En pappa som lämnade när jag blev gravid

[tuaphua]

Hoppas det går bra för er!

Jag har en vän vars far stack när hon var något år. Mannen flyttade utomlands och gick inte att nå.
En sen kväll under samtal med vänner över en flaska vin konstaterades att på Facebook finns allt. Och man bestämde sig för att bara söka på det namn man hade på mannen och den stad han var född i(utomlands). Det var all info man hade. Det fanns en man med det namnet i den byn. Min vän mailade och väntade. Hon såg att meddelandet var läst. När svar kom visade det sig att mannen skämts så mycket över hur han hanterade situationen för ca 35 år sedan då han drog. Han hade känt sig ovärd kontakt med sin dotter på grund av det och inte velat störa henne. Han blev så lycklig! Efter lite kontakt åkte min vän åkte dit. Det visade sig att det fanns en stor familj som alla ville ha henne i sina liv.

Hoppas din dotters far landar i det på samma vis. Ska hålla alla tummar och tår!

 

[Anonym1212]

Tack allihopa för råd och fina ord. Jag har gjort så många fel i det här från början och ångesten över det har tyngt mig sen dagen jag blev gravid.
Ingen av er har varit annat än vänliga i tråden och det värmer så oerhört. Lovar att uppdatera heart

 

[Amha]

Tack allihopa för råd och fina ord. Jag har gjort så många fel i det här från början och ångesten över det har tyngt mig sen dagen jag blev gravid.
Ingen av er har varit annat än vänliga i tråden och det värmer så oerhört. Lovar att uppdatera heart

Har du gjort många fel i det? Pappan är väl den som gjorde de stora felen kan jag tycka. Hoppas att ni hittar honom och att det numera vuxna barnet själv kan få bestämma om pappan är värd att ha kontakt med så att säga. Det kanske blir pannkaka men då har man försökt och barnet kanske slipper frågorna även om det säkert är en sorg. Den finns kanske redan där idag?

Håller tummarna för att det ordnar sig på bästa sätt, det vore ju fint om de fick någon slags kontakt.

 

[Roheryn]

Tack allihopa för råd och fina ord. Jag har gjort så många fel i det här från början och ångesten över det har tyngt mig sen dagen jag blev gravid.
Ingen av er har varit annat än vänliga i tråden och det värmer så oerhört. Lovar att uppdatera heart

Av det jag kunnat läsa i den här tråden tycker jag inte att du har gjort några fel alls!!! Du blev gravid, du valde att behålla barnet, du har ägnat 18 år åt att ta hand om och uppfostra barnet. Exakt vad i det är fel?? Du har säkert efter de omständigheter du haft gjort ett utmärkt jobb som mamma!!

Pappan, däremot, valde att inte ta sitt ansvar utan "försvinna" istället. Jag ser det som att all skuld till att ditt barn inte har kontakt med sin pappa ligger på honom.

 

[Görel]

Tack allihopa för råd och fina ord. Jag har gjort så många fel i det här från början och ångesten över det har tyngt mig sen dagen jag blev gravid.
Ingen av er har varit annat än vänliga i tråden och det värmer så oerhört. Lovar att uppdatera heart

Du har inte gjort några fel. Du har hamnat i en situation som du har hanterat. Det var han som inte klarade av att hantera den, det ska inte du ta på dig. Och du ska inte tänka att det var du som försatte honom i situationen att bli förälder mot sin vilja, det var ju lika mycket han som satte dig i situationen att bli förälder oplanerat.

 

[Sirap]

Fast vad blir bättre av att man drar igång utredningar etc och försöker tvinga pappan till kontakt när barnet är myndigt? Jag tror tyvärr inte att det kommer något gott ur det. Jag skulle ha försökt själv tillsammans med barnet och vill han inte så är det sorgligt nog så.

 

[WBanna]

Fast vad blir bättre av att man drar igång utredningar etc och försöker tvinga pappan till kontakt när barnet är myndigt? Jag tror tyvärr inte att det kommer något gott ur det. Jag skulle ha försökt själv tillsammans med barnet och vill han inte så är det sorgligt nog så.

Tvingad till kontakt är väl inte säkert att han blir, dock så kan det ju vara bra att få detta utrett med tanke på eventuellt arv o s v. Som man ligger får man bädda...

 

[Sirap]

Tvingad till kontakt är väl inte säkert att han blir, dock så kan det ju vara bra att få detta utrett med tanke på eventuellt arv o s v. Som man ligger får man bädda...

Ja, om det är sådant man är ute efter så visst. Jag uppfattade det dock mer som att barnet självt ville ha kontakt med sin pappa och då tror jag att det här är fel väg att gå. Bättre att först försöka på ett "mjukt" sätt, tror jag. Om man märker att det är helt kört så kan man ju ta till det "hårda artilleriet" sedan med tanke på ev arv etc, och om det inte är kört och han faktiskt vill ha kontakt så behöver man förmodligen inte ta till det alls.

