Driv och sammanhang utan lönearbete? (utbruten från Dejtingtråden 33)

[Nahar]

Jag tycker det är intressant att ni är många som likställer att inte jobba med att inte ha driv/inte brinna för något/alltid vara hemma. Jag är också en person som verkligen inte kan se mig med någon som inte har driv och gör saker, men det är absolut inte förknippat just med lönearbete för mig. Det finns ju massor med sätt att jobba för en bättre värld och göra något en brinner för som trots det inte ger en lön.

 

[Cambrie]

Jag tycker det är intressant att ni är många som likställer att inte jobba med att inte ha driv/inte brinna för något/alltid vara hemma. Jag är också en person som verkligen inte kan se mig med någon som inte har driv och gör saker, men det är absolut inte förknippat just med lönearbete för mig. Det finns ju massor med sätt att jobba för en bättre värld och göra något en brinner för som trots det inte ger en lön.

Men alltså du skriver att din vän lever som ekonomiskt oberoende men ändå inte lever på särskilt mycket pengar utan typ 15000 i månaden... Är det NU han lever så? Hur ser hans pension ut? Jag tänker att många av oss som jobbar faktiskt försöker få ihop lite pengar för att kunna ha en vettig pension också. Att vara ekonomiskt oberoende och använda 15000 säger ju egentligen inget om hur det ser ut om några år. Mitt ex slutade jobba när han vunnit en miljon kronor på trac, det var många år sedan och han levde ju på 15-20 i månaden liksom. Men nu är pengarna i princip slut, han har gått tillbaka till lönearbete men blivit av med många arbetsföra år som är pensionsgrundande där emellan.

Jag hade definitivt kunnat hitta på grejer utanför arbetet om jag var arbetslös, men en potentiell dejt hade jag nog velat veta mera av innan jag fick vidare med, varför han var i den situationen och hur han ser på framtiden och så, tänker att internetdejtar han hinner inte potentiella flickvänner få reda på det och då är det lättare att leta efter annat?

Observera då att skulle jag ge mig ut på dejtingmarknaden igen är det för att hitta någon att faktiskt dela livet med, inte bara som särbo när det passar... Och själv har jag mycket svårt att se mig själv sitta som fattigpensionär i Sverige när jag blir gammal.

 

[Hazel]

Det känns lite trist för oss som inte kan jobba att det så ofta läggs fram som att vi skulle fattas nån viktig del av personligheten, jag fattar att det inte är så folk menar men det är ändå ofta så det pratas om det.

Jag är alltid livrädd att ses som lat eller utan driv när jag dejtar, men är ändå glad att det faktiskt verkar va rätt sällan andra ser mig så. Men det kanske beror på vilken sorts personer jag dras till med.. jag älskar människor med passion, det behöver inte ens vara något som jag själv är intresserad av men att lyssna på någon prata om något dom brinner för är svårslaget

 

[Nahar]

Men alltså du skriver att din vän lever som ekonomiskt oberoende men ändå inte lever på särskilt mycket pengar utan typ 15000 i månaden... Är det NU han lever så? Hur ser hans pension ut? Jag tänker att många av oss som jobbar faktiskt försöker få ihop lite pengar för att kunna ha en vettig pension också. Att vara ekonomiskt oberoende och använda 15000 säger ju egentligen inget om hur det ser ut om några år. Mitt ex slutade jobba när han vunnit en miljon kronor på trac, det var många år sedan och han levde ju på 15-20 i månaden liksom. Men nu är pengarna i princip slut, han har gått tillbaka till lönearbete men blivit av med många arbetsföra år som är pensionsgrundande där emellan.

Jag hade definitivt kunnat hitta på grejer utanför arbetet om jag var arbetslös, men en potentiell dejt hade jag nog velat veta mera av innan jag fick vidare med, varför han var i den situationen och hur han ser på framtiden och så, tänker att internetdejtar han hinner inte potentiella flickvänner få reda på det och då är det lättare att leta efter annat?

Observera då att skulle jag ge mig ut på dejtingmarknaden igen är det för att hitta någon att faktiskt dela livet med, inte bara som särbo när det passar... Och själv har jag mycket svårt att se mig själv sitta som fattigpensionär i Sverige när jag blir gammal.

Diskussionen började med att jag funderade kring min vän, inlägget du citerar är en allmän fundering oberoende av det.

