Jag kan inte riktigt låt bli att känna mig som ett barn inför julafton. Hon frågade ju redan i ett tidigt skede om jag ville vara med och rida den, vilket jag givetvis vill och med rapporterna som kommer om hur det går, blir ju inte julaftonskänslan mindre direkt. Spännande. Sen återstår det att se när hon kan komma igång med lite lektioner också.
Jag tänker rätt ofta på allt jag kommer att behöva lämna den dagen jag flyttar från Stockholm och det gör mig ganska så kluven. Visst går det att hitta trevliga människor, trevliga hästar och ett trevligt jobb även på en annan ort, men det tar ju ett bra tag innan pusselbitarna är på plats igen. Man vet vad man har men inte vad man får. Kommer det att bli lika bra på en annan ort? Så emellanåt försöker jag hitta lösningar för att kunna stanna kvar, men blir ganska missmodig då jag tittar på hemnet. Ska jag stanna i Stockholm verkar alternativet vara att köpa ett skittråkigt hus på en skittråkig tomt i ett skittråkigt område för en jäkla massa pengar och då får man vara glad om det ingår ett avlopp.
Jag känner mig rätt bortskämd som kunnat rida en vecka i ett sträck och nu blir det ingen ridning igen förrän på fredag. Hur ska det gå?
På valborgsmässoafton var det en brasa i hyresvärdens hästhage och grannskapet gick man ur huse för att titta. Gula ponnyn bar runt på grannskapets barn och hyresvärden själv höll i kiosken. Jag stannade så klart och pratade med henne. Hon berättade att hästen hon tittat på, nog skulle komma hit rätt snart. Det var väl bara en transport som skulle ordnas då han skulle åka hästbuss hit. Han är brun med bläs, har jag fått veta. Jag kan inte riktigt låt bli att känna mig som ett barn inför julafton. Hon frågade ju redan i ett tidigt skede om jag ville vara med och rida den, vilket jag givetvis vill och med rapporterna som kommer om hur det går, blir ju inte julaftonskänslan mindre direkt. Spännande. Sen återstår det att se när hon kan komma igång med lite lektioner också.
Jag tänker rätt ofta på allt jag kommer att behöva lämna den dagen jag flyttar från Stockholm och det gör mig ganska så kluven. Visst går det att hitta trevliga människor, trevliga hästar och ett trevligt jobb även på en annan ort, men det tar ju ett bra tag innan pusselbitarna är på plats igen. Man vet vad man har men inte vad man får. Kommer det att bli lika bra på en annan ort? Så emellanåt försöker jag hitta lösningar för att kunna stanna kvar, men blir ganska missmodig då jag tittar på hemnet. Ska jag stanna i Stockholm verkar alternativet vara att köpa ett skittråkigt hus på en skittråkig tomt i ett skittråkigt område för en jäkla massa pengar och då får man vara glad om det ingår ett avlopp.