 

[stjarnhimmel]

Fast vad blir bättre av att man drar igång utredningar etc och försöker tvinga pappan till kontakt när barnet är myndigt? Jag tror tyvärr inte att det kommer något gott ur det. Jag skulle ha försökt själv tillsammans med barnet och vill han inte så är det sorgligt nog så.

Jag tycker att detta är en situation som TS och framförallt TS barn behöver få hantera på det sätt som känns bäst för dem. Jag tycker inte att vi som utomstående ska komma in och ha åsikter på det sättet utan jag tycker vi som skriver i denna tråden behöver ha lite ödmjukhet inför att detta är en känslig situation.
Dessutom vet ju pappan uppenbarligen om att det finns ett barn. Så i detta läget vet man ju inte ens hur reaktionen blir. Han kan ju lika gärna bli glad för kontakten och ha förändrat sig under dessa åren.

 

[Sirap]

Jag tycker att detta är en situation som TS och framförallt TS barn behöver få hantera på det sätt som känns bäst för dem. Jag tycker inte att vi som utomstående ska komma in och ha åsikter på det sättet utan jag tycker vi som skriver i denna tråden behöver ha lite ödmjukhet inför att detta är en känslig situation.
Dessutom vet ju pappan uppenbarligen om att det finns ett barn. Så i detta läget vet man ju inte ens hur reaktionen blir. Han kan ju lika gärna bli glad för kontakten och ha förändrat sig under dessa åren.

Jag trodde att det handlade om att TS ville ha råd i hur hon skulle hantera en svår situation. Detta var mitt råd. Inte sämre än någon annans, skulle jag tro.

 

[stjarnhimmel]

Jag trodde att det handlade om att TS ville ha råd i hur hon skulle hantera en svår situation. Detta var mitt råd. Inte sämre än någon annans, skulle jag tro.

Fast TS har ju redan bestämt hur hon ska göra. Hon har tackat för råden och pratat med barnet och de har bestämt vilken väg de ska ta. Då förstår jag inte varför man säga att det är fel.
Men- jag tycker inte vi ska ta det sidospåret.

 

[Görel]

Fast vad blir bättre av att man drar igång utredningar etc och försöker tvinga pappan till kontakt när barnet är myndigt? Jag tror tyvärr inte att det kommer något gott ur det. Jag skulle ha försökt själv tillsammans med barnet och vill han inte så är det sorgligt nog så.

Det är väl ingen som har pratat om tvingat? Barnet är nyfiken på sin biologiska pappa, pappan kanske är nyfiken på sitt barn? Bara för att man betedde sig som en idiot för nästan 20 år sen betyder inte att man fortfarande inte vill ha med sitt barn att göra.

När jag jobbade med familjerätt kontaktade jag flera män som blivit fäder på samma sätt som pappan till TS barn. De flesta av dem hade tänkt på barnet ofta, insett att man betett sig illa i chocken, och visste nu inte hur de skulle komma i kontakt med sitt barn.

 

[Anonym1212]

Ja, om det är sådant man är ute efter så visst. Jag uppfattade det dock mer som att barnet självt ville ha kontakt med sin pappa och då tror jag att det här är fel väg att gå. Bättre att först försöka på ett "mjukt" sätt, tror jag. Om man märker att det är helt kört så kan man ju ta till det "hårda artilleriet" sedan med tanke på ev arv etc, och om det inte är kört och han faktiskt vill ha kontakt så behöver man förmodligen inte ta till det alls.

Jag använder inte soc som ett hårt sätt, men jag vet ju inte säkert om det är han, och jag tror soc är mer van att hantera sådant här än vad jag är.
Om han avfärdar sitt barn för att det är soc som tar första kontakten så är det knappats för att jag gått den ’hårda’ vägen, utan det är för att han vill fortsätta strunta i sitt barn.
Om han nu inte vill så kan jag tänker jag på de hans föräldrar, syskon och ev hans egna barn, de kanske har rätt att veta.
Det är knappast arvet vi är ute efter, men är det det enda som finns att få från den sidan, så ja, så må vara.

Har ringt soc men skulle återkomma efter kl 12.00 idag.

 

[stjarnhimmel]

Jag kan lägga till att jag tycker nog inte heller att det är den "hårda vägen" att ta hjälp av soc. För alla inblandade kan det ju vara lika "hårt" att göra det själv. Att ringa eller ringa på och bli avvisad eller skicka ett brev och fundera om det kommit fram. Eller frön pappans sida att få ett brev eller samtal från TS eller barn. Jag tycker nog det låter "mjukare" för alla inblandade att ta hjälp av soc.

