En fråga om otrohet

[monster1]

Nä, jag vet inte. Faktiskt. Jag velar hit och dit i tankar och åsikter just nu. Jag tror det är en sån fråga som inte har ett enda enkelt svar - och det är väl bäst så, egentligen! Hur många "stora" frågor har ett enda svar, liksom.

Själv skulle jag känna mig besviken om min partner ljugit för mig under en längre tid. Inte ett enstaka fling utan ett förhållande vid sidan om. Jag tror jag upplevt det som själviskt och lite fegt från hens sida.

Men. Där finns mängder av olika scenarion och vem är jag att säga att andra ska göra, eller känna, si och så.

Intressant att fundera kring, ändå!

Absolut så skulle jag också känna, men jag vet inte om jag skulle tycka det var andras ansvar än just partners. Det man skulle bli besviken på är ju troligen att partnern hade en sida som man inte trivs med och därmed skulle vara svår att förena sig med så man kan fortsätta vara ett par.

 

[Roheryn]

Nu har jag funderat både på ditt exempel och @Lena Furberg s exempel med Ku Klux Klan.

Jag tror att jag är väldigt krass här.
1. Man får ha precis vilka hemligheter man vill, även för sin partner. Ingen har någon rätt att bestämma vad av sig själva andra människor ska visa.
2. Det finns en massa saker som vi skulle göra slut för, om våra partners gjorde det. (Allt från att äta kött, till att ha sex med andra till att vara med i någon otäck organisation eller begå brott, tex.)
3. Det man inte vet lider man faktiskt inte av. Om partner lyckas med allt det där samtidigt som vi upplever relationen som bra - så, tja. Vad är problemet? Alla är ju nöjda.
4. Kan partner själv uppleva att hen står oss nära, om hen döljer stora saker för oss? Upplever partner själv att hen ljuger och förställer sig? Om så, trivs ju antagligen inte partner i relationen.
5. Den brist på närhet som följer av 4. är antagligen sådan i de flesta fall att många av oss skulle vantrivas, även om vi vantrivs pga bristande närhet snarare än därför att partnern gör det där som vi inte hade gillat om vi hade vetat om det.

För min personliga del betyder det där i praktiken att partner "får" ha vilka hemligheter hen vill. (Jag vet ju inte om hemligheterna, så det är väldigt lite jag kan göra åt dem.) Jag själv däremot, kan inte ha större hemligheter om jag samtidigt vill bevara min känsla av närhet i förhållandet, vilket jag vill.

Vad som sedan är de större hemligheterna, är ytterligare en fråga. För mig passerar rakt av transande och lite sex vid sidan av som mindre hemlighetet, medan medlemsskap i Ku Klux Klan skulle rasera min världsbild och visa mig att min människokännedom är helt obefintlig.

Mycket väl sammanfattat och väldigt mycket i linje med vad jag själv tycker. Man kan inte (och kanske inte vill) berätta ALLT för sin partner hela tiden, och ingen har rätt till en annan människas HELA liv. Men vissa saker är förstås dealbreakers.... Att upptäcka ett "dubbelliv" med grov brottslighet, till exempel, eller att upptäcka att partnern har en hel familj vid sidan av hade nog varit sådana saker för mig. Liksom, som du säger, medlemsskap i Ku Klux Klan eller annat samfund/sekt/politiskt parti som står för en inhuman människosyn...

 

[prallan]

Mycket väl sammanfattat och väldigt mycket i linje med vad jag själv tycker. Man kan inte (och kanske inte vill) berätta ALLT för sin partner hela tiden, och ingen har rätt till en annan människas HELA liv. Men vissa saker är förstås dealbreakers.... Att upptäcka ett "dubbelliv" med grov brottslighet, till exempel, eller att upptäcka att partnern har en hel familj vid sidan av hade nog varit sådana saker för mig. Liksom, som du säger, medlemsskap i Ku Klux Klan eller annat samfund/sekt/politiskt parti som står för en inhuman människosyn...

Det är väl exakt så, vilka "hemligheter" som är dealbreakers, men som ändå inte är uttalade. Alla är vi olika och har olika dealbreakers. Det är ju inget man diskuterar direkt, "om du skaffar familj på sidan om är det inte ok för mig"... Samma som otrohet, det är inte något alla diskuterar, för många är det viktigt men kanske så självklart för den ena parten att den inte ens tar upp det. Monogami är ju norm, och majoriteten lever ju faktiskt normativt.. Talar man inte om relationen i sexuella termer, är antagligen monogami det man är ute efter.

