En sammanfattning av "verkligheten"

[landsbygdsbo]

Här kan man kolla om man har rätt till socialhjälp.
http://www.socialstyrelsen.se/hittarattmyndighet/ekonomisktbistand/provberakning

 

[TomasN]

Men du kan vara lugn! Det är precis så här det fungerar i SD-kretsar, helt i linje med trådens helhet. Att det skulle finnas någon egentlig koppling till politiken man vill föra är helt oviktigt.

Det allra märkligaste är att driva tesen att vi inte har råd att hjälpa andra människor och sedan klaga på att man själv inte får någon hjälp.

 

[Inte_Ung]

Men du kan vara lugn! Det är precis så här det fungerar i SD-kretsar, helt i linje med trådens helhet. Att det skulle finnas någon egentlig koppling till politiken man vill föra är helt oviktigt.

Det där ylandet om att "Vi skall ta hand om våra egna först" betyder egentligen "Ni skall ta hand om mig först" och är ett uttryck för avundsjuka, egoism och girighet.

I en hästflock så är det de som är lägst i rang som slåss mest och så är det nog bland människor också.
Leva rövare kan man bara göra när man inte har något att förlora på det.

 

[avslutat medlemskap]

Det finns alltid bortskänkes också, med säkerhet kommer man att hitta en micro alldeles gratis om man behöver en sån. Faktum är att det mesta går att få gratis som man behöver i ett hushåll, det behövs bara en dator och lite kreativitet.

Precis, eller också kan man idka byteshandel. Nu säger väl förstås Oldie "men om man inte har nåt att byta med"? Det finns alltid nåt att byta med, tjänster och lite tid tex. Ni skulle bara ana vad mycket som är tillvarataget eller inbytt här och som inte kostat ett rött öre, tvärtom så hade jag inte slussat en hel del vidare så hade jag drunknat i grejer. Okej, det är lite fix med en del grejer, som högtryckstvätten jag fick och som läckte men o-ringar för 30 spänn på Biltema och lite meck så funkar den alldeles förträffligt igen och skulle jag vilja sälja den får jag en femhundring för den.

 

[monster1]

http://www.expressen.se/nyheter/ny-rapport-invandrare-ar-bra-for-ekonomin/
http://www.dn.se/debatt/vi-punkterar-de-vanligaste-myterna-om-invandringen/

För en glesbygdskommun med vikande befolkningssiffror är invandring en stor tillgång http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.7136272-invandrare-ger-miljoner-i-kassan

 

[Enya]

Allt är enkelt om man inte behöver göra det själv.
*suck*om en gratis micro innefatar en resa på 5-10 mil så är den inte "gratis".
Har du 50 spänn på fickan åker du (om du har bil) inte så långt.
Att skicka sagda micro kostar mer än resan.

Det är det här många människor har svårt att förstå.

Det är så lätt att säga saker om man sitter med pengar på fickan och har bil och körkort. Men om man inte har något av det så blir det genast bökigare. Det är säkert inte omöjligt, men om man inte vet om hur man gör, vem man ska vända sig till (vem hjälper en okänd gratis?) så blir det lätt att man ger upp och inte kan lösa saker.

Men folk som inte sitter i den situationen ser bara lösningar. De ser bara "så här kan du göra", men samtidigt kan man inte be dem om hjälp.

Jag ska flytta och tar inte med mig alla mina möbler, men jag flyttar ifrån de tre personerna som kan hjälpa mig.
Jag säger inte att det kommer vara omöjligt för mig att samla ihop ett bohag, detta till trots, tvärtom, jag har inte ens skänkt det någon vidare tanke egentligen- det löser sig alltid och om det inte gör det direkt så gör det nog det sedan. Just i flytten är flytten viktigast, jag skiter i allt annat. Men jag har full förståelse att alla inte ser det så. Jag gör, för jag har insett vad som är viktigt för mig. Jag kan kämpa, men alla kan inte.

Det egentliga stora problemet är ju inte att få tag i just en micro, det är ju tvärtom hela situationen som är det som skapar det negativa, det uppgivna och känslan av omöjlighet. Att folk i en sådan situation inte ser möjligheterna. Inte orkar göra det.

