En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Mirabilis]

Alltså tack vetenskapen! Hade äggplock i vårt fösta IVF-försök nu i fredags, fick ut 8 ägg. 5 ägg befruktades normalt med icsi, 4 delar sig normalt och 1 delar sig men långsamt. Fick tillbaka ett finfint 3-dagars embryo i dag och resten odlar de vidare till dag 5 eller 6.

Alltså wow, är så oerhört tacksam för så fina resultat, nu hoppas jag bara vi får några till frysen också så är drömmen komplett!

 

[Ceta]

En liten uppdatering från mig då. Uppdaterar inte så mycket ”under tiden” då jag känner att jag är lite för oanonym

Jag har dock gjort två inseminationsförsök under våren utan plus. Efter senaste försöket vill de korrigera min medicin för sköldkörteln, så nu får jag vänta 6veckor på ny provtagning, innan det förhoppningvis blir ett nytt försök
Är inte särskilt deppig över att det inte lyckats, då det är så mycket rädsla och oro kombinerat med önskan att lyckas. Känner att det blir om det blir. Sen lär jag nog behöva bearbeta lite mer om alla mina försök slutar på samma sätt, men det tar jag den dagen i så fall.

 

[Mirabilis]

En liten uppdatering från mig då. Uppdaterar inte så mycket ”under tiden” då jag känner att jag är lite för oanonym

Jag har dock gjort två inseminationsförsök under våren utan plus. Efter senaste försöket vill de korrigera min medicin för sköldkörteln, så nu får jag vänta 6veckor på ny provtagning, innan det förhoppningvis blir ett nytt försök
Är inte särskilt deppig över att det inte lyckats, då det är så mycket rädsla och oro kombinerat med önskan att lyckas. Känner att det blir om det blir. Sen lär jag nog behöva bearbeta lite mer om alla mina försök slutar på samma sätt, men det tar jag den dagen i så fall.

Visst kör du som ensamstående om jag inte missminner mig? Så himla coolt!!
Hur fungerar det, får du ett visst antal inseminationsförsök men kan byta till IVF om du vill? Om du kör landstingsfinansierat förstås.

 

[Kilauea]

Tack snälla Det är mycket känslor just nu. Jag tänker att jag sannolikt kommer få missfall. För inte skulle vi kunna bli välsignade med ännu ett barn, utan ett enda trauma på vägen? Det kan bara inte hända. Jag skäms, som får det här utan att be om det när jag vet hur många som får kämpa så mycket. Jag får dåligt samvete gentemot dottern, som jag precis satt till livet när någon annan redan ska ta uppmärksamhet från henne. Jag är rädd för att min kropp inte ska klara. Jag är rädd för prematurrisken. Samtidigt helt ställd över hur välsignade vi är, om nu jag och lilla fröet tar oss igenom detta. En dag i taget nu

Grattis.
Dåligt samvete mot första barnet tror jag man kan ha oavsett hur många år det blir emellan dom.
Jag hade så dåligt samvete mot sonen, hur kunde jag vilja ha en till och tvinga honom dela sina föräldrar med ett syskon liksom.

Ja, det var en omställning både för han och oss, men det har gått så bra. Redan innan jag hörde skillnad så kunde han förstå vad lillasysters gråt betydde.
Det är 2,5 år mellan dom, så när som på fyra dagar.

 

[Ceta]

Visst kör du som ensamstående om jag inte missminner mig? Så himla coolt!!
Hur fungerar det, får du ett visst antal inseminationsförsök men kan byta till IVF om du vill? Om du kör landstingsfinansierat förstås.

Jag kör ensamstående och landstingsfinansierat, bra minne du har!
Har 6 försök, men har så otroligt dåliga äggvärden att de inte vill göra Ivf på mig. Misstänker att det är risk att äggen tar slut helt, eller nått sånt (bara mina gissningar, de har inte sagt skälen mer än att mina värden är för dåliga).
Men då jag ändå är skapligt ung så hoppas de att mina ägg har bra kvalitet även om jag är nära klimakteriet ägg-mässigt, och då kan insemination ha en chans

 

[orkide]

Jaha. Det är med skräckblandad förtjusning (just idag mest skräck) som jag kan berätta att jag tydligen, väldigt oplanerat, är gravid igen. Jesus take the wheels.

Grattis

Vet du vilken vecka du är i?

