En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 4

[Tora]

@Kanintant vissa saker försvann i mitt inlägg:

Jag tog inget smärtstillande alls. Visst gjorde det ont men den fysiska smärtan var inget mot den psykiska.

Man skall vänta med sex, bad och liknande tills man slutat blöda.

Sen hur länge man skall vänta är så olika. Vissa säger kör på andra säger vänta tre månader.

Jag hittade det här på 1177 en gång (skrivet av en läkare): Kvinnor har fött barn i många tusen år. Gun (gynekologer) har bara funnits i 100 år. För naturen är meningen med livet att reproducera sig. Missfall är bara slöseri med tid. Så hade det varit väldigt viktigt att inte bli gravid direkt efter ett missfall så hade naturen sett till att man inte blev gravid direkt efteråt. (Svaret på frågan om man skall vänta tre månader innan man försöker igen och om risken för missfall är större om man blir gravid igen direkt efter ett missfall)

De studier som gjorts är spretiga och sanningen är att ingen vet. Det man skall tänka på är att även knoppen skall hänga med och inte bara kroppen.

Så om du inte har några komplikationer, har slutat blöda och känner att du rent mentalt är redo så hade jag bara kört på.

 

[Akvileja]

Tack snälla du. Ja det börjar kännas jobbigt det här. Om det skiter sig nästa gång tror jag däremot att jag blir knäckt, 2 gånger känns "ok" men tredje då tror jag t o m jag börjar känna mig uppgiven. Men det känns som att det nog går ganska snabbt att få hjälp om det blir ett tredje missfall (nu hoppas jag innerligt att vi inte hamnar där), nu är man ju med i "rullarna" så att säga och dom känns väldigt engagerade där, är väl fördelen med ett litet sjukhus.

Det underlättar massor att bli bra bemött och känna att personalen är engagerad, "min" BM ringde upp några gånger efter mitt MF för att kolla hur jag mådde. Det var gulligt, även om jag inte mådde särskilt dåligt över det då!

 

[Kanintant]

@Kanintant vissa saker försvann i mitt inlägg:

Jag tog inget smärtstillande alls. Visst gjorde det ont men den fysiska smärtan var inget mot den psykiska.

Man skall vänta med sex, bad och liknande tills man slutat blöda.

Sen hur länge man skall vänta är så olika. Vissa säger kör på andra säger vänta tre månader.

Jag hittade det här på 1177 en gång (skrivet av en läkare): Kvinnor har fött barn i många tusen år. Gun (gynekologer) har bara funnits i 100 år. För naturen är meningen med livet att reproducera sig. Missfall är bara slöseri med tid. Så hade det varit väldigt viktigt att inte bli gravid direkt efter ett missfall så hade naturen sett till att man inte blev gravid direkt efteråt. (Svaret på frågan om man skall vänta tre månader innan man försöker igen och om risken för missfall är större om man blir gravid igen direkt efter ett missfall)

De studier som gjorts är spretiga och sanningen är att ingen vet. Det man skall tänka på är att även knoppen skall hänga med och inte bara kroppen.

Så om du inte har några komplikationer, har slutat blöda och känner att du rent mentalt är redo så hade jag bara kört på.

Vad skönt, jag känner mig beredd nu att det kan göra ont och tänker iaf vara öppen för att ta smärtstillande och inte tjura med att leka hjälte, men gör det inte jätteont så undviker jag det nog.

Det var ju en bra tumregel att vänta till man slutat blöda.

Ja jag tänker lite så med, om kroppen kör igång en äl så borde den ju vara beredd på att bli gravid. Jag tror vi bara kör på om alt känns bra i kroppen.

 

[Amha]

Förresten… hur resonerar ni kring det här med att vänta en mens efter MF/MA?

Jag känner att om jag får ÄL efter sen så vill jag ju inte missa den chansen. Borde inte kroppen vara lite beredd ändå om den får ÄL? Känns som att dom mest vill att man ska vänta för att det ska vara lättare att datera och för att man mentalt ska vara ok.

Datera kan dom ju lika gärna göra på ÄL, jag vet när jag har min, känner den tydligt, inte exakt den dagen det tar sig men det slår ju bara på någon dag hit eller dit. Mentalt behöver jag inte vänta en mens, för mig känns det lättare att få försöka så fort som möjligt igen efteråt, känns mentalt betydligt jobbigare att ignorera en äl, vänta på en mens och sen ytterligare tid på äl igen.

