En småbarnspappa som håller på att gå in i väggen..

[OneMoreLight]

Så Calle har periodvis ensam haft ansvar för barnen? Och under ett halvårs tid har Anna dessutom haft minskad ork att hjälpa till med barnen?

Jag gissar att stressen att ta hand om barnen kan uttrycka sig olika, kroniska tarmsjukdomar gynnas knappast av stökig hemmiljö. Det är kanske så att Anna reagerar med att tarmsjukdomen blir mer aktiv och Calle visar stressen mer utåt.

Tarmsjukdomen trädde fram efter yngsta dotterns födelse. Nu när hon slutat med gluten-och laktosprodukter går det bättre och hon har inte haft ett sådant skov på några år men rädslan finns ju att det kan komma ett skov, vad gör hon då liksom? Idag kan hon få problem med magen någon gång då och då men då under någon dag eller liknande och inte så pass illa som det var första gången. Det är just de värre skoven Anna ojar sig över.. vad händer om hon får ett skov om hon bor ensam?

Calle tog inte hela lasset själv hela tiden när hon låg inne titt som tätt. Calles mamma hjälpte till så ofta hon kunde, Calles syster med familj likaså. Jag hämtade de äldsta barnen över en helg en gång (längre gick inte p.g.a. barnens aktiviteter). Även Annas mamma åkte upp till dem så ofta hon kunde för att hjälpa till med. Dock visade Calle inga tendenser till detta mående då utan det blev såhär ju äldre yngsta dottern blev.

Ja, Annas problematik kan vara stressrelaterad.

 

[Badger]

Tarmsjukdomen trädde fram efter yngsta dotterns födelse. Nu när hon slutat med gluten-och laktosprodukter går det bättre och hon har inte haft ett sådant skov på några år men rädslan finns ju att det kan komma ett skov, vad gör hon då liksom? Idag kan hon få problem med magen någon gång då och då men då under någon dag eller liknande och inte så pass illa som det var första gången. Det är just de värre skoven Anna ojar sig över.. vad händer om hon får ett skov om hon bor ensam?

Calle tog inte hela lasset själv hela tiden när hon låg inne titt som tätt. Calles mamma hjälpte till så ofta hon kunde, Calles syster med familj likaså. Jag hämtade de äldsta barnen över en helg en gång (längre gick inte p.g.a. barnens aktiviteter). Även Annas mamma åkte upp till dem så ofta hon kunde för att hjälpa till med. Dock visade Calle inga tendenser till detta mående då utan det blev såhär ju äldre yngsta dottern blev.

Ja, Annas problematik kan vara stressrelaterad.

Igen, nu såg jag faktiskt ett citat ur en DN artikel om föräldrautbildningen KOMET.

Tidigare studier har visat att kurser som Komet har stor betydelse för klimatet i familjen. Det minskar problem mellan syskon, mammors depression och förbättrar föräldrarnas relation med varandra.

Den hade visat sig minska mammors depression (pappor borde det ju rimligen också fungera på, att ta bort hjälplöshet). Det bara måste finnas en möjlighet att det kan fungera för dem. Dessutom får han ju då prata om sina problem i en grupp, men det är liksom inte fel på honom utan kanske mer ett situationsproblem som kan åtgärdas och som båda föräldrarna deltar i. Och därmed lättare att ta till sig.

http://www.dn.se/arkiv/stockholm/kometkurs-effektiv-hjalp-for-stokiga-barn/

 

[Lenis]

Men det känns jobbigt ändå. Även om du vet att någon ska prata med en för att HJÄLPA, så känns det skit jobbigt när någon pekar på ens brister. Det är mänskligt.
Tror det är få som kan bli satta i samma situation och prata om det helt lugnt.

Lägg då på stress med små barn och ingen ork(näastan gått in i väggen) så är det ju recepie for disaster.