Helt ärligt känns det lite obekvämt att sitta och diskutera min kompis ekonomi som jag 1, har begränsad insikt i och 2, inte var meningen att diskutera från början. Jag vill liksom inte övertala någon här att dejta min kompis, eller tycka att han är världens kap. Tydligen är det ganska rimligt ändå att det är som han sa, att det troligtvis är hans val att inte jobba som gör det svårt, nu när jag ser hur mycket många läser in i en sådan sak.

Så, jag tycker ämnet är intressant (huruvida just lönearbete krävs eller varför en vill/inte vill träffa någon som inte jobbar), men från och med nu undanbeder jag diskussion om just min kompis. Han är inte här och det känns fel att diskutera just hans situation på ett öppet forum såhär.

 

[SaraXX]

Jag tycker det är intressant att ni är många som likställer att inte jobba med att inte ha driv/inte brinna för något/alltid vara hemma. Jag är också en person som verkligen inte kan se mig med någon som inte har driv och gör saker, men det är absolut inte förknippat just med lönearbete för mig. Det finns ju massor med sätt att jobba för en bättre värld och göra något en brinner för som trots det inte ger en lön.

Här tror jag att det spelar roll hur det läggs fram
"Jag är mest hemma, jag jobbar inte"
Eller
"Jag gör det här och engagerar mig i det här"

Det skulle ju kunna vara en och samma person men ringer helt olika i mina öron. Och pratar vi dejtingträsket så kan det nog vara skillnaden mellan fortsatt konversation och inte.

 

[_Taggis_]

Det känns lite trist för oss som inte kan jobba att det så ofta läggs fram som att vi skulle fattas nån viktig del av personligheten, jag fattar att det inte är så folk menar men det är ändå ofta så det pratas om det.

Jag är alltid livrädd att ses som lat eller utan driv när jag dejtar, men är ändå glad att det faktiskt verkar va rätt sällan andra ser mig så. Men det kanske beror på vilken sorts personer jag dras till med.. jag älskar människor med passion, det behöver inte ens vara något som jag själv är intresserad av men att lyssna på någon prata om något dom brinner för är svårslaget

Det är nog en väldigt hård tolkning av det, som jag inte riktigt kan se att någon uttrycker? Snarare ser jag mkt inställningen att om man brinner mkt för sitt jobb så har man en brist i sitt privatliv. OBS hårddraget. Poäng: hur man tolkar beror på hur man känner sig träffad.

Jag har också varit långtidssjukskriven, dessutom i en ålder då man antas ta för sig oerhört mkt av livet både i att bygga karriär och självförverkligande. Jag kan nog identifiera en del av det du beskriver. Ärligt talat vet jag inte hur man ska komma ifrån den känslan, åtminstone för min del har det alltid känts viktigt att bidra och det är klart att på den tiden kände jag mig utanför när vänner pratade mtk om vilka utbildningar, jobb och möjligheter de tog del av.
Jag minns att när jag väl skulle ut på arbetsmarknaden efter många år och gick på mina första intervjuer så kretsade såklart frågorna mkt kring meriter och vad man gjort. Jag fokuserade då på vad jag gjort ideellt, engagerat mig i föreningsliv osv. Jag kände aldrig att jag blev ifrågasatt. Det finns väldigt mkt saker man kan brinna för och engagera sig i utan att ha ett lönearbete. Och man kan ha ett lönearbete där man inte presterar ett dugg och bara väntar på att få gå hem. Det senare är ju inte direkt meriterande och utvecklande jämfört med det första.

 

[Cambrie]

Diskussionen började med att jag funderade kring min vän, inlägget du citerar är en allmän fundering oberoende av det.

Helt ärligt känns det lite obekvämt att sitta och diskutera min kompis ekonomi som jag 1, har begränsad insikt i och 2, inte var meningen att diskutera från början. Jag vill liksom inte övertala någon här att dejta min kompis, eller tycka att han är världens kap. Tydligen är det ganska rimligt ändå att det är som han sa, att det troligtvis är hans val att inte jobba som gör det svårt, nu när jag ser hur mycket många läser in i en sådan sak.

Så, jag tycker ämnet är intressant (huruvida just lönearbete krävs eller varför en vill/inte vill träffa någon som inte jobbar), men från och med nu undanbeder jag diskussion om just min kompis. Han är inte här och det känns fel att diskutera just hans situation på ett öppet forum såhär.