 

[Görel]

Jag lägger till att det också kan vara viktigt att få kunskap om sitt biologiska arv. Min pappa träffade aldrig sin pappa och hade aldrig något intresse av det. Han träffade sin biologiska mamma första gången när han var i 40-årsåldern.
Man ärver både bra och dåliga saker, och det är bra att förstå var vissa saker kommer ifrån och vad man kan behöva ha koll på. T ex hade min biologiska farmor grön starr vilket det ska finnas er ärftlighet i.

 

[SiZo]

Dessutom så är det ju säkrare att ta det genom soc, man kan då ta DNA prov och se om det är rätt person. Det är ju oxå viktigt.

Vad händer sedan om det visar sig att han är pappan, iomed att han ju inte har betalat ett enda underhåll? Blir han återbetalningsskyldig till staten? @Görel har du koll på den biten?

Tänker inte på honom som person här, utan rent allmänt hur det fungerar om pappan hittas år efter att ett barn är fött.

 

[MiaMia]

Jag kan lägga till att jag tycker nog inte heller att det är den "hårda vägen" att ta hjälp av soc. För alla inblandade kan det ju vara lika "hårt" att göra det själv. Att ringa eller ringa på och bli avvisad eller skicka ett brev och fundera om det kommit fram. Eller frön pappans sida att få ett brev eller samtal från TS eller barn. Jag tycker nog det låter "mjukare" för alla inblandade att ta hjälp av soc.

Precis. Det finns en anledning att barnet har rättighet att få hjälp med att utreda faderskapet. Lagstiftaren har gjort en klar intresseavvägning om det. Konstigt att kalla det "hårt" när någon bara nyttjar den möjligheten.

Ja, om det är sådant man är ute efter så visst. Jag uppfattade det dock mer som att barnet självt ville ha kontakt med sin pappa och då tror jag att det här är fel väg att gå. Bättre att först försöka på ett "mjukt" sätt, tror jag. Om man märker att det är helt kört så kan man ju ta till det "hårda artilleriet" sedan med tanke på ev arv etc, och om det inte är kört och han faktiskt vill ha kontakt så behöver man förmodligen inte ta till det alls.

Personligen så hade jag tyckt att det var jättekonstigt att ta upp en aktiv kontakt med framtida umgänge men utan att fastställa faderskapet. Någon ska bygga en personrelation som far men samtidigt officiellt inte vara far?
TS och sonen kan ha en annan uppfattning.
Jag tycker det är viktigt att det myndiga barnet får avgöra det fritt. Och att det inte läggs värdeomdömen på det oavsett om barnet vill utreda faderskapet utan tanke på framtida kontakt, eller om barnet vill söka kontakt utan tanke på att det ska in i folkbokföringen.

 

[Görel]

Personligen så hade jag tyckt att det var jättekonstigt att ta upp en aktiv kontakt med framtida umgänge men utan att fastställa faderskapet. Någon ska bygga en personrelation som far men samtidigt officiellt inte vara far?
TS och sonen kan ha en annan uppfattning.
Jag tycker det är viktigt att det myndiga barnet får avgöra det fritt. Och att det inte läggs värdeomdömen på det oavsett om barnet vill utreda faderskapet utan tanke på framtida kontakt, eller om barnet vill söka kontakt utan tanke på att det ska in i folkbokföringen.

Och inte ens vara säker på att han är fadern.
De träffade jag ju också, männen som i flera år trott att ett barn varit deras, och sedan har det på olika sätt kommit fram att det inte var så. Oerhörd sorg och ilska.

 

[MiaMia]

Dessutom så är det ju säkrare att ta det genom soc, man kan då ta DNA prov och se om det är rätt person. Det är ju oxå viktigt.

Vad händer sedan om det visar sig att han är pappan, iomed att han ju inte har betalat ett enda underhåll? Blir han återbetalningsskyldig till staten? @Görel har du koll på den biten?

Tänker inte på honom som person här, utan rent allmänt hur det fungerar om pappan hittas år efter att ett barn är fött.

Det ska till extrema omständigheter för att man ska tillåta myndighetsbeslut att ha retroaktiv verkan. Grundprincip i rättssäkerheten. Han kommer fortfarande inte att ha varit far (i juridisk mening) vid den tidpunkten då försörjningsplikten gällde.

 

[Anonym1212]

Nu har jag talat med en väldigt trevlig kvinna på soc.
Hon sa att är barnet under 18 så startas det utredning utan diskussion, men är barnet myndigt så går de igenom och beslutar om det.
Hon tyckte det lät som de nya uppgifterna kunde räcka och iom att min son önskar det här och skulle tala med sin chef och återkomma till mig så fort det var gjort. Hon var dock inte säker på om chefen var tillgänglig denna vecka men senast nästa.

Tack för att ni ingöt mod i mig