Men verkligen. Jag tycker det låter oerhört konstigt upplagt av psykologen. Antingen går man som par eller ensam, man går inte en person och sen drar dit partnern för att dra upp allt den första personen sagt som är ett problem..!! Jag kan inte se nåt vis det upplägget skulle funka bra på.

Gissningsvis behöver hela familjen hjälp, det blir trist om man utser en syndabock. Barnen ska inte bete sig som småjävlar, pappan ska inte ryta, mamman ska inte skylla hela situationen på pappan. Det är klart att det inte är barnens fel, de får de vuxna ta på sig, men situationen behöver rättas till för att alla ska må bra. Om bara mannen tar hjälp så blir allt bra låter inte sannolikt.

Helt enig. Det är en del här som vill kasta all skit på pappan men situationen låter jäkligt jobbig och man är inte mer än människa. Alla kan vi säga dumheter ibland, råka ryta till för mycket, och det är inte bra alls men den utan synd kasta första stenen osv.. Jag har bara varit i närmare kontakt med familjer med ETT barn som kräver mycket extra och de har i vissa fall kämpat som djur och eventuella syskon fått lida en hel del. Här är det då alltså flera? Något måste göras och jag tycker inte att lägga fokus på fadern och skilsmässa är det man borde sikta in sig på i första hand. Skilsmässa kan det givetvis bli ändå- fast nu står ju här att kärleken finns om jag läste rätt- och jag tror att för alla inblandade (inte minst de små!!) skulle må bättre om man kunde få avlastning. Utredningar i all ära och de behövs inte minst för att man lättare kan få hjälp, men jag hade nog tipsat om att släppa stoltheten och ta kontakt med rätt instans och säga att familjen krackelerar och att tex stödfamilj vore bra. Har en vän som hade det när vi växte upp och det var bra för alla parter faktiskt, och vi kompisar fick veta det som "vänner till familjen" och brydde oss inte vidare om den saken- det är ju nu i vuxen ålder man vet.

Så du menar att om man "får bukt" på barnen och de lär sig att "bete sig" så kommer även föräldern att klara av att "bete sig". Känns som att någonting är bakvänt där och vems ansvar skulle det isf vara att "få bukt" på barnen så att pappa klarar av att bete sig igen?

Du har inte haft jättemycket erfarenhet av människor i kris/utmattningssyndrom va? Klara av att "bete sig" är lätt att säga. Vi kan väl kasta in att han borde "skärpa sig", "gaska upp sig", "ta tag i saken" osv när vi ändå håller på. (Jag vet inte mer än vad som står här, men om det gäller en människa i utmattningsstadiet och en familj som tydligt inte fungerar så krävs det insatser. Att hjälpa föräldrarna är att hjälpa barnen!

 

[Mabuse]

De sökte ju hjälp för henne redan när hon var sex år gammal men vet inte om det var till en barnendokrinolog de gick till då. Läkaren i vilket fall trodde inte det var det utan nämnde adhd istället. De har kontaktat vården igen men ska skriva till Anna att de bör söka sig till en barnendokrinolog.

Läkaren trodde att hon fick bröst och könshår pga ADHD?

 

[Imogen]

Du har inte haft jättemycket erfarenhet av människor i kris/utmattningssyndrom va? Klara av att "bete sig" är lätt att säga. Vi kan väl kasta in att han borde "skärpa sig", "gaska upp sig", "ta tag i saken" osv när vi ändå håller på. (Jag vet inte mer än vad som står här, men om det gäller en människa i utmattningsstadiet och en familj som tydligt inte fungerar så krävs det insatser. Att hjälpa föräldrarna är att hjälpa barnen!

Nu var det ju ganska långt ifrån sanningen att jag påstått att det bara är för pappan att "bete sig". Och ännu längre ifrån att jag påstått att det bara är att gaska upp sig.

Det jag har påstått är att man inte kan lägga ansvaret att "bete sig" eller ställa krav på så små barn i den miljön de uppenbarligen lever i. Alldeles oavsett pappans problematik som säkerligen inte är att underskatta så är ansvaret för situationen hans och inte fyraåringens. Det betyder inte att han ska "gaska upp sig" utan snarare acceptera hjälp, vilket han uppenbarligen har vägrat hittills.