Jag svarade på den biten också. I det fallet - ja. Det har uppenbarligen betydelse för han är ju singel? Att leva på 15000 när medellönen är 27.000 i Sverige hade definitivt fått mig att hajja till om det hade gått att få ett drägligt liv med personen. Hade personen dessutom snöpt till med att hen spelar (jag har tidigare levt med en som spelade 24/7, det var inget trevligt liv) och går ut med hunden - nej tack. Ekonomin är viktig i de flesta förhållanden, svårare är det inte och finns ingen möjlighet att få reda på varför det är som det är, vilken det sällan finns på dejtingstadiet, då finns det också flera andra som kanske faller in bättre, få personer är intresserade att leva så minimalistiskt även om de i teorin säger det. Sedan behöver du inte bli så grinig över det, det är du som valt att ta upp din vän, jag svarade som alla andra. Du som känner honom förstår inte varför han inte lyckas, jag som läst din beskrivning förstår det faktiskt till fullo utefter den beskrivning du gett.

För mig, och för uppenbarligen många andra här, är det nog inte själva uteblivet lönearbete som är en breakingpoint, snarare en livsstil som inte passar oss, åtminstone mig.

 

[Gnist]

medellönen är 27.000 i Sverige

En nettolön på 27 000 kr har nog de flesta inte i Sverige.

 

[Sagohöst]

Diskussionen började med att jag funderade kring min vän, inlägget du citerar är en allmän fundering oberoende av det.

Helt ärligt känns det lite obekvämt att sitta och diskutera min kompis ekonomi som jag 1, har begränsad insikt i och 2, inte var meningen att diskutera från början. Jag vill liksom inte övertala någon här att dejta min kompis, eller tycka att han är världens kap. Tydligen är det ganska rimligt ändå att det är som han sa, att det troligtvis är hans val att inte jobba som gör det svårt, nu när jag ser hur mycket många läser in i en sådan sak.

Så, jag tycker ämnet är intressant (huruvida just lönearbete krävs eller varför en vill/inte vill träffa någon som inte jobbar), men från och med nu undanbeder jag diskussion om just min kompis. Han är inte här och det känns fel att diskutera just hans situation på ett öppet forum såhär.

Jag tänker att det mesta i dejtingvärlden handlar om hur en framställer det. Även i den riktiga världen såklart, men skillnaden är att i alla fall avseende nätdejting så är den tid en har att sälja in sig själv i första stegen väldigt kort. Både i första urvalet och sen i den inledande dialogen. Det är väldigt enkelt att sortera bort sånt som en fastnar på och det är också en helt annan frekvens på hur mycket en tar reda på om den andre mot om en träffas IRL i annat sammanhang.

Jag har försökt vara mer openminded i vad jag sållar på och inte. Det har inte visat sig speciellt lyckosamt faktiskt. Förrän jag träffade min numera partner. Vi lever, och har levt, helt olika liv. Min dotter sa t o m att han inte är min ”typ”. Jag kontrade med att de som är min ”typ” uppenbarligen inte varit så bra för mig. Vi får ju se om den relation jag har nu håller i längden, det vet en ju inte, men just nu känns det som att våra skillnader är mer problematiskt för partner än för mig.

 

[Cambrie]

En nettolön på 27 000 kr har nog de flesta inte i Sverige.

Nä men det ger fortfarande ut betydligt högre än 15 och pensionspeng på det. Som sagt. Jag hade inte svept höger på en sådan person direkt, för mig är jobbet mer än ett jobb oavsett och jag kan inte se att att vi skulle ha saker gemensamt. Och av vad andra skriver här så tycker ju fler likadant. Alltså, det kan man ju argumentera till dödagar för liksom, personen blir ju inte mindre singel för det och det är ju lättare att välja bort på internet liksom.

Vi har ju olika preferenser allihop tänker jag och det är ju omöjligt att ge ett svar på frågan, själv hade jag som sagt velat veta mera, får jag inte det, adjöss... Det är nog inte lönearbete eller avsaknad av det som så antar jag. Livsstilen hade dock inte passat mig om det inte fanns alldeles särskilda skäl bakom, och det kanske det finns, men jag hade nog inte orkat ge det tid och ta reda på det helt enkelt.