Jag blev också oplanerat gravid, det var verkligen en omställning innan vi landade i att glädjas till att få ett barn till. Det var så mycket tankar och känslor och precis som du skriver; mycket skuld gentemot vår dotter och rädsla för hur i helvete ska vi orka. Nu är det typ två månader kvar till bf och det känns fantastiskt fint att få en till familjemedlem (men fortfarande läskigt också!) men jag tror att det är så för alla oavsett?

 

[Mirabilis]

Jag kör ensamstående och landstingsfinansierat, bra minne du har!
Har 6 försök, men har så otroligt dåliga äggvärden att de inte vill göra Ivf på mig. Misstänker att det är risk att äggen tar slut helt, eller nått sånt (bara mina gissningar, de har inte sagt skälen mer än att mina värden är för dåliga).
Men då jag ändå är skapligt ung så hoppas de att mina ägg har bra kvalitet även om jag är nära klimakteriet ägg-mässigt, och då kan insemination ha en chans

Det håller vi tummarna för! Är äggdonation ett alternativ för dig, från sin sida, annars?

 

[tomte]

Jag kör ensamstående och landstingsfinansierat, bra minne du har!
Har 6 försök, men har så otroligt dåliga äggvärden att de inte vill göra Ivf på mig. Misstänker att det är risk att äggen tar slut helt, eller nått sånt (bara mina gissningar, de har inte sagt skälen mer än att mina värden är för dåliga).
Men då jag ändå är skapligt ung så hoppas de att mina ägg har bra kvalitet även om jag är nära klimakteriet ägg-mässigt, och då kan insemination ha en chans

Oj, vad mycket det kan skilja sig. Jag körde också som ensamstående och hade sämre äggvärden och till mig sa de precis tvärt om. Att det var helt onödigt för mig att ens försöka insemination utan att jag skulle köra på IVF direkt. Nu hade jag visserligen problem med att mina ägg inte mognar som de ska heller, men det var inget vi visste förrän vid första äggplocket, så det var endast mina äggvärden och min ålder (34) som gjorde att de tog beslutet ang insemination vs IVF. Vet inte om det är skillnad för att jag har gått igenom hela processen med en partner tidigare, men ändå märkligt att du får rådet att bara köra insemination när jag fick precis tvärtom...

 

[Voeux]

Grattis

Vet du vilken vecka du är i?

Jag blev också oplanerat gravid, det var verkligen en omställning innan vi landade i att glädjas till att få ett barn till. Det var så mycket tankar och känslor och precis som du skriver; mycket skuld gentemot vår dotter och rädsla för hur i helvete ska vi orka. Nu är det typ två månader kvar till bf och det känns fantastiskt fint att få en till familjemedlem (men fortfarande läskigt också!) men jag tror att det är så för alla oavsett?

Så är det nog absolut. Så många gånger i livet man fått göra en mental förflyttning och när den är klar känns allting toppen igen, men det kan ta lite tid och ställa om!

Troligtvis v. 6 nu, så fortfarande väldigt tidigt.

 

[lilium]

För mig händer det inte så mycket. Jag ska göra dubbeldonation och väntar på ägg. Spermier finns redan.
Men jag håller på att bli knäpp ( man blir väl det av den här resan)… jag va helt säker på att dubbeldonation va rätt. Har kompisar som lever i samkönade relationer och fått barn, har andra som gjort äggdonation och jag är/var HELT SÄKER på att jag ville göra äggdonation för det va min bästa chans sa läkaren på ivf-kliniken. Jag är övertygad om att biologi inte gör en till förälder. Men…
Jag fick order om att ta ägglossningstest under sommaren och jag har fått en glad gubbe varje cykel, helt regelbundet dag 13 eller 14. Nu funderar jag på om det är värt att göra försök med insemination och mina ägg ändå…

Jag har jättelångt AMH men är bara 32 år. Första stimuleringen med maxdos Gonal-f fick jag tre äggblåsor, två ägg men bara ett utvecklade sig och ingen graviditet. Andra försöket med maxdos Menopur fick jag avbryta då det bara blev en blåsa. Det va då dom sa äggdonation för menopur är liksom det sista man tar till sa dom.
Jag blir galen. Jag vill inte slösa på mina spermier men om jag har ägglossning så vill jag inte vänta på äggdonation i flera månader/år.

 

[Ceta]

Det håller vi tummarna för! Är äggdonation ett alternativ för dig, från sin sida, annars?