Ska fråga på fredag hur länge vi behöver vänta, beror kanske lite om det blir skrapning eller inte, skrapning kanske innebär mer infektionsrisk? Men det vet dom väl ungefär när det brukar vara läkt?

Min gynekolog sa att det är bra att vänta en mens, förstod det som att det var bra för kroppen att få rensa ur. Jag själv fick veta det lite för sent så det blev inte riktigt så men än verkar det ju flyta på bra.

 

[Kanintant]

Det underlättar massor att bli bra bemött och känna att personalen är engagerad, "min" BM ringde upp några gånger efter mitt MF för att kolla hur jag mådde. Det var gulligt, även om jag inte mådde särskilt dåligt över det då!

Ja verkligen, kuratorn hade jag väldigt gärna hoppat över, förstår att vissa tycker det är bra men jag fixar inte riktigt det och hoppas vi kan avleda vidare kontakt. Men både hon som gjorde ultraljud (som visade sig vara en kompis mamma), hon som gjorde VUL och sjuksköterskan som skötte tabletterna var alla väldigt effektiva och gulliga. Lagom sympatiska (gillar inte när folk är sentimentala) och med mest fokus på det praktiska. Både VUL och UL-kvinnorna hade vi samma förra gången så nu börjar iv nästan känna oss hemma på den där avdelningen.

Min BM är jag inte så förtjust i, hon tyckte ju vid första missfallet att jag skulle "slappna av" när jag själv var väldigt nojig (och ju hade rätt i det). Alla på denna avdelningen verkade reagera på det när jag berättade om det idag, därav att de tyckte jag skulle ringa direkt till dom nästa gång för VUL tidigt. Nästa gång kommer jag be om annan BM, hon var inte dålig men det känns skönt med en ny, lite nystart.

 

[Flixon]

Vad skönt, jag känner mig beredd nu att det kan göra ont och tänker iaf vara öppen för att ta smärtstillande och inte tjura med att leka hjälte, men gör det inte jätteont så undviker jag det nog.

Det var ju en bra tumregel att vänta till man slutat blöda.

Ja jag tänker lite så med, om kroppen kör igång en äl så borde den ju vara beredd på att bli gravid. Jag tror vi bara kör på om alt känns bra i kroppen.

Tänk på att om du ska få någon effekt av smärtstillande så ska du ta det redan när det börjar göra lite ont, inte vänta tills det gör ap-ont. Då är det för sent, för det tar ju ett tag för smärtstillande att kicka in. Om det är i tablettform då, förstås.

 

[Kanintant]

Min gynekolog sa att det är bra att vänta en mens, förstod det som att det var bra för kroppen att få rensa ur. Jag själv fick veta det lite för sent så det blev inte riktigt så men än verkar det ju flyta på bra.

Jag brukar känna mig kropp bra så jag kör nog på när allt känns bra i kroppen så får vi se om det blir efter en mens eller inte. Ja jag är glad för din skull att allt verkar bra

 

[Kanintant]

Tänk på att om du ska få någon effekt av smärtstillande så ska du ta det redan när det börjar göra lite ont, inte vänta tills det gör ap-ont. Då är det för sent, för det tar ju ett tag för smärtstillande att kicka in. Om det är i tablettform då, förstås.

Ja det är nog bra. Jag fattade det som att dom först ger stolpiller…vet inte om dom verkar snabbare eller inte. Jag kommer nog fråga om allt sånt innan jag får de där pillren, vilka alternativ på smärtstillande som finns osv. Vanliga värktabletter som alvedon och liknande kan man ju lika gärna ta förebyggande, det är ju inte så starkt i vilket fall. Äter ju aldrig sånt annars så denna gången kan jag ta, dumt att ha ont i onödan.

 

[Tora]

Vad skönt, jag känner mig beredd nu att det kan göra ont och tänker iaf vara öppen för att ta smärtstillande och inte tjura med att leka hjälte, men gör det inte jätteont så undviker jag det nog.

Det var ju en bra tumregel att vänta till man slutat blöda.

Ja jag tänker lite så med, om kroppen kör igång en äl så borde den ju vara beredd på att bli gravid. Jag tror vi bara kör på om alt känns bra i kroppen.

Det där med att jag inte ville ha smärtstillande är nog inte helt lätt att förstå. Det är en ganska komplicerad grej. Förstår den inte riktigt helt själv.