 

[Lenis]

Nu var det ju ganska långt ifrån sanningen att jag påstått att det bara är för pappan att "bete sig". Och ännu längre ifrån att jag påstått att det bara är att gaska upp sig.

Det jag har påstått är att man inte kan lägga ansvaret att "bete sig" på så små barn i den miljön de uppenbarligen lever i. Alldeles oavsett pappans problematik som säkerligen inte är att underskatta så är ansvaret för situationen hans och inte fyraåringens. Det betyder inte att han ska "gaska upp sig" utan snarare acceptera hjälp, vilket han uppenbarligen har vägrat hittills.

När du beskriver det på det sättet håller jag med dig. Sedan är ju frågan, vilken typ av hjälp har han tackat nej till? Har hjälp erbjudits med avlastning med barnen som han nekat till? För samtalsterapi är inget som passar eller funkar för alla, det ska man veta. Man behöver ha rätt mindset och vara i en sits där man kan ta till sig det. Är situationen runt om ohållbar kan man inte prata sig ur en utmattning.

 

[OneMoreLight]

Läkaren trodde att hon fick bröst och könshår pga ADHD?

De sökte hjälp för att föräldrarna trodde med all säkerhet det var något hormonknas på henne för redan två år sedan. Då avfärdade läkaren, som är barnendokrinolog, det och sade att hon med all säkerhet har ADHD. Det var dock innan resten av "signalerna" (såsom bröst, könshår) dök upp så de har sökt hjälp för det nu igen!

 

[OneMoreLight]

Pratade med Anna igen.
Calle är anti all form av hjälp utåt gällande sitt egna mående, till och med föräldragruppen komet som @Badger föreslog. Hans förklaring var "Sker på fredagar mellan 9-12 och då betyder det att jag missar en halv dags arbete = inte aktuellt".

Pratade även med Anna om den äldsta dotterns "beteende". De hanterar henne så som BUP rekommenderat föräldrarna men just nu tär det där beteendet på Calle som sagt.

Det blir nog svårt att kanske få bra förslag som skulle kunna hjälpa Anna (och Calle) om Calle nu vänder alla taggar utåt. En mansjour som någon också tipsade om skulle han nog säga nej till med för "han behöver ju ingen hjälp".

 

[Lobelia]

Pratade med Anna igen.
Calle är anti all form av hjälp utåt gällande sitt egna mående, till och med föräldragruppen komet som @Badger föreslog. Hans förklaring var "Sker på fredagar mellan 9-12 och då betyder det att jag missar en halv dags arbete = inte aktuellt".

Pratade även med Anna om den äldsta dotterns "beteende". De hanterar henne så som BUP rekommenderat föräldrarna men just nu tär det där beteendet på Calle som sagt.

Det blir nog svårt att kanske få bra förslag som skulle kunna hjälpa Anna (och Calle) om Calle nu vänder alla taggar utåt. En mansjour som någon också tipsade om skulle han nog säga nej till med för "han behöver ju ingen hjälp".

Jag skulle också vända taggarna utåt om jag sågs som den enda felande länken i en dysfunktionell familj där det uppenbarligen finns många problem. Och om det är avlastning och som behövs hjälper det verkligen inte med ännu mer press. Har man ett heltidsjobb så är det inte lätt att avvika en halv dag i veckan.

 

[Gnist]

Calle skulle behöva komma bort, ta en semestertripp, åka iväg till what ever, göra något som ger honom ro i själen och ro i tankarna, kunna reflektera över hemmiljön och sig själv.

Han behöver ladda batterierna. Som sagt.

Men att utpeka honom som den " enda dåliga, felande länken" får honom självklart att vända taggarna utåt. Så hade de flesta reagerat.

