En pappa som lämnade när jag blev gravid

[Petruska]

Jag använder inte soc som ett hårt sätt, men jag vet ju inte säkert om det är han, och jag tror soc är mer van att hantera sådant här än vad jag är.
Om han avfärdar sitt barn för att det är soc som tar första kontakten så är det knappats för att jag gått den ’hårda’ vägen, utan det är för att han vill fortsätta strunta i sitt barn.
Om han nu inte vill så kan jag tänker jag på de hans föräldrar, syskon och ev hans egna barn, de kanske har rätt att veta.
Det är knappast arvet vi är ute efter, men är det det enda som finns att få från den sidan, så ja, så må vara.

Har ringt soc men skulle återkomma efter kl 12.00 idag.

Självklart ska ditt barn, om den biologiska så kallade pappan går att hitta ha sitt eventuella arv när den dagen kommer!

Men det har ju inget med barnets existentiella funderingar kring sig själv att göra.

 

[Anonym1212]

Självklart ska ditt barn, om den biologiska så kallade pappan går att hitta ha sitt eventuella arv när den dagen kommer!

Men det har ju inget med barnets existentiella funderingar kring sig själv att göra.

Ja det är verkligen mkt att gå miste om, en halv släkt egentligen och allt vad det innebär. Nu kallar han min sambos föräldrar för farmor och farfar och har alltid gjort, och det är ju jag oerhört tacksam för.
Det här har varit helt makalöst uttröttande dagar psykiskt. Och nu önskar jag ju att jag tagit tag i detta långt tidigare, men nu är det som det är och en får se framåt.
Känns hoppfullt iallafall.

 

[WBanna]

Ja det är verkligen mkt att gå miste om, en halv släkt egentligen och allt vad det innebär. Nu kallar han min sambos föräldrar för farmor och farfar och har alltid gjort, och det är ju jag oerhört tacksam för.
Det här har varit helt makalöst uttröttande dagar psykiskt. Och nu önskar jag ju att jag tagit tag i detta långt tidigare, men nu är det som det är och en får se framåt.
Känns hoppfullt iallafall.

Jag tycker att du är supermodig som tar tag i detta trots att det är jobbigt för dig. Oavsett pappans reaktion, så kommer du säkert mycket närmare ett avslut inombords så småningom, så att du kan må när det rör denna frågan. Heja dig!

 

[ako]

Om jag visste att det var rätt person så kanske. Men det vet vi ju inte?

Fast en person med samma namn, rätt ålder och samma tel nr känns väl rätt säkert?
Jag har haft mitt nr sedan 1998...
Lycka till!

 

[Anonym1212]

Fast en person med samma namn, rätt ålder och samma tel nr känns väl rätt säkert?
Jag har haft mitt nr sedan 1998...
Lycka till!

Ja det gör ju det, jag tror det är rätt person.
Har undersökt lite mer och han har två barn runt 8-10 års ålder, alltså halvsyskon. Oroar mig lite för hur det kommer bli.
Blev dock mer övertygad om att det är bra att ha hjälp med kontakten av socialtjänsten.
Även om han vet att det finns ett barn där ute, så är det 18 år sedan den senaste kontakten och även om han handlade som en rövhatt så är det en hel familj som det kommer bli en chock för.
Socialen har åtminstone verktyg o erfarenhet av sådant antar jag, så väntar fortfarande på deras samtal och hoppas höra av dem snart.

 

[Anonym1212]

Soc ringde upp mig idag och de kommer inte hjälpa till Jag får väl ta kontakten själv men vad sjutton ska man säga.

 

[Anonym1212]

Nu har jag deppat en stund.
Nu tar jag nya tag

Det blir så att jag ringer upp. Sonen är nervös och jag vill skydda honom från att bli ratad i telefon om det skulle hända. Det är ändå jag (och pappan) som satt oss i denna situation så jag kan börja nysta i den.

Jag är till 90% säker på att det här är rätt person, så jag tänker att jag förutsätter det när jag ringer.