 

[Nahar]

Jag svarade på den biten också. I det fallet - ja. Det har uppenbarligen betydelse för han är ju singel? Att leva på 15000 när medellönen är 27.000 i Sverige hade definitivt fått mig att hajja till om det hade gått att få ett drägligt liv med personen. Hade personen dessutom snöpt till med att hen spelar (jag har tidigare levt med en som spelade 24/7, det var inget trevligt liv) och går ut med hunden - nej tack. Ekonomin är viktig i de flesta förhållanden, svårare är det inte och finns ingen möjlighet att få reda på varför det är som det är, vilken det sällan finns på dejtingstadiet, då finns det också flera andra som kanske faller in bättre, få personer är intresserade att leva så minimalistiskt även om de i teorin säger det. Sedan behöver du inte bli så grinig över det, det är du som valt att ta upp din vän, jag svarade som alla andra. Du som känner honom förstår inte varför han inte lyckas, jag som läst din beskrivning förstår det faktiskt till fullo utefter den beskrivning du gett.

För mig, och för uppenbarligen många andra här, är det nog inte själva uteblivet lönearbete som är en breakingpoint, snarare en livsstil som inte passar oss, åtminstone mig.

Jag är inte grinig. Jag valde att ta upp min väns situation och nu väljer jag att avsluta det spåret eftersom jag inte är okej med att spekulera i och döma icke-publika människors liv när de inte själva valt det, och utan att de själva vet eller kan förklara sig. Det har inte att göra med vad just du tycker, utan att diskussionen i sin helhet inte bör handla om att spekulera i en människas livsval när han inte är här. Det går att diskutera ämnet på ett bra sätt utan just hans exempel

 

[yamyam]

Att leva på 15000 när medellönen är 27.000 i Sverige hade definitivt fått mig att hajja till om det hade gått att få ett drägligt liv med personen.

Oj, wow. The shade.

Plötsligt extra glad över att min sambo (och tidigare personer jag dejtat) inte pga min inkomst ifrågasatt om det skulle ”gå att få ett drägligt liv” med mig.

 

[Wille]

Alltså, för mig kvittar det om han jobbar eller inte, men är han förtidspensionär så påverkar det mig mer. Då uppstår undran om vad han orkar med att göra. Ska han bara sitta hemma och vara sjuk så blir det trist.

Jag har definitivt mer driv privat än på ett jobb. Ett jobb är bara ett nödvändigt ont för att ha råd att köpa alla de där växterna jag ska plantera i min skogsträdgård.

 

[Cambrie]

Oj, wow. The shade.

Plötsligt extra glad över att min sambo (och tidigare personer jag dejtat) inte pga min inkomst ifrågasatt om det skulle ”gå att få ett drägligt liv” med mig.

Nej vi har ju olika preferenser, vet inte varför det skulle mer skamligt att ha en ekonomisk preferens än att ha en utseendemässig?

När jag träffade min man hade han inte uppehållstillstånd, bodde i tältläger i Europas utkant och hade 3,5 euro per dag. Det är ingen resa jag vill göra om även om det finns omständigheter som säkerligen gör att jag omprövar mitt beslut . Att en person anser att hen inte behöver jobba utan spelet datorspel och är ekonomiskt oberoende vid ett uttag på 15000 hör dock inte dit om jag inte får veta mer, och på Internet går det ju liksom fortare än så. 15000 är liksom vad jag betalar för hyra och mat per månad. För mig hade det inte varit synonymt med ekonomiskt oberoende.

Jag vill såklart ha ett drägligt liv och en man som delar mina värderingar och drömmar, det vill väl alla? Och den personen i exemplet gör nog inte det, och inte tvärtom heller så klart.

 

[Wille]

Nej vi har ju olika preferenser, vet inte varför det skulle mer skamligt att ha en ekonomisk preferens än att ha en utseendemässig?

När jag träffade min man hade han inte uppehållstillstånd, bodde i tältläger i Europas utkant och hade 3,5 euro per dag. Det är ingen resa jag vill göra om även om det finns omständigheter som säkerligen gör att jag omprövar mitt beslut . Att en person anser att hen inte behöver jobba utan spelet datorspel och är ekonomiskt oberoende vid ett uttag på 15000 hör dock inte dit om jag inte får veta mer, och på Internet går det ju liksom fortare än så. 15000 är liksom vad jag betalar för hyra och mat per månad. För mig hade det inte varit synonymt med ekonomiskt oberoende.

Måste man äta och bo så dyrt då? Man kan bo och leva gott på 15000.

