- Svar: 31
- Visningar: 3 594
Sov otroligt dålig i natt på grund av en incident igår.
Jag flyttade till min lägenhet för typ fem år sedan. Jag köpte den under senhösten och en granne i huset bredvid (BRFen består av två hus med 5 våningar) hade en himla smart balkonglåda som liksom satt som en sadel över räcket istället för att den hängde på utsidan. Jag tyckte det så himla smart ut så man liksom slipper välja om man vill se sina blommor själv eller visa upp för andra.
Så sommaren efter köpte jag tre stycken likadana, i dessa har jag haft pelargoner. Det gick bra i två år utan anmärkning mer än en väldans massa kommentarer om hur fint det var. År tre var en väldigt blåsig sommar vilket jag antog bidrog till att blomblad från pelargonerna rasade ner från lådorna. Min balkong är över entren till ena huset så de landade där.
Fick i slutet av sommaren besök av styrelseordförande som påpekade nedskräpningen och sa att de inte vill att jag har sådana blommor mer då de skräpar ner. Egentligen har de väl ingen rätt att bestämma detta men för grannfridens skull så tänkte jag att jag får komma på något annat att plantera.
Så förra året hade jag istället lite gräs med dahlior och annat som inte skräpar ner, blev väldigt fint dessutom. Någon gång under sommaren kommer styrelseordförande igen och nu är hon orolig för att lådorna ska trilla ner på någon då de sitter "på utsidan". Jag förklarar hur de sitter och hon verkar tveksamt nöjd med svaret men säger inget mer iaf.
I helgen var vi och köpte blommor som vi planterade i lördags. Igår kväll slarvades det lite vid vattning. Jorden är ny och det vattnades lite mycket vilket gjorde att det rann ut vatten ur hålen i botten på lådorna ganska länge efter vattning, jävligt dumt och oförsiktigt.
Senare på kvällen så ringer det på dörren. Jag trodde först det var någon unge som busringde för någon tryckte snabbt på klockan tre gånger istället för bara en. Men istället visade det sig vara maken till styrelseordförande som var fly förbannad. Att det rann vatten, att de jävla lådorna hänger på utsidan och är en fara för folk, att de ska väck. Alltså han på riktigt nästan skrek mig i ansiktet, sedan vände han bara och smällde igen min dörr. Jag tror knappt jag sa något alls för jag blev skärrad ärligt talat. En sådan här utskällning av en annan vuxen har jag inte fått sedan kanske av mamma eller pappa när jag var liten..
Jag är en ganska konflikträdd person med obefintligt självförtroende, jag tycker det är svinjobbigt när folk ogillar mig. Jag VET att alla inte kan gilla alla, att det alltid finns någon som kommer tycka illa om dig även om du typ är världens mest perfekta person, alla går inte ihop helt enkelt. Men jag har så otroligt svårt att inte ta åt mig, även om jag inte borde. Jag mår skitdålig över detta verkligen, kan inte sluta älta det i huvudet och tänka på det.
Var det fel av mig att vattna för mycket? Absolut, det var otroligt klantigt och jag måste vara försiktigare. Förtjänade jag den reaktionen som blev av detta? Nej verkligen inte hade jag sagt om det gällde någon annan. Olyckor händer väl, man måste väl kunna påpeka det på ett trevligare sätt?
Jag har inte ens nämnt grannen. De har som sagt precis lika lådor som mig (med pelargoner dessutom) och har haft i alla år, de har också balkongen ovanför porten fast på andra huset så det borde verkligen inte vara någon skillnad när det kommer till "riskbedömning" men de verkar inte ha blivit tillsagda alls?
Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta mer än att bara skriva av mig. Jag önskar att min dumma hjärna bara kunde fucking släppa det istället för att spela hela händelseförloppet på repeat om och om igen. Jag önskar att jag kunde tvinga mig själv till att sluta bry sig om vad alla tycker och tänker om mig men det är ju inte så lätt tyvärr. Usch, jag har trivts så bra med att bo här i alla år och nu känns det liksom som något gått sönder, blir så less.
