ASKAPLASKA
Trådstartare
Antagligen mest en terapitråd från min sida utan egentlig mening.
Jag har sedan ca ett år tillbaka hjälpt en utländsk kvinna att försöka få ett drägligt liv här i Sverige. Vi lärde känna varandra under tumultartade förhållanden och har sedan dess kommit varandra nära trots språkförbistringarna.
Hon har fått jobba lite extra i mitt företag och vi har tillsammans försökt hitta olika jobb hon kan hanka sig fram på vilket är svårt då svenskan är dålig och hon inte har någon som helst utbildning och en kvinna i hennes sits tyvärr ofta blir utnyttjad och till och med lurad på sin lön hos en del mindre seriösa arbetsgivare.
När hon inte jobbar pluggar hon på SFI utan någon form av studiestöd eller bidrag.
Hon bor idag under mycket enkla förhållanden med sin man (de är dock inte gifta).
Den här mannen misshandlar henne.
Hon kommer då och då till mig och gråter och berättar om deras problem men förbjuder mig också att berätta för någon och jag försöker så klart förklara att hon inte kan ha det så här, att det är förbjudet att misshandla sin kvinna i Sverige osv. Jag säger också att vi måste polisanmäla honom men då blir hon helt galen av skräck och ber mig att låta bli.
Igår var det värre än någonsin och hon dök upp helt utmattad och blåslagen på mitt jobb där hon fick lite mat, värktabletter och även fick sova ut en stund (vi har en vilohörna i fikarummet) innan hon åkte hem igen.
Jag sa då att jag tyckte hon skulle följa med mig hem över natten och framåt kvällen bestämdes det att jag skulle komma och hämta hem henne.
Hennes man var då arg men sansad och två andra svenskar han är beroende av och respekterar fanns även på plats.
Kvinnan grät, han var hotfull och även om jag inte förstod vad han sa var kvinnan märkbart rädd och när hon just skulle sätta sig i min bil ändrade hon sig och sprang gråtande tillbaka till huset och jag fick tillslut ge upp och åka hem.
Jag vet inte, men jag tror att han hotar med att resa till deras hemland och skada hennes familj där.
Även om jag skulle vilja ta hem denna kvinna (om hon nu ville det) och ta hand om henne har jag inte kapacitet eller utrymme till det mer en ett par dagar.
Jag har funderat på Kvinnojourer men inser att det inte kan vara aktuellt då hon inte riktigt vågar eller kan lämna honom.
Det enda jag vet är att det måste lösas på något sätt och att jag är hennes närmsta vän nu och att jag måste göra allt jag kan för att orka hjälpa.
Vi går mot årets mest galna tid i min bransch och i normala fall måste jag lägga all min energi och koncentration på jobbet men jag känner redan att energireserverna börjar sina. Ett larvigt I-landsproblem i förhållande till hennes, jag vet, men det är trots allt mitt levebröd vi talar om.
Känner mig villrådig och MYCKET ensam i det här då kvinnan tillhör en grupp med mycket lågt människovärde, både i sitt hemland och här i Sverige men för mig är hon högt värderad, en syster och min vän.
Som jag skrev i början vet jag inte ens vad jag vill med trådstarten men kanske någon kan kläcka nån briljant idè som jag helt missat eller bara vill ge sitt stöd.
Tack för att du läste.
Jag har sedan ca ett år tillbaka hjälpt en utländsk kvinna att försöka få ett drägligt liv här i Sverige. Vi lärde känna varandra under tumultartade förhållanden och har sedan dess kommit varandra nära trots språkförbistringarna.
Hon har fått jobba lite extra i mitt företag och vi har tillsammans försökt hitta olika jobb hon kan hanka sig fram på vilket är svårt då svenskan är dålig och hon inte har någon som helst utbildning och en kvinna i hennes sits tyvärr ofta blir utnyttjad och till och med lurad på sin lön hos en del mindre seriösa arbetsgivare.
När hon inte jobbar pluggar hon på SFI utan någon form av studiestöd eller bidrag.
Hon bor idag under mycket enkla förhållanden med sin man (de är dock inte gifta).
Den här mannen misshandlar henne.
Hon kommer då och då till mig och gråter och berättar om deras problem men förbjuder mig också att berätta för någon och jag försöker så klart förklara att hon inte kan ha det så här, att det är förbjudet att misshandla sin kvinna i Sverige osv. Jag säger också att vi måste polisanmäla honom men då blir hon helt galen av skräck och ber mig att låta bli.
Igår var det värre än någonsin och hon dök upp helt utmattad och blåslagen på mitt jobb där hon fick lite mat, värktabletter och även fick sova ut en stund (vi har en vilohörna i fikarummet) innan hon åkte hem igen.
Jag sa då att jag tyckte hon skulle följa med mig hem över natten och framåt kvällen bestämdes det att jag skulle komma och hämta hem henne.
Hennes man var då arg men sansad och två andra svenskar han är beroende av och respekterar fanns även på plats.
Kvinnan grät, han var hotfull och även om jag inte förstod vad han sa var kvinnan märkbart rädd och när hon just skulle sätta sig i min bil ändrade hon sig och sprang gråtande tillbaka till huset och jag fick tillslut ge upp och åka hem.
Jag vet inte, men jag tror att han hotar med att resa till deras hemland och skada hennes familj där.
Även om jag skulle vilja ta hem denna kvinna (om hon nu ville det) och ta hand om henne har jag inte kapacitet eller utrymme till det mer en ett par dagar.
Jag har funderat på Kvinnojourer men inser att det inte kan vara aktuellt då hon inte riktigt vågar eller kan lämna honom.
Det enda jag vet är att det måste lösas på något sätt och att jag är hennes närmsta vän nu och att jag måste göra allt jag kan för att orka hjälpa.
Vi går mot årets mest galna tid i min bransch och i normala fall måste jag lägga all min energi och koncentration på jobbet men jag känner redan att energireserverna börjar sina. Ett larvigt I-landsproblem i förhållande till hennes, jag vet, men det är trots allt mitt levebröd vi talar om.
Känner mig villrådig och MYCKET ensam i det här då kvinnan tillhör en grupp med mycket lågt människovärde, både i sitt hemland och här i Sverige men för mig är hon högt värderad, en syster och min vän.
Som jag skrev i början vet jag inte ens vad jag vill med trådstarten men kanske någon kan kläcka nån briljant idè som jag helt missat eller bara vill ge sitt stöd.
Tack för att du läste.