 

[Lenis]

Pratade med Anna igen.
Calle är anti all form av hjälp utåt gällande sitt egna mående, till och med föräldragruppen komet som @Badger föreslog. Hans förklaring var "Sker på fredagar mellan 9-12 och då betyder det att jag missar en halv dags arbete = inte aktuellt".

Pratade även med Anna om den äldsta dotterns "beteende". De hanterar henne så som BUP rekommenderat föräldrarna men just nu tär det där beteendet på Calle som sagt.

Det blir nog svårt att kanske få bra förslag som skulle kunna hjälpa Anna (och Calle) om Calle nu vänder alla taggar utåt. En mansjour som någon också tipsade om skulle han nog säga nej till med för "han behöver ju ingen hjälp".

Mitt jobb hade aldrig accepterat att jag var borta så mycket, kan tänka mig det är så för många. Inget oväntat med det.

Är alla andra tips om att försöka få avlastning för familjen och inte fokusera på Calles psyke ointressanta?

 

[OneMoreLight]

Mitt jobb hade aldrig accepterat att jag var borta så mycket, kan tänka mig det är så för många. Inget oväntat med det.

Är alla andra tips om att försöka få avlastning för familjen och inte fokusera på Calles psyke ointressanta?

Det förstår vi!

På LSS för avlastningshem faller de mellan stolarna gällande diagnoser.. De har kollat på det sedan tre år tillbaka på ett ungefär. Kan soc försöka hjälpa till om LSS inte kan?

 

[OneMoreLight]

Calle skulle behöva komma bort, ta en semestertripp, åka iväg till what ever, göra något som ger honom ro i själen och ro i tankarna, kunna reflektera över hemmiljön och sig själv.

Han behöver ladda batterierna. Som sagt.

Men att utpeka honom som den " enda dåliga, felande länken" får honom självklart att vända taggarna utåt. Så hade de flesta reagerat.

Absolut! Det behöver han få göra! Och det får han göra med. Men han har aldrig tagit sig i kragennoch åkt iväg för sig själv. När det är höstlov kan Annas mamma (jobbar inom skola) åka upp till dem och tillsammans med Calles mamma ta hand om barnen vilket förhoppningsvis kan göra så att Anna o Calles kan åka iväg och bara vara med.

 

[Görel]

Jag hade ställt ultimatum. Sök hjälp, annars flyttar jag. Det finns gränser för hur mycket jag vänder upp och ner på mig själv och accepterar att barnen får uppleva. Sen tror jag att socialtjänsten kan gå in och hjälpa till om föräldrarna inte riktigt orkar. Min mamma har haft några helgbarn placerade via soc av liknande anledningar.

Skriver innan jag läst hela tråden, någon har kanske redan skrivit detta.

Nej, socialtjänsten går inte in och hjälper. Tillhör något barn LSS kan denne möjligtvis få tillbringa någon helg i kontaktfamilj eller avlastningshem. Kontaktfamilj för barn utan egna problem ges inte, det ska tillföra barn något inte ge föräldrar avlastning. Lever barn ihop med båda sina föräldrar är det i princip omöjligt att få kontaktfamilj.

Principen är att om en förälder brister får den andra gå in och kompensera. Brister båda får man köpa barnpassning på den öppna marknaden. Det kan säkert finnas någon kommun som har det annnorlunda, men det är inget krav enligt socialtjänstlagen.

Det socialtjänsten kan göra är att ge familjebehandling eller liknande, d v s en insatser som ska ge dem verktyg att själva hantera sin situation, inte praktisk hjälp.

 

[Lenis]

Det förstår vi!

På LSS för avlastningshem faller de mellan stolarna gällande diagnoser.. De har kollat på det sedan tre år tillbaka på ett ungefär. Kan soc försöka hjälpa till om LSS inte kan?

Jäkla bra fråga. Trist när det blir sådär diagnosstyrt och inte behovsstyrt. Diagnoskoden säger ju verkligen inte allt, och fler än ett barn med speciella behov ökar ju på det hela. Hoppas nån annan kan svara för jag vet inte, här hos oss vet jag bara att läkarna sitter och gör evighetsintyg för att föräldrarna ska kunna få hjälp..

