Min faster hund bröt benet som valp när hon hoppade ur sängen. Det samma gjorde en väns hund...den fick dessutom avlivas. Slutar vi ha hundarna i sängen pga risker?
Ska vi verkligen försöka göra våra hundar odödliga och emuna mot sjukdomar genom att skära i dom när de är friska och samtidigt utsätta dom för nya risker? De flesta hundar klarar en PYO-op. Men hur kul liv får en hund om den får leva ett helt liv i fetma, beteendeförändringar, underull som växer bananas, inkontinens? Vill vi verkligen ge dem den risken? Är den risken mindre betydelsefull för oss bara för att den inte är dödlig?
Ska vi verkligen måla fan på väggen och linda in våra hundar i bubbelplast utefter alla eventuella risker?
Vad dör flest hundar i? Är det pyo? Trafiken tar väldigt många hundar. Slutar vi ha vår hundar lösa och har dem alltid kopplade?
 
Min faster hund bröt benet som valp när hon hoppade ur sängen. Det samma gjorde en väns hund...den fick dessutom avlivas. Slutar vi ha hundarna i sängen pga risker?
Ska vi verkligen försöka göra våra hundar odödliga och emuna mot sjukdomar genom att skära i dom när de är friska och samtidigt utsätta dom för nya risker? De flesta hundar klarar en PYO-op. Men hur kul liv får en hund om den får leva ett helt liv i fetma, beteendeförändringar, underull som växer bananas, inkontinens? Vill vi verkligen ge dem den risken? Är den risken mindre betydelsefull för oss bara för att den inte är dödlig?
Ska vi verkligen måla fan på väggen och linda in våra hundar i bubbelplast utefter alla eventuella risker?
Vad dör flest hundar i? Är det pyo? Trafiken tar väldigt många hundar. Slutar vi ha vår hundar lösa och har dem alltid kopplade?
Självklart har du rätt i allt du säger
Jag tycker inte heller att vi ska överbeskydda våra hundar på något vis
Dom måste få känna sig fria och vara hundar.
 
Men nu blandar du ihop. De 25% som pratas om här i tråden syftar på att ca var fjärde tik över 8 år riskerar att drabbas av pyometra.
Det du tar upp i studien är andel av katterna i studien som drabbas av urinbesvär efter en kastrering.
:banghead::banghead::banghead:
Kanske lika bra att jag håller mig borta härifrån då jag verkar röra till allt hela tiden :rofl::grin:
 
Enligt en vet jag pratade med är risken för inkontinens högre för en stor hund
En liten hund räknar dom 10% risk
Aha, tack! Det var intressant! Efter ha läst lite (tror inte att jag har läst tillräckligt för att avgöra det) så har inkontinensen känts som det argument som framförts mest. Och om din information stämmer så blir det intressant då det är "bara" en på tio som drabbas av det, fast när ens hund är den som har oturen så känns väl de siffrorna inte så små.
Men katter har ju bara 3% lägre siffra och ändå kastreras så många katter och istället försöker man göra åt besvären om de dyker upp.
Det är helt enkelt fascinerande för mig som kattmänniska för jag blev nog lite chockad första gången jag läste om det här på buke då jag tyckte att kastrering var något självklart :o:D
 
Jag har en meterlång lista med forskningsresultat som pekar på nackdelar med kastrering av hanhundar, tyvärr får man inte länka till andra fora o jag ids inte skriva om den.
Okej, förståeligt även om jag hade tyckt att det hade varit intressant med exempel på biverkningar :)
 
För att det är bättre att selektera i aveln för att få bort problematisk könsdrift än att regelmässigt kastrera fullt friska hundar?
Om alla skulle kastrera regelmässigt finns det en risk att man inte ser hur utbrett problemet med könsdriften har blivit. Jag misstänker att det kanske har blivit så på kattsidan? Man reflekterar väl knappt över att det skulle vara konstigt att tvingas kastrera för att katten ska funka?
Fast ... Jag är visserligen ingen uppfödare men jag får inte känslan att katter som ingår i aveln har inte fått något förvärrat beteende jämfört med förr. Snarare tvärtom då man vill att ens avelshanar ska kunna fungera i hemmet även om de är innekatter? Fast jag vet tyvärr inte så mycket om det.