Nej, jag tror inte det faktiskt. Men ska inte stänga den dörren mentalt innan jag vet hur det blir

 

[Ceta]

Oj, vad mycket det kan skilja sig. Jag körde också som ensamstående och hade sämre äggvärden och till mig sa de precis tvärt om. Att det var helt onödigt för mig att ens försöka insemination utan att jag skulle köra på IVF direkt. Nu hade jag visserligen problem med att mina ägg inte mognar som de ska heller, men det var inget vi visste förrän vid första äggplocket, så det var endast mina äggvärden och min ålder (34) som gjorde att de tog beslutet ang insemination vs IVF. Vet inte om det är skillnad för att jag har gått igenom hela processen med en partner tidigare, men ändå märkligt att du får rådet att bara köra insemination när jag fick precis tvärtom...

Jo, de tänkte Ivf direkt för mig med, men sen visade det sig att jag hade så dåliga äggvärden att det inte var lämpligt. Det finns en lägre gräns även för Ivf, även om den säkert skiljer sig mellan kliniker. Men jag är under den.

 

[Ceta]

För mig händer det inte så mycket. Jag ska göra dubbeldonation och väntar på ägg. Spermier finns redan.
Men jag håller på att bli knäpp ( man blir väl det av den här resan)… jag va helt säker på att dubbeldonation va rätt. Har kompisar som lever i samkönade relationer och fått barn, har andra som gjort äggdonation och jag är/var HELT SÄKER på att jag ville göra äggdonation för det va min bästa chans sa läkaren på ivf-kliniken. Jag är övertygad om att biologi inte gör en till förälder. Men…
Jag fick order om att ta ägglossningstest under sommaren och jag har fått en glad gubbe varje cykel, helt regelbundet dag 13 eller 14. Nu funderar jag på om det är värt att göra försök med insemination och mina ägg ändå…

Jag har jättelångt AMH men är bara 32 år. Första stimuleringen med maxdos Gonal-f fick jag tre äggblåsor, två ägg men bara ett utvecklade sig och ingen graviditet. Andra försöket med maxdos Menopur fick jag avbryta då det bara blev en blåsa. Det va då dom sa äggdonation för menopur är liksom det sista man tar till sa dom.
Jag blir galen. Jag vill inte slösa på mina spermier men om jag har ägglossning så vill jag inte vänta på äggdonation i flera månader/år.

Har du fått ta blodprov och konstaterat ägglossning efter dina positiva ägglossningstest? Jag tänker iom att vi är liknande situation med AMH (även om jag är 35), och jag får ju testa insemination ändå, då jag har konstaterad ägglossning.

Skiljer sig säkert mellan olika kliniker, och jag vet inte om du har landstingsfinansierat eller betalar själv?

 

[Mirabilis]

Kunde naturligtvis inte vänta på brevet från IVF-kliniken om hur många av de 4 (varav 1 som var långsam) embryona från i måndags som odlades vidare som kunde frysas in i dag på dag 5, så jag ringde…

Och de kunde frysa in 3 frikkin blastocyster!! Alltså skjut mig baklänges vilket makalöst resultat!!

 

[lilium]

Har du fått ta blodprov och konstaterat ägglossning efter dina positiva ägglossningstest? Jag tänker iom att vi är liknande situation med AMH (även om jag är 35), och jag får ju testa insemination ändå, då jag har konstaterad ägglossning.

Skiljer sig säkert mellan olika kliniker, och jag vet inte om du har landstingsfinansierat eller betalar själv?

Nej, inte tagit något blodprov. Kliniken jag går på har haft stängt under sommaren.

 

[lilium]

Har du fått ta blodprov och konstaterat ägglossning efter dina positiva ägglossningstest? Jag tänker iom att vi är liknande situation med AMH (även om jag är 35), och jag får ju testa insemination ändå, då jag har konstaterad ägglossning.

Skiljer sig säkert mellan olika kliniker, och jag vet inte om du har landstingsfinansierat eller betalar själv?

Nej, inte tagit något blodprov. Kliniken jag går på har haft stängt under sommaren.

Det är det som är så svårt… jag får såklart göra insemination om jag vill. Dom säger att det är upp till mig men deras rekommendation för att få stört chans till ett barn är dubbeldonation. Jag gör landstingsfinansierat. Jag har gjort ett ivf-försök så jag har två försök kvar med ivf/äggdonation eller 4 inseminationsförsök. Enl kliniken är det synd att ”slösa” bort försöken När det är så liten chans att lyckas för mig. Jag har bara ett strå spermier kvar så när dom är slut så måste jag stå i kö igen. Blir knäpp!!!

 

[Ceta]

Nej, inte tagit något blodprov. Kliniken jag går på har haft stängt under sommaren.

