Dödshjälp?

[EmmaBovary]

Apropå dödshjälp såg jag en intressant dokumentär för ett bra tag sedan, som jag inte helt osökt kommer att tänka på nu. Den är väldigt gripande.

 

[Unafraid]

Apropå dödshjälp såg jag en intressant dokumentär för ett bra tag sedan, som jag inte helt osökt kommer att tänka på nu. Den är väldigt gripande.

Åh, den ska jag se! Tack för länken!

 

[Red_Chili]

Generellt sett: för. Jag tycker det är galet att folk inte ska få bestämma själva om sådant.
Men ja, självklart ska det ske med ordentliga kontroller så att det är för personens egen skull och inte för att underlätta för närstående eller liknande.

 

[Lenis]

Risken finns ju att terminalt sjuka personer känner sig pressade till det för att inte belasta sina nära, .

Klippte ut denna mening. Jag ser detta argument då och då av de som är emot, men jag som ändå jobbat med ganska många terminalt sjuka har hittills inte träffat på en enda som givit uttryck för att de bryr sig om belastningen på anhöriga. De som accepterat eller längtar efter döden de är på det klara med det, och de som inte vill dö, de har då i regel ofta en vilja att leva, och ibland en i mitt tycke hemsk dödsångest. För att de inte är klara, de känner sig inte klara. Men aldrig att jag hör dem säga att de skulle vilja gå bort för de anhörigas skull- när det kommer till döden är vi nog på många plan egoister (och ska så vara) och den egna känslan för vad man vill är i regel överordnad. Undantaget jag kan tänka mig vore snälla gamlingar som känner sig klara och är sådär alldeles för snälla mot släktingarna.. men de är ju heller i regel inte aktuella för dödshjälp.

 

[ptr]

Det är en mycket svår fråga.
1.Ska en människa ha rätt att själv välja att avsluta sitt liv?
Med tvekan så svarar jag, Ja.
Under förutsättning att personen i fråga är så medveten att han själv kan ta beslutet.
2. Nästa svåra fråga som uppkommer, Vem ska utföra handlingen om individen själv är oförmögen till det.
3 Vem ska göra bedömningen som ger grönt ljus för att agera?

I princip håller jag med dig - men där är en sak till. Det kan alltid missbrukas, tex att ge sämre vård så att patienten väljer att "beställa" avlivning vilket skulle vara billigt och bra för den som betalar vården.
Sen är det lite moment 22. Är någon så sjuk så de inte vill leva är de inte friska och frågan är då om de då kan anses tillräckligt verklighetsförankrad för att ta sådant beslut, om man ser det som att det inte är friskt att inte vilja leva helt oavsett.

Tills dessa svåra frågor är lösta är jag helt emot.

 

[Lenis]

Jag är för. Jag har sett för mycket lidande både privat och på jobbet, och suttit på seminarier i etik på Karolinska och vi har diskuterat en del grymma fall.

Tänker osökt på fallet med den unga kvinnan som led svårt i sin sjukdom och ville att de skulle stänga av respiratorn som höll henne vid liv (man får neka vård). Men hon ville ju av förklarliga skäl inte vara medveten och kvävas till döds vaken, så hon ville bli sövd. Men där blev det ju svårt juridiskt, eftersom en sövd patient inte kan ge sin talan osv etc.. Vet hon drog in advokat i det men minns inte hur det slutade men har för mig att hon fick rätt- nån annan kanske minns.

Det och många andra fall gör att jag känner mig säker. Dessutom hör jag till dem med väldigt stark integritet och det stör mig att jag inte ska kunna få hjälp med att dö om jag ligger i svåra plågor, för att nån annan anser att det är fel och vill pådyvla mig sin tro.

Självklart ska det vara strikt kontrollerat, och att vara ung och fysiskt frisk men suicidal är långt från det som ska räcka. Men vissa sjukdomar är det kört med, och vi vet det.. Jag hör till minoriteten inom mitt skrå gissar jag, men jag hade absolut kunnat jobba på en sådan klinik. Inte heltid för det hade blivit för deppigt, men deltid.

 

[Lenis]

I princip håller jag med dig - men där är en sak till. Det kan alltid missbrukas, tex att ge sämre vård så att patienten väljer att "beställa" avlivning vilket skulle vara billigt och bra för den som betalar vården.
Sen är det lite moment 22. Är någon så sjuk så de inte vill leva är de inte friska och frågan är då om de då kan anses tillräckligt verklighetsförankrad för att ta sådant beslut, om man ser det som att det inte är friskt att inte vilja leva helt oavsett.

Tills dessa svåra frågor är lösta är jag helt emot.

Du menar på allvar att du tror att vi inom vården skulle jobba så?? Herregud. Då skulle vi kunna vägra en del vård redan nu så skulle ju folk dö naturligt. Men det gör vi ju inte.
Man kan verkligen ha sina argument emot, men det här är helt galet.

