döden döden döden

[Kilauea]

Sv: döden döden döden

Sorg i sig är ingen sjukdom, men däremot kan man ju må så dåligt av sorgen att man inte kan jobba tex. Det borde ju verkligen finnas stöd, eftersom dödsfall är en del av vårt liv, tyvärr.

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

Nej, självklart. Det är ju en naturlig och normal reaktion på hemska saker.

Men om samhället inte har något stöd att ge riskerar fler att t ex. gå in i en depression, få följdsjukdomar eller ta livet av sig. Det tänker jag mig inte är önskvärt.

Men så tycker jag rent allmänt att terapi borde vara mer tillgängligt för alla. Inte bara som sjukvård utan som ett sunt sätt att ta hand om sig själv.

 

[Petruska]

Sv: döden döden döden

Ja, olika former av samtalsterapi är ju otillgängligt för många pga kostnaden. Särskilt personer som inte kan tala öppet med eller på andra sätt finna stöd hos sina nära och kära, skulle säkert ha hjälp av en samtalskontakt i många livsskeden, utan att det riktigt är "sjukvård" det handlar om.

Jag vet inte i vilken mån vi faktiskt ser den sortens konsekvenser av sorg som du skriver om, och hur vanligt det är? Jag har haft väldigt många dödsfall kring mig för min ålder, och jag känner inte igen det alls. (Men det säger inget om hur det ser ut i stort.) Varken sjukskrivningar, vårdkontakter eller följdsjukdomar har förekommit, i stort sett. (Men jag tycker mig också ha extrem tur med min omgivning i det här avseendet, vi verkar vara bra på att ta hand om varandra - utan att riktigt veta hur.)

Hemlig: Om man faktiskt mår dåligt av sorgen på ett sådant sätt (det är inte samma sak som att just den sorgen är extra djup) att man inte kan jobba, så är det ju inte särskilt ovanligt att folk blir sjukskrivna. Det ser man ju rätt ofta. (Själv ser jag sjukskrivning som en rätt stor risk att ta i sådana lägen, jag oroar mig för att det snarare försvårar än underlättar återgången till någon form av fungerande vardag.) Att man inte blir sjukskriven med automatik vid anhörigas bortgång, ser jag som mycket rimligt.

 

[Kilauea]

Sv: döden döden döden

Håller med dig om att inte per automatik bli sjukskriven är självklart. Alla fungerar vi olika. För vissa fungerar det ju att hålla sig till rutinerna i vardagen hela tiden, för andra fungerar det inte alls.

 

[Sonic76]

Sv: döden döden döden

Jag själv sjukskrev mig 2 veckor vid syrrans död och 2 veckor vid mammas död men det var mest för att de bodde 50 mil bort och jag skulle åka fram och tillbaka några vändor de veckorna. Hade ju min dotter att tänka på med.
Jobbet var en livräddare just då, men sen har ju livet fortsatt vara tufft och då kraschade jag rejält.
Men å andra sidan var jag helt ensam i min sorg och det är tufft

 

[SusieQ]

Sv: döden döden döden

Jag bryter först ihop (oavsett om det gäller människa eller djur, jag tenderar att reagera starkare när djur dör), när det värsta lagt sig försöker jag helt enkelt se till att hela tiden ha saker att göra som då tar upp mina tankar och koncentration bort från det jobbiga. Tiden läker faktiskt sår, men visst är jag fortfarande ledsen länge efter att det hände.

Tänker faktiskt citera en helt fantastisk låt, som jag fö. inte kan lyssna på utan att börja gråta. Treasure med The Cure.

"When I am gone from here"
"please remember me
But not with tears.
Remember me and smile...
For it's better to forget
Than to remember me
And cry... "


Lättare sagt än gjort, men om man fokuserar på de glada minnen man har från personen/djuret så känns det lite lättare, en stund i alla fall.

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

Åh, ju mer vi pratar om det här ju mer inser jag hur olika relation till sitt jobb man kan ha. Jag kanske saknar grundläggande tro på att jag gör ett bra jobb, så när jag är på halvfart känns det helt orimligt dåligt.

Men så kan det vara något tryggt att komma tillbaka till bekanta rutiner och så. Det förstår jag, men för mig har det blivit ett stresspåslag som heter duga av att komma tillbaka.