Har tänkt mig ngt liknande det här:
Hej! Det här är Xx som du har ett barn ihop med. Vi träffades i xstad år 2000.
Jag vill börja med att säga att jag inte vill bråka eller kräva ngt av dig, utan det är min som som önskar kontakt och jag har lovat att försöka.

....

Vad tror ni? Några tankar?

 

[TinyWiny]

Nu har jag deppat en stund.
Nu tar jag nya tag

Det blir så att jag ringer upp. Sonen är nervös och jag vill skydda honom från att bli ratad i telefon om det skulle hända. Det är ändå jag (och pappan) som satt oss i denna situation så jag kan börja nysta i den.

Jag är till 90% säker på att det här är rätt person, så jag tänker att jag förutsätter det när jag ringer.

Har tänkt mig ngt liknande det här:
Hej! Det här är Xx som du har ett barn ihop med. Vi träffades i xstad år 2000.
Jag vill börja med att säga att jag inte vill bråka eller kräva ngt av dig, utan det är min som som önskar kontakt och jag har lovat att försöka.

....

Vad tror ni? Några tankar?

Jag tycker att ditt förslag låter jättebra som början och beroende på vad han svarar så tar ni det därifrån. Kanske att du kan lägga till att du förstår att han blir överrumplad och att det är helt okej att han funderar några dagar innan han beslutar sig för om han vill ha kontakt.

 

[Anonym1212]

Jag tycker att ditt förslag låter jättebra som början och beroende på vad han svarar så tar ni det därifrån. Kanske att du kan lägga till att du förstår att han blir överrumplad och att det är helt okej att han funderar några dagar innan han beslutar sig för om han vill ha kontakt.

Jag tror faktiskt att jag inte tänker acceptera att han undanbeder sig all kontakt och lägger på luren. Däremot behöver ju inte kontakten ta fart genast och direkt.
Men jag kan säga att jag förstår att han blir överrumplad och att vi kan höras om några dagar hur det ska fortsätta.
När jag säger att jag inte vill bråka eller kräva saker så menar jag att jag inte vill bråka och jag tänker inte kräva honom på några pengar.

Eller allt bara snurrar i mitt huvud. Känns värdefullt att kunna bolla detta med er innan jag ringer

 

[TinyWiny]

Jag tror faktiskt att jag inte tänker acceptera att han undanbeder sig all kontakt och lägger på luren. Däremot behöver ju inte kontakten ta fart genast och direkt.
Men jag kan säga att jag förstår att han blir överrumplad och att vi kan höras om några dagar hur det ska fortsätta.
När jag säger att jag inte vill bråka eller kräva saker så menar jag att jag inte vill bråka och jag tänker inte kräva honom på några pengar.

Eller allt bara snurrar i mitt huvud. Känns värdefullt att kunna bolla detta med er innan jag ringer

Ditt förslag var än bättre

 

[Amha]

Nu har jag deppat en stund.
Nu tar jag nya tag

Det blir så att jag ringer upp. Sonen är nervös och jag vill skydda honom från att bli ratad i telefon om det skulle hända. Det är ändå jag (och pappan) som satt oss i denna situation så jag kan börja nysta i den.

Jag är till 90% säker på att det här är rätt person, så jag tänker att jag förutsätter det när jag ringer.

Har tänkt mig ngt liknande det här:
Hej! Det här är Xx som du har ett barn ihop med. Vi träffades i xstad år 2000.
Jag vill börja med att säga att jag inte vill bråka eller kräva ngt av dig, utan det är min som som önskar kontakt och jag har lovat att försöka.

....

Vad tror ni? Några tankar?

Åh, har inget förslag men gud vad spännande! Hoppas att du hittat rätt och att de får kontakt!

 

[Anonym1212]

Åh, har inget förslag men gud vad spännande! Hoppas att du hittat rätt och att de får kontakt!

Jag vill ringa idag men vet inte hur jag ska få mod
Svårast är ju öppningsfrasen..

Min syster tyckte att jag skulle smsa i första kontakt, men jag vet inte... blir bara jobbigt om han inte svarar och så vidare, men kanske det är lindrigare?