Det är det som är så svårt… jag får såklart göra insemination om jag vill. Dom säger att det är upp till mig men deras rekommendation för att få stört chans till ett barn är dubbeldonation. Jag gör landstingsfinansierat. Jag har gjort ett ivf-försök så jag har två försök kvar med ivf/äggdonation eller 4 inseminationsförsök. Enl kliniken är det synd att ”slösa” bort försöken När det är så liten chans att lyckas för mig. Jag har bara ett strå spermier kvar så när dom är slut så måste jag stå i kö igen. Blir knäpp!!!

Åh, va frustrerande Jag har haft tur och inte behövt stå i kö, och saker drar ju ut så på tiden ändå även utan det.. men jag har ju fått ta sjutioelva blodprover känns det som, så det är ju alltid nått..

 

[smaragd]

Gammal användare, nytt och hemligt nick

Jag joinar tråden. Iiiik så läskigt
Är första månaden vi försöker och jag är i min första tvåveckorsväntan just nu och tiden sniglar sig fram. BIM är nästa vecka så det är väldigt tidigt än. Dock små chanser att det blev nått av lite olika anledningar (och kanske framförallt för att det är just första månaden vi försöker). Men idag har jag ont i kroppen, så som man får när man är sjuk. Min hjärna har redan ballat och börjat övertänka att det kanske är ett tecken på något, för det där lilla hoppet finns såklart där. Men lär väl vakna upp sjuk imorgon istället

Tittade på några animerade filmer häromdagen på hur ägglossning funkar och en befruktning går till. De lämnade mig med känslan av att det är helt sjukt att det ens kan bli några barn Kroppen är verkligen häftig!

 

[Bufera]

Får joina tråden igen, konstaterat missfall idag. Så nya tag igen när kroppen är redo

 

[Nixa]

Jag är en tjuvläser är av rang i dessa trådar, men aldrig vågat skriva, men nu har jag lyckats skaffa nytt konto här, för jag vet inte var jag annars skulle vända mig… Jag hoppas nån kanske har någon klok tanke om denna händelse är okej.

Jag har genomgått 3 ivf behandlingar som ensamstående nu, ingen har lyckats Och nu vid sista så blev jag en aning chockad och tappade förtroendet rejält. Jag köpte ett tre-pack behandlingar, jag förstår att det är ett företag som i första hand vill tjäna pengar, men det kändes ändå så fruktansvärt oprofessionellt vid sista behandlingen. Den påbörjades i augusti, efter sommarstängningen. Jag fick precis samma schema som vid andra behandlingen, där sju ägg plockades ut. Jag hade ingen läkarkontakt alls innan sprutstart tredje behandlingen, bokades bara in på ultraljud för att kolla äggblåsorna. Vid ultraljudet sa jag att det var konstigt att jag fortfarande hade mens, den borde vara slut för flera dagar sen. Det var ingen fara fick jag höra. Äggplocket blev två dagar senare, enbart tre ägg plockades ut. Vid äggplocket sa läkaren att jag hade bakteriell vaginos och undrade hur jag inte kunnat märka det. Jag fick antibiotika mot det, och fick höra att det kunde påverka återföringen negativt. När jag (mycket ledsen och nedslagen) tog medicinen senare på kvällen (vagiator) så inser jag att menskoppen suttit kvar Den har alltså suttit där cirka en vecka, givetvis full med bakterier nu. Den har alltså suttit där under ett vaginalt ultraljud och sedan under ett äggplock, utan att detta har uppmärksammats av vården mer än att det stank när de kom åt innehållet och först vid äggplock, själva menskoppen noterades ändå inte.

Det kändes som de bara ville ha den sista behandlingen avklarad så fort som möjligt. Antal sprutdagar var betydligt färre än innan. Jag fick inte veta nåt om hur många äggblåsor det faktiskt var vid ultraljudet, men jag tyckte det såg ut som betydligt fler än tre, även om det såklart inte behöver betyda att det finns ägg i varje blåsa. Äggplocket gick fort, kändes nästan som de inte riktigt brydde sig om att kolla ordentligt ens. Och det känns som helt galet att de missar en menskopp. Är det verkligen rimligt att en ivf-klinik inte märker en sådan sak vid undersökning? Kan och borde jag ”klaga” på behandlingen? Hur i så fall?

Ja jag borde såklart själv komma ihåg menskoppen själv, och nej, jag kände ingen stank förrän jag kom åt menskoppens innehåll. Då kräktes jag nästan.