Jag har fött mina barn utan smärtlindring och för mig var detta ett barn, inget missfall alltså ville jag föda detta barn på samma sätt som dom andra. Känna lika mycket som jag gjorde med dom andra barnen.

Jag har fyra barn men tänker på mig själv som fembarnsmamma. Jag vet att jag fick mitt MA i vecka 12 men för mig är längden på graviditeten inte viktigt. Det var mitt barn. Precis som dom andra fyra jag har.

Så jag tycker absolut att du skall ta smärtstillande. Min tanke med att skriva att jag gjorde det utan smärtstillande var för att lugna dig om att det inte gör så hemskt ont.

Man kan klara det utan någon smärtstillande alls utan större problem. Däremot skall man ju absolut inte lida i onödan. Att jag ville göra det var min egna privata och personliga grej.

 

[FengurLaugar]

Beklagar verkligen @Kanintant Mitt MA upptäcktes i v 12.

 

[Kanintant]

Det där med att jag inte ville ha smärtstillande är nog inte helt lätt att förstå. Det är en ganska komplicerad grej. Förstår den inte riktigt helt själv.

Jag har fött mina barn utan smärtlindring och för mig var detta ett barn, inget missfall alltså ville jag föda detta barn på samma sätt som dom andra. Känna lika mycket som jag gjorde med dom andra barnen.

Jag har fyra barn men tänker på mig själv som fembarnsmamma. Jag vet att jag fick mitt MA i vecka 12 men för mig är längden på graviditeten inte viktigt. Det var mitt barn. Precis som dom andra fyra jag har.

Så jag tycker absolut att du skall ta smärtstillande. Min tanke med att skriva att jag gjorde det utan smärtstillande var för att lugna dig om att det inte gör så hemskt ont.

Man kan klara det utan någon smärtstillande alls utan större problem. Däremot skall man ju absolut inte lida i onödan. Att jag ville göra det var min egna privata och personliga grej.

Förstår hur du tänker här. Och det är skönt att det går att överleva utan, då känns det inte värre än att man kan stå ut utan problem.

För mig har det varit så himla overkligt att det verkligen skulle vara ett barn därinne, det har känts för bra för att vara sant, särskilt som det gick fel sist och dels för att det är så surrealistiskt att något skulle leva inne i mig. Ett ultraljud är det som skulle få det verkligt (och senare fosterrörelser förstås) så för mig finns inget barn att sörja. Ännu mindre nu när det inte finns något foster. Men ändå är jag ju ledsen för att det inte var något, och för att jag inte är gravid längre och för att jag blir orolig att det kanske blir fel nästa gång med, men just en individ kan jag inte sörja nu.

 

[Kanintant]

Beklagar verkligen @Kanintant Mitt MA upptäcktes i v 12.

Tack. Baklagar ditt med. Vårt skulle vara i v. 12 men eftersom det var så fullbokat fick vi inte tid förrän nu vecka 14, synd för det vore skönt att fått veta så tidigt som möjligt.

 

[Tora]

Ja det är nog bra. Jag fattade det som att dom först ger stolpiller…vet inte om dom verkar snabbare eller inte. Jag kommer nog fråga om allt sånt innan jag får de där pillren, vilka alternativ på smärtstillande som finns osv. Vanliga värktabletter som alvedon och liknande kan man ju lika gärna ta förebyggande, det är ju inte så starkt i vilket fall. Äter ju aldrig sånt annars så denna gången kan jag ta, dumt att ha ont i onödan.

Jag fick med mig en liten blandning av piller med mig hem som jag skulle ta senast klockan 07:00 senast samma dag som missfallet skulle ske. Sedan skulle jag få påfyllning under dagen och även morfin om det behövdes. Nu tog jag ju ingenting men generellt är dom väldigt måna att man inte skall ha ont alls i princip (eller så lite ont som det bara går).

Även om det är som en förlossning då behöver man ju inte ta någon hänsyn till något barn så då kan dom vräka på med hela arsenalen på ett helt annat sätt.

 

[Kanintant]

Jag fick med mig en liten blandning av piller med mig hem som jag skulle ta senast klockan 07:00 senast samma dag som missfallet skulle ske. Sedan skulle jag få påfyllning under dagen och även morfin om det behövdes. Nu tog jag ju ingenting men generellt är dom väldigt måna att man inte skall ha ont alls i princip (eller så lite ont som det bara går).

