En islänning sparkas inte?

TinyWiny

Trådstartare
Jag har tidigare läst och hört att islänningar inte sparkas men då jag det senaste varit på jakt efter en ny häst och funderat på en islänning så har jag fått tänka om. Flera ställen jag har varit och tittat på har haft framförallt ston men även valacker som varit väldigt lätt i rumpan. Det pips och sparkas ganska ordentligt i hagarna och det oavsett om det är människor i närheten.
Vad jag har läst så slaktas hästar omgående som sparkas på Island men så kanske det inte alls är i Sverige?

Flera uppfödare som jag har pratat med tycker att det är helt normalt och något man får räkna med att hästarna sparkar på varandra.
Det är ju iallafall inget jag skulle kunna acceptera bland mina hästar.

Jag har jobbat med en hel del olika hästraser och har väl kanske varit förskonad ifrån sparkande hästar men jag tycker inte att det är normalt att de sparkar oavsett om flockarna har varit stora eller små och oavsett om det har varit blandflockar eller inte. De få hästar som har sparkat har fått gå ensamma eller möjligtvis med en kompis som de inte slår emot för ingen vill ju få sin häst skadad. De hästarna som har sparkat har setts som opålitliga och speciella och man har tänkt om dem att de har ett dåligt hästspråk. Men det här är ju hästar som är uppfödda på lösdrift i stora flockar. Inte kan väl deras hästspråk vara dåligt? Det måste ju vara något annat?

Hur är det egentligen? Vad är era erfarenheter och åsikter? Har de islänningarna som sparkar fått fäste i Sverige och varför isåfall? Bryr man sig inte längre om att avla på att islänningen ska vara en trevlig lätthanterlig ras? Går man bara emot en större och sportigare turbo häst och tappar den trevliga sidan?
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Hästen som orsakar mest sparkskador i hagen här är islänningen. Jäklar vad den kan sparkas.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Jag tycker inte det är det minsta konstigt om hästarna slåss och sparkas när de gör upp i hagen. Hästar r hästar och djur som gör upp om rangordning delvis genom fysisk styrka. Det är ju stor skillnad på det och "bråkmakare". Hemma skulle jag dock aldrig acceptera att det slår runtomkring mig i en hage tex. Jag är dock inte så orolig om någon av hästarna får en spark, de är stora djur och har stora ytor att flytta sig på. Får de sig en känga har de förmodligen betett sig inkorrekt. Det är dock väldigt väldigt ovanligt hemma.
På Island och på gården jag jobbar med 170 hästar är det aldrig några problem i flockarna. Aldrig. Men här föds hästarna upp i stora flockar på stora ytor och det finns inget utrymme för bråkstakar. Hästar som är besvärliga slaktas för det mesta.
I Sverige tycker jag att det är få som faktiskt växer upp i stora flockar på stora ytor. Även om det så fint heter så i saluannonser osv. Hästarna i Sverige blir också mycket mer präglade på människor och faktiskt, av de hästar som jag ser mest problem med i flockarna här på Island, är dem som varit "tama" sen föl. Det är inte för intet som uttrycket "trädgårdsuppfödningar" är väletablerat i Sverige. Tror att vi hanterar hästarna fel och avlar för lite på lynne och användbarhet överlag. Sen är vi för sentimentala med de "dåliga" individer som föds upp och ser igenom fingrarna med mycket.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Fast varför behöver just islänningar slåss? Inga av de andra raserna jag har haft kontakt med har haft ett behov av att ställa sig och slå och förfölja utan det har räckt med ett vinklat öra så har den andra hästen flyttat sig och bråk har inte uppstått. Bråk uppstår ju först om den andra hästen inte flyttar på sig eller möjligtvis när de ska göra upp om rang men går en häst genast undan och visar sig underlägsen så uppstår ju inte bråk då heller.
Jag har alltså sett exempel på (och hört talas om ännu fler när jag nu har pratat med annat hästfolk) där den andra hästen har flyttat sig men islänningen skuttar baklänges och fortsätter att slå. Springer den andra hästen iväg så förföljer islänningen och vänder sig sedan om för att slå igen. Något sådant har jag inte sett sedan den enda hästen på ridskolan som inte kunde tyda andra hästar alls och inte heller "pratade" hästspråk själv och som således fick gå ensam och sedan travaren som siktade in sig på mig så att jag fick kasta mig under staketet för att inte bli sparkad. Båda de hästarna var det ju något som inte stämde med. Vad ridskolehästen hade för fel vet jag inte men hon blev väldigt stressad av andra hästar och travaren hade ont och såg människor som ett hot eftersom våran närvaro gjorde att hon fick ännu mera ont.