 

[Petruska]

Mycket väl sammanfattat och väldigt mycket i linje med vad jag själv tycker. Man kan inte (och kanske inte vill) berätta ALLT för sin partner hela tiden, och ingen har rätt till en annan människas HELA liv. Men vissa saker är förstås dealbreakers.... Att upptäcka ett "dubbelliv" med grov brottslighet, till exempel, eller att upptäcka att partnern har en hel familj vid sidan av hade nog varit sådana saker för mig. Liksom, som du säger, medlemsskap i Ku Klux Klan eller annat samfund/sekt/politiskt parti som står för en inhuman människosyn...

Ja, det är klart att man kan göra en kilometerlång lista på sådana dealbreakers. Men fortfarande gäller ju att det man inte vet lider man inte av. Och ingen av oss vet. Jag fascineras av att så många gör sådant motstånd mot det faktum att vi inte vet.

(OM min partner har en familj vid sidan, så skulle jag bland mycket annat vara väldigt kritisk till hur han utövar föräldraskap mot de barnen, så lite tid som han rimligen kan ägna åt dem. Tex.)

 

[Roheryn]

Ja, det är klart att man kan göra en kilometerlång lista på sådana dealbreakers. Men fortfarande gäller ju att det man inte vet lider man inte av. Och ingen av oss vet. Jag fascineras av att så många gör sådant motstånd mot det faktum att vi inte vet.

Jag tror att det på något vis ligger i tidsandan idag att vi skall veta allt, skall vilja veta allt och helst skall kunna kontrollera allt också... Och ju osäkrare man är desto mer vill man kunna kontrollera.

Att istället tänka att "här har jag nu ett bra förhållande med min partner, jag får det jag behöver och jag behöver inte veta vad partnern gör när hen inte är med mig", det tror jag för de allra flesta är väldigt mycket svårare. Det kräver, tror jag, en stark självkänsla och också en tillit till sin partner på ett annat plan, där man känner sig någorlunda säker på att inte bli lämnad eller illa behandlad ÄVEN om partnern skulle råka ha en fling med någon annan.

 

[prallan]

Jag tror att det på något vis ligger i tidsandan idag att vi skall veta allt, skall vilja veta allt och helst skall kunna kontrollera allt också... Och ju osäkrare man är desto mer vill man kunna kontrollera.

Att istället tänka att "här har jag nu ett bra förhållande med min partner, jag får det jag behöver och jag behöver inte veta vad partnern gör när hen inte är med mig", det tror jag för de allra flesta är väldigt mycket svårare. Det kräver, tror jag, en stark självkänsla och också en tillit till sin partner på ett annat plan, där man känner sig någorlunda säker på att inte bli lämnad eller illa behandlad ÄVEN om partnern skulle råka ha en fling med någon annan.

Jag tror inte monogami bygger på svag självkänsla, det ligger djupare än så. Om man tycker det är äckligt/avsmak/what ever att ens partner har haft sexuellt umgänge med någon annan, så tycker man det. Spelar nog ingen roll hur självkänslan är. Det är antagligen lite hur man är som person just då, man förändras ju hela tiden, och så kan även inställningar göra.

 

[Roheryn]

Jag tror inte monogami bygger på svag självkänsla, det ligger djupare än så. Om man tycker det är äckligt/avsmak/what ever att ens partner har haft sexuellt umgänge med någon annan, så tycker man det. Spelar nog ingen roll hur självkänslan är. Det är antagligen lite hur man är som person just då, man förändras ju hela tiden, och så kan även inställningar göra.

Det var inte det jag menade riktigt - jag menade att förmågan att vila i det faktum att man inte vet, inte kan veta och inte behöver veta är starkt beroende av ens självkänsla. Jag pratar inte om ett överenskommet öppet eller polygamt förhållande här, utan om att man är monogam, vill leva monogamt men att man ändå inte känner att man måste veta "allt" utan att man kan nöja sig med att "om vi har det bra så är det bra".