Dessutom är jag inte emot att rasrena (arbetande) hundar som ingår i aveln ska kunna fungera bra trots hormoner och drifter. Det är ju liksom en fördel i att man använder dem, man vet då att de fungerar faktiskt trots diskrationer. Och jag tror att de flesta uppfödare brukar ha ganska bra koll på avkommorna som kanske själva går till avel eller sparas med det syftet inför framtiden och då kunna se om de har samma fokus så att säga.

Men att blandraser eller "icke-dugliga" hundar inte ska användas i avel är väl något som vi är överens om här? Då spelar det väl ingen roll hur mycket de kan kontrollera sin könsdrift eller hormoner om man ändå kastrerar dem alla?
Dessutom så får man då kanske lättare kontroll över buskaveln om seriösa hundägare/-uppfödare stod bakom det faktum att kastrera hundar. För då kan de ju inte ändra sig senare och skaffa valpar på sin söta hund.

Jag vet inte om jag får fram min synpunkt, men jag hoppas att ni kan se ur det perspektivet också? Men som sagt så har jag ingen koll på sjukdomar som kan komma som biverkningar och hurvida de är fler än om man inte kastrerar, det vet ni långt bättre än jag :)
 
En på fyra riskerar få pyo
En på tio riskerar få problem med urinen (om det stämmer?)
Just i det området kan jag tycka att det ena övervinner det andra.
Jag kanske har missat men vad för andra risker finns det med en kastrering som gör hunden annorlunda från katten?
 
Angaende skillnad pa kastering av hundar och katter:

Enligt mig finns den storsta skillnaden i beteende och hur vi haller djuren.
Jag vet inte hur katter forandras mentalt av kastrering men en av de vanligaste argumenten mot kastrering av hund ar risken att en befintlig radsla kan ta sig storre uttryck.
Hundar behover (oftast) hantera en vardags situation med manga intryck som kan ge uttryck i radsla; ljud, framlingar, andra hundar, separations angest med flera. En katt har (oftast) en mindre stressande tillvaro. Aven utekatter behover oftast inte interagera med manniskor de ar radda for och kan i princip flytta sig dit de kanner sig sakra. En innekatt behover inte agrea med andra djur (katter) de inte kanner och generellt kan de ga undan om man har gaster (om agaren ar smart).

Fragan ar om katter visat samma problem som hundar beteende massigt efter kastration om vi satt de i samma situationer?

(Radsla ar ett valfards problem, inte sjysst!)
 
Angaende skillnad pa kastering av hundar och katter:

Enligt mig finns den storsta skillnaden i beteende och hur vi haller djuren.
Jag vet inte hur katter forandras mentalt av kastrering men en av de vanligaste argumenten mot kastrering av hund ar risken att en befintlig radsla kan ta sig storre uttryck.
Hundar behover (oftast) hantera en vardags situation med manga intryck som kan ge uttryck i radsla; ljud, framlingar, andra hundar, separations angest med flera. En katt har (oftast) en mindre stressande tillvaro. Aven utekatter behover oftast inte interagera med manniskor de ar radda for och kan i princip flytta sig dit de kanner sig sakra. En innekatt behover inte agrea med andra djur (katter) de inte kanner och generellt kan de ga undan om man har gaster (om agaren ar smart).

Fragan ar om katter visat samma problem som hundar beteende massigt efter kastration om vi satt de i samma situationer?

(Radsla ar ett valfards problem, inte sjysst!)
Förändringen efter kastraktion på tik kan också vara positiv beteendemässigt (har jag läst)
Min tik har alltid varit svår med maten och har ätit väldigt lite, vi har fått locka för att hon ska få i sig lite mat. Nu efter op har hon ätit upp allt jag ger henne
Hon har också alltid varit lite blyg för andra hundar och människor och lite försiktig av sig, har även haft lite humörsvängningar runt löp
Jag ser redan nu en förändringi hennes kroppsspråk. Hon håller huvudet högre, svansen upp i vädret och hon "ser" tuffare ut på något sätt. Hon har inte träffat några nya hundar/ människor efter op men det ska bli spännande att se hur hon reagerar
 
Fast ... Jag är visserligen ingen uppfödare men jag får inte känslan att katter som ingår i aveln har inte fått något förvärrat beteende jämfört med förr. Snarare tvärtom då man vill att ens avelshanar ska kunna fungera i hemmet även om de är innekatter? Fast jag vet tyvärr inte så mycket om det.