De exemplen på islandshästar som jag tänker på är verkligen uppfödda i stora flockar och har gått med samma hästar i nästan hela sina liv och då ser jag ingen anledning till att bråka. Varken för att göra upp om rang eller av andra orsaker. Enligt min mening så ska det råda harmoni i en flock och hästarna ska veta att man aldrig aldrig bråkar när människan är i närheten. Uppfödaren har minst 15-20 hästar i varje flock och med såpass många hästar så tycker jag att fölen borde lära sig hästspråk om nu alla andra raser kan göra det trots att människan är där och pillar och fölet kanske bara går med mamman och ett sto med föl till eller kanske bara med sin mamma det första halvåret.

Jag tror snarare att det är som du skriver att i Sverige är uppfödare blödigare (eller dumsnålare) och tar inte bort bråkmakare utan fortsätter att avla på dem och frågan är ju hur man tänker då? Varför vill man avla bort något som faktiskt gör islandshästen till en så trevlig och pålitlig häst?
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Hästen som orsakar mest sparkskador i hagen här är islänningen. Jäklar vad den kan sparkas.

Usch vad hemskt :( Men menar du att den får gå kvar med de andra hästarna iallafall? Den hade ju inte jag velat ha med mina hästar iallafall. Fy tusan för att hitta sin häst med ett avsparkat ben och ha vetat sedan innan att en häst i hagen är en bråkmakare :cry:
 
Sv: En islänning sparkas inte?

De flesta av mina hästar är islandsfödda men vist sparkas det i hagen, speciellt stona kan stå rumpa mot rumpa och pipa såhär på våren. Sparkskador har jag dock bara fått av svenskfödda hästar (vid två tillfällen på de 6 år jag bott i Sverige och 15-20 hästar på gården).
Runt människor sparkar de dock inte och de går undan om man säger åt dem då man kommer med maten (ogillar att ha en skock hästar över mig då jag lägger ut hö).
Skillnaden mot hur de fungerar på Island är stor, tex hade vi i min kommun en "kyrkoritt", den enda gången på året då kyrkan var full förutom möjligen jul, då släpptes allas hästar i en liten hage nedanför kyrkan och där stod de tillsammans hela gänget, säkert ett 50-tal hästar som inte kännde varandra utan bråk.
Samma sak då ryttarföreningarna har sina ridturer, hästarna står tillsammans i små fållor utan bra då det rastas. Fattar inte riktigt vad det är som gör att det funkar där men inte här...
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Jag vågar utan vidare stå bakom islandshästar och räkna med att inte bli sparkad eller för den del gå ut i hagen, men sparka mot varandra de gör de ibland, om de gör det mer ofta eller sällan än andra hästar vet jag inte men det beror nog mest på hurpass välfungerande flocken är. Ofta består sparkande i att stå rumpa vid rumpa och skrika, det har jag för övrigt sett på island vid flera tillfällen.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Ja mot folk sparkas mycket få av de islandshästar jag träffat på. Min bror har barn som gick på "vanlig" ridskola där det fanns ett flertal hästar som var närmast farliga att sköta om i stallet.