Din syn om att nån som är så sjuk att de inte vill leva inte är frisk känns lite svårfångad. Menar du psykiskt så har du ett argument. Om du menar fysiskt, då har du inte sett någon som ligger för döden i svåra plågor.

 

[Brandgul]

Jag är för. Jag har sett för mycket lidande både privat och på jobbet, och suttit på seminarier i etik på Karolinska och vi har diskuterat en del grymma fall.

Tänker osökt på fallet med den unga kvinnan som led svårt i sin sjukdom och ville att de skulle stänga av respiratorn som höll henne vid liv (man får neka vård). Men hon ville ju av förklarliga skäl inte vara medveten och kvävas till döds vaken, så hon ville bli sövd. Men där blev det ju svårt juridiskt, eftersom en sövd patient inte kan ge sin talan osv etc.. Vet hon drog in advokat i det men minns inte hur det slutade men har för mig att hon fick rätt- nån annan kanske minns.

Det och många andra fall gör att jag känner mig säker. Dessutom hör jag till dem med väldigt stark integritet och det stör mig att jag inte ska kunna få hjälp med att dö om jag ligger i svåra plågor, för att nån annan anser att det är fel och vill pådyvla mig sin tro.

Självklart ska det vara strikt kontrollerat, och att vara ung och fysiskt frisk men suicidal är långt från det som ska räcka. Men vissa sjukdomar är det kört med, och vi vet det.. Jag hör till minoriteten inom mitt skrå gissar jag, men jag hade absolut kunnat jobba på en sådan klinik. Inte heltid för det hade blivit för deppigt, men deltid.

Aftonbladet gjorde en serie om henne. Hon fick rätt och hennes mamma stängde av respiratorn.

 

[Paddington]

Jag är för, och önskar att om jag någon gång hamnar i den situationen att jag skulle vilja avsluta mitt liv att det fanns en väg som var "otraumatisk" för alla inblandade så att säga. Sedan förstår jag att den oerhörda sorgen bland mina anhöriga kommer att finnas kvar, men den sorgen kommer ju att finnas oavsett om jag valt att avsluta mitt liv själv eller om det sker genom olyckshändelse, ålder eller sjukdom.

Min 87åriga halvdementa pappa ville verkligen inte leva så han slutade äta och vägrade ta sina tabletter. När han blev för dålig så ringde vårdboendet ambulansen, han hamnade på sjukhus där de vätskade upp honom och han blev "ok". Han kom tillbaka till vårdboendet, vägrade ta sina tabletter och att äta. När han blev för dålig ringde de ambulansen, han hamnade på sjukhus, vätskades upp och sedan började det om igen. Tror detta höll på i omkring 4-5 månader innan han äntligen somnade in. Det är inget jag önskar någon att uppleva igen - varken min far, de på boendet eller vi anhöriga. När han till slut somnade in kände vi anhöriga till största del en stor lättnad även om mina ögon fortfarande tåras när jag tänker på detta som hände för 6 år sedan). Jag är bara så tacksam att han äntligen kunde lämna jordelivet, även om jag fortfarande saknar honom.

 

[Dressyrtjejen_97]

Dödshjälp för svårt fysiskt sjuka, där ingen bot finns, och som ändå i någon mån är i "livets slutskede" (säg max 1 år kvar att leva) ser jag som en ren självklarhet och är faktiskt helt ärligt förundrad över att ingen drivit igenom redan tidigare.
Dödshjälp för svårt fysiskt sjuka, där åtminstone någon form av bromsmedicin finns, och där de inte direkt är i livets slutskede, tycker jag pga. min liberala inställning bör vara tillåtet också, men det beror mer på min inställning till det, och där förstår jag att folk kan ha vissa invändningar, även om jag som sagt inte har det.
Dödshjälp för svårt psykiskt sjuka är jag mycket kluven till.

 

[Grazing]

Jag är nog emot.

Det krävs mycket för att ta livet av sig, kan man inte ta livet av sig själv utan hjälp så är man nog inte redo för det. Att gå emot överlevnadsinstingten är inte lätt. Att då få hjälp att dö på ett lätt sätt, det är alldeles för svårt att avgöra om personen är frisk eller inte och jag tycker inte det är okej. Dom flesta som vill begå självmord mår trots allt inte så bra psykiskt att dom kan ta det beslutet.

Att gamla tex slutar äta osv hör väl mycket till. Alla mina gamla släktingar som gått bort har alla slutat äta och dricka. Livet tar ju slut tillslut, det är oundvikligt.

 

[Lenis]

Dödshjälp för svårt psykiskt sjuka är jag mycket kluven till.

Samma här. Jag vill inte på något sätt förringa deras lidande, men det är så himla svårt att dra gränsen..

 

[Oldie]

Absolut, för mig själv och när jag själv bestämmer.