Dessutom är jag inte emot att rasrena (arbetande) hundar som ingår i aveln ska kunna fungera bra trots hormoner och drifter. Det är ju liksom en fördel i att man använder dem, man vet då att de fungerar faktiskt trots diskrationer. Och jag tror att de flesta uppfödare brukar ha ganska bra koll på avkommorna som kanske själva går till avel eller sparas med det syftet inför framtiden och då kunna se om de har samma fokus så att säga.

Men att blandraser eller "icke-dugliga" hundar inte ska användas i avel är väl något som vi är överens om här? Då spelar det väl ingen roll hur mycket de kan kontrollera sin könsdrift eller hormoner om man ändå kastrerar dem alla?
Dessutom så får man då kanske lättare kontroll över buskaveln om seriösa hundägare/-uppfödare stod bakom det faktum att kastrera hundar. För då kan de ju inte ändra sig senare och skaffa valpar på sin söta hund.

Jag vet inte om jag får fram min synpunkt, men jag hoppas att ni kan se ur det perspektivet också? Men som sagt så har jag ingen koll på sjukdomar som kan komma som biverkningar och hurvida de är fler än om man inte kastrerar, det vet ni långt bättre än jag :)
Jag förstår hur du menar, men jag håller inte med dig. Det finns för mycket nackdelar och risk för biverkningar.
Och JO det spelar visst roll om de som inte ska gå i avel har en sund könsdrift eller ej, de är ju troligen släktingar till de som faktiskt går i avel och måste således tas med i beräkningen. Om man slentrianmässigt kastrerar kommer inte problemet synas och då finns det risk att man inte värderar det tillräckligt högt.

Och det är ju inte bara arbetande raser som mår bra av en sund könsdrift! Men de är väl de enda raserna där uppfödarna lägger tillräckligt fokus på detta eftersom de MÅSTE kunna arbeta även under hormonpåverkan. Sällskapshundarna är ju generellt helt översexuella och måste kastreras. Det är illa.
 
En på fyra riskerar få pyo
En på tio riskerar få problem med urinen (om det stämmer?)
Just i det området kan jag tycka att det ena övervinner det andra.
Jag kanske har missat men vad för andra risker finns det med en kastrering som gör hunden annorlunda från katten?
Det finns en jättebra vetenskaplig artikel som går igenom biverkningar. Jag minns dock inte vad den heter. Kanske ngn annan gör?
Men det finns en hel rad med biverkningar. Dessutom blir hundar väldigt påverkade mentalt av kastrering. Har de haft problem pga hormoner innan blir de kanske bättre, men annars riskerar man att få en hund som mentalt funkar sämre. Det hände mig jag när kastrerade min tik, hon blev mycket mycket sämre mentalt och det kan vara kastreringen som gjorde att hon till slut fick avlivas pga det mentala.
 
Fast ... Jag är visserligen ingen uppfödare men jag får inte känslan att katter som ingår i aveln har inte fått något förvärrat beteende jämfört med förr. Snarare tvärtom då man vill att ens avelshanar ska kunna fungera i hemmet även om de är innekatter? Fast jag vet tyvärr inte så mycket om det.

Dessutom är jag inte emot att rasrena (arbetande) hundar som ingår i aveln ska kunna fungera bra trots hormoner och drifter. Det är ju liksom en fördel i att man använder dem, man vet då att de fungerar faktiskt trots diskrationer. Och jag tror att de flesta uppfödare brukar ha ganska bra koll på avkommorna som kanske själva går till avel eller sparas med det syftet inför framtiden och då kunna se om de har samma fokus så att säga.