En av mina hästar är dock extremt känlig (kittlig?) på magen och kan bitas om man inte aktar sig, samt att några, i synnerhet på vintern då pälsen lätt kommer i kläm, viftar med bakbenent då man spänner gjorden, men de "siktar" inte mor folk så jag tycker inte det är att sparkas direkt. Jag försöker vara där och visa hur man ska "släta till" pälsen under gjorden men det tycks vara svårt att lära ut.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Jag tycker också att det ska va harmoniskt i flocken. De ska inte behöva sparkas, då får man kanske se över hästplaceringen. Ang. om islänningar sparkar mer eller mindre än andra raser vet jag inte, men jag kan ju säga att jag, som dessutom är hovis, aldrig tvekar att hantera en islänning och sko brukar ytterst sällan vara nga problem. Oavsett vad det är för islänning så litar jag på dem tills de bevisar motsatsen och då är de lätta att tillrättavisa eller "överlista" på ett eller annat sätt. Andra raser är jag inte lika "trusting of".

Jag har varit med om en enda sparkskada där bara islänningar varit iblandade. Det var ihopsläpp och den snällaste, ranglägsta hästen ville också hälsa på nykomlingen. Han överraskade dock denne, som i ren reflex slog ut benet och träffade snällis på bakknäet, som fick en spricka. En smäll, som tog fel.

Men å andra sidan, den enda gången jag själv blivit sparkad var av en halvblodsåring. Van som jag var att fånga islandsåringar så gjorde jag ju likadant, mer eller mindre. Har aldrig ens varit antydan till att islänningarna skulle vilja sparka, men denna slog ju "för säkerhetsskull"!
Det värsta var att ägaren till hästen tyckte att det var bra att jag inte blev arg på hästen "för den är ju lite rädd." Det var bara det att den hade alla möjligheter att fly, men valde att sparka. Sparken är sista utvägen och då ska de övervägas noga, oavsett om den siktar på häst eller människa. Sparkar hästen, eller måttar så sparkar jag tillbaka, ren reflex. De brukar bli rätt paffa.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Islandshästar tycker rent allmänt att hästar av andra raser är dåliga på lyhördhet, så de kommer ofta i bråk med dessa.
Och så har det vad jag vet varit sedan jag började med Islandshästar för över 25 år sedan.
En samling av Islandshästar kan vara riktigt elaka mot andra typer av hästar.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Islänningar är ju ganska tuffa individer och backar inte alltid för tecken, hur tydliga de än är.

Förra vintern hade vi en del sparkskador i vår valackflock (islänningar) så vi satt under en vecka på pass för att studera vad som hände under dagarna och det vi upptäckte var att vissa individer helt enkelt inte kände för att flytta på sig oavsett hur många tecken en ranghög än visade. Utan de stod helt sonika kvar på sin plats hur många smällar den andre än fick in. En av dessa individer kunde också helt utan förvarning flyga på och hugga andra, men bara de som var högre i rang, aldrig de som var lägre i rang.

Dock försvann detta beteende till stor del när ägaren skaffade medryttare och hästen reds oftare.

Däremot skulle de inte skada en människa medvetet.
 
Senast ändrad:
Sv: En islänning sparkas inte?

Fast här handlar det alltså om islandshästar i en grupp med andra islandshästar som har gått ihop alltid där det sparkas friskt. Någon annan ras är inte inblandad.

Jag har också hört att det skulle vara som du säger men det har jag ingen egen erfarenhet utav och jag undrar allt hur det skulle komma sig isåfall? Vad är skillnaden på en flock uppfödd new forest och en flockuppfödd islandshäst?
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Hästen var helt enkelt uttråkad? Gick den i liten hage då eftersom den inte kunde roa sig själv med kompisarna? En normal frisk häst i en bra hage med kompisar har ju inget behov av människan alls mer än att få mat egentligen.
Kanske var hästen helt enkelt bara störig?
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Vad är skillnaden på en flock uppfödd new forest och en flockuppfödd islandshäst?

Just med andra flockuppfödda ponnyer så fungerar det oftast jättebra.
Men inte med hästar som tränats sedan de kanske var 1½ så att de knappt minns sin barndom.
Kallblodstravaren har det litet jobbigt i Islandsflocken.
Han är så snäll och går undan hela tiden så som han är lärd, vilket gör att Islands-stona bossar runt med honom hela tiden.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Jag tycker också att det ska va harmoniskt i flocken. De ska inte behöva sparkas, då får man kanske se över hästplaceringen. Ang. om islänningar sparkar mer eller mindre än andra raser vet jag inte, men jag kan ju säga att jag, som dessutom är hovis, aldrig tvekar att hantera en islänning och sko brukar ytterst sällan vara nga problem. Oavsett vad det är för islänning så litar jag på dem tills de bevisar motsatsen och då är de lätta att tillrättavisa eller "överlista" på ett eller annat sätt. Andra raser är jag inte lika "trusting of".