 

[Marty]

Följer tråden och håller tummarna för att personen hunnit mogna och tar emot ditt samtal på ett bra sätt.

Jag tror att det kan vara bäst om du ringer, men problemet kan ju vara om han är en sån (som jag) som inte svarar på okända nummer.

 

[TheRedLightning]

Jag vill ringa idag men vet inte hur jag ska få mod
Svårast är ju öppningsfrasen..

Min syster tyckte att jag skulle smsa i första kontakt, men jag vet inte... blir bara jobbigt om han inte svarar och så vidare, men kanske det är lindrigare?

Ring istället, ett sms kan bli så fel. Ett sms kan tolkas så olika, tal går inte att tolka på annat sätt än det tonläget som används.

 

[Mois]

Jag vill ringa idag men vet inte hur jag ska få mod
Svårast är ju öppningsfrasen..

Min syster tyckte att jag skulle smsa i första kontakt, men jag vet inte... blir bara jobbigt om han inte svarar och så vidare, men kanske det är lindrigare?

Eller så smsar du och informerar om läget samt skriver att du kommer att ringa upp på torsdag kl 20. Då får han en chans att fundera lite och du slipper få chocken i ditt öra.
Eller så ringer du bara upp på en gång och får det gjort

Tycker det är synd att soc inte ville vara behjälpliga, särskilt med tanke på att de var rätt flata för 18 år sedan ...

 

[Anonym1212]

Eller så smsar du och informerar om läget samt skriver att du kommer att ringa upp på torsdag kl 20. Då får han en chans att fundera lite och du slipper få chocken i ditt öra.
Eller så ringer du bara upp på en gång och får det gjort

Tycker det är synd att soc inte ville vara behjälpliga, särskilt med tanke på att de var rätt flata för 18 år sedan ...

Det är ju iofs ett väldigt respektfullt förslag. Jag får fundera lite.

Jag är väldigt besviken på soc, jag ska försöka få ut akten från statsarkivet där det står vad som gjordes den gången, svart på vitt. Dock tror jag inte de kommer ändra sig ändå.

 

[Mia_R]

Det är ju iofs ett väldigt respektfullt förslag. Jag får fundera lite.

Jag är väldigt besviken på soc, jag ska försöka få ut akten från statsarkivet där det står vad som gjordes den gången, svart på vitt. Dock tror jag inte de kommer ändra sig ändå.

Jag antar att de anser att det inte är deras problem längre iom att sonen redan är 18 år?

Lycka till med samtalet, min mamma gjorde något liknande en gång, med skillnaden att där visste inte fadern om att det fanns en son.

 

[mandalaki]

Det är ju iofs ett väldigt respektfullt förslag. Jag får fundera lite.

Jag är väldigt besviken på soc, jag ska försöka få ut akten från statsarkivet där det står vad som gjordes den gången, svart på vitt. Dock tror jag inte de kommer ändra sig ändå.

Jag skulle absolut ringa. SÅ chockad borde han inte bli, han visste ju att du blivit gravid och skulle behålla.

 

[Anonym1212]

Jag antar att de anser att det inte är deras problem längre iom att sonen redan är 18 år?

Lycka till med samtalet, min mamma gjorde något liknande en gång, med skillnaden att där visste inte fadern om att det fanns en son.

Ja ungefär så. I vissa fall utredde dom iaf men de kunde inte hjälpa till i detta fall enligt deras riktlinjer. Så mkt mer fick jag inte veta.

 

[Anonym1212]

Soc sa också att om han vägrar kontakt och vägrar erkänna faderskap så får man stämma i tingsrätten för tvingande dna.
Men det är ju absolut inte det jag vill. Jag vill ju att de ska få en kontakt och eftersom vi inte kände varandra direkt när barnet blev till sas så borde det ju ligga i hans intresse att kolla upp faderskapet om kontakt är intressant.
Men det där är ju sådant som får visa sig sen.

I nuläget önskar jag en lugn kontakt och att sonen får veta vem hans biologiska far är.