Känslan av att inte vilja stiga ur sängen på morgonen för det innebär en ny dag, lik dagen förut. Känslan av att gå och lägga sig på kvällen med pengaångest. Känslan av att inte vilja äta och inte kunna njuta av maten för man vet att det i slutändan inte finns något kul att äta. OM det finns något att äta ens. Känslan av att låta bli att äta för att ens barn ska få mat, och inte behöva gå hungriga. Jag är uppvuxen med en mamma som hade det så. Som har gjort fel, fattat fel beslut, men rättat till så mycket hon kunnat och kämpat igenom barnåren. Som fortfarande lever på hoppet " om jag fortsätter kämpa så blir det bättre sedan. Någon gång innan jag dör".

Hade jag kunnat hade jag hjälpt de där ensamstående mammorna som inte har ett öre på fickan och kämpar varje dag. Jag vet bara inte hur jag ska kunna göra det. Det jag gör åtminstone är att jag inte säljer saker jag inte behöver. Jag skänker dem. Jag skänker mina barnkläder och mina barns leksaker till barn som behöver dem bättre än jag. Jag blir glad varenda gång jag ser att sakerna och kläderna används och jag VET att personen är tacksam- han eller hon behöver inte krypa för mig och kyssa mina skor för att jag ska veta det. För krypa och kyssa skor får man göra som fattig om man får hjälp, det är vanligt. Mycket vanligt. Sådant ofog tänker jag inte jag ägna mig åt.

 

[Enya]

Precis, eller också kan man idka byteshandel. Nu säger väl förstås Oldie "men om man inte har nåt att byta med"? Det finns alltid nåt att byta med, tjänster och lite tid tex. Ni skulle bara ana vad mycket som är tillvarataget eller inbytt här och som inte kostat ett rött öre, tvärtom så hade jag inte slussat en hel del vidare så hade jag drunknat i grejer. Okej, det är lite fix med en del grejer, som högtryckstvätten jag fick och som läckte men o-ringar för 30 spänn på Biltema och lite meck så funkar den alldeles förträffligt igen och skulle jag vilja sälja den får jag en femhundring för den.

Vad skulle jag ha att byta med? Jag som inget har som någon annan vill ha? Jag kan inte ens betala i natura, jag är inte tillräckligt snygg och smal för det.
För det är så det är i dag- ingen behöver något av mig. Eller vill ha.

 

[monster1]

Det är det här många människor har svårt att förstå.

Det är så lätt att säga saker om man sitter med pengar på fickan och har bil och körkort. Men om man inte har något av det så blir det genast bökigare. Det är säkert inte omöjligt, men om man inte vet om hur man gör, vem man ska vända sig till (vem hjälper en okänd gratis?) så blir det lätt att man ger upp och inte kan lösa saker.

Men folk som inte sitter i den situationen ser bara lösningar. De ser bara "så här kan du göra", men samtidigt kan man inte be dem om hjälp.

Jag ska flytta och tar inte med mig alla mina möbler, men jag flyttar ifrån de tre personerna som kan hjälpa mig.
Jag säger inte att det kommer vara omöjligt för mig att samla ihop ett bohag, detta till trots, tvärtom, jag har inte ens skänkt det någon vidare tanke egentligen- det löser sig alltid och om det inte gör det direkt så gör det nog det sedan. Just i flytten är flytten viktigast, jag skiter i allt annat. Men jag har full förståelse att alla inte ser det så. Jag gör, för jag har insett vad som är viktigt för mig. Jag kan kämpa, men alla kan inte.

Det egentliga stora problemet är ju inte att få tag i just en micro, det är ju tvärtom hela situationen som är det som skapar det negativa, det uppgivna och känslan av omöjlighet. Att folk i en sådan situation inte ser möjligheterna. Inte orkar göra det.