Jag har varit med om en enda sparkskada där bara islänningar varit iblandade. Det var ihopsläpp och den snällaste, ranglägsta hästen ville också hälsa på nykomlingen. Han överraskade dock denne, som i ren reflex slog ut benet och träffade snällis på bakknäet, som fick en spricka. En smäll, som tog fel.

Men å andra sidan, den enda gången jag själv blivit sparkad var av en halvblodsåring. Van som jag var att fånga islandsåringar så gjorde jag ju likadant, mer eller mindre. Har aldrig ens varit antydan till att islänningarna skulle vilja sparka, men denna slog ju "för säkerhetsskull"!
Det värsta var att ägaren till hästen tyckte att det var bra att jag inte blev arg på hästen "för den är ju lite rädd." Det var bara det att den hade alla möjligheter att fly, men valde att sparka. Sparken är sista utvägen och då ska de övervägas noga, oavsett om den siktar på häst eller människa. Sparkar hästen, eller måttar så sparkar jag tillbaka, ren reflex. De brukar bli rätt paffa.

Nja, jag tror väl inte att en islandshäst sparkas mer än andra raser utan snarare varför de har börjat sparkas alls? En islandshäst ska man ju kunna ställa in i en liten fålla med 50 andra för den okända hästar utan att det ska bli bråk. Det är ju så man har gjort länge och frågan är ju varför det inte fungerar längre.

Fast tror du verkligen att en häst kan överraska en annan häst? Det tror inte jag. Jag tror att det låg annat bakom den sparken. Kanske tyckte inte den nye att den snälle hade där att göra.

Jag anser att en normal, frisk vuxen häst sparkar inte mot människan oavsett ras men för den sakens skull så utsätter jag mig inte för risken att bli sparkad genom att ställa mig bakom en för mig okänd häst. Jag har mer självbevarelsedrift än så faktiskt.

Varför sparkar du tillbaka? Vad vinner du på det? Tror du att hästen lär sig att inte sparka på det viset? Biter du tillbaka om du skulle bli biten också?
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Ja mot folk sparkas mycket få av de islandshästar jag träffat på. Min bror har barn som gick på "vanlig" ridskola där det fanns ett flertal hästar som var närmast farliga att sköta om i stallet.

En av mina hästar är dock extremt känlig (kittlig?) på magen och kan bitas om man inte aktar sig, samt att några, i synnerhet på vintern då pälsen lätt kommer i kläm, viftar med bakbenent då man spänner gjorden, men de "siktar" inte mor folk så jag tycker inte det är att sparkas direkt. Jag försöker vara där och visa hur man ska "släta till" pälsen under gjorden men det tycks vara svårt att lära ut.

Ja jag hoppas verkligen att det var ett rötägg som sparkade men när jag pratat med folk, hovslagare bland annat så är det inget som överaskar någon av dem och det tycker jag är lite otäckt. Varför går aveln ditåt? Även om en häst är kittlig eller om något gör ont så bör den inte sparka. Lyfta bakbenet och varna, självklart men den ska verkligen inte sparka.

Kanske behöver du ha en genomgång om hur man sadlar och rättar till pälsen innan folk får komma i närheten av hästarna? För hästarnas skull framförallt. Du får väl överdriva och säga att hästarna sparkar hårt och direkt om de inte gör som du säger ;)
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Jag vågar utan vidare stå bakom islandshästar och räkna med att inte bli sparkad eller för den del gå ut i hagen, men sparka mot varandra de gör de ibland, om de gör det mer ofta eller sällan än andra hästar vet jag inte men det beror nog mest på hurpass välfungerande flocken är. Ofta består sparkande i att stå rumpa vid rumpa och skrika, det har jag för övrigt sett på island vid flera tillfällen.

