Elakt att inte låta hunden sova i sovrummet?

[Ainon]

Vi har inga hundar på övervåningen där vi har våra sovrum så de sover alltid ensamma nere i hallen.

Alla hundar har varit nöjda med det, men då är de vana vid det sedan de var valp/nyinflyttade Faktiskt särskilt hunden med separationsångest som var väldigt tejpad vid mig annars antar att hon då kunde slappna av på sin plats nedanför trappen helt säker på var jag befann mig.

(alltid sovit nere på soffan första tiden med nya valpar/hundar tills de känt sig trygga, inte tagit många nätter)

 

[Huggorm]

Är det bara jag som vänjer mig vid nattliga oljud snabbt? Min första lägenhet var i en källare några meter från ett jänvägsspår där det gick förbi ett stort godståg varje natt. Första natten höll jag på att ramla ur sängen, hela huset skakade så det skallrade i köksporslinet. Mindre än en vecka senare vaknade jag inte ens. Samma när jag fick hunden, början vaknade jag av att hon rörde sig men det gick snabbt över. Nu är det inte ens säkert jag vaknar när trettio kilo hund går i eller ur sängen, och jag har en liten smal 100cm säng. Däremot skulle jag ha väldigt svårt att sova om jag visste att hunden låg ensam och olycklig någon annanstans i bostaden. Men många hundar vänjer sig kanske snabbt.

 

[SkorpSmulan]

Jag har inte hjärta att säga nej om min 27 kilos hund vill ligga i min 80s säng med mig fast jag sover som en kratta då hon gör det.
Jag är hennes flock och trygghet och hon min iofs.
Men nej det skulle inte kännas okej för mig att stänga ut en hund, möjligen om den hade annat sällskap som den var trygg med.

 

[Pilot]

Vi har inga hundar på övervåningen där vi har våra sovrum så de sover alltid ensamma nere i hallen.

Alla hundar har varit nöjda med det, men då är de vana vid det sedan de var valp/nyinflyttade Faktiskt särskilt hunden med separationsångest som var väldigt tejpad vid mig annars antar att hon då kunde slappna av på sin plats nedanför trappen helt säker på var jag befann mig.

(alltid sovit nere på soffan första tiden med nya valpar/hundar tills de känt sig trygga, inte tagit många nätter)

För mig är det stor skillnad om hunden kommer få sova själv eller inte, har man två eller fler så hade jag inte haft något dåligt samvete.

 

[Gnist]

Varför förutsätter så många att hundar som inte sover med människor är olyckliga?
De olyckliga är undantag och jag personligen har hittills - trots många hundar av olika raser- inte ägt någon som inte varit fullständigt trygg och nöjd med att sova på sin egen "säng".

 

[nullo-modo]

För mig beror det på. Finns bara en hund i hushållet så nej jag hade inte tyckt det var okej att stänga ute från sovrummet. Fler hundar så ser jag inga problem med det.

 

[Bulldoozer]

Är det bara jag som vänjer mig vid nattliga oljud snabbt? Min första lägenhet var i en källare några meter från ett jänvägsspår där det gick förbi ett stort godståg varje natt. Första natten höll jag på att ramla ur sängen, hela huset skakade så det skallrade i köksporslinet. Mindre än en vecka senare vaknade jag inte ens. Samma när jag fick hunden, början vaknade jag av att hon rörde sig men det gick snabbt över. Nu är det inte ens säkert jag vaknar när trettio kilo hund går i eller ur sängen, och jag har en liten smal 100cm säng. Däremot skulle jag ha väldigt svårt att sova om jag visste att hunden låg ensam och olycklig någon annanstans i bostaden. Men många hundar vänjer sig kanske snabbt.

Jag brukar sova väldigt djupt och vara svårväckt men efter att ha haft nästan en valp om året senaste sju åren så är jag väldigt lättväckt när det gäller hundarna.. Dock så var det maken främst som vaknade och eftersom hunden ändå gick och la sig i hallen när han kommit till ro så fick det bli hans sovplats när vi skaffade senaste valpen som sover intill i köket med gallergrind emellan. Kanske får de sova ihop när han är äldre, just nu är risken för bus överhängande..
Bägge hundar väljer ofta att gå in och lägga sig på "deras" plats i hall respektive kök även dagtid när det öppet.

Jag skulle ha svårare att stänga bort en ensam hund men nu har de ju sällskap av varann och verkar nöjda.
Vår sällskapsmix sover med oss eller med dottern, hon skulle troligen bli mer ledsen över att bortstängd då hon även dagtid alltid väljer att ligga på en människa.

 

[Guldaskig]

Vår valp har själv valt att sova i vardagsrummet Hade henne i bädd bredvid min säng till en början men sen började hon successivt flytta ut till vardagsrummet så nu sover hon där och vi stänger dörrarna med gott samvete till våra sovrum. När jag kommer upp på morgonen (mellan 06-07) kommer hon upp från sin bädd så det verkar inte gå någon nöd på henne.

 

[Malibu_Stacy]

Varför förutsätter så många att hundar som inte sover med människor är olyckliga?
De olyckliga är undantag och jag personligen har hittills - trots många hundar av olika raser- inte ägt någon som inte varit fullständigt trygg och nöjd med att sova på sin egen "säng".

Jag förstår inte heller. Hundar är extremt anpassningsbara.
Mina hundar sov tidigare i sängen, men efter att jag fått problem med sömnen så fick dom börja sova nedanför sängen i varsin bädd. Klart dom inte fattade i början men dom lärde sig snabbt och är nu vana vid det. Upplever verkligen inte att dom är olyckliga. Whippeten sover i vardagsrummet sedan några år tillbaka då hans bökande under natten väckte mig konstant.
Min sömn är viktig, om jag inte får sova ordentligt så blir jag ingen bra hundägare heller så jag ser verkligen inte problemet med att låta hundar sova utanför sovrummet.

 

[iNHALE]

Vi har inte hundarna i sovrummet, de är öht inte på ovanvåningen (där sovrummet ligger) alls pga den branta trånga trappan och det faktum att vi har heltäckningsmatta på ovanvåningen vilket är ett helvete när man har fällande hundar och vid eventuella olyckor. Ingen av våra hundar mår dåligt av att inte få vara i vårt sovrum. När jag fick hem min nuvarande hund vid 4 månaders ålder så sov jag på en madrass på golvet och sedan på soffan några nätter och när han kände sig trygg nog att sova själv så gick jag upp och la mig i sängen, det har aldrig varit ett problem. Däremot kan jag tänka mig att vissa hundar blir oroliga om de är vana vid att få sova i sovrummet och sedan helt plötsligt blir utestängda. I det läget hade jag nog försökt ordna så att hunden inte krafsar på väggen genom att tex sätta upp något mjukt på väggen eller ordna någon slags iglo-bädd om hunden är liten nog för såna.

 

[Malibu_Stacy]

Vi har inte hundarna i sovrummet, de är öht inte på ovanvåningen (där sovrummet ligger) alls pga den branta trånga trappan och det faktum att vi har heltäckningsmatta på ovanvåningen vilket är ett helvete när man har fällande hundar och vid eventuella olyckor. Ingen av våra hundar mår dåligt av att inte få vara i vårt sovrum. När jag fick hem min nuvarande hund vid 4 månaders ålder så sov jag på en madrass på golvet och sedan på soffan några nätter och när han kände sig trygg nog att sova själv så gick jag upp och la mig i sängen, det har aldrig varit ett problem. Däremot kan jag tänka mig att vissa hundar blir oroliga om de är vana vid att få sova i sovrummet och sedan helt plötsligt blir utestängda. I det läget hade jag nog försökt ordna så att hunden inte krafsar på väggen genom att tex sätta upp något mjukt på väggen eller ordna någon slags iglo-bädd om hunden är liten nog för såna.

Tog kanske 3-4 nätter sen hade våra hundar vant sig vid att inte sova i sängen/sovrummet. Så det går ju att lära om.

 

[dobbis]

Jag har heller ingen/inga hundar i sovrummet, både för att jag är allergisk,lättväckt och sover med öppet fönster året runt och min ras är släthårig o skulle frysa fast i mitt sovrum,dörren är stängd av samma anledning.

 

[fejko]

Om hunden stör dig men inte pojkvännen så kanske ni kan byta plats och alla blir nöjda?

 

[tanten]

Jag har under mitt långa liv inte haft hund i sovrummet. De har haft sin bädd där de sovit om nätterna. De har inte varit portförbjudna från övervåningen men valt den sköna bädden på nedervåningen. Utom ett par som tjuvsov i soffan i vardagsrummet. När vi kom ner sov de djupt nedanför soffan. Men kände man på soffan var den varm

Nuvarande papillon är den första som sovit i sovrummet. Pga hans rädslor. När jag fick honom som 4-månaders var han rädd för ALLT.
Nu har han blivit mer bestämd över att han ibland inte vill bli buren till övervåningen och då får han sova nere. Föga olycklig

 

[Ajda]

Jag hade gärna stängt ute våra hundar från sovrummet då den ena sover i vår säng = får byta sängkläder ett par ggr i veckan.
Men jag är för blödig. Kan inte ens säga åt hunden att hon får sova i sin bädd i stället som hon har i sovrummet

 

[Vassi]

När Skrället började flyga på Terrorn var den senare ca 10 månader gammal. Vi fick bra ordning på det efter någon vecka (i efterhand var det nog första tecknet på att Skrället började bli dålig ) men ville inte ha dom sovande i samma rum. Skrället sov med oss som han alltid gjort, Terrorn på andra sidan ett kompostgaller med tillgång till hela huset. Jag trodde han skulle protestera lite men han sa inte ett ljud och verkade minst lika nöjd som innan.

 

[Huggorm]

Utom ett par som tjuvsov i soffan i vardagsrummet. När vi kom ner sov de djupt nedanför soffan. Men kände man på soffan var den varm

De kanske hörde er komma och kastade sig ner på golvet och låtsades sova djupt

 

[bollen__]

Den ena hunden är hemsk att ha i sovrummet. Han piper och bökar och piper och bökar och piper och.. Sen när han fått för sig att det är morgon då ger han sig inte förrän man vaknat. Han sätter sig på våra ansikten, drar bort täcket, slickar på en, piper, och stiger man inte upp så nyper han en i kinden. Så han är portad från sovrummet. Vi har ju 4 hundar och allra oftast är det bara en som sover med oss, jag sover bra med honom men inte med de andra. Tänker att de har ett helt hus och varandra, tror inte det går någon nöd på dem. Hade dåligt samvete från början men nu tycker jag att det är skönt, min sömn är mycket bättre sen vi börjat göra såhär.

 

[athena_arabians]

Den ena hunden är hemsk att ha i sovrummet. Han piper och bökar och piper och bökar och piper och.. Sen när han fått för sig att det är morgon då ger han sig inte förrän man vaknat. Han sätter sig på våra ansikten, drar bort täcket, slickar på en, piper, och stiger man inte upp så nyper han en i kinden. Så han är portad från sovrummet. Vi har ju 4 hundar och allra oftast är det bara en som sover med oss, jag sover bra med honom men inte med de andra. Tänker att de har ett helt hus och varandra, tror inte det går någon nöd på dem. Hade dåligt samvete från början men nu tycker jag att det är skönt, min sömn är mycket bättre sen vi börjat göra såhär.

Nyper i kinden?! Jag ska nog sluta klaga på kattens magpumpshopp när hon tycker jag ska vakna

 

[Red_Chili]

De kanske hörde er komma och kastade sig ner på golvet och låtsades sova djupt

Det känns som något mina skulle kunna göra! (om man nu bortser från att jag anpassar vilken soffa jag har hemma efter hundarna, köper ingen möbel hemma som inte är bekväm även för dem...)