Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
En bekant har allvarligt tänkt att åka till just Schweiz när hans kol blir riktigt svår och omöljlig.Jag är kluven. Jag har sett dokumentärer om problematiken där man då valt att åka till Schweiz för hjälp. Sen kan man ju ha ett bättre liv som svårt handikappad eller sjuk än omgivningen tror- och tvärt om.
Givetvis förstår jag det. Min fråga var retorisk. Vad anhöriga vill eller tror att patienten vill är en helt annan sak än patientens egna vilja. Det har du nog sett i ditt yrke.Om man inte kan kommunicera alls får man prata med anhöriga och sen göra en bedömning. Detta gäller naturligtvis inte aktiv dödshjälp.
Jag vet inte hur ni har det där du jobbat men hos oss är det inte alls genomförbart att ha någon sövd på vanlig avdelning, det är enbart IVA & op som har den möjligheten. Finns det sådana som har narkos i hemmet idag menar du? Vilka landsting då?
Min morfar dog rätt nyligen, och hade långt gången ahlzeimers. Han hade mycket ångest och mådde rätt uselt varvat med bättre stunder under tiden han var sjuk.
Han är den som haft ett mer utdraget förlopp, alla andra har dött mer knall och fall. Han fick lugnande och ångestdämpande och det fungerade okej.
Men, varför är vi så fixerade vid att döden måste vara helt utan ångest och obehag? Varför är det så läskigt? Nej, man vill inte se någon lida eller ha det jobbigt, men man kan ju inte undvika allt heller.
Sitter just nu vid min morfars dödsbädd och vakar. Alla hjälpmedel är bortplockade, han får ingen mat och inget vatten, för han är så pass dålig att vi bara väntar på honom. Just nu ligger han och kvävs långsamt till döds. Dem vill inte ens ge han den ångestdämpande medicinen och smärtlindringen via armen längre för hans hjärta hade inte klarat det utan hade lagt av direkt, så just nu ges det via benet. Jag menar vafan! Han är så pass dålig att hans hjärta skulle ge upp men då flyttas infarten för att det annars räknas som aktiv dödshjälp. Så jäkla löjligt, så nu ska han ligga timmar, dagar, veckor i värsta fall och tyna bort och långsamt kvävas till döds.
Det är förjävligt att detta ses bättre än att bara ge han medicinen han ändå får lite närmre hjärtat.
ovärdigtSitter just nu vid min morfars dödsbädd och vakar. Alla hjälpmedel är bortplockade, han får ingen mat och inget vatten, för han är så pass dålig att vi bara väntar på honom. Just nu ligger han och kvävs långsamt till döds. Dem vill inte ens ge han den ångestdämpande medicinen och smärtlindringen via armen längre för hans hjärta hade inte klarat det utan hade lagt av direkt, så just nu ges det via benet. Jag menar vafan! Han är så pass dålig att hans hjärta skulle ge upp men då flyttas infarten för att det annars räknas som aktiv dödshjälp. Så jäkla löjligt, så nu ska han ligga timmar, dagar, veckor i värsta fall och tyna bort och långsamt kvävas till döds.
Det är förjävligt att detta ses bättre än att bara ge han medicinen han ändå får lite närmre hjärtat.
Jag var kanske otydlig. Jag (vi, dom jag 'diskuterat' saken med) tänker "grönsak" som någon som är tex 30 år, sportig, frisk, levnadsglad, har en karriär osv.. men som är med i olycka och efteråt tex blivit förlamad och med grava hjärnskador. Någon som behöver vård dygnet runt men inte nödvändigtvis på sjukhus. Sondmatas, är vaken men kontakt och kommunikation är omöjlig, skjutsas runt i rullstol på dagarna, blöjor mm...
Att den personen innan har uttryckt att om det händer mig vill jag att någon rullar mig över ett stup...
Hur vet du att den individen lider av sin situation?
Jag har en bekant som fick hjärnblödning för tre år sedan. I början ganska okomplicerat, men komplikationer tillstötte som ledde till utbredda hjärnskador.
Hon kan nu sitta uppe i rullstol men inte kommunicera. Hon är ju egentligen i precis den situation du beskriver teoretiskt.
Jättetragiskt men jag tycker inte att man ska döda henne.
Sitter just nu vid min morfars dödsbädd och vakar. Alla hjälpmedel är bortplockade, han får ingen mat och inget vatten, för han är så pass dålig att vi bara väntar på honom. Just nu ligger han och kvävs långsamt till döds. Dem vill inte ens ge han den ångestdämpande medicinen och smärtlindringen via armen längre för hans hjärta hade inte klarat det utan hade lagt av direkt, så just nu ges det via benet. Jag menar vafan! Han är så pass dålig att hans hjärta skulle ge upp men då flyttas infarten för att det annars räknas som aktiv dödshjälp. Så jäkla löjligt, så nu ska han ligga timmar, dagar, veckor i värsta fall och tyna bort och långsamt kvävas till döds.
Det är förjävligt att detta ses bättre än att bara ge han medicinen han ändå får lite närmre hjärtat.
Sitter just nu vid min morfars dödsbädd och vakar. Alla hjälpmedel är bortplockade, han får ingen mat och inget vatten, för han är så pass dålig att vi bara väntar på honom. Just nu ligger han och kvävs långsamt till döds. Dem vill inte ens ge han den ångestdämpande medicinen och smärtlindringen via armen längre för hans hjärta hade inte klarat det utan hade lagt av direkt, så just nu ges det via benet. Jag menar vafan! Han är så pass dålig att hans hjärta skulle ge upp men då flyttas infarten för att det annars räknas som aktiv dödshjälp. Så jäkla löjligt, så nu ska han ligga timmar, dagar, veckor i värsta fall och tyna bort och långsamt kvävas till döds.
Det är förjävligt att detta ses bättre än att bara ge han medicinen han ändå får lite närmre hjärtat.
Nej dem förklarade det så. Då infarten satt i armen hade has dos av lugnande och smärtlindring tagit sig för snabbt till hjärtat i för stor dos och det räknades som aktiv dödshjälp. Därför flyttades infarten till benet för att mängden skulle ta längre tid på sig att nå hjärtat.Det här låter som något slags missförstånd.
Jag gissar att man inte vill ge kontinuerligt dropp pga risken för att utlösa lungödem om kroppen inte kan ta emot vätskemängden.
Alltså en överhängande risk att skapa en mycket jobbigare situation för din morfar, med större lidande.
Att ge läkemedel i mer perifera nålar, eventuellt subcutannål (som dock inte brukar sitta i benen utan någonstans på bålen, gärna kring bröst/axelnivå) ger inte sämre effekt av läkemedlet.
Nej dem förklarade det så. Då infarten satt i armen hade has dos av lugnande och smärtlindring tagit sig för snabbt till hjärtat i för stor dos och det räknades som aktiv dödshjälp. Därför flyttades infarten till benet för att mängden skulle ta längre tid på sig att nå hjärtat.
Vet du vad det kan mycket väl vara så att det är skit konstigt. Hela sjukhusvistelsen för honom har inneburit ett jäkla massa tragglande då kommunikationen mellan undersköterskor, sjuksköterskor och läkaret under all kritik. När han blev inlagd och mamma ville få reda på var han låg så hade dem tappat bort honom. Det tog två timmar innan dem kom fram till var han hamnat någonstansOK.
Låter fortfarande jättekonstigt (tidigare jobbat som ansvarig ÖL för högspecialiserad palliativ vård; jobbar nu inom annat verksamhetsområde).