Fast för mig handlar inte det om att våga. Det är ju en självbevarelse grej att man står inte bakom någon häst. Även den snällaste hästen kan sparka efter en envis fluga och det kan gå illa om någon står bakom då. Det är ju en sådan sak som iallafall jag lärde mig bland det första jag lärde mig som liten.

Jag har aldrig sett några andra hästar stå och slå rumpa mot rumpa mer än hormonstinna ston som haft hormonproblem som behövts åtgärdats också då islänningarna.
Kanske är det så att folk tycker att islandshästar är en tålig ras och de kan göra upp själva så man ändrar inte flocksammansättningen för alla ska kunna gå ihop iallafall oavsett? På andra raser kanske man är snabbare med att ändra sammansättningen?
 
Sv: En islänning sparkas inte?

De flesta av mina hästar är islandsfödda men vist sparkas det i hagen, speciellt stona kan stå rumpa mot rumpa och pipa såhär på våren. Sparkskador har jag dock bara fått av svenskfödda hästar (vid två tillfällen på de 6 år jag bott i Sverige och 15-20 hästar på gården).
Runt människor sparkar de dock inte och de går undan om man säger åt dem då man kommer med maten (ogillar att ha en skock hästar över mig då jag lägger ut hö).
Skillnaden mot hur de fungerar på Island är stor, tex hade vi i min kommun en "kyrkoritt", den enda gången på året då kyrkan var full förutom möjligen jul, då släpptes allas hästar i en liten hage nedanför kyrkan och där stod de tillsammans hela gänget, säkert ett 50-tal hästar som inte kännde varandra utan bråk.
Samma sak då ryttarföreningarna har sina ridturer, hästarna står tillsammans i små fållor utan bra då det rastas. Fattar inte riktigt vad det är som gör att det funkar där men inte här...

Fast varför låter du dem gå ihop om de inte är sams? Det kvittar ju om det inte har blivit skador än utan enbart själva risken gör ju att jag aldrig hade haft hästar ihop som uppenbarligen inte gillar varandra. Tänk dig själv att leva hela livet ihop med någon som du tycker är en riktig ragata. Vilken psykisk press det blir på hästarna.

Ja det är just det här jag menar. Islandshästar är ju kända för att kunna släppas ihop utan att det blir krångel och tjafs. Varför fungerar inte det i Sverige?
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Men alltså, krångel och tjafs? För hästarna är det ett helt naturligt sätt att fastställa rangordningen. Krångel och tjafs är det bara ur mänsklig synvinkel. Man kan inte begära att djur i alla lägen ska undertrycka sina instinkter bara för att det passar oss bättre.

Det är vår uppgift som hästägare att sätta samman så bra flockar som möjligt för att minska skaderisken.
 
Sv: En islänning sparkas inte?

Kanske är det så att folk tycker att islandshästar är en tålig ras och de kan göra upp själva så man ändrar inte flocksammansättningen för alla ska kunna gå ihop iallafall oavsett? På andra raser kanske man är snabbare med att ändra sammansättningen?

I de fall "andra raser" tillåts gå i flock så tycker jag att man hör om betydligt fler allvarliga sparkskador än bland islandshästar, faktiskt.
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Igår var vi med vår nyinköpta valack på Strömsholm för en TMS. Jag som inför det här besöket letade information om denna...
Svar
8
· Visningar
4 776
Senast: Jamtland
·
Övr. Hund Jag och min man drömmer om att bli med husky någon gång i framtiden. Inte den närmaste tiden, utan om ett antal år. Tanken är att skaffa...
2
Svar
26
· Visningar
5 313
Senast: Enya
·
Ridning Hej! Jag har ett sto på åtta år som jag haft i ganska precis två år. Innan jag köpte henne hade hon haft fem hem på tre år och lärt sig...
2
Svar
21
· Visningar
8 236
Relationer Vänner och ett socialt liv mår vi ju alla bättre av, men kanske möjligtvis på lite olika sätt beroende på vem vi är tänker jag. Jag...
3 4 5
Svar
82
· Visningar
9 109
Senast: Efwa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp