Den här graviditeten var inte SUPERPLANERAD, utan mer "det blir när och om det blir", men nu när jag slutat blöda så har jag fått något hyperfokus på att jag verkligen vill bli gravid igen. Sörjer att jag inte kommer få tvillingar, det var enäggstvillingar och verkligen bara slump.
Googlar antiinflammatorisk kost och försöker få bukt med alla näringsbrister som visade sig efter missfallet. Tankarna snurrar, kan det vara någon av bristerna som påverkade att fostren dog? Frågade en barnmorska på bb men hon hade såklart inga svar.
Sörjer att blivande storasyster, som var så otroligt stolt, inte får sina bebisar. Hennes bästa vän har precis fått ett lillebror och hon var så mallig att hon minsann skulle få TVÅ småsyskon, då måste man väl bli ett jättestort storasyskon?
"Men var inte ledsen mamma, det kan flytta in en ny bebis i din mage och då får vi ju tre bebisar när det blir vinter!".
Svårt att förklara så hon förstår. Bebisar är inte kvar, dom kom ut men lever inte. Storebror var aldrig ens glad, han minns ju alla tidigare gånger att bebisarna dör i mammas mage. Till och med lillasyster var ju på väg och dö. För honom är graviditeter ingenting positivt alls, det betyder bara ledsna föräldrar, blod och oro.
Jag blöder inte längre efter missfallet, men jag behövde både blodtransfusion och järninfusion med ferritin på 3, hb på 60 och avsvimningar var dag. Om kroppen rättat till sig är jag på cykeldag 22 typ, tiden jag brukar ha ägglossning. Men jag har ont vid samlag och börjar blöda, så den här cykeln kommer det nog inte bli något.
Min barnmorska har ringt flera gånger för att kolla läget. Gulliga, fina hon. Jag är okej psykiskt, för att vara jag med tanke på hur jag reagerat vid tidigare missfall och min sedan innan ganska kassa psykiska hälsa, men inte fysiskt. Hon bad kvinnokliniken att snälla göra ett undantag om kraven för missfallsutredning, eftersom jag ju var två dagar från ett så kallat sent missfall. Men nej, tre stycken av sjukvården bevisade graviditeter och missfall I RAD för utredning.
Jag har inte haft dem i rad. Graviditet, missfall, missfall, graviditet, missfall, missfall, abort, missfall, missfall. Och endast tre bevisade av sjukvården. Nästa gång vill hon att jag går dit och gör graviditetstest så det finns dokumenterat. Själv vill jag aldrig mer göra ett test. Bara förneka tills man kanske en dag får känna en rörelse och då gå till mvc och få rutinultraljud direkt.
Förlåt för min jättelånga novell. Jag har nämligen slutat prata med min omgivning. Inte ens sambon. Jag biter ihop och pratar bara och endast om livspusslet. Mina känslor är djupt innestängda men nu pyste det visst lite. Om en vecka börjar jag på sjuksköterskeprogrammet och det måste jag klara, det har jag kämpat två år för, så nu biter jag käkarna hårdare än någonsin.
.
Så antingen en sen kväll på gyn ikväll(med tidig morgon på jobbet) eller in efter jobbet imorgon.
