En fråga om att prsta dialekt?

[Sonic76]

Blivit hejdad av en person på Tjörn som lyssnat på när jag pratade med mina föräldrar.
Han kunde för sitt liv inte placera mig dialektalt.
Lite uppsaladialekt, norrländska, göteborgska, dalsschlänska och lite annat.
Är från Örbyhus, bott i Dalsland och Bohuslän i 16 år och nu i Bergslagen

 

[Björk]

Det tror jag också. Och jag blir alltid full i skratt när någon säger sig inte ha någon dialekt eller prata rikssvenska. Jag har nog aldrig hört någon där det inte finns en anstrykning av dialekt kvar. Sedan kan ens ursprungsdialekt vara mer eller mindre utslätad, beroende på hur mycket man flyttat runt och på hur mycket svamp man är. Men utraderad är dialekten mycket sällan.

Minns en kompis på gymnasiet som på Västmanlandsgnälligt ortsmål sa att vi ju inte pratade dialekt hon o jag, eftersom vi ” säger ju inte luman om lampan”... jag sa att vi kunde ju låta mina kusiner i Stockholm lyssna på oss o fråga dem om de hörde någon dialekt och att de GARANTERAT hade tyckt vi pratade ortsmålet.

 

[alazzi]

Språkkrocken var total när jag flyttade från västmanland med breda tydliga "ä" och hamnde i Stockholm

 

[lingonben]

Jag är lite härmapa och anpassar mig till hur omgivningen pratar, så mina kompisar hemifrån påstår att jag tappat min skånska språkmelodi helt efter en massa år norröver. Och då märker jag ändå att skånskan kommer tillbaka när jag pratar med dem! Jag kan vid behov släta ut skånskan ännu mer, men känner mig tillgjord när jag gör det. Åas gör jag ju det när den jag pratar med inte förstår mig från början, så det är ju illa tvunget. Enda gången jag verkligen breddat på skånskan och gjort den stötigare var på resa genom Danmark mot Legoland med barnen och en uppsvensk barnfamilj. Det gjorde det lättare att göra mig förstådd, men kompisfamiljen bleknade och tittade konstigt på mig, och mina rara barn jublade över att "mamma talar DANSKA!"
Eh nej, raringarna, det här är långtifrån danska....

 

[Ciccio]

... Har präglats av småländska efter några år som ölandsbo ...

Hrmp. På Öland talar man öländska om jag får be! Småländska är något helt annat.

 

[honung]

Hrmp. På Öland talar man öländska om jag får be! Småländska är något helt annat.

Nu sa ve ente överdiiva saker å ting här. Jag har bott vid laamtojet i kihjalmar också under ett år. Kommen fråån fastlandet kvalifiseerar en si ente för redig ölendska förren efter ett par generationer, det blir mer småländska då.

 

[Ciccio]

Nu sa ve ente överdiiva saker å ting här. Jag har bott vid laamtojet i kihjalmar också under ett år. Kommen fråån fastlandet kvalifiseerar en si ente för redig ölendska förren efter ett par generationer, det blir mer småländska då.

 

[Björk]

Språkkrocken var total när jag flyttade från västmanland med breda tydliga "ä" och hamnde i Stockholm

Igenkänning, men tvärtom.
- Får ja vara me?
- Mä heter det
- Men det stavas ju m - e - d..
- ... men för HÄR hetere MÄ!

 

[Björk]

Jag är lite härmapa och anpassar mig till hur omgivningen pratar, så mina kompisar hemifrån påstår att jag tappat min skånska språkmelodi helt efter en massa år norröver. Och då märker jag ändå att skånskan kommer tillbaka när jag pratar med dem! Jag kan vid behov släta ut skånskan ännu mer, men känner mig tillgjord när jag gör det. Åas gör jag ju det när den jag pratar med inte förstår mig från början, så det är ju illa tvunget. Enda gången jag verkligen breddat på skånskan och gjort den stötigare var på resa genom Danmark mot Legoland med barnen och en uppsvensk barnfamilj. Det gjorde det lättare att göra mig förstådd, men kompisfamiljen bleknade och tittade konstigt på mig, och mina rara barn jublade över att "mamma talar DANSKA!"
Eh nej, raringarna, det här är långtifrån danska....

Jobbade i Stockholm och en kollega hade någon dialekt jag inte kunde placera. Jag frågade på en AW var i landet hon kom ifrån o det var Skåne. Så det var skånska men utan skorrande r o diftonger, bara själva melodin kvar. Så självklart när jag visste, men omöjligt att placera.

 

[Björk]

Det är svårt att placera dialekter man inte känner till rätt väl - man grupperar ihop rätt rejält. Som jag o min första sambo - vi från Västmanland - på en hemmafest utanför Sigtuna där de vi var hos pratade om att de ju INTE pratade Stockholmska...
i VÅRA öron hörde vi ingen skillnad på dem och en person från Kungsholmen, Bromma eller Botkyrka..

Många år senare på en bar utanför Mora så spelar ett lokalt spelmansgäng och när de presenterar sina låtar säger min vän från Sigtuna: å, de pratar precis som DU!

 

[skerper]

Jag pratar en dialekt som nästan ingen av er skulle förstå ett ord av .Växlar till svenska engelska och engelska/thai utan att ens tänka på det.Det beror på vad den pratar som jag pratar med

 

[Seabaz]

Jag ringde kundtjänst på fedex en gång (jag uppvuxen i sthlm), vilket tydligen var beläget i skåne? Fattade inte ett ord av vad människan sa så fick be henne prata engelska istället. Pinsamt