Men att blandraser eller "icke-dugliga" hundar inte ska användas i avel är väl något som vi är överens om här? Då spelar det väl ingen roll hur mycket de kan kontrollera sin könsdrift eller hormoner om man ändå kastrerar dem alla?
Dessutom så får man då kanske lättare kontroll över buskaveln om seriösa hundägare/-uppfödare stod bakom det faktum att kastrera hundar. För då kan de ju inte ändra sig senare och skaffa valpar på sin söta hund.

Jag vet inte om jag får fram min synpunkt, men jag hoppas att ni kan se ur det perspektivet också? Men som sagt så har jag ingen koll på sjukdomar som kan komma som biverkningar och hurvida de är fler än om man inte kastrerar, det vet ni långt bättre än jag :)
Buskaveln finns för att folk vill tjäna snabba pengar så de kommer aldrig lägga tusentals kronor på kastrering. De ids ju oftast inte ens lägga 70:- till att regga valparna i JBV.
Det är sällan valpar kommer till genom tjuvparning.
Efekter av kastrering skiljer också mellan hund och katt så de går inte riktigt att jämföra.
 
Angaende skillnad pa kastering av hundar och katter:

Enligt mig finns den storsta skillnaden i beteende och hur vi haller djuren.
Jag vet inte hur katter forandras mentalt av kastrering men en av de vanligaste argumenten mot kastrering av hund ar risken att en befintlig radsla kan ta sig storre uttryck.
Hundar behover (oftast) hantera en vardags situation med manga intryck som kan ge uttryck i radsla; ljud, framlingar, andra hundar, separations angest med flera. En katt har (oftast) en mindre stressande tillvaro. Aven utekatter behover oftast inte interagera med manniskor de ar radda for och kan i princip flytta sig dit de kanner sig sakra. En innekatt behover inte agrea med andra djur (katter) de inte kanner och generellt kan de ga undan om man har gaster (om agaren ar smart).

Fragan ar om katter visat samma problem som hundar beteende massigt efter kastration om vi satt de i samma situationer?

(Radsla ar ett valfards problem, inte sjysst!)
Väldigt intressant! Faktiskt så i den där studien jag nämnde tidigare så stod det någonstans om att de katter som kastrerats tidigt hade mera rädsla för främlingar än de som kastrerats senare. Jag tänkte inte närmare på det då, men nu när du nämner den biverkningar i hundar ... som man kan förstå utsätts för mycket mera sociala situationer än en katt - väldigt intressant att det sker överhuvudtaget. Det beror väl på hormonerna på något vis men fascinerande ändå! Synd också dock.
 
Jag förstår hur du menar, men jag håller inte med dig. Det finns för mycket nackdelar och risk för biverkningar.
Och JO det spelar visst roll om de som inte ska gå i avel har en sund könsdrift eller ej, de är ju troligen släktingar till de som faktiskt går i avel och måste således tas med i beräkningen. Om man slentrianmässigt kastrerar kommer inte problemet synas och då finns det risk att man inte värderar det tillräckligt högt.

Och det är ju inte bara arbetande raser som mår bra av en sund könsdrift! Men de är väl de enda raserna där uppfödarna lägger tillräckligt fokus på detta eftersom de MÅSTE kunna arbeta även under hormonpåverkan. Sällskapshundarna är ju generellt helt översexuella och måste kastreras. Det är illa.
Jag tänkte att det skulle gälla sällskapshundar också, därför satte jag arbetande inom parentes. Men jag antar att jag har lite för höga tankar om uppfödare, jag tänker att de som avlar (även sällskapshundar) vill ha en hund som går att ha i vardagen utan att den blir översexuell. Men jag tänkte inte på att det finns redan översexuella hundar som folk inte verkar ha så mycket problem med (för de finns ju fortfarande) och det beror kanske på att "översexuella" katter är värre än översexuella hundar? Fast det är väl jag som inte kan begripa hur någon skulle tycka att det var ok med en juckande hund även om den är bara till för sällskap :confused::wtf:

Och så tänkte jag att de som avlar får såna fina hundar som andra uppfödare vill använda och därför skulle man kunna ha koll på hurvida "användbara" de är även med drifter/hormoner. Men kanske jag har helt fel (och idealisk?) bild :o