 

[Görel]

Det förstår vi!

På LSS för avlastningshem faller de mellan stolarna gällande diagnoser.. De har kollat på det sedan tre år tillbaka på ett ungefär. Kan soc försöka hjälpa till om LSS inte kan?

Nej. LSS är en del av socialtjänsten. Har LSS gett avslag på ett sökt bistånd kan man inte ansöka om samma bistånd på en annan avdelning.

 

[Squie]

Vi är på ett diskussionsforum med inriktning hästar, inte ett medicinskt form. Jag är övertygad om att flertalet här är väl bekanta med både "att gå i väggen" och "utbrändhet" som är termer som används allmänt.

Vad vinner du på att märka ord?

Ord är viktiga! Ord förklarar vad saker o ting är.

Vad vinner du på att vara otrevlig mot mig i en tråd som handlar om något annat?

 

[Lobelia]

Ord är viktiga! Ord förklarar vad saker o ting är.

Vad vinner du på att vara otrevlig mot mig i en tråd som handlar om något annat?

Ledsen om du uppfattar det som otrevligt att jag påtalar ordmärkeri. Slulta märka ord så slipper du det.

Och vad jag vinner med det? Kanske undviker du att märka ord en annan gång. Det ser så trist ut.

 

[Seabaz]

Så du menar att om man "får bukt" på barnen och de lär sig att "bete sig" så kommer även föräldern att klara av att "bete sig". Känns som att någonting är bakvänt där och vems ansvar skulle det isf vara att "få bukt" på barnen så att pappa klarar av att bete sig igen?

Självklart är det Calle som är problemet. Problemet är inte han som person utan att han som vuxen människa inte tar ansvar för sitt eget mående och familjens situation, vilket går ut över barnen (och mamman). Att barn som växer upp i den situationen som beskrivs blir utåtagerande (eller än mer utåtagerande) är ju väldigt

Så du menar att om man "får bukt" på barnen och de lär sig att "bete sig" så kommer även föräldern att klara av att "bete sig". Känns som att någonting är bakvänt där och vems ansvar skulle det isf vara att "få bukt" på barnen så att pappa klarar av att bete sig igen?

Självklart är det Calle som är problemet. Problemet är inte han som person utan att han som vuxen människa inte tar ansvar för sitt eget mående och familjens situation, vilket går ut över barnen (och mamman). Att barn som växer upp i den situationen som beskrivs blir utåtagerande (eller än mer utåtagerande) är ju väldigt långt ifrån konstigt.

Ja och nej.
Men uppenbarligen kan inte Anna och Calle hantera situationen med sina barn, det har gått så långt att alla? Har stress-symptomer, barnen med.

Dom behöver få hjälp med hur dom ska hantera sina barn när tex bråk och skrik uppstår.
Hur ska dom dela på barnen, hur ska de kunna tillgodose vart barns behov för sig, hur ska det kunna vara den tryggheten som alla barn behöver.
Det känns mer som att dom behöver struktur och hjälp i barnuppfostran (helt fel ord att använda jag vet men kommer inte på nåt annat), att det nu gått så långt så att Calle är så frustrerad (på sig själv?) att gan håller på att ge upp helt!

Att få avlastning och komma bort någon dag kommer inte hjälpa i längden om inte grundproblemet löses. Situationen hemma. Oavsett samtal och utredningar så återstår ju att dom inte reder situationen hemma, inte vet hur dom ska hantera sina barn när konflikter uppstår

 

[bollen__]

Jag tycker att det låter som att inte bara Calle behöver åka bort och få lugn och ro, utan även Anna. Jag håller med @Mabuse att om hemmiljön blir lugnare mår nog hela familjen bättre, både barn och föräldrar.

Jag skulle inte stå ut en sekund i den miljön som beskrivs, min hjärna fixar inte det, så det känns ju inte så främmande för mig att man kan reagera negativt på stöket.