Känslan av att inte vilja stiga ur sängen på morgonen för det innebär en ny dag, lik dagen förut. Känslan av att gå och lägga sig på kvällen med pengaångest. Känslan av att inte vilja äta och inte kunna njuta av maten för man vet att det i slutändan inte finns något kul att äta. OM det finns något att äta ens. Känslan av att låta bli att äta för att ens barn ska få mat, och inte behöva gå hungriga. Jag är uppvuxen med en mamma som hade det så. Som har gjort fel, fattat fel beslut, men rättat till så mycket hon kunnat och kämpat igenom barnåren. Som fortfarande lever på hoppet " om jag fortsätter kämpa så blir det bättre sedan. Någon gång innan jag dör".

Hade jag kunnat hade jag hjälpt de där ensamstående mammorna som inte har ett öre på fickan och kämpar varje dag. Jag vet bara inte hur jag ska kunna göra det. Det jag gör åtminstone är att jag inte säljer saker jag inte behöver. Jag skänker dem. Jag skänker mina barnkläder och mina barns leksaker till barn som behöver dem bättre än jag. Jag blir glad varenda gång jag ser att sakerna och kläderna används och jag VET att personen är tacksam- han eller hon behöver inte krypa för mig och kyssa mina skor för att jag ska veta det. För krypa och kyssa skor får man göra som fattig om man får hjälp, det är vanligt. Mycket vanligt. Sådant ofog tänker jag inte jag ägna mig åt.

Jag är fullt införstådd med detta, men kan inte se kopplingen till invandringen. Det blir speciellt svårt om man har barn, med de utgifter som skola och förskola drar med sig idag. Man måste ha dyra skor på gymnstiken och det skall åkas på dyra skolresor (trots att man egentligen inte får göra så enligt skollagen), man ska vara med och dela på presenter till lärare och när man fyller år ska alla bjudas på tårta etc.
Alla är inte införstådda med att välfärden inte fungerar som den ska i sverige idag. Men jag ser fortfarande inte kopplingen till invandringen eftersom studier visar på att man tjänar på invandring, speciellt på små orter där man har ett vikande befolkningsunderlag, både genom ökad service och ett förbättrat företagsklimat.

 

[monster1]

Vad skulle jag ha att byta med? Jag som inget har som någon annan vill ha? Jag kan inte ens betala i natura, jag är inte tillräckligt snygg och smal för det.
För det är så det är i dag- ingen behöver något av mig. Eller vill ha.

Det tror jag ju ioförsig att du har, så som du visar dig här har du ju massor att dela med dig av i dig själv (jag förespråkar dock inte prostitution ). Men det måste ju även finnas utrymme för de situationer då man faktiskt behöver det stöd som välfärden ger till de personer som av någon anledning inte mäktar med.

 

[Enya]

Jag svarade på Oldies inlägg och hänvisade inte till invandring. Jag kan inte se att invandringen skulle påverka fattigas situation. Det var mer en diskussion i det här med "det är bara att.." som fick mig att svara.

 

[Inte_Ung]

De ensamma mammornas situation är oftast deras barns pappors fel.
Pappor som inte tar hand om sina barn vare sig praktiskt eller ekonomiskt.
Pappor som sätter sig på tvären på olika vis.

Och det har inte heller något med invandringen att göra.

 

[Enya]

Det tror jag ju ioförsig att du har, så som du visar dig här har du ju massor att dela med dig av i dig själv (jag förespråkar dock inte prostitution ). Men det måste ju även finnas utrymme för de situationer då man faktiskt behöver det stöd som välfärden ger till de personer som av någon anledning inte mäktar med.

I mig själv? Ingen är intresserad, inte ens prostitution

Klart de som behöver stöd ska få det, det är ju det jag säger

Jag har som princip att vägra ge pengar till blommor till barnens lärare.Eller pengar till skolan överhuvudtaget. Det ska jag inte göra, skolan är gratis, punkt slut. jag.

 

[monster1]

Jag svarade på Oldies inlägg och hänvisade inte till invandring. Jag kan inte se att invandringen skulle påverka fattigas situation. Det var mer en diskussion i det här med "det är bara att.." som fick mig att svara.

Jo, det är ju det där med att gå en mil i någon annans skor... Vi har ju alla väldigt olika förutsättningar.