 

[Centaur]

Det var inte det jag menade riktigt - jag menade att förmågan att vila i det faktum att man inte vet, inte kan veta och inte behöver veta är starkt beroende av ens självkänsla. Jag pratar inte om ett överenskommet öppet eller polygamt förhållande här, utan om att man är monogam, vill leva monogamt men att man ändå inte känner att man måste veta "allt" utan att man kan nöja sig med att "om vi har det bra så är det bra".

Men om min partner är otrogen och ljuger för mig har vi det inte bra... Och sånt brukar komma fram till slut. Antigen genom att en själv förstår att något är fel eller att någon som singoalla avslöjar det.

Jag berättar såklart inte absolut allt jag gör på en dag, typ hur ofta jag varit på toa och hur många äpplen jag köpte på Ica, för det är inte relevant. Stor skillnad på att berätta allt och att ljuga om att man gör något man vet att personen man säger sig älska kommer bli väldigt ledsen och besviken över om de får reda på det. Oavsett om det är missbruk, kriminalitet eller "bara otrohet" vill jag inte att någon ljuger för mig! Ärlighet och sanning är jätteviktigt för mig.

Det har öht inget med dålig självkänsla att göra, snarare tvärtom. Jag vill inte blunda och stanna i ett falskt förhållande.

Sen dömer jag ingen som väljer att stanna trots otrohet, det kan vara många orsaker till det. Men tycker det är viktigt att vara ärlig om det isåfall så ens partner kan ta ställning till om det är något de kan leva med och förlåta. Blir väldigt överraskad över att de samma som brukar skrika högt om kommunikation i alla andra tråder inte vill veta om och kommunicera när det gäller otrohet.

 

[mandalaki]

@Roheryn det verkar gå i cirklar nu men jag vill bara säga att jag tycker att dina inlägg är rakt igenom kloka och livserfarna.

 

[Petruska]

Jag tror att det på något vis ligger i tidsandan idag att vi skall veta allt, skall vilja veta allt och helst skall kunna kontrollera allt också... Och ju osäkrare man är desto mer vill man kunna kontrollera.

Att istället tänka att "här har jag nu ett bra förhållande med min partner, jag får det jag behöver och jag behöver inte veta vad partnern gör när hen inte är med mig", det tror jag för de allra flesta är väldigt mycket svårare. Det kräver, tror jag, en stark självkänsla och också en tillit till sin partner på ett annat plan, där man känner sig någorlunda säker på att inte bli lämnad eller illa behandlad ÄVEN om partnern skulle råka ha en fling med någon annan.

Fast det där att bli lämnad är ju lite samma sak. Inte sjutton vet jag om partner tänker flytta till London imorgon eller vad som helst.

Jag tänker som du skriver: vila i att vi inte vet. Och att det SOM vi vet känns rätt bra.

Om det har med självkänsla att göra, vet jag inte. Jag använder aldrig det ordet.

 

[Kattennizze]

Är det inte viktigt för dig att veta om det är viktigt för hen?

Jag struntar i min partners syn på otrohet däremot är jag extremt intresserad av vad min partner har för värderingar och syn på samhället. Det är viktigt för mig, inte huruvida hen är otrogen eller inte.

 

[Kattennizze]

Jag skulle ju inte glädjedansa och hurra om min partner kom hem och berättade att hen var notoriskt på sexuella eskapader med andra. "Jag är så glad för din skull" vore ju inte reaktionen.
Jag skiljer nog på enstaka händelser, och framför allt om jag vet eller ej.
Vet jag, så måste vi faktiskt prata om det, men jag hoppas min partner skulle ha vett nog att sköta det snyggt så varken jag eller vänner vet om det.
Det kan jag tycka är en miniminivå om man ska ha affärer vid sidan om relationen. Man behöver ju inte ha sex med den andres bästa vän, syster eller grannen hur praktiskt det än verkar.

Jag tycker nog ungefär som du.

 

[Kattennizze]

Ja, det är klart att man kan göra en kilometerlång lista på sådana dealbreakers. Men fortfarande gäller ju att det man inte vet lider man inte av. Och ingen av oss vet. Jag fascineras av att så många gör sådant motstånd mot det faktum att vi inte vet.

(OM min partner har en familj vid sidan, så skulle jag bland mycket annat vara väldigt kritisk till hur han utövar föräldraskap mot de barnen, så lite tid som han rimligen kan ägna åt dem. Tex.)

Men det är väl det som är pudelns kärna, att vi inte vet nånting om nåt egentligen och vi gör allt för att försöka kontrollera något som inte går att kontrollera?