Kanske mina tankar fallerar på grund av den mänskliga länken :grin::p
 
Väldigt intressant! Faktiskt så i den där studien jag nämnde tidigare så stod det någonstans om att de katter som kastrerats tidigt hade mera rädsla för främlingar än de som kastrerats senare. Jag tänkte inte närmare på det då, men nu när du nämner den biverkningar i hundar ... som man kan förstå utsätts för mycket mera sociala situationer än en katt - väldigt intressant att det sker överhuvudtaget. Det beror väl på hormonerna på något vis men fascinerande ändå! Synd också dock.
Men det är förståeligt att man vill undvika det i en hund och därför kastrerar inte :up:
 
Det finns en jättebra vetenskaplig artikel som går igenom biverkningar. Jag minns dock inte vad den heter. Kanske ngn annan gör?
Men det finns en hel rad med biverkningar. Dessutom blir hundar väldigt påverkade mentalt av kastrering. Har de haft problem pga hormoner innan blir de kanske bättre, men annars riskerar man att få en hund som mentalt funkar sämre. Det hände mig jag när kastrerade min tik, hon blev mycket mycket sämre mentalt och det kan vara kastreringen som gjorde att hon till slut fick avlivas pga det mentala.
Intressant, någon tidigare nämnde rädsla som en biverkning. Är det du menade med det mentala eller fanns det andra mentala biverkningar?
Beklagar förstås förlusten, högst förståeligt att man vill undvika såna biverkningar :( Du måste inte svara om du inte vill.
 
Buskaveln finns för att folk vill tjäna snabba pengar så de kommer aldrig lägga tusentals kronor på kastrering. De ids ju oftast inte ens lägga 70:- till att regga valparna i JBV.
Det är sällan valpar kommer till genom tjuvparning.
Efekter av kastrering skiljer också mellan hund och katt så de går inte riktigt att jämföra.
Just därför tänkte jag om det fanns en mera allmän press på att kastrera sina blandraser när de är små så skulle man inte kunna ångra sig senare. Men det är kanske inte att rekommendera om de förändras så mentalt sett av det, då kanske de riskerar att bli vandringspokaler eller hamna på hundhem om de får problem med rädslor och är hos en inte så engagerad/kompetent ägare som kan arbeta med rädslorna. Vilket är nog inte heller så kul även om man kanske skulle kunna ev komma tillrätta med det.
Och förstås, tänkte inte så mycket på skillnaden i priset mellan katt och hund men det avgör nog en del också.
 
Väldigt intressant! Faktiskt så i den där studien jag nämnde tidigare så stod det någonstans om att de katter som kastrerats tidigt hade mera rädsla för främlingar än de som kastrerats senare. Jag tänkte inte närmare på det då, men nu när du nämner den biverkningar i hundar ... som man kan förstå utsätts för mycket mera sociala situationer än en katt - väldigt intressant att det sker överhuvudtaget. Det beror väl på hormonerna på något vis men fascinerande ändå! Synd också dock.
Jag minns att när jag besökte min katts uppfödare för att ta en titt på henne så var hon social och hade inga problem med att vara framme medan främlingar var i hennes hem. Men nu så gömmer hon sig om det kommer främlingar och har bara vant sig vid den närmaste familjen då de har kommit ett par gånger på besök sen dess. Främmande människor är högst farliga enligt henne, om hon hade varit hund så hade det varit högst problematiskt.
Jag har tänkt att det berodde på att jag inte socialiserade henne så mycket som ung och det kanske räknar in men kastreringen påverkade kanske mer än vad jag trott. Synd dock.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
5 147
Senast: Hermelin
·
Hundhälsa Hej där, Jag har en shiba som är okastrerad på nästan så exakt 2 år, han har betett sig väldigt konstigt de senaste 2 veckorna. Vi...
Svar
0
· Visningar
820
Senast: ryujaneiro
·
Hundavel & Ras Hej! Går som många före mig i tankarna på val av hundras... vi är en familj på fyra med två vuxna och två tonårsbarn. Vi har även två...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
5 485
Senast: Krumben
·
Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
10 209
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp