"Du är så känslig"

[tott]

Det har jag hört oändligt många gånger. Senast idag av min pappa.

Egentligen är det ju ett sätt att säga att mina känslor inte får finnas och det jag känner är fel.

Hur tacklar ni "du är så känslig"?
Jag har lärt mig att säga att mina känslor är sanna för mig. Lika mycket sanna som den andra personens.

...men jag orkar verkligen inte höra det mera!

 

[parellikusken]

Jag får höra det ofta, blir lite ledsen varje gång. Men å andra sidan vet jag att jag tyvärr måste bli mer hårdhudad för att kunna klara av livet bättre.

 

[the_connemara]

Blir förbannad, tillräckligt för att mina känslor ska respekteras, eller låter bli att ha kontakt. Det är så jävla nedvärderande!

 

[Magnum]

Hör det där också, inte till mej personligen kanske men lite överlag tyvärr och en av mina nära får höra det hela tiden. Jag tycker det är respektlöst.

Som om att motsatsen är det rätta. Men vem har rätt i det? Vem bestämmer det? Dens känslor är ju uppenbarligen ok ('du är för känslig') men inte andras..

Och, som om, ifall man har och visar känslor och gör det lätt, så är man obekväm.
Som om personen inte vet hur man ska hantera en känslig person.
Hur en ska bete sej mot den.

Och jag undrar återigen, är det verkligen den som är känslig som måste anpassa sig till andra hela tiden?
Som när de som är tystlåtna måste höja rösten, för det är 'fel' att vara tystlåten eller tillbakadragen. Då måste man ändra sej till det 'rätta' sättet och vara högljudd.
Varför kan inte högljudd dämpa sig lite och respektera andra på samma sätt?

Jag kan bli så upprörd över det här

Som @the_connemara skriver, det är nedvärderande.

 

[tanten]

Det är väl ett slags härskarteknik?
Jag avgör vilka känslor du får ha. Hur du tar emot det jag gör/säger.

Fult gjort och ett sätt att trycka ner andra.

 

[tott]

Det är väl ett slags härskarteknik?
Jag avgör vilka känslor du får ha. Hur du tar emot det jag gör/säger.

Fult gjort och ett sätt att trycka ner andra.

Hela livet har de orden förföljt mig...

Min förra chef lyssnade dock, och verkade till slut förstå (i alla fall i ord) att mina känslor är exakt lika sanna som hans. Han sa tom att "du borde bli mera som jag - rycka på axlarna bara åt det".

 

[Snowball]

Inte ok alls
Säger din pappa det så tycker jag du ska fundera på att säga upp kontakten helt och hållet omedelbart

 

[gammalek]

-Jaha, du tycker att jag är känslig.
Inget mer.

Om det fortsätter att tjatas om:
-Hur kommer det sig att det är viktigt för dig att vara okänslig?

 

[tott]

Inte ok alls
Säger din pappa det så tycker jag du ska fundera på att säga upp kontakten helt och hållet omedelbart

Kommer inte att ske!!

Det är väldigt många människor jag borde säga upp kontakten med i så fall.

 

[Snowball]

Kommer inte att ske!!

Det är väldigt många människor jag borde säga upp kontakten med i så fall.

Ok
Jag tycker dock det är väldigt elakt sagt
Jag pratar inte med flera utav mina släktingar och definitivt inte med min fader fler gånger

 

[tott]

Ok
Jag tycker dock det är väldigt elakt sagt
Jag pratar inte med flera utav mina släktingar och definitivt inte med min fader fler gånger

Han är massor mycket mer (bättre) är "du är så känslig".

 

[Lickety]

Det har jag hört oändligt många gånger. Senast idag av min pappa.

Egentligen är det ju ett sätt att säga att mina känslor inte får finnas och det jag känner är fel.

Hur tacklar ni "du är så känslig"?
Jag har lärt mig att säga att mina känslor är sanna för mig. Lika mycket sanna som den andra personens.

...men jag orkar verkligen inte höra det mera!

Omdömen direkt till andra om deras "brister" kan vara en slags härskarteknik. Ibland kan det ligga något i vad folk säger, men det kan också vara taget helt ur luften för att den andra personen känner sig osäker och vill projicera.

Förr, när jag var yngre, fick jag ofta höra att jag ser trött ut t.ex. Jag borde definitivt se tröttare ut nu ca 20 år senare kan man tycka - jag känner mig i alla fall mycket tröttare. (Jag är också betydligt tröttare på folk i allmänhet, sådär som man ofta blir när medelåldern uppnås).
Det här var bara ett sätt för unga osäkra killar att kommunicera, eller trycka till någon litegrann, negga, inget annat. Nu för tiden ser jag tydligen betydligt mindre trött ut, eller så är de jag kommunicerar med lite mer vuxna mentalt.

Jag arbetade nyss på en arbetsplats med testosteronstinna glin och det var som att återvända till högstadiet. Behandlades som ett mindre vetande objekt. Fy fan. Lämnade på dagen för att aldrig återvända - så går det när man vuxit ifrån sånt trams.

 

[lilstar]

Vad tror du om att be personen precisera? Vad exakt menas med att man är så (för) känslig? Antingen får du en konkret feedback som går att ge ett konkret svar på eller så blir det vara svammel eftersom det faktiskt inte är något konkret utan bara ett sätt att avfärda din upplevelse.

 

[tott]

Vad tror du om att be personen precisera? Vad exakt menas med att man är så (för) känslig? Antingen får du en konkret feedback som går att ge ett konkret svar på eller så blir det vara svammel eftersom det faktiskt inte är något konkret utan bara ett sätt att avfärda din upplevelse.

Ska testa det, om jag kommer ihåg, nästa gång någon säger det. Tack! Gissar att den som sagt det inte kan precisera utan, precis som du skriver, börjar svamla.

 

[Nepenthe]

Det har jag hört oändligt många gånger. Senast idag av min pappa.

Egentligen är det ju ett sätt att säga att mina känslor inte får finnas och det jag känner är fel.

Hur tacklar ni "du är så känslig"?
Jag har lärt mig att säga att mina känslor är sanna för mig. Lika mycket sanna som den andra personens.

...men jag orkar verkligen inte höra det mera!

Som Tara DeFrancisco säger i ett klipp på instagram, det borde vara positivt för motsatsen är ju okänslig?
Så en får säga tack

 

[MiniLi]

Svårt att veta vad personen menar, kan ju vara väldigt olika. Jag tycker inte det är ett så bra sätt att uttrycka sig på, men skulle också rekommendera att i första hand fråga vad personen menar.

 

[stjarnhimmel]

Jag har en person i min närhet som uttrycker sig så. Jag tycker dock att i det fallet är det en person som är klumpig och som borde lära sig att man inte alltid behöver uttrycka tex vad man tycker om folks utseende.

 

[the_connemara]

Jag har en person i min närhet som uttrycker sig så. Jag tycker dock att i det fallet är det en person som är klumpig och som borde lära sig att man inte alltid behöver uttrycka tex vad man tycker om folks utseende.

Med utseendekommentarer o liknande ifrågasätter jag rakt av och säger att jag inte tycker det är trevligt och hur himla jobbigt det skulle kännas om man själv visste någon kommenterade en själv på det viset.

 

[the_connemara]

Ska testa det, om jag kommer ihåg, nästa gång någon säger det. Tack! Gissar att den som sagt det inte kan precisera utan, precis som du skriver, börjar svamla.

Jag gillar också att beskriva hur det får mig att känna mig. Typ "jag blir ledsen och upplever att du inte tar mig på allvar när du säger så." På jobbet upplever jag det väldigt effektivt med vad jag blir osäker och stressad av, jag förstår skämt och tonlägen väldigt dåligt tex. Mina kollegor fattar snabbt och förklarar sig sedan alt har annan jargong jag hänger med i bättre när jag är med.

 

[Sharpless]

Det har jag hört oändligt många gånger. Senast idag av min pappa.

Egentligen är det ju ett sätt att säga att mina känslor inte får finnas och det jag känner är fel.

Hur tacklar ni "du är så känslig"?
Jag har lärt mig att säga att mina känslor är sanna för mig. Lika mycket sanna som den andra personens.

...men jag orkar verkligen inte höra det mera!

Nu är det sällan jag hör just de orden, mest för att jag inte så ofta uttrycker känslor, men det jag tänker att de som säger så känner förakt för de som visar känslor, och vill trycka ner dem. Funderar på om det effektivaste är att försöka (re)-agera på ett sätt de inte förväntar sig, försöka att inte visa sig upprörd, arg, ledsen eller vad man nu faktisk känner, utan kanske skratta istället, eller något annat som inte "förväntas". Jag klarar inte av att hitta på några bra exempel, skyller på att jag inte är en person som har behov att trycka ner någon annan än mig själv, men hoppas att min tanke kan vara värd att lyssna på ändå.