 

[Kattennizze]

Alltså för mig skulle min partner kunna vara otrogen men om hen röstade på SD då skulle vi separera. Ungefär som jag tänker mig det hela nu, lite tillspetsat.

 

[Petruska]

Men det är väl det som är pudelns kärna, att vi inte vet nånting om nåt egentligen och vi gör allt för att försöka kontrollera något som inte går att kontrollera?

Det verkar inte bättre. Och så biter man sig fast i löften och regler och moralism i försöken att besvärja tillvarons inbyggda osäkerhet.

Jag gör säkert också så, men inte när det gäller vem som har sex med vem.

 

[Kattennizze]

Det verkar inte bättre. Och så biter man sig fast i löften och regler och moralism i försöken att besvärja tillvarons inbyggda osäkerhet.

Jag gör säkert också så, men inte när det gäller vem som har sex med vem.

Jo det gör vi nog alla, jag tänker att allt hejdlöst renoverade och matchande handdukar och his and hers garderober är ett sätt att utöva kontroll och ordning i en alltmer kaotisk värld. Förutom att man kan njuta av det rent estetiska alltså.

 

[Roheryn]

@Roheryn det verkar gå i cirklar nu men jag vill bara säga att jag tycker att dina inlägg är rakt igenom kloka och livserfarna.

Tack! 45 års livserfarenhet, du vet...

 

[rutans]

Alltså, jag gav inga generella råd här. Andra gör som de vill. Man kan tex tänka sig personer som vill ha saker ifred, såsom sex vid sidan av, och som inte har något behov av eller ser någon poäng med att ge förhållandet etiketten "öppet".

Flytten känns inte som ett riktigt bra exempel, eftersom den just precis påverkar båda parter, vilket hemlig otrohet som inte gör förhållandet sämre inte gör. Det är helt enkelt svårt att hitta exempel, tror jag.

Edit: läste det där slarvigt. Det verkar för mig extremt konstigt att byta jobb utan att nämna det för sin partner, men frågan är om det så sett behöver påverka partnern? Ändrad inkomst eller ändrade arbetstider kan så klart göra det.

Men då tar man samtidigt egna beslut för relationen. En otrohet behöver som sagt inte innebära enbart sårade känslor. Det kan vara sjukdomar, ett barn kan bli till och behållas, partnern kanske får ställa in saker för att säkra upp för den andre som "jobbar över". Kommunikationen är åtminstone dålig...

Kanske inte det bästa exemplet nej, men hamnar ett barn med i bilden så är det lika skarpt.

 

[lil-sis]

Men då tar man samtidigt egna beslut för relationen. En otrohet behöver som sagt inte innebära enbart sårade känslor. Det kan vara sjukdomar, ett barn kan bli till och behållas, partnern kanske får ställa in saker för att säkra upp för den andre som "jobbar över". Kommunikationen är åtminstone dålig...

Kanske inte det bästa exemplet nej, men hamnar ett barn med i bilden så är det lika skarpt.

Men då börjar det ju påverka förhållandet och hamnar återigen i ett annat läge.

"Otrohet som inte gör förhållandet sämre" är just det. Börjar man producera barn vid sidan av så är det något annat/mer/större än "otrohet som inte gör förhållandet sämre".

 

[Petruska]

Men då tar man samtidigt egna beslut för relationen. En otrohet behöver som sagt inte innebära enbart sårade känslor. Det kan vara sjukdomar, ett barn kan bli till och behållas, partnern kanske får ställa in saker för att säkra upp för den andre som "jobbar över". Kommunikationen är åtminstone dålig...

Kanske inte det bästa exemplet nej, men hamnar ett barn med i bilden så är det lika skarpt.

Men då har ju du bestämt att sex med någon annan är ett beslut för relationen? Det behöver det ju inte vara, om din partner har sex med någon annan är det hens beslut för sin del, lika gärna.

Sjukdomar drar vi ju hem och smittar varandra med ideligen. Influensa, förkylningar med mera. Jag vet inte varför STD är så mycket värr? Det är i alla fall ovanligare.

Blir det barn lär relationen påverkas, men det är ju väldigt lätt att undvika. Endast en specifik sexuell aktivitet kan leda till barn och för kvinnors del bara några dagar i månaden (under de fertila åren).