Jag flyttade till min lägenhet för typ fem år sedan. Jag köpte den under senhösten och en granne i huset bredvid (BRFen består av två hus med 5 våningar) hade en himla smart balkonglåda som liksom satt som en sadel över räcket istället för att den hängde på utsidan. Jag tyckte det så himla smart ut så man liksom slipper välja om man vill se sina blommor själv eller visa upp för andra.
Så sommaren efter köpte jag tre stycken likadana, i dessa har jag haft pelargoner. Det gick bra i två år utan anmärkning mer än en väldans massa kommentarer om hur fint det var. År tre var en väldigt blåsig sommar vilket jag antog bidrog till att blomblad från pelargonerna rasade ner från lådorna. Min balkong är över entren till ena huset så de landade där.
Fick i slutet av sommaren besök av styrelseordförande som påpekade nedskräpningen och sa att de inte vill att jag har sådana blommor mer då de skräpar ner. Egentligen har de väl ingen rätt att bestämma detta men för grannfridens skull så tänkte jag att jag får komma på något annat att plantera.
Så förra året hade jag istället lite gräs med dahlior och annat som inte skräpar ner, blev väldigt fint dessutom. Någon gång under sommaren kommer styrelseordförande igen och nu är hon orolig för att lådorna ska trilla ner på någon då de sitter "på utsidan". Jag förklarar hur de sitter och hon verkar tveksamt nöjd med svaret men säger inget mer iaf.
I helgen var vi och köpte blommor som vi planterade i lördags. Igår kväll slarvades det lite vid vattning. Jorden är ny och det vattnades lite mycket vilket gjorde att det rann ut vatten ur hålen i botten på lådorna ganska länge efter vattning, jävligt dumt och oförsiktigt.
Senare på kvällen så ringer det på dörren. Jag trodde först det var någon unge som busringde för någon tryckte snabbt på klockan tre gånger istället för bara en. Men istället visade det sig vara maken till styrelseordförande som var fly förbannad. Att det rann vatten, att de jävla lådorna hänger på utsidan och är en fara för folk, att de ska väck. Alltså han på riktigt nästan skrek mig i ansiktet, sedan vände han bara och smällde igen min dörr. Jag tror knappt jag sa något alls för jag blev skärrad ärligt talat. En sådan här utskällning av en annan vuxen har jag inte fått sedan kanske av mamma eller pappa när jag var liten..
Jag är en ganska konflikträdd person med obefintligt självförtroende, jag tycker det är svinjobbigt när folk ogillar mig. Jag VET att alla inte kan gilla alla, att det alltid finns någon som kommer tycka illa om dig även om du typ är världens mest perfekta person, alla går inte ihop helt enkelt. Men jag har så otroligt svårt att inte ta åt mig, även om jag inte borde. Jag mår skitdålig över detta verkligen, kan inte sluta älta det i huvudet och tänka på det.
Var det fel av mig att vattna för mycket? Absolut, det var otroligt klantigt och jag måste vara försiktigare. Förtjänade jag den reaktionen som blev av detta? Nej verkligen inte hade jag sagt om det gällde någon annan. Olyckor händer väl, man måste väl kunna påpeka det på ett trevligare sätt?
Jag har inte ens nämnt grannen. De har som sagt precis lika lådor som mig (med pelargoner dessutom) och har haft i alla år, de har också balkongen ovanför porten fast på andra huset så det borde verkligen inte vara någon skillnad när det kommer till "riskbedömning" men de verkar inte ha blivit tillsagda alls?
Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta mer än att bara skriva av mig. Jag önskar att min dumma hjärna bara kunde fucking släppa det istället för att spela hela händelseförloppet på repeat om och om igen. Jag önskar att jag kunde tvinga mig själv till att sluta bry sig om vad alla tycker och tänker om mig men det är ju inte så lätt tyvärr. Usch, jag har trivts så bra med att bo här i alla år och nu känns det liksom som något gått sönder, blir så less.