Acses
Trådstartare
Li 5 månader har sedan en tid (okej, mer än halva sitt liv) tagit sig fram, korta sträckor, på egen hand. Det har vart lite bökigt och jobbigt för jag har inte kunnat lämna henne ensam 2 sekunder utan att hon dratt iväg. På den tid det tar för mig att gå på toaletten hinner hon dra ett race och hinna in under soffan. Vi har fått säkra halva lägenheten för henne.
Förut, när hon somnat, beslutade jag mig för att låta henne ligga, medans jag gjorde lunch åt mig. Ville inte väcka henne för att bära med henne in i köket, det kändes onödigt. Står som bäst och skär upp tomater då jag hör världens iltjut bakom ryggen, vänder mig om och där ligger Li, platt på magen med armarna i vädret och flinar som en liten sol!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Lägger jag henne i hage eller liknande så skriker hon som en dåre efter 2 minuter för att hon krypit rakt in i väggen och inte tar sig längre. Jag har säkrat hela lägenheten, det finns ingenting hon kan nå, inga sladdar, inga saker, ingenting hon kan fastna i eller göra sig illa på. Mer än att hon försöker ta sig in under soffan och blir skitarg när det inte går.
Vad fan ska jag ta mig till? Jag måste passa på henne hela dagarna, förutom när hon ligger i vagnen, för vänder jag ryggen till, för att vila eller äta eller göra något så simpelt som att kissa eller duscha, ja då jäklar drar hon iväg någonstanns. Snabb är hon också! Den lilla myran.
Och även om jag vet att det inte finns saker hon kan göra sig illa på så blir jag ändå nojjig för vad hon ska kunna hitta på. Hon är ju så glad och mysig så jag vill ju inte hindra henne från att utforska världen heller.
Buuh! Behövde bara skriva av mig lite. Nu har hon somnat om och ligger på golvet här bredvid mig.
Förut, när hon somnat, beslutade jag mig för att låta henne ligga, medans jag gjorde lunch åt mig. Ville inte väcka henne för att bära med henne in i köket, det kändes onödigt. Står som bäst och skär upp tomater då jag hör världens iltjut bakom ryggen, vänder mig om och där ligger Li, platt på magen med armarna i vädret och flinar som en liten sol!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Lägger jag henne i hage eller liknande så skriker hon som en dåre efter 2 minuter för att hon krypit rakt in i väggen och inte tar sig längre. Jag har säkrat hela lägenheten, det finns ingenting hon kan nå, inga sladdar, inga saker, ingenting hon kan fastna i eller göra sig illa på. Mer än att hon försöker ta sig in under soffan och blir skitarg när det inte går.
Vad fan ska jag ta mig till? Jag måste passa på henne hela dagarna, förutom när hon ligger i vagnen, för vänder jag ryggen till, för att vila eller äta eller göra något så simpelt som att kissa eller duscha, ja då jäklar drar hon iväg någonstanns. Snabb är hon också! Den lilla myran.
Och även om jag vet att det inte finns saker hon kan göra sig illa på så blir jag ändå nojjig för vad hon ska kunna hitta på. Hon är ju så glad och mysig så jag vill ju inte hindra henne från att utforska världen heller.
Buuh! Behövde bara skriva av mig lite. Nu har hon somnat om och ligger på golvet här bredvid mig.