Även om det är som en förlossning då behöver man ju inte ta någon hänsyn till något barn så då kan dom vräka på med hela arsenalen på ett helt annat sätt.

Ja det känns skönt att veta. Jag är nog inte så rädd för smärta egentligen, jag är nog mer orolig för att jag inte har kontroll och vet om det kommer forsa så man blöder ner hela sängen eller om det är mer som mens och man får springa på toa och byta binda hela tiden osv. Just att inte veta hur man ska bete sig och hur det går till är nog det som är jobbigast. Jag är alltid obekväm och osäker i nya situationer, särskilt när det på något sätt är involverat något socialt.

 

[Tora]

Förstår hur du tänker här. Och det är skönt att det går att överleva utan, då känns det inte värre än att man kan stå ut utan problem.

För mig har det varit så himla overkligt att det verkligen skulle vara ett barn därinne, det har känts för bra för att vara sant, särskilt som det gick fel sist och dels för att det är så surrealistiskt att något skulle leva inne i mig. Ett ultraljud är det som skulle få det verkligt (och senare fosterrörelser förstås) så för mig finns inget barn att sörja. Ännu mindre nu när det inte finns något foster. Men ändå är jag ju ledsen för att det inte var något, och för att jag inte är gravid längre och för att jag blir orolig att det kanske blir fel nästa gång med, men just en individ kan jag inte sörja nu.

Det där är ju så olika från person till person. Tror inte det är riktigt hälsosamt att fästa sig så extremt vid barnet så tidigt och så hårt som jag gör. Inte när något går fel i alla fall.

Flyter allt på som det skall så är det ju inga som helst problem.

 

[FengurLaugar]

Tack. Baklagar ditt med. Vårt skulle vara i v. 12 men eftersom det var så fullbokat fick vi inte tid förrän nu vecka 14, synd för det vore skönt att fått veta så tidigt som möjligt.

Förstår det, särskilt med tanke på att ni nyss gått igenom ett missfall innan också. Jag tog MAt väldigt hårt och mådde inte alls bra från det att jag plussade med barnet som ligger i magen nu och fram till KUB. Hade nog gått under om det visat lika igen. Tycker du är otroligt stark!

 

[Kanintant]

Det där är ju så olika från person till person. Tror inte det är riktigt hälsosamt att fästa sig så extremt vid barnet så tidigt och så hårt som jag gör. Inte när något går fel i alla fall.

Flyter allt på som det skall så är det ju inga som helst problem.

Äh, man måste våga älska i livet även om det kan bli svårt ibland. Älska kan aldrig vara fel men nu kändes det skönt att jag inte fäst mig iaf, sparar dom känslorna till nästa gång som jag hoppas går hela vägen .

 

[Kanintant]

Förstår det, särskilt med tanke på att ni nyss gått igenom ett missfall innan också. Jag tog MAt väldigt hårt och mådde inte alls bra från det att jag plussade med barnet som ligger i magen nu och fram till KUB. Hade nog gått under om det visat lika igen. Tycker du är otroligt stark!

Ja det är lite knäckande med två liknande besked i samma situation. Först när jag låg inne på ul:et så var min första tanke att jag orkar fan inte börja om igen, nu skiter vi i det här. Men när jag samlat mig lite och smält första chocken tänkte jag att det är ju självklart att vi kör på igen, vi kan ju inte bara ge upp nu. Jag är glad att jag ägnat så mycket tid i mitt liv åt yoga och dess filosofi att tänka positivt samt att jag har en tro att det finns en mening med allt men att man oftast inte förstå det förrän efteråt, det hjälper mig i nästan alla situationer, utan det hade jag nog legat i en gråtande hög just nu.

 

[Kanintant]

Och såklart, jag ser inget fel alls i att sörja och gråta, självklart kan man behöva göra det och många gånger är det nog det sunda att göra.

Men det är sällan mitt sätt att hantera saker på, jag gråter aldrig när jag är stabil och mår bra (vilket jag gjort sista åren), max en gång om året om ens det. Jag bearbetar känslorna på annat sätt och för mig tycks det fungera.

 

[Tora]

Äh, man måste våga älska i livet även om det kan bli svårt ibland. Älska kan aldrig vara fel men nu kändes det skönt att jag inte fäst mig iaf, sparar dom känslorna till nästa gång som jag hoppas går hela vägen .

Håller tummarna!!!!