Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2
Där slog du huvudet på spiken tycker jag! Har också funderat i samma banor, har lite svårt för stora förändringar och nya saker vill gärna bestämma de mesta för att vara tillfreds och inte stressa upp mig men detta väntan och ovissheten är sånt som knäcker en lite. gubben min har ett barn sen tidigare så han har ju lite koll på hur allt förändras men jag har ju noll koll, kommer man tycka om sitt barn och vad händer om man blir trött och less, kan man bli så less så man slutar tycka om sitt barn? Jag kan ta hand om en massa djur och de har ju blivit bra individer men barn liksom har aldrig ens tyckt om de men känner ändå någon sorts kl ticka och sug efter det nu.
Undra hur många som verkligen känner sig helt redo när de planerar/blir med barn? Eller anpassar sig de flesta under graviditets tiden kanske? För även om man känner suget så är det ju väldigt läskigt måste jag ju erkänna!
Där slog du huvudet på spiken tycker jag! Har också funderat i samma banor, har lite svårt för stora förändringar och nya saker vill gärna bestämma de mesta för att vara tillfreds och inte stressa upp mig men detta väntan och ovissheten är sånt som knäcker en lite. gubben min har ett barn sen tidigare så han har ju lite koll på hur allt förändras men jag har ju noll koll, kommer man tycka om sitt barn och vad händer om man blir trött och less, kan man bli så less så man slutar tycka om sitt barn? Jag kan ta hand om en massa djur och de har ju blivit bra individer men barn liksom har aldrig ens tyckt om de men känner ändå någon sorts kl ticka och sug efter det nu.
Undra hur många som verkligen känner sig helt redo när de planerar/blir med barn? Eller anpassar sig de flesta under graviditets tiden kanske? För även om man känner suget så är det ju väldigt läskigt måste jag ju erkänna!