Jag känner flera som pratar nedtonat/neutralt när de är i stan och på jobbet osv. Och som sen byter till sin barndomsdialekt när de pratar med sin familj eller är på besök på upoväxtorten.
Själv byter jag språk på ett motsvarande sätt. Ett annat språk med familjen, svenska för övrigt.
Ja alltså, man kanske hoppar över de allra mest utpräglade dialektala orden, men jag tror jag hade skrattat ihjäl mig om någon jag kände började prata rikssvenska helt plötsligt.
På småländska hade man kallat en sån person ”tejåååd” (=tillgjord, för de som inte förstår.)
Sen att man gör det omedvetet är en annan sak, men vi har ju inte direkt så utpräglade dialekter så man inte förstår varandra.