Jag tänker att Sorg på ett vis går att jämföra med Graviditet. I det avseendet att det är något som många erfar och som kan ge väldigt olika konsekvenser. Men det är ju inte klassat som en sjukdom för det.
Ändå tänker jag att det är viktigt att vara uppmärksam på osv.

 

[Sonic76]

Sv: döden döden döden

Jag gjorde inte alls ett så bra jobb som jag hade kunnat.
Jobbade ju som fritidspedagog och resurs med ansvar för en grupp elever.
Så i efterhand har man ju insett att man nog inte skulle jobbat alls

 

[Tora]

Sv: döden döden döden

Jag får erkänna att jag har lite svårt att se sorg som en fråga för sjukvården, i de allra flesta fall. Det är ju trots allt en vanlig och i princip förutsebar del av livet, inte en sjukdom.

Omkring mig, har all sorg hittills alltid hanterats genom att alla anhöriga och berörda har gått närmare varandra under tiden. Under den tid det tar, alltså. Det här senaste årets sorg, färgar och intensifierar fortfarande en del av mina nära relationer, tex. Utan det vet jag inte vart jag skulle ta vägen, men det sjukvården skulle kunna göra, skulle ju inte vara det jag egentligen behövde. Vad jag kan begripa, i alla fall.

Det jobbiga med sorg är väl på sätt och vis att det är friskt och fullständigt normalt att det är så gräsligt jobbigt och smärtsamt?

Vanlig sorg är ju inget för sjukvården men när sorgen är så stor och djup så man inte klarar av att hantera den så är den absolut ett fall som skall hanteras av sjukvården. Ibland behövs både medicinsk och psykologisk vård. Ibland bara medicinskt och ibland bara psykologisk.

 

[Pontevecchio]

Sv: döden döden döden

KL.

Min farfar gick bort för en dryg vecka sen, han var 94 så inte oväntat men ändå sorgligt. För mig var det den första närstående som gick bort, jag har varit otroligt förskonad från död i mitt liv. Jag försöker hitta min väg genom sorgen men det är svårt. Det är ingen chockande, förlamande sorg som jag kan tänka mig uppstår när en yngre plötsligt går bort. Men det är ändå en känsla i kroppen att hantera, det är många omständigheter som ska funderas över. I helgen var vi i hans hem, vi fick ta hem de sakerna vi ville. Vilket var märkligt, vissa saker ville man ha för minnet men andra för att det var praktiskt. Men så konstigt att vara i nån annans hem och ta grejer.

Jag märker att mina känslor ligger nära ytan, jag är argare och har närmre till gråten. Min familj står mig väldigt nära men jag tycker det är jobbigt att prata med dem, det blir så nära och jag vill inte berätta eller höra. Min vackra häst är som alltid min tillflykt.

 

[Jfrelin]

Sv: döden döden döden

Jag tyckte det var skönt att gå tillbaks till jobbet. Ett jobb jag kan göra i sömnen men ändå tycker är roligt. Jobbet påminde noll om pappa så när jag var där kunde jag liksom glömma bort att han var borta för ett litet tag.

Syrran som då hade ett jobb som hon inte trivdes med alls blev sjukskriven 50% i en månad sen 25% i 3-4 mån.

Mamma började jobba efter 2 veckor och hon är fritidspedagog så hon jobbar med barn och de är ju ofta glada så det var nog bra men hon var som sagt deprimerad ungefär i 1,5 år efter att pappa dog. Nu börjar hon bli normal igen och nu har det gått 2,5 år sen pappa försvann.

Du gör det som är rätt för dig! Kolla om din arbetsplats erbjuder kurator eller så. Vissa göra det.

 

[Petruska]

Sv: döden döden döden

Åh, ju mer vi pratar om det här ju mer inser jag hur olika relation till sitt jobb man kan ha. Jag kanske saknar grundläggande tro på att jag gör ett bra jobb, så när jag är på halvfart känns det helt orimligt dåligt.

Nu vet jag ju inte alls vad du jobbar med och jag känner dig inte, så jag spekulerar i stort sett fritt. Men jag tänker att det kan vara just så att det där egentligen handlar om dig och ditt jobb, inte så mycket om dig och din sorg. Även om jobbet synliggör saker som har med sorgen att göra (och kanske även vice versa).

Det jag tänker med sjukskrivning, handlar om risken för att det blir ännu svårare att gå till jobbet sen, och att det bidrar till förlängd sjukskrivning, osv. Min uppfattning är att det finns stora risker med att sjukskriva sig, som inte bör försummas.