 

[Inte_Ung]

Just skolan borde vara den mest generösa platsen av alla.
För där finns alla barn och de kan få utan att trassliga föräldrar lyckas med att försnilla.
Men att kommuner hellre bygger ishallar eller satsar på andra skrytbyggen är inte heller invandringens fel.

 

[Inte_Ung]

Att Jokkmokks kommun har svårt med sin ekonomi beror inte på invandringen i Södertälje.

 

[monster1]

Klart du har, du formulerar dig tex väl i skrift (och har lärt dig vara extremt politiskt korrekt efter att ha hängt på buke ett tag) det är säkert någon som behöver hjälp med att läsa och skriva brev till myndigheter exempelvis. Säkerligen inte välbetalt, men du kanske kan få en gammal micro för besväret .

Nej men ärligt talat, det där med den kalla maten tror jag är en icke fråga egentligen. Det är bara ett sätt för tjänstemännen att visa för politikerna det orimliga i deras sparkrav och kanske ett sätt för politiken att visa på behovet med att höja kommunalskatten? Ibland får man göra så när man får sparkrav på sparkrav på sparkrav på sig som tjänsteman men förväntas bedriva likvärdig verksamhet som med den större potten pengar. Man får helt enkelt försöka visa på vad som händer om man skulle genomföra dessa sparkrav. Sen råkade media få tänderna i "förslaget" också blev det någon form av sanning.

 

[sjoberga]

Men att kommuner hellre bygger ishallar eller satsar på andra skrytbyggen är inte heller invandringens fel.

Har du inte lyssnat på Jimmie Åkesson på sistone? Då skulle man ha råd att bygga både ishallar, andra skrytbyggen och servera trerätters lyxmiddagar till åldringarna över hela landet - bara man skickar tillbaka familjer till krigets Syrien. Tydligen är de skattepengar som invandrare genererar helt oanvändbara, de är smutsiga blattepengar ovärdiga att användas av en riktig svensk politiker.

 

[Enya]

De ensamma mammornas situation är oftast deras barns pappors fel.
Pappor som inte tar hand om sina barn vare sig praktiskt eller ekonomiskt.
Pappor som sätter sig på tvären på olika vis.

Och det har inte heller något med invandringen att göra.

Men det är ju de ensamma mammornas fel som inte avlade på bättre pappor. i alla fall om man ska tro folk på buke! Skuldbeläggande hjälper ju inte mammorna precis. Som om en sådan mamma inte har nog med skuldkänslor över sin egen dumhet och bristfälliga tänkande när man var naiv nog att tro på mannen man älskade.

Jag skäms över min ofantliga dumhet, och har således inga svårigheter att förstå hur mammor i samma situation känner sig. Man ser det på dem, när de sänker blicken när papporna kommer på tal, eller när de tittar bort, eller när de mumlar något ohörbart. De skäms inte för deras egen skull utan för barnen som ingen pappa har.

Men trots allt får de höra att deras situation är deras eget fel som gjorde fel val. Vårt samhälle är bra på att hitta syndabockar och att räcka finger åt de som gör fel någon gång i livet.

Men det har ju inget med invandring att göra. Fast det har jag aldrig påstått och skulle aldrig göra.

 

[monster1]

Att Jokkmokks kommun har svårt med sin ekonomi beror inte på invandringen i Södertälje.

Mja, de skulle snott åt sig invandrarna själva istället så hade de haft bättre ekonomi och bättre underlag för service = fler arbetstillfällen och därmed kanske lite framtidstro hos sina unga vilket skulle leda till att de stannade kvar i bygden och i sin tur skapade ännu fler arbetstillfällen osv.

 

[Inte_Ung]

@Enya Samhället behöver täcka upp för dessa pappor alternativt tvinga dem att åtminstone stå för ekonomin och låta bli att trassla.
Där så finns det litet att satsa på.

Men det har inte heller något med invandringen att göra.
Det har med männen att göra.
Jag undrar vad det är för fel på dessa pappor egentligen?
Och om det går att "laga"?