Jag har tidigare läst och hört att islänningar inte sparkas men då jag det senaste varit på jakt efter en ny häst och funderat på en islänning så har jag fått tänka om. Flera ställen jag har varit och tittat på har haft framförallt ston men även valacker som varit väldigt lätt i rumpan. Det pips och sparkas ganska ordentligt i hagarna och det oavsett om det är människor i närheten.
Vad jag har läst så slaktas hästar omgående som sparkas på Island men så kanske det inte alls är i Sverige?
Flera uppfödare som jag har pratat med tycker att det är helt normalt och något man får räkna med att hästarna sparkar på varandra.
Det är ju iallafall inget jag skulle kunna acceptera bland mina hästar.
Jag har jobbat med en hel del olika hästraser och har väl kanske varit förskonad ifrån sparkande hästar men jag tycker inte att det är normalt att de sparkar oavsett om flockarna har varit stora eller små och oavsett om det har varit blandflockar eller inte. De få hästar som har sparkat har fått gå ensamma eller möjligtvis med en kompis som de inte slår emot för ingen vill ju få sin häst skadad. De hästarna som har sparkat har setts som opålitliga och speciella och man har tänkt om dem att de har ett dåligt hästspråk. Men det här är ju hästar som är uppfödda på lösdrift i stora flockar. Inte kan väl deras hästspråk vara dåligt? Det måste ju vara något annat?
Hur är det egentligen? Vad är era erfarenheter och åsikter? Har de islänningarna som sparkar fått fäste i Sverige och varför isåfall? Bryr man sig inte längre om att avla på att islänningen ska vara en trevlig lätthanterlig ras? Går man bara emot en större och sportigare turbo häst och tappar den trevliga sidan?
Vad jag har läst så slaktas hästar omgående som sparkas på Island men så kanske det inte alls är i Sverige?
Flera uppfödare som jag har pratat med tycker att det är helt normalt och något man får räkna med att hästarna sparkar på varandra.
Det är ju iallafall inget jag skulle kunna acceptera bland mina hästar.
Jag har jobbat med en hel del olika hästraser och har väl kanske varit förskonad ifrån sparkande hästar men jag tycker inte att det är normalt att de sparkar oavsett om flockarna har varit stora eller små och oavsett om det har varit blandflockar eller inte. De få hästar som har sparkat har fått gå ensamma eller möjligtvis med en kompis som de inte slår emot för ingen vill ju få sin häst skadad. De hästarna som har sparkat har setts som opålitliga och speciella och man har tänkt om dem att de har ett dåligt hästspråk. Men det här är ju hästar som är uppfödda på lösdrift i stora flockar. Inte kan väl deras hästspråk vara dåligt? Det måste ju vara något annat?
Hur är det egentligen? Vad är era erfarenheter och åsikter? Har de islänningarna som sparkar fått fäste i Sverige och varför isåfall? Bryr man sig inte längre om att avla på att islänningen ska vara en trevlig lätthanterlig ras? Går man bara emot en större och sportigare turbo häst och tappar den trevliga sidan?