Sen tänker jag ju att man får, oundvikligen, vare sig man själv tror det eller inte, vara lite halvkass på sitt jobb under tex sorgperioder. Ingen är på topp varje dag och hela tiden.

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

Ja, ja och ja! Du har rätt i samtliga.

det handlar såklart mycket om min relation till mitt jobb. När jag blivit mycket psykiskt svagare så klarar jag inte att hålla ihop. Men såklart behöver jag fundera på hur jag kan ändra min inställning och situation på jobbet.

Det finns en stor risk med sjukskrivning, har varit halvtids sjukskriven mest och tyckte det var fint att vara tillbaka på jobbet. Ändå var jag helt utmattad efter några timmar på jobbet och gjorde som jag skrev ovan en massa onödiga misstag. Att jag upplever mig överansträngd så lätt har nog att göra med hur jag har det nu.

Men det sista du skriver att man inte måste vara på topp jämt... Jag förstår det i huvudet men jag måste nog försöka att verkligen känna det. Acceptera när det går dåligt.


KL Bäst just nu är i alla fall att grannen bad mig passa hunden en stund i morgon. Det finns nog inget en mår bättre av en djuren.
Jag har inte varit hästaktiv på några år så tipset att åka till stallet kan jag tyvärr inte lyda. Men det är ett bra tips.

 

[Kilauea]

Sv: döden döden döden

Att komma ut i friska luften, oavsett väder, är toppen när man mår dåligt. Och med en hund måste man ju, vare sig man vill eller ej.
Hoppas du och hunden får en trevlig dag imorgon!

 

[Sonic76]

Sv: döden döden döden

Att kunna låna en hund mina barnfria veckor har varit en livräddare dels kan man inte deppa när en hund vill leka och sen så kommer man ut

 

[imported_gerbera]

Ja, djur är så himla läkande.
Grannarnas barn får mig att le litegrann ibland också, men eftersom jag är lättstressad nu funkar det dåligt om de låter mycket.
hundar är så lätt att samexistera med. väldigt bra.

Idag var jag hos läkaren i alla fall och nu är det satt ett datum när jag ska vara tillbaka på heltid.
Det känns skönt på ett sätt, för då slipper jag förklara mig och krångla med läkare och försäkringskassa. Bryter jag samman så gör jag.

Som någon skrev ang. nära till känslor så har jag också mycket mer ilska än vanligt. Vissa dagar har jag bara varit sugen på att slå sönder saker. Har försökt hålla mig ifrån iaf viktiga saker.

Om någon har ett boktips så tar jag gärna emot det.
Jag tycker jag plöjt igenom det jag kan få tag på på biblan. Eller i alla fall skummat, koncentrationen är inte vad den brukar.
Men det var inte så många bra böcker jag kunde få tag på.
Så om någon har tips på böcker om sorg som ni läst och vet är bra så är jag tacksam.

 

[mizzmaria]

Sv: döden döden döden

mizzmaria, om du klarar av ditt liv och dina prövningar så ska jag allt klara av mina på sist. Blev ledsen av att läsa din historia, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns. stor kram till dig!

Tack snälla för kramen :-) Du kommer klara dig du med, låt det ta sin tid bara.

 

[Oldie]

Sv: döden döden döden

Att kunna låna en hund mina barnfria veckor har varit en livräddare dels kan man inte deppa när en hund vill leka och sen så kommer man ut

Kan bara hålla med där. Utan min hund hade jag inte orkat.

 

[Lejonelle]

De rekommenderade mig att gå till kyrkan om jag ville prata med någon.Jag är inte kristen så det kändes lite underligt att det var det huvudsakliga stödet i ett akut skede.

Jag kan förstå att det känns konstigt att vända dig till kyrkan om du inte har någon relation till oss sedan tidigare men du behöver inte vara kristen för att vara välkommen. Våra samtal handlar inte om tro utan om dig och din sorg och din relation till den du mist. Vi möter väldigt många sörjande, många följer vi under lång tid. Ofta tar vi vid där sjukskrivningen slutar och vänner och bekanta tröttnar.

Ibland räcker det att träffas någon gång ibland, för andra känns det viktigt att ha en tät kontakt. Många tycker det är jätteskönt att kunna ringa t ex när årsdagen eller födelsedagen närmar sig, till jul eller andra familjehögtider som känns extra tunga.