 

[Cambrie]

Måste man äta och bo så dyrt då? Man kan bo och leva gott på 15000.

Det kan man absolut. Jag har ingen möjlighet för tillfället att leva billigare. Jag vill dessutom ha häst, åka på tävlingar och resa. Sedan kan allt hända och det är en sak men för min del vill jag inte börja i uppförsbacke en gång till. Men jag har gjort det en gång, men det är ju många som har svarat liknande och som sagt, preferenser vad vi vill ha av en partner har vi alla, ekonomiska eller utseendemässigt, och det är klart att sådana människor ryker på internet för min del. Finns ju en känd brukare som kollar skulder på sina som hen dejtar, är det också fel? Är det inte upp till henne ?

 

[Kiwifrukt]

Jag är en av dem som hade dragit öronen åt mig om en kille inte jobbar. Dels för att jag hade känt att det i någon mån ändå skulle komma att drabba mig om han har mindre pengar att röra sig med i månaden (rent krasst, ska vi bo ihop så tänker inte jag försörja honom och betala boende, mat, fasta kostnader för att han har valt att inte yrkesarbeta). Dels eftersom jag som lägger åtta timmar/dag på mitt jobb (och de facto mer de dagar jag arbetar från kontoret eftersom bilresan fram och tillbaka också måste räknas in då) och på fritiden behöver jag kunna lägga tid på häst och annat som är viktigt för mig, jag hade inte kunnat leva med någon som sitter hemma hela dagarna och när jag väl kommer hem står han och studsar av iver för att göra något tillsammans (men jag skulle inte kunna leva med någon som prompt vill göra någonting tillsammans varje dag efter jobbet som inte är att typ titta på tv när stall och andra grejer är klara heller).

Dataspelandet i sig är också en sån grej som får varningsklockorna att blinka ilsket rött för mig.

Sen är jag helt inne på att det när det just gäller nätdejting så blir det så påtagligt. Jag skulle inte kunna nätdejta, för alla skulle falla på ena eller andra sättet, jag skulle helt enkelt ha alldeles för höga krav om det är nätdejting jämfört med om jag skulle träffa en kille på ett annat sätt IRL. Jag är mycket mer förlåtande för "brister" IRL än via dejtingappar.

Jag skulle självklart inte slänga ut en sambo som blir arbetslös eller sjukskriven. Men den hemska sanningen för just mig är att det hade varit en så stor dealbreaker att jag aldrig hade inlett något förhållande med någon som är i den fasen. Heller inte med någon som har flera års studier framför sig, jag är helt enkelt för gammal för att leva med någon som har så ojämställda villkor ekonomiskt. Och jag har varit i den andra änden och varit långtidsarbetslös, så jag vet hur det är. Handlar det dessutom om att personen gjort ett aktivt val och valt att inte yrkesarbeta hade jag känt att det i sig var en så väsensskild livssituation jämfört med mig att vi hade nog inte klickat alls.

 

[Zinfernia]

Måste man äta och bo så dyrt då? Man kan bo och leva gott på 15000.

Vad man kan ha för standard och vad man vill ha för standard behöver inte vara samma.

 

[_Taggis_]

Vad man kan ha för standard och vad man vill ha för standard behöver inte vara samma.

Nej och det är väl inte fult att vilja skaffa sig lite bekvämligheter om man har möjligheten? Så länge man inte trampar på någon annan för att ta sig framåt kan jag inte se vad som är fel med det. Om nån vill leva minimalistisk och utan el och rinnande vatten så stör det inte mig, jag kan snarare bli impad. Men det funkar inte för mig som tex vill ha häst och rodda allt runtikring det utan att vara beroende av nån annan, jag måste ha bil, transport och ffa en lön som matchar utgifterna. Jag skulle därför passa jättedåligt ihop med en partner som vill bo i en koja i skogen utan vidare bekvämligheter.

 

[yamyam]

Jag blir mest förbryllad hur lite folk tror att man kan göra med en inkomst på 15 000 kr (som var exemplet som nämnts). Jag bor i Sthlm och har häst tex, utan att lida för att det ska gå ihop.

Med det sagt - vill man ha en partner som ger ”mer bekvämlighet” pga sin inkomst så för all del! Inga konstigheter så om det är ens preferens. Tycker det bara kändes lite väl världsfrånvänt att tro att man nödvändigtvis behöver leva minimalistiskt och bo i en koja i skogen för att klara sig på 15’.