 

[Paddington]

Att gamla tex slutar äta osv hör väl mycket till. Alla mina gamla släktingar som gått bort har alla slutat äta och dricka. Livet tar ju slut tillslut, det är oundvikligt.

men varför ska de behöva dra ut på det i flera månader när de verkligen inte vill leva? Det är bara en lång pina för alla inblandade.

Min far skulle aldrig kunna tänka tanken att hoppa framför ett tåg (förutom det faktum att han var så dålig att han inte kunde ta sig utanför sitt rum på äldreboendet). Men varför ska han behöva åka in och ut på sjukhus i flera månader innan han äntligen somnar in?

 

[landsbygdsbo]

I princip håller jag med dig - men där är en sak till. Det kan alltid missbrukas, tex att ge sämre vård så att patienten väljer att "beställa" avlivning vilket skulle vara billigt och bra för den som betalar vården.
Sen är det lite moment 22. Är någon så sjuk så de inte vill leva är de inte friska och frågan är då om de då kan anses tillräckligt verklighetsförankrad för att ta sådant beslut, om man ser det som att det inte är friskt att inte vilja leva helt oavsett.

Tills dessa svåra frågor är lösta är jag helt emot.

Det var därför jag skrev " så medveten att han själv kan ta beslutet."
Men det allvarliga missbruket kan komma om vi har en läkare som sitter i kopplet på ekonomiavdelningen på sjukhuset. Då kan det komma påtryckningar att avsluta en vårdinsats, inte av humanitära skäl utan av ekonomiska. Vi få passa oss så inte en lagändring öppnar för den möjligheten.

 

[landsbygdsbo]

Absolut, för mig själv och när jag själv bestämmer.

Därför gamla Bettan finns i skåpet...

 

[Unafraid]

Om man då har bestämt sig för att avsluta livet på grund av sjukdom. Är det inte trevligt med ett inplanerat sätt så man får ta adjö i lugn och ro?

Än att typ skjuta sig och bli hittad.

Visst är det så att om man informerar omgivning så kan det skriva sig så det kan bli medhjälp om typ folk vet om det och ändå levererar din medicin? Typ överdos. Så man måste hålla det hemligt.

 

[EmmaBovary]

Klippte ut denna mening. Jag ser detta argument då och då av de som är emot, men jag som ändå jobbat med ganska många terminalt sjuka har hittills inte träffat på en enda som givit uttryck för att de bryr sig om belastningen på anhöriga. De som accepterat eller längtar efter döden de är på det klara med det, och de som inte vill dö, de har då i regel ofta en vilja att leva, och ibland en i mitt tycke hemsk dödsångest. För att de inte är klara, de känner sig inte klara. Men aldrig att jag hör dem säga att de skulle vilja gå bort för de anhörigas skull- när det kommer till döden är vi nog på många plan egoister (och ska så vara) och den egna känslan för vad man vill är i regel överordnad. Undantaget jag kan tänka mig vore snälla gamlingar som känner sig klara och är sådär alldeles för snälla mot släktingarna.. men de är ju heller i regel inte aktuella för dödshjälp.

Jag håller med dig, att gällande den egna döden är vi nog, och bör vara egoister. Tror inte heller att du försöker argumentera mot mig, eftersom att vi i stort har samma åsikt, utan visade på att det är ett vanligt argument. Tänker dock att det är något som man får försöka ta hänsyn till, för att det ska kunna bli tillåtet. Men där vet du säkert mer än mig.

 

[SiZo]

I princip håller jag med dig - men där är en sak till. Det kan alltid missbrukas, tex att ge sämre vård så att patienten väljer att "beställa" avlivning vilket skulle vara billigt och bra för den som betalar vården.
Sen är det lite moment 22. Är någon så sjuk så de inte vill leva är de inte friska och frågan är då om de då kan anses tillräckligt verklighetsförankrad för att ta sådant beslut, om man ser det som att det inte är friskt att inte vilja leva helt oavsett.

Tills dessa svåra frågor är lösta är jag helt emot.

Det jag markerade. Det kanske inte är så att man nödvändigtvis inte vill leva, utan att man bara inte vill lida längre? Och enda sättet att få slut på lidandet är att dö.

Jag tror att man missar en stor del om man menar på att folk vill dö, för många skulle nog bara vilja sluta lida.

Jag tänker även på många äldre som är helt klara i huvudet, och helt lugna inför döden för att de känner att de är klara med livet. Varför skulle inte det vara friskt?

 

[SiZo]

Om man då har bestämt sig för att avsluta livet på grund av sjukdom. Är det inte trevligt med ett inplanerat sätt så man får ta adjö i lugn och ro?

Än att typ skjuta sig och bli hittad.

Visst är det så att om man informerar omgivning så kan det skriva sig så det kan bli medhjälp om typ folk vet om det och ändå levererar din medicin? Typ överdos. Så man måste hålla det hemligt.

Eller ännu värre, skjuta sig och råka missa alla viktiga delar och överleva. Nej, mkt bättre att bli "avlivad" på ett lugnt och värdigt sätt.