Jag är inte rädd för att dö, inte för döden i sig, det har jag nog aldrig varit. Jag tror att det tar slut, helt enkelt, att jag upphör.
Men jag vill inte att döden ska bli utdragen. Jag vill inte leva en massa år och inte klara mig, inte må bra osv.
Jag är mer rädd för tiden. Att inte hinna eller kunna leva såsom jag vill.. Och eftersom jag själv tar förluster väldigt hårt - jag är inte alls bra på att hantera när mina älskade dör - så är jag rädd för att min död ska såra någon på det sättet.
Jag hoppas att jag på något sätt bidragit till någons liv. Några barn kommer jag inte att lämna efter mig. Gällande eventuella tillgångar så hoppas jag att jag styrt upp, när det blir dags, så att den biten är så enkel som möjligt för mina nära.
Men jag vill inte att döden ska bli utdragen. Jag vill inte leva en massa år och inte klara mig, inte må bra osv.
Jag är mer rädd för tiden. Att inte hinna eller kunna leva såsom jag vill.. Och eftersom jag själv tar förluster väldigt hårt - jag är inte alls bra på att hantera när mina älskade dör - så är jag rädd för att min död ska såra någon på det sättet.
Jag hoppas att jag på något sätt bidragit till någons liv. Några barn kommer jag inte att lämna efter mig. Gällande eventuella tillgångar så hoppas jag att jag styrt upp, när det blir dags, så att den biten är så enkel som möjligt för mina nära.