Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tog sånt där fertilitetstest via Werlabs och även om man kanske inte ska dra på alldeles för stora växlar utifrån bara det testet så var resultatet (iaf ang AMH-värdet) väldigt nedslående. Jag ska se till att ringa privat gyn imorgon som första steg.
Jag förstår verkligen känslan av att vara nedslagen
Vad fick du för värde? Hur gammal är du? (om du vill berätta såklart)
Jag fick 1.0 och lyckades höja det till 1.3. Så det är en ögonblicksbild delvis.
Jag insåg precis efter ytterligare googling att jag kanske tolkade resultatet fel. Jag får invänta läkares kommentar. Jag trodde resultatet presenterades i pmol/l men det presenteras nog i ng/l. Då är nog mitt resultat okej i relation till min ålder, kanske lite lågt men inte så pass att t.ex. IVF skulle vara helt uteslutet och chanslöst som jag trodde först.
Jag fick ett värde på 1,6 och är 34 år gammal.
Ja det är inte lätt att tolka siffrorna Själv är jag ingen doktor men jag tänker att 1,6 vid 34 års ålder är helt okej
Sen att se till att få stark ägglossning är viktigt. Att kroppen verkligen släpper ifrån sig ett ägg och att slemhinnan är bra. Det är ju mycket mer såklart. Men jag tror det finns en hel del man kan göra själv för att förbättra oddsen
Hur länge har ni försökt?
Ja, jag tycker jag har alla symtom för ägglossning (men oregelbundet när) med fertilt sekret, ökad sexlust, lätt mensvärk som jag alltid haft vid ÄL, utslag på ÄL-stickor och sen tydlig och ihållande temperaturhöjning efter ÄL. Men mitt problem är att lutealfasen bara är 8 dagar, mot för 3 år sen 12 dagar. Vid min förra graviditet fäste nog ägget vid dag 10 eller om det var 11 (nidblödning) så då känns det knepigt med så kort lutealfas. Kan väl tyda på lite svag ägglossning också när lutealfasen är så kort.
Vi har bara försökt sen februari, så jag tar kanske ut problemen i förväg, men min menscykel ter sig mycket annorlunda mot sist när vi försökte. Jag börjar ju redan nu bli gammal utifrån fertilitet så om det finns problem vill jag gärna ganska snabbt få någon slags behandling, för förutsättningarna blir väl inte gynnsammare med tiden direkt.
Blir tokig på min oregelbundna menscykel! Nu är jag inne på dag 31 i cykeln och senaste dagarna har tecken på ÄL börjat komma men ännu inget tydligt utslag på ÄL-stickor eller temperaturhöjning.
Min kompis började prata om att hon tagit munkpeppar för att stabilisera sin menscykel och bli gravid (efter att de försökt länge) och var tvungen att googla. Det kom massor av trådar från olika forum, t.ex familjeliv, där folk skrev om goda och tydligt positiva erfarenheter på menscykeln (och därmed fertilitet).
Jag känner bara till att munkpeppar ges till brunstiga ston med god effekt, så jag förstår att det ju verkar ha någon slags hormonreglerande effekt men frågan är om man vågar prova sånt själv...
Är det någon här som hört talas om det för människor?
Jag har hört positiva erfarenheter av att stabilisera menscykeln med munkpeppar. Så länge man slutar när man fått ägglossning så är det bara att testa. Det är inget negativt som kan hända
Åh vad tråkigt beklagar att du måste gå igenom det här. Sorgen är nog helt viktig och relevant. Kanske kommer svaret när du sörjt att det inte blev som du hoppades och tänkte. Kan verkligen förstå känslan av att vilja gå vidare, det är en sån oerhört jobbig och begränsande process som tar över hela vardagen och livet. Det är inget roligt att leva i. Skammen tänker jag också kommer lite från omgivningen/samhället/normen som säger att allt går bara man vill och jobbar hårt för det. Men det är inte bara att jobba hårt för det.. det är något som påverkar hela ens liv både nu och framöver oavsett utgång. Har du personer som du kan prata med om allt detta?Sjätte och sista landstingsfinansierade försöket slutfört utan plus Tror min resa tar slut här, men ska ta ett samtal med kliniken när de öppnar igen efter sommaren.
Slits mellan sorg, känslan att det är dags att gå vidare, och en känsla av skam av att ge upp?
Tack för sitt svar. Ja precis, skammen är som du säger. Men också delvis lite för att man ser alla här som kämpat så länge och på många sätt, och då inte känner jag mig inte värdig att lyckas som ger upp efter 6 försök…Åh vad tråkigt beklagar att du måste gå igenom det här. Sorgen är nog helt viktig och relevant. Kanske kommer svaret när du sörjt att det inte blev som du hoppades och tänkte. Kan verkligen förstå känslan av att vilja gå vidare, det är en sån oerhört jobbig och begränsande process som tar över hela vardagen och livet. Det är inget roligt att leva i. Skammen tänker jag också kommer lite från omgivningen/samhället/normen som säger att allt går bara man vill och jobbar hårt för det. Men det är inte bara att jobba hårt för det.. det är något som påverkar hela ens liv både nu och framöver oavsett utgång. Har du personer som du kan prata med om allt detta?
Sjätte och sista landstingsfinansierade försöket slutfört utan plus Tror min resa tar slut här, men ska ta ett samtal med kliniken när de öppnar igen efter sommaren.
Slits mellan sorg, känslan att det är dags att gå vidare, och en känsla av skam av att ge upp?
Tack för ett så väl genomtänkt svar. Det värmer och jag tar till mig det du skriverBeklagar att det inte tog sig sista gången heller. Fy, sån kämpig resa. Jag har flera vänner som gått igenom samma och många beskriver så tydligt hur det blir som att livet står på paus. Och jag märker ju hur det tär på dem, både fysiskt och emotionellt. Det är inget fel att vilja sluta. Det är din resa och ditt liv och du som måste få välja vad du vill göra med det och hur länge det är värt att försöka. Utgången är ju oviss hur länge man än fortsätter. Att sluta är också en början, på någonting annat, tänker jag. Som Krunegård sjunger; "Det är först när man ger upp som det blir nått nytt. När man släpper taget tar man steget. Jag vet hur ont det gör när hoppet dör, men askan är den bästa jorden".
Jag hoppas du finner någon ro i hur vägen framåt ska se ut. Låter klokt att prata med kliniken en sista gång också.
Stor kram till dig.
Det verkar onekligen så när man läser på! Kanske ska jag våga testa...
Hur går det för dig? Har för mig att du fick prova progesteron vagitorier?
Åh, jag måste ha missat att du är gravid! Tycker jag följt denna tråd över tid ändå. Antar att du har en liten i magen nu då, eller? Så fint för dig, grattisFörlåt sent svar!
Jo men det gick efter ett år. Jag försökte många sätt att optimera fertiliteten. Åt mer fett och protein och tillskott.
Sen gjorde jag en spolning av äggledarna, och jag tror det var det som gjorde att det gick faktiskt!
Är osäker på om progesteronet hjälpte eller inte, men jag tog det i 12 veckor.
Åh, jag måste ha missat att du är gravid! Tycker jag följt denna tråd över tid ändå. Antar att du har en liten i magen nu då, eller? Så fint för dig, grattis